Det har framförts många olika tankar om vad som menas med Antikrist. Vad kännetecknar honom, vem är han?  Docent Holger Weiß, rektor för det teologiska seminariet i Leipzig höll ett klargörande föredrag i detta ämne i Dresden den 6/3 2024. Detta föredrag finns publicerat i tidskriften Theologische Handreichung und Information nr 3/2024, s 3–22, under titeln Vem är ”Syndens människa”? I anslutning till detta föredrag följer här en kraftigt förkortad och bearbetad version på svenska.

  1. Antikrist och antikrister

Ordet ”antikrist” kommer från det grekiska substantivet anti-christos. Christós är den grekiska översättningen av hebreiskans Mashíach som betyder ”den Smorde”, enligt Gamla testamentets profeter benämningen på den kommande Återlösaren, Frälsaren från vår andliga fångenskap pga synden. Förstavelsen anti betyder ”mot” (alltså ”mot Kristus”), och även ”i stället för” (alltså ”i Kristus ställe”). Antikrist är alltså namnet på den eller det som handlar mot Kristus eller i stället för Kristus.

Aposteln Johannes skriver i sitt första brev, kap 2, vers 18 och 22: ”Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här… Vem är lögnaren om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen.” Bibeln kallar alla falska lärare för antikrister. ”Redan nu”, skriver Johannes, har många trätt fram som går emot Kristus i sitt handlande och lärande. Den som för fram människoläror som om de vore vad Jesus lär handlar mot Jesus Kristus. Därför kan Bibeln tala om mer än en Antikrist. Alla villolärare är antikrister. Johannes tillfogar i sitt andra brev, vers 7: ”Det finns ju många bedragare som har gått ut i världen, de som inte bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet.” Här syftar aposteln på de s k gnostikerna som lärde att Gud bara skenbart hade antagit en mänsklig kropp i Jesus Kristus eller att människan Jesus blev ”adopterad” av Gud vid sitt dop.

Förutom dessa många antikrister finns det en Antikrist som särskilt utmärker sig. Han hade ännu inte framträtt på Johannes tid. Den klaraste beskrivningen av denne Antikrist ger aposteln Paulus i 2 Tess 2:1–12. Paulus skriver detta avsnitt eftersom det i Thessaloniki uppstått en stor förvirring när det gäller Kristi återkomst. Några menade att den yttersta dagen redan inträffat eller omedelbart förestod. Paulus måste därför göra tydligt att detta inte kan vara fallet. ”Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och syndens människa träda fram, fördärvets son” (2 Tess 2:3).

  1. Antikrists kännetecken

I 2 Tess 2:1–12 kallar Paulus Antikrist för ”syndens människa” (på grek. ho ánthråpos täs hamartías) eller ”laglöshetens människa” (på grek. ho áthråpos täs anomías). Båda uttrycken används i olika handskrifter. Nu är vi människor av naturen allesammans ”laglösa” och fördärvade genom ”synden”. Vi är alla ”syndens människa” (Rom 3:23). Men Paulus talar här inte om alla människor utan om en bestämd människa som ska komma och förleda till synd och laglöshet, en som ännu inte har framträtt. Paulus nämner detta för att tessalonikerna ska förstå att den yttersta dagen ännu inte har kommit. Han nämner en hel rad av Antikrists kännetecken, så att man kan känna igen honom när han framträder.

a. Låt ingen bedra er, ”först måste avfallet (hä apostasía) komma” (v 3), dvs avfall från biblisk tro. Antikrist är inte i första hand en stor världshärskare med politisk makt utan en falsk lärare som förleder till avfall från biblisk lära.

b. Antikrist är ”motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud och heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud” (v 4). Paulus använder i sina brev uttrycket ”Guds tempel” om de Kristustroende, den kristna församlingen. Se t ex 1 Kor 3:16–17: ”Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? Om någon fördärvar Guds tempel ska Gud fördärva honom. Guds tempel är heligt och det templet är ni.” Till Timoteus skriver han: ”Du ska veta hur man bör bete sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling” (1 Tim 3:15). Antikrist intar alltså sitt säte i den kristna kyrkan fastän han i realiteten verkar ”anti Kristus” genom att upphöja sig över ”allt som kallas Gud (Theós) eller gudstjänst” (sébasma, av verbet sébomai ”hålla gudstjänst”). Antikrist framträder som om han var Gud själv, den högsta auktoriteten.

c. ”Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under”(v 9). Hans förförande verksamhet ska pågå ända till Kristi återkomst i härlighet på den yttersta dagen: ”Då ska den laglöse avslöjas (apokalyfthäsetai), han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst” (v 8).

d. När Paulus skriver sina brev till thessalonikerna har Antikrist ännu inte trätt fram öppet (uppenbarats). ”Ni vet vad det är som håller honom tillbaka, så att han kan träda fram öppet först när hans tid kommer. Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller honom tillbaka röjas ur vägen” (v 6–7). Vad är det som håller Antikrist tillbaka? Det är apostelns bibliska undervisning, inte minst det rena evangeliet om nåden allena! Det hade Paulus predikat för thessalonikerna, så därför skrev han: ”Ni vet vad det är som håller honom tillbaka.” Men vad menar Paulus när han fortsätter: ”Nu måste bara han som håller honom tillbaka röjas ur vägen”? Vad syftar han på? Många tolkningar har föreslagits. Av sammanhanget att döma ligger den tolkning närmast till hands som går ut på att det är Kristus, hans ord och därmed den som förkunnar Guds ord oförfalskat, som håller Antikrist tillbaka. När Guds rena ord och evangelium tystnar eller blir sällsynt, kan Antikrist öppet träda fram mitt i kristenhetens centrum.

  1. Profetians uppfyllelse

Enligt mångas spekulationer syftar Antikrist på Napoleon eller Hitler. Men som vi sett vill Antikrist vara en andlig ledare och han gör anspråk på gudomlig auktoritet. Enligt den lutherska kyrkans bekännelseskrifter är det påveinstitutionen eller påveämbetet som är uppfyllelsen av profetian om Antikrist. Det stora avfallet från biblisk kristendom kom i och med denna institution.

  • Den är upprättad inom den kristna kyrkan och ska finnas kvar ända fram till Kristi återkomst på den yttersta dagen. Sålunda kan Antikrist inte vara bara en person (en Napoleon eller en Hitler eller bara en viss påve) utan alla som innehar påveämbetet.
  • Innehavaren av påveämbetet betecknar sig själv som ”Kristi ställföreträdare”.
  • När påveinstitutionen gör lärouttalanden, utfärdar dogmer, gäller de som Guds ofelbara ord och bud. Lydnad mot påveämbetets läror är nödvändiga för saligheten.
  • Påveinstitutionen kräver att också den världsliga överheten underordnar sig påven.
  1. Möjliga missförstånd

När lutheraner i samklang med sin kyrkas bekännelseskrifter hävdar att påveämbetet är Antikrist, betyder inte det att man lär att antikristlig anda och verksamhet bara finns inom påvekyrkan. Som vi sett talar Bibeln om många antikrister. Alla falska lärare, hedniska religioner, liberal teologi, ateism eller naturalism är antikrister eller antikristliga uppfattningar. Den lutherska kyrkans kritik mot påveämbetet innebär vidare inte en dom över alla romersk-katolska kristna. Inom den romersk-katolska kyrkan kan sanna kristna finnas, så länge där ännu Guds ord läses i gudstjänsten och människor förlitar sig på Jesu återlösningsverk.

Tillägg: En utförlig behandling av ämnet Antikrist föreligger i Lars Borgströms bok ”Utläggning av Uppenbarelseboken” (nyutgiven 2024), s 174–178. Kan beställas från Biblicums förlag.

SE