Jesus och domen – del 2 (Matt 25)

Av Egil Edvardsen

Del 1 om Matt 24 finns här, och även i Biblicum nr 2/2023, s 58–64.

 

Vad säger Jesus om den yttersta domen i Matt 25? Vad ska hända på domens dag? Hur blir domen och vad grundar densig på? Kommer det att bli ett frikännande eller ett fördömande?

Först förmanar Jesus alla med hjälp av två liknelser, den ena om de tio jungfrurna och den andra om talenterna, att det gäller att vara beredd på den dagen. Den kan komma när som helst. ”Håll er därför vakna, för ni vet inte vilken dag eller timme han kommer” (v 13). Därefter ger han i verserna 31–46 en kortfattad men mycket upplysande och klargörande beskrivning av det som ska hända på domens dag. Jag ska i denna artikel koncentrera mig på denna beskrivning.

Den sista dagen i världshistorien

Låt oss först se på vv 31–33. De beskriver vad som ska hända allra först på domens dag: När Människosonen kommer isin härlighet och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. Och han ska ställa fåren på sin högra sida och getterna på den vänstra.

I förra kapitlet, Matt 24:29–31, profeterar Jesus om vad som ska hända på den yttersta dagen och klargör tydligt att världens slut och hans återkomst hör samman. På yttersta dagen ska människorna ”se Människosonen komma påhimlens moln med stor makt och härlighet” (24:30). Också lärjungarna förstod att Kristi återkomst och den yttersta dagen skulle ske samtidigt. I inledningen till Matt 24 frågar de: ”Vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?” Den sista dagen i världshistorien och Jesu återkomst sker samtidigt.

I Matt 25 ger Jesus en profetia om domens dag och den dom han ska fälla över ”alla folk” när han kommer synligt tillbaka (v 32). Det är ingen liknelse utan en konkret beskrivning av hurdet ska gå till på den dagen.

Jesus ska komma som ”Människosonen”, en titel som Jesus ofta brukade om sig själv. Denna titel är ett uttryck förhans sanna mänsklighet och beskriver både å ena sidan hans förnedring och död och å andra sidan hans upphöjelse och härlighet. Här ser vi honom som den upphöjde och förhärligade Människosonen. När han kom till jorden första gången kom han i förnedring och ödmjukhet för att frälsa människorna från alla deras synder genom att lida och dö på korset. När han kommer för andra gången, kommer han i sin upphöjelse och härlighet med oinskränkt gudomlig makt för att döma alla människor.

När han kommer ”ska han sitta på sin härlighets tron”, för han är Kungen över alla kungar och Herren över alla herrar. Han är den högste. Därför har han både rätt och makt att döma.

Domen han ska avkunna kommer att avgöra alla människors eviga öde. I Matt 24:14 sa Jesus att ”evangeliet om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.” Jesus återkomst till dom ska alltså inte inträffa förrän detta har skett. På domens dag ska så alla folkslag samlas inför honom. Då ska han sända ut sina änglar som ska föra alla människor fram för tronen.

Gäller detta bara dem som lever när Jesus kommer igen? Nej, det gäller alla människor som har levt på jorden. Jesussäger i Joh 5:28–29: ”Var inte förvånade över detta. Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom.” Alla döda ska väckas upp på den yttersta dagen. Alla människor ska samlas framför tronen.

Två grupper

På domens dag blir mänskligheten uppdelad i två grupper. ”Han ska skilja dem från varandra”, står det i vers 32. Jesus ärden allvetande som redan vet allt om alla människor. Han vet vilket förhållande de har haft till honom under sin livstid. Han ser till hjärtana och ser vem som tror och vem som inte tror. Vi kan inte se in i hjärtana. Därför är det som är klart förhonom inte klart för oss. Men på domens dag ska det bli tydligt för alla vem som trodde på honom och vem som inte gjorde det.

Han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. Med andra ord kommer det inte att vara svårt att skilja dem åt, ingen ska befinna sig i en gråzon. Liksom det är enkelt för en herde att skilja fåren från getterna, ska det vara enkelt för Jesus att skilja de troende från de otroende på den yttersta dagen.

Att Jesus liknar de troende vid får är inte något nytt. På flera ställen i Bibeln gör han det. Han är den gode herden som vaktar sina får och lamm, och han har gett sitt liv för dem. Han säger om dem: ”Jag känner mina får, och mina får kännermig… Och jag ger mitt liv för fåren” (Joh 10:14–15). ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand” (Joh 10:27–28). Därför är det inte så överraskande när vi nu får höra att han ska ställa fåren, de tro- ende, på sin högra sida.

Alla folkslag ska samlas framför tronen, läser vi. Detta är i linje med det som Paulus skriver i Rom 14:10: ”Vi ska alla stå inför Guds domstol.” Och i 2 Kor 5:10 skriver han: ”Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.”

Grunden för domsutslaget

Hur ska vi då förstå Jesu ord i Joh 5:24? ”Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.” Finns det en motsägelse här? Nej! När Jesus säger vad som är grunden för domsutslaget, nämner han inte en enda synd som de rättfärdiga har gjort. Han talar bara om deras goda gärningar. Men när han beskriver grunden för de otroendes dom, så drar han fram alla deras synder, särskilt allt det goda som de underlåtit att göra i livet men som de skulle ha gjort. Varför nämner inte Jesus de troendes synder? Därför att dessa har kastats i havets djup, som profeten Mika skriver (Mi 7:19). Det betyder: Alla de troendes synder har förlåtits genom att Jesus sonat straffet för dem då han dog för alla människor på korset. Paulus säger: ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser” (2Kor 5:19). När synderna inte tillräknas oss, kan vi inte heller dömas för dem.

Detta icke-tillräknande av synd eller denna rättfärdigförklaring erbjuds alla människor och tas emot genom tron på Kristus. Därför säger Bibeln att den som tror ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd (Mark 16:16). ”Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn” (Joh 3:17–18). Därför kallar Jesus dem som han ska ställa på sin högra sida för ”rättfärdiga”. De är rättfärdiga, men inte av sig själva utan därför att de har tillräknats Kristi fullkomliga rättfärdighet, den som de inte har förkastat utan tagit emot genom tron på honom.

En av den lutherska ortodoxiens lärofäder, Johann Gerhard (1582–1637), skriver i sin dogmatik: ”Nomistiska [lagiska] utsagor ska skiljas från dem som är sant evangeliska. Detta är lagen: Varje onyttigt ord som människor talar ska de få svara för på domens dag (Matt 12:36). Detta är evangelium: Den som hör mitt ord och tror … drabbas inte av domen (Joh 5:24). Detta är lagen: Med ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras (Rom 2:5). Detta är evangelium: Räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig (Luk 21:28).^[1]Johann Gerhard, Loci Theologici, ”De extremo iudicio”, 65, citerat i Pieper, Christian Dogmatics, Vol III, s 541.

Varför riktas då en lagisk utsaga till de kristna, något som t ex sker i 2 Kor 5:10? Där står: ”Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol.” Förklaringen är att vi måste skilja mellan lagens och evangeliets syfte och verkan. Både lag och evangelium ska förkunnas för de kristna. Också lagen, för de kristna har alltjämt kvar sin gamla natur som kämpar emot tron och gör dem sömnaktiga och oförberedda på domen. Den nya människan, Anden som bor i dem, behöver inte lagen. Lagens syfte är inte att ge tillväxt i kristenlivet och få de kristna att bära trons frukter i högre grad, för det förmår inte lagen. Lagen ger ingen kraft till ett heligare liv, till helgelse. Den kan inte heller ge de kristna kraft att hålla ut till slutet,så att de är andligt vakna när Jesus kommer åter. Lagen kräver goda gärningar, men den kan inte ge oss kraft till att göra dem. Lagen förmanar de kristna att hålla sig vakna, men den kan inte ge oss kraft till att vara vakna.

Lagens syfte för de troende är att varna dem för köttslig säkerhet, andlig sömnaktighet och egenrättfärdighet, avslöja dem som syndare. När lagen uppnår sitt syfte hos de kristna, när de i sin dagliga omvändelse erkänner sin synd och sin brist på rättfärdighet inför Gud och i tron flyr till Kristus som sin Frälsare från synden, då ska de få höra evangeliet som säger: ”Den som tror på honom blir inte dömd” (Joh 3:18). ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus” (Rom 8:1). Bara evangeliet kan ge oss kraft till att vara vakna och förberedda på Jesu återkomst och domen.

Skillnaden mellan troende och icke-troende

Låt oss nu vända tillbaka till Matt 25 och lägga märke till en annan viktig sak när det gäller den yttersta domen, nämligen att Jesus på domens dag gör en skillnad mellan troende och icke-troende innan han talar om deras gärningar. Av detta förstår vi att det inte är gärningarna som sådana som avgör domen. Nej, den som tror ska bli frälst, den som inte tror ska bli fördömd.

Texten i Matt 25:34–40 lyder: Då ska Kungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot som arv det rike som stått berett för er sedan världens skapelse. För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. Då ska de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig som främling och tog emot dig, eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.

”Kom!” säger Jesus till de rättfärdiga. De otroende ska däremot få höra: ”Gå bort från mig!” De rättfärdiga är välsignade av Fadern. De blir inte bara välsignade på domens dag, utan de har också blivit välsignade i deras liv. De har blivit välsignade med evangeliet om Frälsaren. Gud Fader har upptagit dem som sina barn i dopet. Och han har fortsatt att välsigna dem och bevara dem genom tron livet ut.

Nu ska de få ”ta emot som arv det rike som stått berett” för dem ”sedan världens skapelse”. Ett arv är något som vi får oförtjänt för att vi är barn. De troende är ”Guds arvingar och Kristi medarvingar” (Rom 8:17). De ska få samma arv som han, samma rike, samma härlighet. Allt av nåd allena.

Det arv som består i ett himmelskt rike har stått berett för de troende ”sedan världens skapelse”. Detta visar att det inte är en följd av vårt arbete utan helt oförtjänt. Långt innan vi kom till tro, ja, långt innan vi föddes, blev arvet färdigställt för oss. I Guds eviga rådslut blev det bestämt att vi skulle ärva riket. Och i tidens fullbordan sände Gud sin Son till världen för att han skulle göra allt som krävdes för att vi skulle få komma in i himmelriket. Paulus skriver: ”I Kristus har han välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen! Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut” (Ef 1:3b–5). I Rom 8:30 skriver han: ”Dem som han har förutbestämt har han också kallat, och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga, och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.”

Jesus sa en gång: ”Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar” (Matt 12:30). Om en person har varit med eller mot Jesus, det framgår av personens gärningar. Tron kan ingen av oss se. Bara Gud kan se tron för den är osynlig. Men barmhärtighetsgärningar är synliga frukter av den osynliga tron. Jesus vet det och därför nämner han bara de goda gärningar som de troende har gjort. När det gäller de otroende nämner han alla de goda gärningar som de underlåtit att göra.

I Bergspredikan säger Jesus: ”Saliga är de barmhärtiga, för de ska få barmhärtighet” (Matt 5:7). De som har gjort barmhärtighetsgärningar i livet ska få barmhärtighet på domens dag. Och det är verklig barmhärtighet och nåd de ska få på den dagen. Domaren ska inte nämna en enda av alla deras synder, för alla deras synder har han tagit på sig och lidit straffet för då han dog på korset för dem. Detta har de inte förtjänat. Därför är det bara barmhärtighet och nåd.

De rättfärdigas svar

Detta vet alla troende. De vet att de är frälsta av nåd allena och att de inte har förtjänat frälsningen. Lägg därför märke till det svar som de rättfärdiga ger Jesus efter det att han räknat upp alla deras barmhärtighetsgärningar. De frågar honom: när har vi gjort allt detta? De har inte tänkt på alla gärningar som de har gjort som en följd av tron. Däremot har de tänkt mycket på de synder de har gjort, alla de gånger då de underlåtit att vara barmhärtiga mot människor. Men Jesus drar alltså inte fram en enda av deras många synder, för de är förlåtna och utstrukna.

Missbruk av Jesu ord om gärningarna

Likväl är det många som brukar detta bibelställe som ett bevis för att frälsningen också är beroende av gärningar. Jesus nämner ju inte alls tron, hävdar de. Han talar bara om gärningar. Det är klart att om detta bibelställe vore det enda ställe i hela Bibeln som talar om människans frälsning, då ligger en sådan slutsats nära till hands. Men som vi vet finns det i Bibeln en mängd klara utsagor om att frälsningen är av nåd allena genom tro utan laggärningar. Jesus själv har ju sagt att var och en som tror på honom ska inte gå förlorad (Joh 3:16). Och Paulus undervisar tydligt om detta i Romarbrevet (särskilt Rom 3:21ff) och även i andra brev. Också Gamla testamentet lär att frälsningen är av nåd allena. Herren säger genom profeten Jesaja: ”Kom, låt oss gå till rätta med varandra! … Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull” (Jes 1:18). Och David ber i Psalm 51: ”Rena mig med isop, så att jag blir ren, tvätta mig så att jag blir vitare än snö” (v 9).

När Jesus drar fram de goda gärningar som de troende har gjort vittnar detta om att de är rättfärdiga, inte i sig själva utan därför att de genom tron tillräknats hans rättfärdighet. Paulus skriver: ”Honom [Kristus] har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet: … att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus” (Rom 3:25–26). Den frikännande domen på domens dag grundar sig bara på Kristi fullkomliga soningsoffer, inte på människors egna gärningar. Alla som på domens dag blir ställda på den högra sidan ”har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod” (Upp 7:14).

De gärningar som de rättfärdiga hade gjort, hade de gjort mot Jesus själv. Jesus säger: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta… Då ska de rättfärdiga svara: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta? …” Varje god gärning som de troende hade gjort, hade de gjort mot honom. De troendes goda gärningar var ett uttryck för deras kärlek till Frälsaren, vad de fått av honom. I domen kan Jesus inte betrakta någon gärning som god om den inte är gjord av kärlek till honom. Men ingen kan ha kärlek till Frälsaren som inte har kommit till tro på honom. ”Utan tro är det omöjligt att behaga Gud”, står det i Heb 11:6.

Inte storslagna gärningar utan gärningar för Jesu minsta bröder

Till sist helt kort om det som Jesus säger i vers 40: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.” De gärningar som Jesus ska lovorda på domens dag är de som är gjorda mot hans minsta syskon. Inga av de gärningar som Jesus räknar upp är storslagna och väcker uppmärksamhet. De troende har inte gjort dem för att få uppmärksamhet och beröm. De är enkla gärningar gjorda i kärlek och tro. Men det är gärningar som har haft oändligt stort värde för alla dem som varit föremål för dem och för Gud.

De otroendes reaktion

De ord som Jesus säger till de otroende på hans vänstra sida är motsatsen till vad de troende fick höra. Och deras reaktion är också den helt motsatta. Det vet inte om sina synder och vad de underlåtit att göra. De tror tvärtom att de har gjort mycket gott. De avslöjar grovt sin egenrättfärdighet. Men egenrättfärdighet duger inte inför Gud på domens dag utan innebär att den enda rättfärdighet som håller inför Gud, Kristi rättfärdighet, har förkastats. Därför drabbas de otroende av fördömelsedomen: ”Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar” (v 41). Det är Bibeln klara lära att det finns en dubbel utgång från detta livet: himmel eller helvete. Även om biskopar och liberalteologer har avskaffat helvetet har inte Gud gjort det!

Men Gud vill ingen ogudaktigs död. ”Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva” (Hes 18:23). Må Gud hjälpa oss alla att tro på Herren Jesus och ta emot hans rättfärdighet som vår högsta skatt, nu medan vi lever. För en dag kommer Jesus åter för att döma alla människor. Och den som tror ska bli frälst. Amen.