Evangelium är inte bara en berättelse om Kristus, hans liv och död. Det uppenbarar för oss innebörden av hans liv och död, vad hans liv och död har åstadkommit. Det berättar för oss att Gud så högt har älskat oss, att han sände sin Son Jesus Kristus i världen (Joh 3:16), att han dog för oss och frälste oss från vredesdomen (Rom 5:8f). Det berättar för oss att Kristus till fullo har gottgjort för alla våra synder (Heb 9:12) och försonat oss med Gud (5:10). ”Vi har blivit förklarade rättfärdiga genom hans blod” (Rom 5:9). Vi ”tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig” (Rom 4:5).
Evangelium uppenbarar för oss den rättfärdighet som vi måste ha inför Gud, om vi ska bli saliga (Rom 1:17). Evangelium uppenbarar inte en möjlig Guds nåd, en möjlig försoning, återlösning, förlåtelse eller rättfärdighet, som är beroende av vissa villkor som vi måste uppfylla. Evangelium uppenbarar ett fullbordat faktum och proklamerar och erbjuder evigt liv och evig rättfärdighet för Kristi skull allena.
Eftersom evangelium är Guds egen proklamation av allmän nåd och förlåtelse, erbjuder det verkligen och överräcker åt människorna denna nåd. ”Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er” (Apg 13:38). I evangelium säger Gud till varje syndasjuk själ: ”Var lugn, mitt barn. Dina synder är förlåtna” (Matt 9:2). Evangelium är därför Guds egen absolution, Guds egen avlösning, hans fria och villkorslösa löfte om nåd och förlåtelse. Den som omgärdar detta löfte med något slag av villkor, förstör i praktiken evangeliets väsen.
Fastän Guds löfte om syndernas förlåtelse och evigt liv förutsätter att människan å sin sida tar emot det i tro, om det ska bli henne till nytta, är denna tro inte ett villkor som löftet grundar sig på eller är beroende av. Tron är endast det medel genom vilket löftet tas emot. Det fria löftet om nåd föregår tron, och denna nåd är på intet vis beroende av tron. Låt mig bruka en bild: Det måste finnas mat, innan vi kan äta. Men precis som maten inte blir oss till nytta, om vi inte äter av den, så blir löftet om nåd inte till nytta för mig, om jag inte tar emot det i tro (Heb 4:2).
Det ligger i ett löftes natur att skapa tro hos den som löftet ges åt. Så verkar också Guds löfte i evangeliet just den tro som människan tar emot löftet med och det som löftet erbjuder. ”Tron kommer av det hörda (evangeliet), och det hörda (på grek. akoé) genom Kristi ord” (Rom 10:17). Därför är de troende födda på nytt ”genom Guds levande ord” (1 Pet 1:23). ”Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet”, skriver Paulus till församlingen i Korint (1 Kor 4:15).
Men evangeliets kraft att röra och omvända hjärtat är inte en naturlig kraft, en sådan som också finns i löften som människor ger. Det är en övernaturlig och gudomlig kraft. Eftersom evangeliet är Guds ord och eftersom den helige Ande är oskiljaktigt förbunden med det, är det inneboende i evangeliet en övernaturlig gudomlig kraft och verkan, oavsett om man läser det, lyssnar till det eller återerinrar sig det.
Guds ord är aldrig ett livlöst instrument utan det är som Kristus säger: ”De ord som jag har talat till er är Ande och liv” (Joh 6:63). ”Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd (Heb 4:12). Evangelium är Guds kraft som den helige Ande verkar igenom på människors hjärta, så att det vänder sig till Kristus i tro och tar emot de utlovade gåvorna.
Ur Biblicum nr 3–4, 1980 av SE