Av Tor Jakob Welde. Ur Biblicum nr 2/2024, s 60–66.
Vi finner en riktig pärla mot slutet av Ordspråksboken: Ord av Agur, Jakes son, ett budskap. Vem var Agur? I Ordspråksboken är det ju främst Salomo som talar. Här möter vi plötsligt en författare som inte är nämnd på något annat ställe i Bibeln. Men egentligen är inte detta som märkligt. Också profeterna Habakkuk, Haggai och Obadja är personer som vi vet väldigt lite om. Agur tillhörde kanske samma yrkesgrupp som några av de visa vi hör talas om i 1 Kung 4:30f: ”Salomos vishet var större än alla österlänningars vishet och alla egyptiers vishet. Han var … visare än esraiten Etan och Mahols söner Heman, Kalkol och Darda.”
Agur och Jake är namn som finns i arabiska släktregister. En teori är att Agur var en ismaelit, en ättling till Ismael, och att han hade konverterat till Israels tro på den levande Guden, liksom andra främlingar vi kan läsa om (se Jos 6:25, Rut 1:16, Jes 14:1; 56:3).
Flera av Agurs visdomsord påminner mycket om verser i Moseböckerna, Job och Psaltaren. Densamme Helige Ande som inspirerade dessa står bakom den här mannens budskap.
Ett ”budskap” (v 1), på hebreiska massá, är ett ord som på flera ställen i GT används om ett inspirerat profetbudskap. I Jesaja 13:1 är ordet översatt med ”profetia”: ”profetia (massá) om Babel, som Jesaja, Amos son, såg i en syn.”
Fortsättningen av Agurs inledande vers är lite utmananande för bibelöversättare: ”Så talade den mannen till Itiel, till Itiel och Ukal” (SFB 15). Itiel och Ukal kan vara personnamn och tolkas så i många bibelöversättningar. Kanske var dessa två av Agurs elever i visdomslära. (En som hette Itiel är för övrigt nämnd i Nehemja 11:7). Men de två hebreiska orden eller namnen i texten kan också översättas enligt den betydelse som ligger i orden. Så gör den amerikanska EHV och den norska Bibel 2011: ”I am weary, God. I am weary, God, and worn out” –”Gud, jeg er trett, jeg er trett, jeg greier ikke mer.”
Agur fortsätter sedan på ett anmärkningsvärt sätt:
2 Jag är dummare än någon annan
och utan mänskligt förstånd.
3 Jag har inte lärt mig vishet
så att jag har kunskap om den Helige.
4 Vem har stigit upp till himlen
och kommit ner igen?
Vem har samlat vinden i sina händer?
Vem har knutit in vattnet i ett kläde?
Vem har fastställt jordens alla gränser?
Vad heter han,
och vad heter hans son?
Du vet ju!
5 Allt Guds ord är rent från slagg,
han är en sköld för dem som flyr till honom.
6 Lägg ingenting till hans ord,
så att han tillrättavisar dig för lögn.
7 Två saker ber jag dig om,
neka mig dem inte intill min död:
8 Håll falskhet och lögn ifrån mig.
Ge mig varken fattigdom eller rikedom,
men ge mig den mat jag behöver.
9 Annars kan jag bli så mätt
att jag förnekar dig och säger:
”Vem är Herren?”
eller så fattig att jag stjäl
och vanhelgar min Guds namn.
Det låter först ganska märkligt när Agur börjar med att säga: ”Jag är dummare än någon annan och utan mänskligt förstånd. Jag har inte lärt mig vishet så att jag har kunskap om den Helige.” Vad menar han? Är inte detta Ordspråksboken, som tillhör Bibelns visdomslitteratur? Är inte Agur en vishetsman? Ja, men en väldigt ödmjuk sådan.
Många andra verkar som om de vet nästan allt, eller tror att de gör det. Men Agur har insett hur begränsad han är, hur lite han med sitt förnuft kan förstå Gud och hans väldiga skapelseverk och vishet, Gud är så stor och han själv så pytteliten. Liksom himlen är högre än jorden, så är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar(Jes 55:9), säger Herren. Agur inser att han är helt oduglig när det gäller att skaffa sig vishet. Kanske hade han i sitt hemland alltifrån sin ungdom prövat på det. Men all hans strävan hade varit förgäves.
Utan Gud och upplysning från Sannhetens Ande famlar vi alla i blindo och förstår väldigt lite. Den Heliges kunnskap och vishet kan vi inte fatta på egen hand. Agur tänker helt annorlunda än europeiska filosofer under ”upplysningstiden” på 16- och 1700-talet, som menade att ”det rena mänskliga förnuftet” (pure Reason) var i stånd att finna sanningen om allt. Agur förstår att Gud måste uppenbara sanningen och visheten för oss i sitt Ord. I hans ljus ser vi ljus (Ps 36:10), som också Salomo skriver i Ords 2:6: ”För det är Herren som ger vishet, från hans mun kommer kunskap och klokhet.” Denna insikt är central i den bibliska vishetslitteraturen. ”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd …Var inte vis i dina egna ögon, vörda Herren och undvik det onda” (Ords 3:5.7).
Aposteln Paulus betonar detsamma i 1 Kor 2:14: ”En oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det…” Agur hade varit en sådan oandlig människa. ”Ve dem som är visa i sina egna ögon och håller sig själva för kloka!” skriver Jesaja (Jes 5:21).
Men Agur var inte längre en sådan. Han hade erkänt hur hjälplös han är och kapitulerat när det gäller att själv tänka sig fram till sann vishet. Nu är han väldigt ödmjuk och realistisk med hänsyn till sin egen kapacitet. Något har hänt. Den levande Guden, Israels Gud, har själv i sitt heliga ord uppenbarat sin vishet och sanning för Agur, som vi ser av ett par verser längre fram. Och i centrum för denna Guds uppenbarelse i Skriften står Messias, Sonen. Han är också med här i Agurs budskap, följande vers:
4 Vem har stigit upp till himlen
och kommit ner igen?
Vem har samlat vinden i sina händer?
Vem har knutit in vattnet i ett kläde?
Vem har fastställt jordens alla gränser?
Vad heter han,
och vad heter hans son?
Du vet ju!
Gud och hans son
Agurs upprepade ”vem”– fråga påminner mycket om Jobs bok (t ex Job 38:5ff). Svaret på frågan är: Detta kan ju ingen annan än Gud! Hans väldiga makt och skapelseverk var för Agur överväldigande, mystisk och ingöt stor vördnad, precis som för Job och även för David enligt Psalm 8: ”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat – vad är då en människa att du tänker på henne, en människoson att du tar hand om honom?” (Ps 8:4–5), en profetia om Messias, Människosonen (jfr Heb 2:6–9). Agur får vara med att vittna om densamme.
Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen? är alltså en av frågorna. Vi kan då komma ihåg vad Jesus sa till Nikodemus: ”Ingen har stigit upp till himlen utom den som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen”(Joh 3:13). Vad heter han? frågar Agur, vad heter han som har samlat vinden i sina händer? Mose hade fått veta det när ”HERRENS Utsände” uppenbarade sig i den brinnande busken att hans namn är Jag Är (2 Mos 3:14–15). Jesus sa om sig själv: ”Jag säger er sanningen: Jag Är, innan Abraham fanns” (Joh 8:58), vilket var chockerande för hans åhörare. ”Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar” (Mika 5:2). ”Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till” (Joh 1:3). Vi kommer också ihåg hur Jesu lärjungar greps av stor fruktan och sa till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!” (Mark 4:41).
Vad heter han, och vad heter hans son? Du vet ju! fortsätter Agur. De sista tre orden kan också översättas ”Vet du det?” eller som i EHV: ”Tell me if you know!”
Inom judendomen vill man besvara frågan ”Vad heter Guds son” med Israel, eftersom det i 2 Mos 4:22 står: ”Så säger Herren: Israel är min förstfödde son.” Rashi, en känd medeltida rabbin i Frankrike, tänkte på Mose, att det var hansom steg upp till himlen, och på Moses roll när ”böljorna reste sig som en mur” (2 Mos 15:8), när Israel gick rakt genom Röda havet. Men det var ju inte Mose som hade makten över vinden och vattnet. Den som har makt över vinden och vattnet och fastställer jordens gränser är Herren ”den Helige” (v 3), Skaparen! Israels folk och Mose var inte närvarande när Gud skapade världen, men det var däremot den evige Sonen (jfr Ords 8:27ff). ”Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet över valvet.” Och Gud sade: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats så att det torra blir synligt” (1 Mos 1:7ff).
Guds son Israel skulle förebåda och peka fram emot Guds sanne Son, Jesus Kristus. Detsamma skulle Mose göra. I Nya testamentet ser vi att Jesus som nyfödd blev hotad av en grym tyrann, liksom Mose hade blivit. Och Gud sade: ”Ut ur Egypten kallade jag min son” (Matt 2:15; Hos 11:1). Guds folk Israel var inte lydiga mot Herren, men Jesus var fullkomligt lydig som allas ställföreträdare. Och han är den store profeten, som befriar oss från det andliga Egypten och genom sin undervisning och sin Ande leder oss in i hela sanningen (Joh 16:13). Mose sa till Israel i sitt avskedstal: ”En profet lik mig ska HERREN din Gud låta uppstå åt dig bland ditt folk, från dina bröder. Honom ska ni lyssna till” (5 Mos 18:15).
Guds Son, Jesus Kristus är ”Guds vishet” (1 Kor 1:24). Sann vishet fås genom kännedom om Sonen, Frälsaren. Vishetens och kunskapens alla skatter fins i honom (Kol 2:3). Vad heter han? Redan under gamla förbundets tid blev det uppenbarat att hans namn är Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste – och Immanuel = ”Gud med oss” (Jes 7:14; 9:6). Jungfrun Maria fick senare beskedet: Barnet som föds [ska] kallas heligt och Guds Son, och du ska ge honom namnet Jesus (Luk 1:31.35). Han är Messias, Herren, sa ängeln till herdarna utanför Betlehem (Luk 2:11).
Guds ord är rent
Den levande Guden har blivit en tillflykt för Agur. Han springer då inte ut i skogen eller upp på ett berg för att hitta Gud där utan går till Guds heliga undervisning, till hans ord, uppenbarat och nerskrivet i profetböcker, psalmer och visdomsböcker: Allt Guds ord är rent från slagg, han är en sköld för dem som flyr till honom (v 5), säger han.
Nästan detsamma hade Anden sagt genom David: ”Guds väg är fullkomlig, Herrens ord är rent. Han är en sköld för alla som flyr till honom” (Ps 18:31). Den utlovade Messias var Davids och Agurs rättfärdighet, frälsning och trygghet.
Rent från slagg är allt Guds ord. Slagg är en förorening, en oönskad biprodukt som uppstår när man t ex smälter ner guld eller silver som hämtats upp ur en gruva. ”Herrens ord är rena ord, silver luttrat i degel av jord, renat sju gånger” (Ps 12:7). ”Ditt ord är fullkomligt rent” (119:140). Den vise Agur och Herrens psalmister är på precis samma våglängd, under Guds inspiration.
Där i Guds sanna och pålitliga ord, den heliga Skrift, har vi vårt skydd och en ”sköld” mot andliga fiender. Evangeliet är Guds kraft till frälsning (Rom 1:16). Det har makt att skapa tro och bevara oss i tron. Petrus skriver: ”Med Guds makt bevaras ni genom tron” (1 Pet 1:5). Med ”trons sköld … kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar”, skriver Paulus (Ef 6:16).
Lägg ingenting till hans ord, så att han tillrättavisar dig för lögn, fortsätter Agur i vers 6. ”Kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga”, skriver Jesu bror Judas (Jud v 3). Kämpa för att Guds rena ord inte ska bli utblandat och förfalskat för oss, förorenat av människotankar och ”slagg”. Agurs förmaning är som ett eko av Moses ord: ”Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er” (5 Mos 4:2, jfr 12:32). Detsamma kan vi läsa i Uppenbarelsbokens avslutning, starka varningar mot att lägga något till eller ta bort något från orden i denna bok (Upp 22:18-19).
En bön
Agur ber därför Gud: Håll falskhet och lögn ifrån mig (v 8), intill min död (v 7). Det är så lätt att bli fångad av den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter och inte på Kristus (Kol 2:8). Detta kan hända också med en troende som i många år har vandrat på Guds goda och sanna vägar. Plötsligt kan man bli lurad och förd på villospår. Vi behöver som Agur att hela livet be om skydd mot falskhet och lögn, mot djävulen, världen och vårt eget syndiga kött som vill bedra oss. . ”Visa mig, Herre, din väg, jag vill vandra i din sanning. Ge mig ett odelat hjärta så att jag vördar ditt namn” (Ps 86:11). ”Led mig i din sanning och lär mig, för du är min frälsnings Gud” (Ps 25:5).
I verserna 8–9 visar Agur att han inte har några illusioner om egen ståndaktighet och trofasthet. Människans hjärta är bedrägligt och inte att lita på. Han vet vad som kan ske om han inte äter Herrens ord, ”den mat jag behöver” (v 8): ”Jag kan bli så mätt att jag förnekar dig och säger: ’Vem är HERREN?’ eller så fattig att jag stjäl och vanhelgar min Guds namn (v 9).
Detta är en nödvändig påminnelse till troende också i dag med så mycket materialism i våra rika länder. Det finns en fara i att man blir högmodig och sätter sitt hopp till något så osäkert som rikedom. ”De som vill bli ria råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär som störtar människor i fördärv och undergång. Kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har vissa kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande” (1 Tim 6:9–10). ”Men gudsfruktan förenad med förnöjsamhet är verkligen en stor vinst” (1 Tim 6:6). ”Ge mig varken fattigdom eller rikedom, men ge mig den mat jag behöver”, ber Agur (v 8). Det är nog för honom.
Agurs ödmjuka och underbara bekännelse och bön känns mycket aktuella och relevanta. I vår sekulära och humanistiska samtid är det människan som oftast står i centrum i stället för Gud. Många är överdrivet imponerade över det mänskliga intellektet och vad människor kan prestera och uppfinna. Stolthet och materialism står starkt. Men så händer plötsligt katastrofer, världen verkar kaotisk och man börjar ana hur hjälplösa vi är mitt i stormen. Agur ger oss det rätta perspektivet, hur helt avhängiga vi är av Gud, vår Skapare och Frälsare. Han uppenbarar för oss den sanna visheten som gör oss visa så att vi blir frälsta, genom tron på hans Son, Jesus Kristus. Må vi inte glömma vem som har fastställt jordens alla gränser och vem som är hans son.
Litteratur:
Ehlke, Roland Cap, Proverbs (The People’s Bible)
Rashi on Proverbs (www.sefaria.org)
Waltke, Bruce K, The Book of Proverbs