Av Stefan Hedkvist

Johannesevangeliet 1:1-14: [0]

»I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. [1]

En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset. [2]

Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud. [3]

Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.» [4]

Jesus är julens största gåva. Ja, gåvan är så stor att vi har svårt att fatta det. Större gåva kan inte ges än den Gud skänkt oss när han sände oss Jesus som Frälsare. Men det finns ett problem med denna gåva – eller rättare sagt problemet ligger hos oss. Det blir problem med själva mottagandet av gåvan. Det förstod vi redan på fjärde advent när vi hörde Johannes Döparen säga om Jesus: Hans vittnesbörd tar ingen emot.Idag hör vi aposteln Johannes säga: Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. [5]

I evangeliet enligt Lukas hörde vi att Jesus föddes i Betlehem. Det skedde under enkla omständigheter. Det fanns inte ens husrum för Josef och Maria så Jesus föddes i ett stall. Eftersom födelsen skedde under så enkla omständigheter och Josef och Maria var fattiga kan man lätt dra slutsatsen att han som föddes var ytterligare ett svagt och fattigt barn bland så många andra. Men samma natt lät Gud änglar uppenbara sig för några herdar i samma trakt. För dem förkunnade Herrens ängel att Herren själv blivit född i Davids stad. Herrens ängel sa: »Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba!» (Luk 2:10-12) [6]

Att Gud väljer att låta Frälsaren födas under så enkla omständigheter och fattiga förhållanden borde inte förvåna den som kan sitt GT. Där visar ju Gud gång på gång sitt speciella sinne för det enkla och svaga. Han hade ju dessutom förutsagt att Messias skulle komma som en »ringa telning ur förtorkad jord». Men oavsett omständigheterna så har vi människor svårigheter med att förstå och acceptera det som skedde. Eller rättare sagt, i oss själva finns ingen förmåga till att varken förstå det eller acceptera det. Vissa förstår inte vem han är. Och när de inte förstår så förkastar de honom. Andra kan inte acceptera det han gjort. Julens budskap är ett glatt budskap men det är ett glatt budskap endast för dem som den helige Ande ger förstånd och vilja att höra och ta emot det. [7]

Johannes första kapitel börjar med orden: I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Denna vers hör samman med den fjortonde där Johannes fortsätter: Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. [8]

Med dessa ord säger aposteln Johannes samma sak till oss som Herrens ängel sa till herdarna – nämligen att Gud, den evige, blivit människa och född vid en viss tidpunkt i historien. Han som skapat allting blev människa, föddes, växte upp och bodde bland människorna. Jesus Kristus är en fullkomligt unik människa. Bibeln säger om den människa som blivit född, Jesus, att han är Gud, han är den evige som var i begynnelsen. Han är alltings skapare som också håller allt skapat i sin hand och styr allt. [9]

Det som förkunnas är för vårt mänskliga förnuft en orimlighet. För vårt förnuft är detta storheter som inte låter sig förenas. Hur kan Gud och människa förenas i en person? Hur kan det eviga och ändliga förenas? Vi kan inte förstå det med förnuftet. Men om vi inte förstår något med förnuftet betyder det inte med nödvändighet att det är felaktigt. Vi skulle använda vårt förnuft på ett felaktigt sätt om vi använde det till att bedöma riktigheten i Guds ord. För att kunna bedöma en sak krävs ju ingående kunskap och förståelse. Men på detta område – då det gäller gudomliga ting saknar vi i oss själva helt kunskap och förståelse. Däremot kan vi använda förnuftet till att förstå språk och läsa skriven text. På det sättet skall vi använda förnuftet idag på juldagen. Vi skall läsa och höra vad Gud förkunnar för oss. Han har ju gjort det på ett mänskligt språk. Men vi skall inte använda förnuftet till att bedöma riktigheten av budskapet. Istället skall vi låta den helige Ande verka genom julens evangelium så att vi tar emot orden som Guds sanna ord som skänker glädje. Genom tron förstår vi att Jesus som blivit född är Gud, den evige, som skapat allt. Han som föddes är Gud och människa i en person. [10]

Detta är ett under. Tanken att under skall förklaras innehåller en självmotsägelse i sig. När Herren förkunnar denna sanning genom sin ängel eller genom sina profeter eller apostlar så förkunnas storheten och majestätet i detta under utan försök till förklaring. Jesaja säger: »Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila, och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste» (Jes 9:6). [11]

När aposteln Johannes sedan i vårt evangelium beskriver vad Messias blivit född för att uträtta blir budskapet mycket provokativt. Julens budskap är ett glädjens budskap för alla syndare. Men det är få människor som vill erkänna sig som syndare som är i behov av frälsning. Och för alla dessa är inte julens budskap något glädjebudskap utan just en provokation som kan vara svår att stå ut med. För dem som inte erkänner sitt behov av frälsning och som inte vill låta sig frälsas är det ett hårt tal att höra att Jesus är Frälsaren och att det endast är genom honom vi kan bli frälsta. [12]

Det heter i vårt evangelium: »I honom var liv och livet var människornas ljus /…/ Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor skulle nu komma till världen /…/ åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn /…/ han var full av nåd och sanning.» [13]

Gud blev alltså människa för att ge oss ljus och liv. Han kom för att ge oss rätt att bli Guds barn. Han kom till oss med nåd och sanning. Detta glada budskap tar många som ett hårt tal som man inte tål att höra. Att en Frälsare blivit född låter bra, men att det skulle betyda att vi behöver frälsas det vill man inte höra. Men det är faktiskt detta som förkunnas i julens budskap. Om han kom för att ge oss ljus och liv så innebär det att vi utan honom är i mörker och döda. Och om han kom för att ge oss rätt att bli Guds barn innebär det att vi utan honom inte kan bli Guds barn. Och om han kom med nåd så innebär det att vi utan honom är under Guds vrede och förbannelse. Och om han kom med sanningen så innebär det att utan honom är allt vi tänker och tror i andliga ting lögn och bedrägeri. Hos förnuftet har vi inget att hämta då det gäller insikt i andliga ting. [14]

När aposteln Johannes förkunnar vad Jesus kommit för att uträtta säger han något mycket märkligt. Han säger: »I honom var liv och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det» (Joh 1:4-5). I en äldre och klumpigare men bättre översättning heter det: »/…/ ljuset lyser i mörkret, och mörkret fattade det icke». Det vill säga, av naturen är människan i ett sådant andligt mörker att fast Jesus Kristus och evangeliet kommit och lyser som det klaraste ljus, – ja, han kallas »det sanna ljuset» – så blev mörkret ändå inte upplyst. »Mörkret fattade det inte,» heter det. [15]

Det mörker Johannes talar om är ett onaturligt mörkt mörker. På detta sätt är det inte med vanligt mörker. När du kommer in i ett mörkt rum och tänder lampan så blir rummet ljust och när solen går upp i gryningen försvinner nattens mörker. Men människan är i ett sådant andligt mörker att hon inte fattar någonting, hon blir hon inte upplyst fast det sanna ljuset kommit och lyser i mörkret – Han som är full av sanning. [16]

Vad säger nu alla humanister som menar att människan har en god strävan och en fri vilja? Åtminstone ger aposteln Johannes inte mycket för människans förmåga i andliga ting. Människan är i sådant andligt mörker att hon inte ens har förmåga att bli upplyst fast det sanna ljuset lyser. Han skriver vidare: »Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor skulle nu komma till världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. Han kom till sitt eget och hans egna tog inte emot honom.» Johannes framställer här ytterligare ett väldigt märkligt förhållande. [17]

Här talar aposteln Johannes faktiskt om människans förstånd, vilja och förmåga i andliga ting när den är som allra bäst. Judarna läste ju Guds ord, de väntade på Messias och försökte av alla krafter förverkliga Guds vilja i det dagliga livet. Ändå – de kände inte Kristus och tog inte emot honom. Och detta är människans hela förmåga i andliga ting; människan har en egen förmåga att inte känna Kristus, att inte bli upplysta av honom och att inte ta emot honom. [18]

Men hur skall då en människa kunna bli frälst? Ja, bara man gör rätt bruk av sin fria vilja så skall det nog gå, menar en del. Men nu ger Johannes människan och hennes fria vilja dödsstöten. Han skriver vidare om de människor som tog emot Jesus: »De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja – utan av Gud.» De som är Guds barn är inte födda av blod, det vill säga; de har inte blivit Guds barn genom den naturliga födelsen och sin härstamning. Judarna kunde inte berömma sig av att vara Guds barn därför att de härstammade från Abraham. Ingen blir heller Guds barn genom att födas av kristna föräldrar. Inte heller blir man pånyttfödd genom någon viljeansträngning eller god strävan. »Guds barn är inte födda av köttets vilja eller av någon mans vilja,» skriver Johannes. [19]

Nej, människan är av födelsen med sin vilja och strävan, även när den är som bäst, i totalt andligt mörker. Hon är andligt död och kan inte bli Guds barn genom någon viljeansträngning. Hon kan inte bli Guds barn vad hon än tar sig för. [20]

Johannes ger ett helt annat svar på hur en människa blir ett Guds barn: Det sker genom pånyttfödelsen som Gud ensam verkar. Guds barn, de som tagit emot Jesus Kristus, är födda av Gud, skriver han. Och när Johannes har sagt det tar han oss sedan till barnet som blivit fött, den gudomlige Frälsaren, och skriver: »Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.» (Joh 1:14). [21]

Aposteln Johannes visar oss människor, som av naturen är i mörker och är andligt döda, till barnet i krubban, där vi får liv och ljus, nåd och sanning. Skall vi bli födda på nytt och bli Guds barn så skall vi gå till detta lilla barn i krubban. Detta sker när vi hör och läser Bibelns ord där ju Jesus står i centrum. Honom skall vi tro och ta emot och alla som tar emot honom ger han rätt att bli Guds barn. Och dessa som tagit emot honom är inte födda av mänsklig vilja och kraft utan av Gud. Gud, den helige Ande verkar genom evangeliet om Kristus och ger oss tron. Den människa som tror kan förstå att den Helige Ande verkat denna tro i hjärtat för vi kan inte av vårt eget förnuft eller kraft komma till Jesus Kristus och tro på honom. [22]

När vi hört och rätt insett att vi utan vår Herre Jesus Kristus är i andligt mörker, då först kan vi vara glada över detta lilla barn som kommit med ljus, liv, nåd och sanning. Amen. [23]

Käre Jesu, Davids rot
jag vill nu med bön och bot
rum åt dig bereda väl
i mitt hjärta och min själ
Du som känner hjärtat bäst
kom därin och var min gäst
ge en salig julens fest. Amen.