Jeremia 23:1–8.
Predikan av John F. Brug (översättning Martin Andersson).

Inledning

Vad är det som människor på ett särskilt sätt behöver, för att få åtnjuta goda resultat och framgång? Ja, ett av svaren på den frågan är gott ledarskap. Det finns inte många framgångsrika sportlag utan en bra coach, en bra lagledare. Och nästan varje framgångsrikt affärsföretag har ett bra ledarskap längst uppe i toppen. Å andra sidan, ingenting utsätter människor för större fara än ett dåligt ledarskap. Ett fåtal kostsamma misstag kan snabbt rasera ett företag som det tagit åratal att bygga upp. Och dåliga beslut av en ledare kan störta en hel nation i katastrof. [1]

Samma princip är tillämplig när det gäller det andliga livet. Skriften illustrerar ofta den principen genom att använda jämförelsen av en herde och hans hjord. [2]

Guds folk är likt en flock av får som är förlorade utan en god herde.

  1. Flocken går under på grund av dåliga herdar.
  2. Flockens behov blir tillfredsställda av Den Gode Herden och Hans medhjälpare.

I

Vår text hos profeten Jeremia börjar på ett negativt sätt: »Ve över de herdar, som fördärva och förskingra fåren i min hjord!» [7]

Texten beskriver mörka dagar för Guds kyrka. Jeremias bok är den sorgligaste boken i Bibeln. Jeremia levde och profeterade under de sista dagarna före den Babyloniska fångenskapen av Juda. Omkring 600 år f. Kr. förstörde Babylonierna templet i Jerusalem, de brände ner staden och förde bort många av de överlevande Israeliterna till fångenskap i Babel under 70 år. Allt detta hände därför att Israel som nation vände ryggen åt Herren. De blev materialistiska och självcentrerade. De levde på det omoraliska och syndiga sätt som de fann sitt nöje i. [8]

Det sorgligaste i hela denna situation, var att de profeter och lärare som borde ha tagit initiativet till att kalla Guds folk tillbaka till den rätta stigen var en stor orsak till deras problem. En av huvudorsakerna till det bedrövliga tillstånd i vilket Guds folk befann sig, var att profeterna underlät att varna folket för de synder som drog dem mot undergången. Ja, profeterna inte endast underlät att varna folket för synden, de förlät också och t.o.m. uppmuntrade dem till att synda. [9]

De opponerade sig mot de få sanna profeter som ännu fanns kvar. De förföljde Jeremia, fick honom fängslad, och försökte ta hans liv. Om Israel skulle kunna räddas från sin beklagansvärda situation så skulle den räddningen i varje fall inte komma från det andliga ledarskap som bar en stor del av skulden för deras nuvarande situation. Av den anledningen uttalade Herren sin dom över de usla profeter som drog domen över folket. [10]

Fastän Jeremias bok berättar en sorglig historia om de herdar över Guds folk som leder dem bort från Herren, så är hans berättelse inte unik eller ens ovanlig. Vid tiden för Kristi människoblivande och verksamhet var det det högsta prästerskapet, Sadduceerna och Fariseerna, de andliga ledarna som skulle ha fört folket till Kristus. Istället var de huvudfienderna till evangelium och förföljde Kristus och Hans apostlar. Vid tiden för Reformationen var det Påven och kyrkans ledare som var de stora fienderna till evangelium. De gick så långt att de försökte döda Luther och de som följde honom, allt för att försöka förhindra den fria förkunnelsen av ett fritt evangelium. [11]

Det är ingen skillnad idag. Lärare som är trogna Ordet är i en liten minoritet. Kristendomen är en minoriteternas religion i världen, lutheranerna är en mycket liten minoritet inom kristendomen. Ibland dessa lutheraner är de som håller fast vid reformationens lära en väldigt liten minoritet. I Amerika tillhör den stora majoriteten lutheraner ELCA, (Evangelisk-Lutherska Kyrkan i Amerika), en kyrka som offentligt avvisat läran om Skriftens ofelbarhet. Helt säkert finns där troende kristna också i irrläriga kyrkor. Oftast är det teologerna som är de ledande då det gäller att attackera t.o.m. de viktigaste trosartiklarna i Bibeln. Ni kanske har hört om »Jesus Seminariet» ett sorts seminarium där lutherska teologer kommer samman med teologer från andra kyrkor för att rösta om vilka ord i de fyra evangelierna som är sanna ord av Jesus själv. Även om det numera sällan förekommer att kristna förföljs i våra västerländska länder, så har det dock inte helt och hållet upphört. Här i Skandinavien har nyligen pastorer i statskyrkan blivit avsatta från sin tjänst p.g.a. att de gått i försvar för den sanna lutherska läran. Ni känner ju också själva till hur situationen är bland kyrkorna i ert eget land. Var är då lösningen att finna till detta beklagansvärda tillstånd? [12]

II

I vår text riktar Jeremia vår uppmärksamhet på en God Herde som skall komma: [14]

»Se, dagar skola komma, säger Herren, då jag skall uppväcka åt David en rättfärdig telning, och han skall regera såsom konung och hava framgång och skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden. I hans dagar skall Juda varda frälst och Israel bo i trygghet; och detta skall vara det namn man skall giva honom: Herren är vår rättfärdighet.» [15]

Den Kung som skall regera med framgång, rätt och rättfärdighet är naturligtvis Jesus. Han kallas här en »telning» en »gren,» eller ännu bättre en »knopp» ett »skott,» därför att Han var likt ett nytt skott som kom upp ur en stubbe av ett träd som blivit nerhugget. [16]

När Han kom till världen var Israel under romerska rikets välde. De regerades av den ogudaktige kung Herodes. Och under ledning av män som Kaifas och Annas var det andliga ledarskapet helt igenom korrumperat. Det var alltså en mycket dåligt tillstånd i Israel. För att göra saken ännu värre var förhållandet sådant att den stora majoriteten av Israels folk vände ryggen åt Jesus. Endast en mycket liten flock följde Honom under Hans livstid på jorden och Han blev förföljd och till sist dödad. [17]

Men likväl, mitt under dessa förskräckliga omständigheter uträttade Han det arbete som fullbordade världens frälsning. Han kallas »Herren vår rättfärdighet» därför att han genom sitt liv och sin död förvärvade rättfärdighet och förlåtelse åt oss. Aposteln Paulus skrev till de kristna i Korint: [18]

»Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.» (2 Kor. 5:21 ) [19]

Alla våra synder blev tillräknade Jesus och Han betalade för dem på korset. Hans heliga liv blev tillräknat oss och vi blev förklarade heliga av Gud. Detta frälsningsverk fullgjordes under tre korta år av Jesu verksamhetsperiod. Ja, på sätt och vis blev det fullgjort på en enda dag, den dag Han dog. Och bekräftat den dag som Han uppstod från de döda. [20]

Men för att vi skall ha någon nytta av Kristi liv och död och för att vi ska ta emot Hans rättfärdighet som vår egen rättfärdighet behöver vi få höra om det och tro på det. För detta ändamål har Kristus instiftat predikoämbetet. Också i de mörkaste dagarna i Hans kyrka på jorden fanns alltid en kvarleva av trogna Ordets förkunnare och deras lilla flock av åhörare. Under Elias och Elisas dagar var där kanske så få som 7000 kvar i världen som inte kompromissat om sin tro. Under de värsta dagarna i Juda rike var Jeremia och en handfull av hans understödjare de enda trogna som fanns kvar. De som fördes bort till fångenskap i Babylonien hade Hesekiel och Daniel som sina trogna herdar. Efter återvändandet från fångenskapen var det trogna lärare som Haggai, Sakarja och Esra som förde människorna tillbaka till Gud. Efter Jesu död växte kyrkan med stormsteg p.g.a. apostlarnas trogna predikan och undervisning. Och apostlarna överlämnade evangeliet till en annan generation av lärare som Timoteus och Titus. [21]

Och så är det också idag. Den Gode Herden säger: [22]

»Och jag skall låta herdar uppstå åt dem, vilka skall föra dem i bet.» [23]

Kristus fortsätter att förse sin kyrka med trogna herdar genom vilkas predikande och undervisning evangeliets sanning bärs ut. [24]

Vår text påminner oss om ett antal lärdomar när det gäller sådana herdar. När vi ser på hela kyrkans historia inser vi snart att under varje tidsperiod har trogna lärare varit en sällsynt skatt. Perioder av stort andligt återupplivande, eller väckelse, såsom under Kung Davids dagar, apostlarnas tid, eller Luthers, har varit undantag snarare än en regel. Och också under sådana tider har den sanna kyrkan varit en liten flock. [25]

När vi äger sådana lärare bör vi komma ihåg hur sällsynta de är och lära oss att värdera dem och stödja dem. Vi bör uppskatta de uppoffringar de ofta måste göra för evangelium och ge dem vårt stöd samt uppmuntra dem när Guds Ord tvingar dem att inta en läroposition som är impopulär. [26]

När vi inser att skörden är stor men arbetarna är få bör vi arbeta och bedja att Herren ville sända arbetare till sin skörd. Det betyder också att vi bör uppmuntra unga män, vilket ibland även inkluderar våra söner och våra sonsöner, att gå in i det arbetet, och att vi hjälper dem att erhålla den träning och utbildning som de behöver. [27]

Slutligen ska vi också komma ihåg att kyrkan på jorden alltid kommer att vara den stridande kyrkan. Det är, en kyrka som står under attack och anfall och som sällan åtnjuter perioder av frid. Guds folks behov av en God Herde vilken leder dem till en lugn betesplats kommer inte att bli helt tillfredsställt förrän hela Guds flock från varje tid och varje plats samlas i det eviga, himmelska hemmet. Då kommer de att ledas av en, Den Ende Herden. Då kommer de att vara befriade från hunger och törst och från de vargar som nu hotar flocken. Då kommer det att vara en hjord och en Herde. Då kommer Guds folk att leva i säkerhet. [28]