Av David Kuske. Forts. från nr 3/1997.

 

IV

Den enda texten som är bestämmande är originalet

Nödvändigheten att studera kopieringen av NT’s text

Om vi hade kvar originaltexterna från de 27 böckerna i NT, skulle inte studiet av textkopieringen vara nödvändig. Av någon anledning, som endast Gud känner, har Han valt att spara sitt inspirerade ord i form av kopior från original texterna. Det betyder inte att vi tvivlar på vad originaltexten i NT:s böcker säger. Kanske ett exempel kan visa varför detta är sant. Studiet av NT är inte lika enkelt som detta exempel visar, men det visar vad det här kapitlet handlar om. [2]

Låt oss säga att en person hade ett dokument på tio sidor som han lät 30 personer skriva av när han läste det för dem. Om han sedan skulle tappa originalet skulle det vara lätt att ersätta det med hjälp av avskrifterna? Ja, det skulle det. Vad man behöver göra är att finna så många som möjligt av de 30 avskrifterna och jämföra dem med varandra. Om man så fann endast tio skulle originalet fortfarande kunna ersättas med hjälp av dessa tio. Det skulle förmodligen vara ett fåtal skillnader mellan de tio avskrifterna, men de skulle vara oviktiga, mindre skillnader som t.ex. ord stavade på olika sätt, något tillagt ord eller borttaget ord etc. Men i detta fall skulle en eller kanske två av de tio avskrifterna vara olika de andra i meningsbyggnad. Naturligtvis skulle man tro på de åtta eller nio avskrifterna i stället för de andra två. Frågor skulle bara uppstå kring originalet om det var en stor skillnad mellan alla avskrifterna. (T.ex. sex avskrifter säger en sak, medan fyra säger något helt annat). [3]

Det finns fler avskrifter av NT än av annan litteratur från kyrkans tidiga historia. På grund av de många avskrifterna som finns behöver mindre än en procent av NT någon särskild undersökning. [4]

En del anser att när man säger att en procent av texten kräver mer undersökning förnekar man också att det var inspirerat från Gud. Men vi har ju inget val. Gud sparade inte originaltexterna. De förstördes kanske med tiden eller tappades bort. Allt vi har är handgjorda avskrifter som är gjorda över flera århundranden. [5]

NT texten handlar om varianter, inte gissningar om hur originaltexten kanske såg ut

På ställena där en procent av texten behöver undersökning är inte problemet att vi inte har någon uppfattning om vad originaltexten innehöll. När vi tittar på de nytestamentliga kopiorna som vi har från kyrkans tidiga historia har en del kopior ett sätt att beskriva texten, medan andra har ett annat sätt att beskriva dem (t.ex. andra ord som beskriver samma sak). Vad som då måste bli gjort är att bestämma skillnaden mellan de olika framställningarna och se vilken som är originalet. På så sätt är undersökningen av NT texterna annorlunda jämfört med texterna från klassisk grekisk litteratur. De senare innehåller oftast luckor i texten, där kopiorna saknar förslag till vad som sagts i originalet. Det problemet finns inte i den nytestamentliga litteraturen. [7]

Studierna av Nya Testamentet och Skriftens lära

Innan vi fastställer, hur man bestämmer sig för en variant, är en sanning viktig. I den enda procenten av kopiorna som behöver närmare undersökning, finns ingenting som har med kyrkans lära att göra. Så det spelar ingen roll läromässigt vilken variant man använder. Ingenting ur NT:s lära faller bort, oavsett variant. Detta i sin tur betyder inte att vi är oförsiktiga när vi försöker bestämma vad originalet sa, bland de få avsnitten som skiljer sig åt. Även om det inte handlar om kyrkans lära är det ju Guds ord vi arbetar med. Vår kärlek för varje bokstav i Bibeln tvingar oss att studera varianterna med största noggrannhet. [9]

Fakta om handkopiering

För över 1400 år sedan kopierades Nya testamentet för hand, alltså långt tidigare än tryckkonsten uppfanns på 1400-talet. Som ett resultat kom olika varianter in i texten. En variant uppstod då en kopierares hand, öga, eller öra lät honom skriva något annat än det som texten han arbetade med innehöll. [11]

De flesta som arbetade med att göra kopior gjorde det med stor noggrannhet, eftersom de visste att de arbetade med Guds ord. Men alla som har provat att någon gång kopiera för hand vet att det är väldigt lätt att göra små fel. Detta var också fallet för dem som arbetade dag efter dag, ofta i flera timmar i taget, med att kopiera Nya testamentet. Trots stor noggrannhet kunde deras händer skriva något annorlunda än det hjärnan tänkte, deras ögon kunde läsa något annat än det som stod skrivet framför dem, eller deras öron kunde höra något litet annorlunda från det som blev uppläst för dem. [12]

Kopiorna blev oftast skrivna på just det sättet. Att en person högläste för ett visst antal åhörare som under tiden skrev ned kopior. Det var ett sätt att effektivisera kopieringen, ett visst antal kopior blev gjorda på samma gång. [13]

Kom ihåg tre saker

  1. Vi har inte tillgång till några av NT’s originaldokument.
  2. Alla »vittnen» till den Nya testamentliga texten som vi har innehåller varianter som har kommit upp genom handkopiering.
  3. Gud har sparat så många vittnen åt oss, så att vi genom att jämföra kopiorna lätt kan bestämma vad original texterna sa – förutom då ett litet antal som inte har någon direkt betydelse när det gäller kyrkans läroframställning. [17]

Två riktlinjer för studierna av Nya Testamentets varianter

Vi har följande två vägledande riktlinjer när det gäller att studera NT:s varianter. [19]

1. Titta på de givna textbevisen. Ordvalen som är mest forntida och mest utspridda är den som bibehåller originalet. (Det yttre beviset) Den här riktlinjen är baserad på antagandet att formuleringen som bäst bibehåller originalet är den som finns bland de flesta av de tidiga kopiorna. Den kommer också att vara den som mest användes i den tidiga kyrkans historia. Om formuleringarna inte finns bland de tidiga vittnena, eller om de förekommer endast hos ett fåtal av vittnena i den tidiga kyrkan, är det troligtvis ett bevis på fel i kopieringen. [20]

2. Överväg de olika varianterna genom sammanhanget, författarens språkbruk och möjligheten att en förändring eller ett fel har uppkommit pga personen som gjort kopieringen. (Det inre beviset) Textbeviset av vittnena är ibland omöjliga att slutföra därför att formuleringarna i varianterna är mer forntida eller mer använda än andra. Det här är resultatet när en kopierares misstag har blivit lika utspridd som originalet.[21]

Ibland när vi har fått ett brev måste vi läsa det flera gånger för att förstå vad ett ord eller mening betyder, vad avsändaren menar. Avsändaren har kanske inte läst igenom brevet innan han skickat det, så ett ord eller en mening kanske vi helt enkelt inte förstår. Om så är fallet måste vi själva försöka komma på vad avsändaren egentligen ville säga. Vi bestämmer detta genom att läsa och förstå sammanhanget som det oförståeliga ordet eller meningen finns i. Vi kanske också jämför den här meningen eller det här ordet med en annan del av brevet där samma ord eller tanke har använts i ett liknande sammanhang. [22]

På samma sätt gör Bibeltolkaren när han noggrant undersöker vilken formulering i en variant som bäst passar in i sammanhanget där ett problem uppstått. Han kommer också att jämföra det här ordet eller meningen med ett annat ställe i sammanhanget där författaren använt samma ord eller mening på ett liknande sätt. Men hursomhelst måste tolkaren tänka på ännu en sak innan han tar den här varianten. Kanske har personen som kopierade gjort ett fel på grund av liknande ord som har använts i sammanhanget eller någon annanstans i Skriften? Kanske har likheten med ett annat stycke orsakat att han av misstag ändrat ett stycke på ett litet sätt utan att han egentligen menade att göra så? Eller kanske en av formuleringarna passar bättre eftersom kopieraren medvetet ändrat texten för att göra det som för honom verkade vara svårt att förstå mer lättbegripligt? Kanske har tolkaren medvetet ändrat texten så att det ska passa bättre med ett annat liknande stycke i Skriften? Om så är fallet, är det ju att föredra att läsa den avvikande eller svåra texten. [23]

Det är uppenbart att när man använder den andra riktlinjen flyttas bibeltolkaren in i det subjektiva övervägandets värld. Därför ska inte den här andra linjen användas förrän det objektiva beviset från den första linjen har blivit noga undersökt. Även om vittnenas objektiva bevis inte är slutgiltiga, leder det oftast tolkaren till att tycka mer om en slags formulering än ett annat därför att den kan vara något mer använd och utspridd. I de flesta fallen kommer inte fortsatt undersökning av problemen att förändra sammanfattningen. Nästan alltid kommer den andra riktlinjen att bevisa att den formulering som den objektiva bevisningen visade på, är den rätta. [24]

Sammanfattning

Eftersom de inspirerade orden i Nya Testamentet är sparade till oss endast som kopior av originalet är det nödvändigt för Bibeltolkaren att studera alla ordvalen i varianterna. När man sedan bestämmer vilken som bäst stämmer överens med originalet ska tolkaren använda alla objektiva yttre bevis som Gud har sparat åt honom. Om de här bevisen inte är slutgiltiga, kommer tolkaren också överväga flera av de inre bevisen innan han tar ett beslut. Att han försäkrar sig om att han använder den formulering som användes i originalet är ytterst viktigt, eftersom det enda dokumentet som är avgörande är just originalet. [26]

Forts. i nr 1/1998