Av David Kuske
Översättning för tidskriften Biblicum av boken Biblical Interpretation. The Only Right Way, NPH 1995. Publiceras efter hand i kommande nummer.
Inledning
När folk från olika kyrkor diskuterar religion med varandra, upptäcker de snart ett förhållande som upprepas rätt ofta. En person från en kyrka förstår ett bibelställe på ett helt annat sätt än en person från en annan kyrka. Varför händer detta? Båda har samma Bibel och kanske även samma översättning. Båda kan höra till kristna kyrkor, som gör gällande att de brukar Bibeln såsom den huvudsakliga källan för läran. Hur kan de sluta sig till att en bibelvers betyder två olika saker? [1]
I denna tid som utmärks av religiös tolerans, svarar många människor på denna fråga genom att säga: »Detta är en tolkningsfråga.» Vad detta påstående i själva verket åstadkommer är att det skapar tilltro till den uppfattningen att Bibeln kan förstås på många olika sätt. Vad folk faktiskt menar när de säger så är: »Det beror helt och hållet på hur man ser på versen i fråga.» Om du läser Bibeln utifrån din egen kyrkas förutsättningar, kan du förstå bibelstället på ett sätt. En person från en kyrka med andra förutsättningar förstår det på ett helt annat sätt. [2]
Målet för denna bok är att visa att rätt tolkning aldrig är en subjektiv uppfattning utifrån olika människors förutsättningar. »Det beror på vilket perspektiv man har». Detta är en lögn med vilken Satan leder många själar till den eviga förtappelsen. Denna lögn gör gällande att det är Bibeln som är svår. Bibeln kan förstås på många olika sätt, viskar djävulen. Ingen bör därför hävda att hans förståelse av Skriften är den enda rätta. Framför allt, argumenterar Satan, skulle folk inte söndras inbördes därför att de förstår Bibeln på olika sätt. De bör i stället tålmodigt och kärleksfullt arbeta tillsammans så att de kanske längre fram kan utarbeta en kompromiss, en gemensam förståelse av vad Bibeln säger, en som alla religioner kan acceptera. [3]
»Allt beror på hur man tolkar Bibeln.» Denna djävulska lögn förutsätter att man kan tolka Bibeln på många olika sätt. Men det är inte sant! Det huvudsakliga målet för denna bok är att visa, att det finns bara ett rätt sätt att tolka Bibeln. [4]
I
Bibeltolkning är unik på endast ett sätt
Tolkning är en del av vårt vardagsliv
Tolkning är inte något vi ägnar oss åt bara när vi läser Bibeln. Vi tolkar varje gång vi lyssnar till någon som talar eller varje gång vi läser något som föreligger i tryck. När vi t.ex. ser fem bokstäver a, tt, e, n, och v ställda i följd intill varandra för att bilda ordet vatten, tolkar vi det ordet så att det syftar på det vatten vi dricker eller använder för att tvätta oss. [7]
Bokstäverna i alfabetet och de ljud vi förknippat med dem är symboler med vilka vi formar ord. Vi kan lägga 26 symboler till olika avsnitt för att forma olika ord. För att meddela oss med varandra behöver vi kunna tolka vad dessa ord betyder. [8]
Vissa ord som vattenfall uttrycker bara en grundläggande tanke. Andra ord som vatten uttrycker tankar som är besläktade men ändå lite grann olika. Som substantiv syftar väta på den vätska vi dricker för att släcka vår törst. Som verb syftar det på det vatten vi brukar för att stänka eller blöta något. Andra ord uttrycker två eller flera tankar som inte är relaterade till varandra. Så kan t.ex. ram vara ett verb som betyder stöta mot något på ett våldsamt sätt. Som substantiv kan det referera antingen till en bagge eller till ett minne som medger direktåtkomst av data. [9]
Hur vet vi vilken mening vi skall foga till ord, som kan betyda helt olika saker? Sammanhanget hjälper oss att tolka, eftersom det säger oss hur orden används. Sammanhanget säger oss om ram och water används som substantiv eller verb. Det säger mig också vilken betydelse ram har som substantiv. [10]
Sammanhanget kommer alltså att bestämma de olika betydelsenyanser som ord eller fraser har. Jag är glad har tre olika betydelser. I första hand uttrycker det glädje, i andra hand lättnad och i tredje hand ironi:[11]
Jag är glad över att ni kunde vänta på oss.
Jag är glad över att min hosta har gått över.
Jag är glad över att ni vet allt som hände, fast ni inte var där.
I dessa meningar är tolkningen av de olika nyanserna i Jag är glad klar för oss just i kraft av sammanhanget. Andra exempel skulle kunna ges, där det kan vara nödvändigt att beakta det vidare sammanhanget för att rätt kunna förstå innebörden i ett ord eller i en fras inom en given mening. [15]
Det är också sant att en förändring av ordens plats i en mening kan förändra innebörden i hela meningen. Ge akt på hur detta sker, när platsen för ett ord, nämligen bara, ändras i följande fyra meningar:
Han tänkte att han kunde vända bara vid hörnet.
Han tänkte att han kunde bara vända vid hörnet.
Han tänkte bara att han kunde vända vid hörnet.
Han bara tänkte att han kunde vända vid hörnet.
Att skilja mellan de olika betydelserna i dessa meningar kan fordra en andra läsning av dem. Men till slut kan vi tydligt uppfatta vad var och en av dem betyder. [21]
Dessa exempel illustrerar det faktum att tolkning inte är begränsad till att praktiseras endast vid läsning av Bibeln. Vi använder tolkningsprinciper varje dag vi meddelar oss med varandra. När vi läser Bibeln, tillämpar vi endast samma principer på skrivna ord, sådana de används i sitt bibliska sammanhang. [22]
Bibeltolkningens mål
Vid tolkning av skrivna symboler av något slag, måste det alltid vara läsarens (uttolkarens) syfte att bestämma den mening som den ursprunglige författaren avsåg att ge den ursprungliga läsaren – ingenting mer och ingenting mindre. När läsaren därför omskriver vad den ursprunglige författaren menade säga till den ursprungliga läsaren, måste det vara exakt vad författaren sade till denna läsare – ingenting mer och ingenting mindre. Vi måste sätta likhetstecken mellan säga och mena. Det kommer ofta att understrykas i denna bok. [24]
Denna likhet är en grundläggande regel, som måste styra all kommunikation; vad folk sade eller skrev till varandra skulle annars i bästa fall skapa förvirring. Det enda undantaget från denna grundregel kan vara den situation i vilken avsändaren och mottagaren av ett budskap kommer överens att kommunicera i kodad form, för att dölja den faktiska innebörden i meddelandet för andra. [25]
Vad som är sant i fråga om varje alldaglig tolkning är dubbelt sant i bibelutläggning, eftersom vi tolkar vad Gud säger. När vi avgör vad Bibeln säger och menar, måste bibelläsaren vara noggrann, så att han inte tillfogar något subjektivt till sin tolkning. Om han gör det, ersätter han vad Gud säger och menar med sina egna personliga tankar. När man likställer det som Bibeln säger med det som den menar, är tolkningen i balans, (jämvikt, rätt ordning), endast om man objektivt fastställer vad den bibliske författaren menade, byggt endast på vad han sade. Del I i denna bok (kapitlen 2-7) kommer att presentera sex principer som är grundläggande för en objektiv tolkning. [26]
Men för att den nutida bibelläsaren skall veta vad den ursprunglige författaren avsåg att säga den ursprungliga läsaren, måste han överbrygga två stora klyftor: den språkliga klyftan och den kulturella klyftan. Vad som ytterligare komplicerar uppgiften, är att språket och därmed förbunden kultur existerade för 2.000 år sedan. Om vi tänker på att det tog bara en generation för ordet square (när det användes för att beskriva en person) att förändras i betydelse från »hederlig» (»honest») till »oberörd», »out of touch» (= untouched), får vi en bättre föreställning om varför tidens gång skärper maningen att överbrygga den språkliga klyftan och den kulturella klyftan. [27]
Den språkliga klyftan
Den språkliga klyftan kan överbryggas rätt väl om man använder en tillförlitlig översättning. »Tillförlitlig» i detta fall betyder en översättning som exakt återger vad orden och meningarna betydde för den ursprungliga läsaren. Men en översättning kan aldrig helt överbrygga den språkliga klyftan, eftersom en del betydelseskiftningar och en del grammatiska nyanser i det hebreiska och grekiska språket aldrig kan helt återges på svenska. [29]
Så uttrycker t.ex. det grekiska ordet, som i Rom 5:3 är översatt med tålamod (»lidandet ger tålamod»), den dubbla innebörden av tålamod förenat med ståndaktighet. Eftersom vi på svenska inte har något likvärdigt ord i svenskan som kombinerar dessa båda betydelser, återger den svenska översättningen inte allt vad det grekiska ordet säger och menar. Eller tänk på Jesu ord från korset: »Det är fullbordat» (»finished»). Också här säger grekiskan lite mer än den engelska översättningen. Här brukas i grekiskan en tidsform, som uttrycker den meningen att en handling, som hade förblivande resultat (»continuing results»), var avslutad. Den fulla innebörden i vad Jesus sade är alltså inte endast att hans frälsningsverk var avslutat, utan också att denna hans handling har resultat som förblir. [30]
Dessa exempel visar att bibelläsaren, som använder en tillförlitlig svensk översättning inte kommer att sluta med en felaktig tolkning. Versens mening förändras inte. I stället förhåller det sig så, att den fulla meningen i några verser inte kan ges i en översättning. Använder vi vår formel för likvärdiga uttryck skulle vi kunna säga något i den här stilen: I de flesta verserna kommer den fullständiga överensstämmelsen mellan SÄGER och MENAR ekvationen att vara kvar. Vad som händer i några få verser vid uttolkningen kan mera likna SÄGER = menar. Detta faktum hjälper oss att förstå varför vi önskar att våra pastorer, som tjänar såsom andliga herdar skall kunna arbeta med Bibeln på grundspråken. [31]
Den kulturella klyftan
Det finns också en kulturell klyfta, eftersom saker som var vanliga på skilda platser och tider under vilka Bibelns böcker skrevs inte förekommer i dag. Våra bröllops- och begravningsseder är olika. Det sätt vi brukar jorden, vårt klimat, våra städer, vårt ekonomiska, politiska och sociala system – allt skiljer sig från de förhållanden som rådde under biblisk tid. [33]
Ett exempel kan hjälpa oss att göra betydelsen av den kulturella klyftan lite klarare. I Ordspråksboken 19:12 läser vi att kungens gunst »är lik daggen på gräset.» Dagg är i många delar av Förenta Staterna inte något man välkomnar. En jäktad farmare kan inte redan tidigt på morgonen sätta igång med höbärgningen, och den person som bor i stan blir inte alltför glad när han får sina skor genomvåta, då han går över gräsmattan. Men i Palestina var daggen inte bara välkommen, utan den var livsviktig, eftersom den varje dag gav fuktighet åt den växande grödan under den långa torrtiden. Den person som inte vet om detta och tänker på dagg från sitt eget lands perspektiv kan ha svårt att förstå vad detta ställe i Ordspråksboken betyder. [34]
Detta exempel illustrerar också att en person kan förstå vad orden säger utan att säkert veta vad de menar. Han skulle dock inte nödvändigtvis få en felaktig uppfattning av texten, eftersom han kommer att förstå den utifrån det vidare sammanhanget, att detta ställe i Ordspråksboken avser att säga att kungens ynnest är något gott. Men exakt varför denna liknelse användes kan undgå den som inte har överbryggat den kulturella klyftan i detta fall. Ty denna vers kommer i hans uppfattning att vara något likt detta: SÄGER = menar (?). [35]
Den kulturella klyftan är vanligtvis lättare att överbrygga än den språkliga klyftan. Man måste inte lära sig hebreiska och grekiska. I stället kan man läsa böcker och artiklar om Palestinas geografi, Medelhavsområdet och Mellersta Östern, plantor och djur i Palestina, föda och kläder i biblisk tid, de slags byggnader folk bodde i och hur de levde sitt dagliga liv. [36]
De principer som bibelläsaren använder för att överbrygga den språkliga och kulturella klyftan är tydligen två av de ämnen som ett studium i bibeltolkning måste ta itu med. Detta är gjort mer utförligt i två senare kapitel (sex och sju), som handlar om Skriftens historiska och grammatiska infattningar. [37]
Den andliga klyftan – den unika aspekten på bibeltolkning
Innan vi lämnar ämnet om klyftor som måste överbryggas, uppfordras vi också att notera en tredje klyfta, den andliga klyftan. Såsom det sades tidigare har bibelläsaren ett klart handikapp, om de språkliga och kulturella klyftorna inte överbryggas. Men det värsta som kan hända är vanligtvis att MENAR-delen kan lämnas tämligen ofullständig i vissa verser. Men överbryggas inte den andliga klyftan kommer det oundvikligen att få mycket allvarliga följder. Det kommer bibelläsaren att förändra eller till och med förstöra den grundläggande överensstämmelsen mellan SÄGER = MENAR. [39]
Den hållning som är grundläggande för rätt bibelförståelse är ett resultat av den helige Ande, som verkar en frälsande tro i en människas hjärta. Gud gör det klart att en sådan tro är absolut nödvändig för en bibelläsare, när han i 1 Kor 2: 14 säger: »En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är en dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.» En person som anser det han läser vara dårskap, kommer tydligen inte att förstå vad han läser. Och om han inte kan förstå vad den säger, då kan hans tolkning inte vara rätt. [40]
Skriften hävdar också att ingen är neutral, där Gud och hans Ord avhandlas. Innan Anden leder en person till tro på Kristus, är den personen av naturen fiende till allt som kommer från Gud. Rom 8:5-7 säger: »De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. Köttets sinne är fiendskap mot Gud.» Jesus förklarade mycket enkelt, att det var omöjligt att vara neutral i andliga ting, när han sade: »Den som inte är med mig är mot mig» (Matt 12:30). [41]
Det faktum att ingen är andligt neutral har tydliga konsekvenser för bibeltolkningen. Det är omöjligt för någon att läsa Skriften förutsättningslöst. Antingen läser den ene Skriften med ett otroende sinne och hans tolkning återspeglar detta förhållande (vanligtvis genom att förneka att Bibeln verkligen MENAR vad den SÄGER eller, när en annan läser Bibeln med ett troende sinne och följer Anden i tro, genom att helt enkelt låta SÄGER vara = MENAR). Det finns inget mitt emellan, det finns inget neutralt sinne, när det kommer för att tolka Skriften. [42]
Det är möjligt för en otroende att på ett yttre sätt veta vad orden i Skriften säger. Men det är inte möjligt för honom att förstå dem på samma sätt som en troende gör. Den otroende vill inte läsa Skriften med barnslig och tillitsfull förtröstan, att dessa ord menar exakt vad de utsäger, och att de är sanna. Eftersom den otroende inte kan förstå eller acceptera skriftordens mening, kommer han antingen att förneka deras mening eller förändra meningen till något som han kan acceptera. I ena fallet åsidosätter han den fullständiga överensstämmelsen, som är grunden för all kommunikation (SÄGER = MENAR). Sedan måste han också anföra en förevändning, varför han kan göra detta med Bibeln, även om han vet att han inte kan göra detta med någon annan skriven bok eller urkund. [43]
Trons förutsättning
Påståendet att Guds Ord kan läsas förutsättningslöst är, som vi just har sett, någonting som Gud, Skriftens skapare hävdar vara omöjligt. [45]
Det är också ett påstående som ofta görs för att underminera dessa två sanningar som Gud tillkännager i fråga om Bibeln. [46]
- Hela Skriften har sitt centrum i Kristus.
- Hela Skriften skrevs av män under ledning av den helige Ande, så att alla orden i Bibeln är Guds Ord (verbalt inspirerade och utan fel). [48]
Dessa två sanningar är de två förutsättningar som är grundläggande för en rätt bibeltolkning. Vi kallar dessa två sanningar »trons förutsättningar» eftersom tron som den helige Ande verkar i oss även övertygar oss om att dessa förutsättningar är sanna. Den helige Ande inte bara leder oss till att mottaga Kristus som vår Frälsare. Han skapar också i oss visshet om att allt vad Jesus säger är sanning. Genom tron vet vi, som Joh 14:6 säger, att Jesus inte bara är Vägen och Livet utan han är också Sanningen. [49]
Jesus säger i Joh 7:17 och 8:47 att var och en som tror kommer att lyssna till vad han säger (»hör vad Gud säger»), eftersom de vet att hans »lära kommer från Gud». Därför, när vår Frälsare säger oss, att Bibeln har sitt centrum i honom och att den är verbalt inspirerad, då vet vi genom tron, att det är fakta som vi kan lita på. [50]
Hela Skriften har sitt centrum i Kristus
Jesus hävdade klart att Gamla testamentet har sitt centrum i honom. [52]
Joh 5:39: Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. [53]
Luk 24:27: Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna. [54]
Jesus sade också till apostlarna som skrev Nya testamentet, att det som den helige Ande skulle leda dem till att skriva skulle förhärliga honom. [55]
Joh 16:14: Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er. [56]
Petrus betonade i sina predikningar och brev, att hela Gamla testamentet pekade på Kristus. [57]
Apg 3:18: Men Gud har på detta sätt låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. [58]
Apg 3:24. Alla profeterna, så många som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar. [59]
Apg 10:42f: Han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till domare över levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn. [60]
1 Petr 1:10ff: Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. Och det blev uppenbarat för dem, att det inte var sig själva utan er de tjänade med sitt budskap. Detta har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, predikade evangeliet för er. Och detta önskar änglarna att få blicka in i. [61]
Petrus betonade också att Nya testamentets apostlar hade ett mål. De ville uteslutande inrikta sig på att föra de troende fram till en sann och fast tro på Kristus: (»focus the believers’ hearts on») [62]
2 Petr 1:16: Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu Majestät. [63]
2 Petr 3:2: Jag vill att ni tänker på vad som blivit förutsagt av de heliga profeterna och på budskapet från Herren och Frälsaren som ni har hört era apostlar förkunna. [64]
I alla sina brev har Paulus sitt centrum i budskapet om Kristus: [65]
1 Kor 2:2: Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. [66]
Ef 2:20: Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. [67]
2 Tim 3:15: Du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. [68]
Hela Skriften är utandad av Gud
På ett övernaturligt sätt, som går utöver all mänsklig forskning, ingav den helige Ande män att skriva Guds Ord. Vart och ett av följande ställen fastslår att de som skrev Bibeln talade enbart vad Gud ingav dem att säga: [70]
2 Petr 1:21: Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud. [71]
Hebr 1:1: Gud har i forna tider många gånger och på många sätt talat till fäderna genom profeterna. [72]
Matt 1:22: Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten. [73]
Joh 14:26: Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er. [74]
Joh 16:13f: Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er. [75]
De gudaingivna författarna skrev under olika omständigheter
1/ Vad de skrev härrörde från egen erfarenhet [77]
2 Petr 1:16: Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät. [78]
2/ Vad de skrev kom från vad de hörde andra säga eller från vad de läste att andra hade skrivit. [79]
Luk 1:1ff: Många har sammanställt en skildring av de händelser som har fått sin uppfyllelse bland oss, enligt vad de har meddelat oss som redan från början var ögonvittnen och Ordets tjänare. Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått. [80]
3/ Vad de skrev kom direkt från Gud som ett särskilt slags uppenbarelse. [81]
Apg 4:25: Du har sagt genom den helige Ande som talade genom vår fader David, din tjänare: »Varför upprörs hedningarna och tänker folken ut meningslösa planer?» [82]
1 Kor 2:13: Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. [83]
Upp 1:10f: Jag hörde bakom mig en stark röst, lik ljudet av en basun, och den sade: »Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea.» [84]
Varje författare hade sin stil och sitt ordförråd, och ändå gavs varje tanke de uttryckte och varje ord de använde åt dem genom den helige Andes inspiration. Notera i det sista bibelstället som citeras här nedan att inspirationen också inbegrep granskning. Johannes avsåg att skriva något, men han blev tillsagd att inte göra så. [85]
1 Kor 2:13: Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. [86]
2 Tim 3:16: Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet. [87]
Joh 10:35: Om han nu kallar dem som fick Guds ord för »gudar» – och Skriften kan ej göras om intet – [88]
Matt 5:18: Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. [89]
Joh 17:17: Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. [90]
Uppenbarelseboken 10:4: När de sju åskorna hade talat, skulle jag just skriva. Men jag hörde en röst från himlen säga: »Försegla i ditt inre vad de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det.» [91]
Ibland gör folk gällande att det finns tre ting som kastar tvivel över Skriftens verbala inspiration: olika läsarter, olika beskrivningar av samma händelser och olika dogmatiska betoningar. Dessa argument skall granskas i kapitlen 5 och 8. Där skall det visas att ingen av dem kastar något tvivel över inspirationen. De är bara argument uttänkta av somliga för att underminera och förkasta trons förutsättningar. [92]
Fyra grundsatser i bibeltolkningen
Vid läsning av ett stycke i Skriften behöver bibelläsaren komma ihåg fyra ting om Bibeln i alla tider: 1/ Det är en gammal text som skrevs av för hand under många århundraden, 2/ Det är ett historiskt dokument; 3/ Det är ett litterärt verk; och 4/ Det är en helig Skrift. [94]
Bibeln är en gammal text som Gud valde att bevara under många århundraden genom handskrivna avskrifter snarare än genom att bevara de ursprungliga skrifterna. Denna avskrivning för hand ledde till att olika läsarter kom in i den bibliska texten. Därför skall bibeltolkaren först ta hänsyn till de olika läsarterna, när han arbetar med några verser i Skriften. [95]
Bibeln är också ett historiskt dokument i vilket Gud väljer att uppenbara sin frälsande sanning inom ramen för många historiska, geografiska och kulturella sammanhang. Därför har bibelläsaren ofta att ta hänsyn till den historiska infattningen, när han arbetar med stora delar av Skriften. [96]
Bibeln är också ett litterärt dokument i vilket Gud meddelar sig med oss på ett mänskligt språk. Därför måste bibelläsaren i vad han säger Bibeln menar vara styrd av syntaxens regler, som är bestämda av bruket inom de bibliska språken (hebreiska, arameiska, grekiska). Detta är den grammatiska infattningen av Skriften. [97]
I alla tre av föregående hänsynstaganden är Bibeln lik varje annan bok, och den måste läsas som man läser varje annat skrivet dokument. Bibeln är emellertid också en helig Skrift. Det betyder att denna bok måste läsas med de andliga förutsättningar som är fastställda av dess gudomlige författare. På grund av sitt oomvända hjärta och sinne, förkastar den otroende dessa förutsättningar som dårskap. Eftersom en frälsande tro verkad av den helige Ande är en absolut förutsättning för att förstå vad Skriften säger och menar, så kommer endast den troende att tolka Bibeln utan att bryta mot den grundläggande överensstämmelsen mellan SÄGER = MENAR. Detta är den enda unika grundsatsen i bibeltolkningen. [98]
(Författaren är professor vid teologiska seminariet, Mequon, Wisconsin, USA. Ett kapitel ur denna bok kommer att införas i kommande nummer av vår tidskrift. Översättning Ingemar Furberg och Lars Gahrn. Tryckt med tillåtelse av Northwestern Publishing House.)