»Jesus sade: Om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare.» Denna vers utgår från »att framgångsrika demonutdrivningar utfördes i Jesu namn av fariseernas exorcister», skriver H. Kruse (Biblica 1977, s 38f). Denna uppfattning är rätt allmänt omfattad, men måste den ändå inte ifrågasättas? [0]
1. Era söner = fariseernas anhängare?
Texten visar att det vid sidan om Jesus och hans lärjungar fanns andra, som gjorde anspråk på att ha makt att driva ut onda andar. William Hendriksen skriver i sin kommentar till Matteusevangeliet, 1975, s 525: »Att emellanåt sådan framgångsrik besvärjelse av onda andar faktiskt bedrevs av ’söner’ eller lärjungar till fariseerna, behöver inte debatteras.» Han hänvisar därvid till Matt 7:22. Han tillägger sedan omedelbart: »Det är emellertid inte nödvändigt vare sig att bevisa eller motbevisa detta. Poängen är: Vänner och efterföljare till fariseerna gjorde anspråk på att äga denna makt och av giltiga eller ogiltiga skäl var detta krav allmänt accepterat.» [2]
Samtidigt frågar han sig själv: »Om det förhåller sig så, hur kunde då fariseerna med något slags logik motsätta sig att Jesus ägnade sig åt samma slags verksamhet.» Ja, om fariseernas söner (anhängare) skulle fälla samma dom som fariseerna, att Jesus drev ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul (djävulen), skulle de ju på samma gång döma sig själva. Om de å andra sidan förklarade att anklagelsen var falsk, då dömde de sina egna lärare och gav Jesus rätt! Vi måste säga att denna utläggning tycks skapa fler problem än den löser. [3]
En sådan tolkning motsägs också i senare delen av versen, där Jesus då skulle säga om dessa okända exorcister ur fariseernas led, att de på domens dag skulle vara fariseernas domare. Just denna dömande funktion tilldelar Jesus annars sina lärjungar (Matt 19:28, Luk 22:30). Han tar sina egna andeutdrivare på allvar. En sådan dömande funktion kan han också tilldela de troende i Gamla testamentets tid, t.ex. Nineves invånare, som omvände sig vid Jonas predikan (Jona 3:5) och drottningen från Söderlandet, som kom för att höra Salomos vishet (1 Kon 10:1). Sammanfattningsvis skall sägas, att »era söner» knappast kan avse fariseernas lärjungar. Oepke påpekar också att det inte finns någon uppgift om att rabbinerna på Jesu tid hade gåvan att bota sjuka» (Dict. of the NT 3:202). Och Beyer påpekar i samma ordbok (3:129): »Den viktiga roll som andeutdrivningen hade i Jesu tjänst kan föranleda oss att misstänka att det skulle finnas paralleller bland rabbinerna på hans tid. Men så är inte fallet.» [4]
2. Era söner = judarnas exorcister?
Att andeutdrivning förekom bland dåtida judar är allmänt känt. Det är omvittnat av Josefus. Känt är att man använde sig av besvärjelseformler, som man menade härrörde från den vise Salomo. Den magiska formeln var viktig. Genom den kunde magikern, trollkarlen, komma i besittning av »makten». I Apg 19:13ff sägs det om några kringvandrande judiska exorcister att de sökte besvärja sådana som var besatta genom att uttala Herren Jesu namn över dem. Bland dessa var sju söner till Skevas, en judisk överstepräst. [6]
De använde sig av denna formel: »Jag besvär dig vid den Jesus som Paulus förkunnar.» Magikern, trollkarlen, som hade använt sig av Salomos namn i sin trollformel hade då övergått till att som magisk formel använda ett annat namn, som han tänkte sig var mera kraftladdat. Jesus säger i sin Bergspredikan att »många skall säga på den dagen: Har vi inte profeterat genom ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?» Observera att det här används ett annat uttryck, inte »i Jesu namn» utan »genom Jesu namn». »Men då skall jag bedyra», säger Jesus: »Jag har aldrig känt dem. Gå bort ifrån mig, ni som utövar laglöshet», d.v.s. hedendom och magi. Den tre gånger upprepade frasen »genom ditt namn» (»too onomati sou») pekar på deras bruk av den magiska formeln. När det berättas om Jesu lärjungars andeutdrivningar heter det däremot att de sker »i Jesu namn» (»en» eller »epi» onomati Ieesou»), d.v.s. i tron på Jesus och på Jesu befallning. Detta uttryck »i ditt namn», »i mitt namn» återkommer också i berättelsen om en »andeutdrivare», som var en okänd lärjunge till Jesus (Mark 9:38-40). Han hör inte till fariseernas grupp och är inte en Jesu motståndare. Han är inte »emot oss», säger Jesus. Han är heller inte en judisk exorcist, som brukar Jesu namn som magisk formel. Jesus talar om honom som den som driver ut onda andar »i hans namn», d.v.s. i tron på honom, dock utan att ha fått befallning till detta. De gärningar som Jesu lärjungar utförde i Jesu namn och på Jesu befallning skiljer sig alltså från deras handlingar som brukade jesusnamnet som magisk formel. Men dessa magiker och trollkarlar kan väl Jesus knappast avse, när han tilldelar dem en dömande funktion på den yttersta dagen. [7]
3. Era söner = Jesu lärjungar
Är den gängse uppfattningen bland moderna utläggare att era söner avser okända judiska exorcister, som var fariseernas anhängare, så hävdade de flesta bland fornkyrkans fäder att det var Jesu lärjungar som detta uttryck »era söner» hänvisade till. Så gör t.ex. Chrysostomos och Hieronymus. Att Jesus här hänvisar till »era söner» och inte till »mina lärjungar» kan närmast ses som ett försök att få fariseerna att besinna sig. Höll de fast vid sin anklagelse mot honom, att han drev ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, då skulle denna dom även drabba deras söner, d.v.s. deras landsmän, deras kött och blod, d.v.s. Jesu egna lärjungar. Kan ni verkligen påstå något sådant om dem? Den frågan ställer Jesus till fariseerna. [9]
Shirock, som ansluter sig till fornkyrkans tolkning (i en artikel i Journal for the Study of the NT 46(1992), frågar sig: »Är det inte troligt att Jesus, med sina framgångsrika och ansedda andeutdrivare (= lärjungar) vid sin sida, såg på sina anklagare, pekade på sina lärjungar och sade: ’Om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem?’ Varför skulle vi här söka efter okända judiska exorcister och trollkarlar, när det finns kända, ansedda Guds-rikes andeutdrivare, som står framför oss på scenen? Jesus säger till fariseerna att dessa mina lärjungar är era egna landsmän. Vill ni verkligen anklaga även alla dessa för att vara besatta av Beelsebul?» [10]