1988/2 – Guds trofasthet och vår otro (2 Tim 2:11ff)

| Nr 2, 1988 sida 57

Översättning

Detta ord är tillförlitligt. Ty har vi dött med honom, skall vi också leva med honom. Uthärdar vi, skall vi också regera med honom. Förnekar vi honom, skall också han förneka oss. Tror vi inte – han (Kristus) förblir trofast, eftersom han inte kan förneka sig själv. [1]

(Tidskriften Biblicum 1/1988, s 24 – Arbetsöversättning.) [2]

Tolkning: otron som brist på tillförsikt

Skall vi rätt förstå apostelns ord räcker det inte att tolka endast här återgivna verser. Det är nödvändigt att ställa in dem i ett vidare sammanhang. Den fråga som då ställs är vad aposteln egentligen menar med dessa ord: »Tror vi inte – han förblir trofast.» Vi lägger allra först märke till att orden om Kristi trofasthet förs in på ett mycket överraskande sätt och står i uppenbar motsats till föregående led, där det lilla ordet »också» återkommer och framhäver regeln »lika för lika». Närmast föregående led utsäger att de som förnekar också skall bli förnekade. Vi hade då väntat oss att otron på samma sätt skall få ett likvärdigt straff. I stället bryts apostelns relation av brott och straff. Med starkt eftertryck förkunnas Kristus: »Tror vi inte – han (Kristus) förblir trofast.» I v 11 har aposteln också förklarat: »Detta ord är tillförlitligt» (ordagrant: »Trofast (tillförlitligt) är ordet») – ett uttryck som återkommer fem gånger i Pastoralbreven. [4]

”Trofast är ordet” (”Detta ord är tillförlitligt”, v 11)

Innan vi här går att undersöka vad aposteln menar med att säga: »Tror vi inte – han (Kristus) förblir trofast», bör vi undersöka hur innebörden i ordet »trofast» skall uppfattas i hans formelartade vändning »trofast är ordet». Detta uttryck återfinns i här återgivna text och har i 1 Tim 1:15 och 4:9 fått en utvidgad form. Det följs där av orden »och är väl värt att tas emot». I förra fallet (1 Tim 1:15) använder aposteln denna fras för att förkunna evangeliet om »att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare, bland vilka jag är den störste». I det senare fallet (1 Tim 4:9) försäkrar han med denna formel att »gudsfruktan har löfte om liv, både om detta och det tillkommande». [6]

I ovan återgivna text (2 Tim 2:11) syftar denna formel på vad aposteln har utsagt i det föregående, att »de utvalda skall vinna frälsningen i Kristus Jesus och den eviga härligheten.» Han säger att det är därför att han är helt viss därom som han uthärdar allt. Frasen »trofast är ordet» får i Tit 3:8 ett annat tillägg. Där säger aposteln: »Det är ett tillförlitligt ord, och jag vill att du skall inskärpa det.» Det trovärdiga ordet syftar då på vad aposteln själv förkunnar i de föregående verserna, där han sammanfattar evangeliets budskap (4-7). [7]

Vad beträffar formelns innebörd i 1 Tim 3:l kan sägas att denna har uppfattats olika. Frågan är om formeln skall föras till det föregående eller inleda det följande avsnittet. Det senare alternativet har stöd i kapitelindelningen, men denna indelning registrerar endast en medeltida uppfattning och kan inte tillskrivas någon större beviskraft. De flesta bibelutläggare har också uppfattat apostelns fras »trofast är ordet» i analogi med dess innebörd på övriga ställen. Det tillförlitliga ordet avser också här apostelns egen förkunnelse av evangelium och utsäger att »kvinnan skall bli frälst under det att hon föder barn» och förblir i sin av Gud givna kallelse. ^[1]I NT 81:s översättning av 1 Tim 2: 15: »Men kvinnan skall bli räddad genom sitt moderskap» kan inte for­svaras om brevet är apostoliskt. Redan utifrån apostelns undervisning i övrigt … Continue reading [8]

Tilltalas Timoteus som en otillförlitlig tjänare?

Timoteus befann sig i en svår situation. Villolärarnas verksamhet hade gjort att många drog sig bort från »den sunda läran». Timoteus tycks själv ha slappnat i sin frimodighet och energi. I varje fall framgår det av apostelns brev att denne var orolig för sin medarbetare. I sina brev både varnar och förmanar han honom. I sitt första brev till Timoteus säger aposteln: »De som sköter sin tjänst väl, skaffar sig en ärofull ställning: de vinner stor frimodighet i tron på Kristus Jesus. Detta skriver jag till dig, fast jag hoppas att snart kunna komma till dig. Men om jag skulle dröja, så har du mitt brev, för att du skall veta hur du skall förhalla dig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundfäste» (3:13ff). I sitt andra brev skriver han: »Därför uppmanar jag dig att uppliva Guds nådegåva, som finns i dig genom min handpålägning. Ty Gud har inte gett oss feghetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande» (1:6f). [10]

Det visar sig emellertid att aposteln tilltalar sin medhjälpare och medarbetare som »tillförlitlig». När han förmanar honom till trohet i tjänsten säger han: »Och du, mitt barn, hämta kraft genom den nåd som finns hos Kristus Jesus. Och vad du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, så att de i sin tur blir skickliga att undervisa andra» (2 Tim 2:1f). [11]

»Om vi inte tror» – detta uttryck måste alltså förstås mot bakgrund av apostelns framställning i övrigt. Det betyder inte här: om vi saknar den frälsande tron. Det kan inte heller här betyda: om vi är trolösa. Det är här, liksom i Rom 14:2, snarast fråga om brist på kristen tillförsikt. I sitt brev till romarna talar aposteln om »den ene som inte har tro (=tillförsikt (nog)) till att äta vad som helst. »Här i brevet till Timoteus är det närmast fråga om en försagd pastor, som inte har tro och tillförsikt nog att tro på evangeliets framgång. [12]

En rätt framgångsteologi – att tro på evangeliets framgång

Vad Timoteus i en tid av avfall får höra är att Gud står fast vid sina nådelöften och att detta ord om Kristi trofasthet står fast. Samma tanke är utsagd i Rom 3:2: »Om nu somliga (judar) inte trodde – än sen? Inte kan väl deras otro göra Guds trofasthet om intet? Nej, inte alls!» Apostelns ord i Romarbrevet: »om nu somliga inte trodde» står dock insatta i ett annat sammanhang. Här är det verkligen fråga om en direkt förnekelse av Guds sannfärdighet. [14]

Apostelns ord till Timoteus har en annan bakgrund. »Om vi inte tror» på evangeliets framgång, om vi ger villolärarna rätt i att de har »framgång», då skall du veta att detta inte är sant. Det är evangelium som har framgång i Efesus. På samma sätt hade aposteln tidigare i ett brev till filipperna gett dem nytt mod, när han skrev: »Bröder, jag vill att ni skall veta att det som har hänt mig (hans motgångar, hans fängelsevistelse) snarare har fört till evangeliets framgång» (Fil 1:12). Att Timoteus känner sig trängd från alla sidor får inte leda honom till att uppge hoppet om evangeliets framgång. Att aposteln själv också har det svårt är uppenbart. Han behandlas nu som en förbrytare (2 Tim 2:9). Men han förklarar att han härdar ut »för de utvaldas skull, för att de skall vinna frälsningen och den eviga härligheten» (2 Tim 2:10). Under hänvisning till Guds utkorelse av nåd utan gärningar uppmanas Timoteus att arbeta och lida för evangeliet. Inseglet på, garantin för evangeliets framgång är att »Herren har känt dem som hör honom till» (»känner de sina»), dvs att han har utvalt de sina. Den fasta grunden, som aposteln i detta sammanhang (2 Tim 2:19) talar om, avser församlingens fasta kärna (jfr apostelns ord: »i ett stort hus» = i en stor församling), de församlingsmedlemmar som bygger vidare på den fasta grunden (Kristus) (1 Kor 3:10f) och som i 1 Tim 3:15 benämns »den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundfäste.» [15]

Gentemot det oroande förhållande att förförare, »bryter ner tron för några människor» framhåller aposteln det trosterika faktum att några blir bevarade i tron (2 Tim 2:l9). Den församling där Timoteus var herde och lärare och som fick hans »sunda undervisning» stod ju där. Timoteus skulle se detta och glädjas över alla dem som stod kvar på den fasta grunden. Aposteln påminner också sin medarbetare om att dessa församlingsmedlemmar skall »vinna den eviga härligheten» om de här och nu delar lidandet med Kristus (2 Tim 2:10). Så tröstar aposteln en till sin läggning (1 Kor 16:10f) försagd medarbetare. Samma uppmuntran och tröst hade Timoteus erhållit i Paulus första brev till honom. »Försumma inte nådegåvan i dig, den som gavs i kraft av profetord under de äldstes handpåläggning. Vinnlägg dig om detta, lev i detta, så att dina framsteg kan ses av alla» (1 Tim 4:14). Den herde och lärare som for fåren ut på det friska betet har rätt att tro på evangeliets framgång, ty han vet att »Guds ord inte är bundet» (2 Tim 2:10). [16]

En falsk framgångsteologi – ” ’framsteg’ – till det värre”

Det fanns i Efesus andra, som tillskrev sig framgång. Det var de som aposteln betecknar som »bedragare». De skröt med sin framgång. Men när aposteln tar upp deras egna termer och begrepp, deras bruk av ordet »framgång» och »framsteg», då säger han: »De skall göra ’framsteg’ – till det värre» (2 Tim 3:13). »De skall göra allt större ’framsteg’ – i ogudaktighet.» (2 Tim 2:16). Det är då inte bara dessa bedragare själva som fångas av ogudaktigheten. Smittan från deras »oandliga, tomma tal» sprider sig och drar andra med i fördärvet. Men skall vi benämna denna smittospridning framgång, då måste det här vara fråga om »framsteg till det värre». Ty det är här, säger aposteln, som när ett kräftsår »finner bete» (ordagrant) och sprider sig över hela kroppen. Visst »framskrider» också en sådan sjukdom. Men det är då fråga om ett framskridande till försämring, till patientens försämring. [18]

Alternativ tolkning: otron som ”trolöshet”

Översättning

Har vi dött med honom, så skall vi också leva med honom; är vi ståndaktiga, så skall vi också få regera med honom. Men förnekar vi honom, så skall också han förneka oss; är vi trolösa, så står han troget fast vid sitt ord. Ty han kan inte förneka sig själv. [21]

(1917 års bibelöversättning.) [22]

Utläggning

Den översättning som har ges utgår från den förutsättningen att apostelns ord »är vi trolösa» skall förstås mot bakgrund av hans ord i närmast föregående led: »förnekar vi honom». Trolösheten och otron ställs då in i förnekelsens sammanhang. Därmed blir förståelsen av texten en helt annan. J T Beck skriver: »’Apistein’ (=att inte tro) kan på detta ställe, där det ansluter sig till förnekelsen, inte fattas om redliga kristnas blotta trossvaghet, utan om övergivande av tron, otrohet mot det gudomliga ordet. Beter vi oss nu trolöst, så står dock Herren fast vid sitt ord… och dömer oss i vår otrohet». Vers 13 blir då en domsutsaga. [24]

En sådan textutläggning ges av många exegeter. Den kan inte angripas utifrån trons analogi. Trons analogi är ju inte något annat än Skriftens klara ord. I den här återgivna texten skulle aposteln då kunna tänkas anspela på Jesu ord i Matt 10:33: »Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader som är i himmelen.» Att en otillförlitlig, trolös tjänare inte belönas med annat än trolöshetens lön är Skriftens klara lära. Aposteln har med många klara ord utsagt att »syndens lön är döden» (Rom 6:23). [25]

Uppfattar vi apostelns ord »om vi inte tror» som åsyftande otro och trolöshet, då får de följande orden om att han »står troget fast vid sitt ord» en annan innebörd. Nu står det inte i den grekiska texten »står fast vid sitt ord» utan »han förblir trofast». Uttrycket »trofast är ordet» (»det ordet är tillförlitligt») har, som vi sett, en positiv innebörd och brukas av aposteln för att erinra läsarna om evangelium. Det förefaller då också naturligt att uttrycket »Kristus förblir trofast» har en positiv innebörd och står som uttryck för apostelns förkunnelse av evangelium. Skulle emellertid detta uttryck: »han förblir trofast» föras samman med föregaende led, där det talas om förnekelse, då måste det i så fall ha en negativ innebörd och innebära att Kristus står fast vid sin hotelse. Trolöshet måste få trolöshetens lön. [26]

Förstår vi emellertid apostelns ord »om vi inte tror» mot bakgrund av brevet i dess helhet, blir dock denna utläggning mindre trolig. Aposteln brukar nämligen inte med lagens hot slå den redan slagne. Ser vi på apostelns språkliga utformning av villkorssatsen, att »också» saknas i detta led, blir en sådan utläggning föga övertygande. Vi har också svårt att tänka oss att aposteln skulle tilltala sin medarbetare och därvid också ta med sig själv i en sådan sats som denna: »Om vi (dvs aposteln själv och Timoteus) verkligen är trolösa». [27]

En icke-kristen tolkning: Gud är nådig även om vi är trolösa (NT 81)

NT 81 ger följande översättning av dessa ord: »Är vi trolösa, förblir han ändå trogen, för han kan inte förneka sig själv» (2 Tim 2:13). Man har helt riktigt sett att det i denna vers sker en brytning med föregående led. Men genom att översätta och tolka »inte tro» som identiskt med att vara »trolös» har man kommit att få denna text att utsäga nagot som aposteln och apostlarna aldrig skulle kunna säga. Denna översättning aterger »libertinismens», den falska frigjordhetens evangelium. Men där kristna fasthåller vid en sådan livshållning, där kommer aposteln med sina varningar. Det är ju också karakteristiskt att i samma vers som han förkunnar utkorelsens tröst – »Herren känner de sina» – där varnar han också på samma gång för den köttsliga säkerheten och skriver: »Var och en som åkallar Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten» (2 Tim 2:19). En sådan varning för köttslig säkerhet återkommer hos aposteln Johannes: »Om vi (liksom de gnostiska ’antikristerna’) påstår att vi har gemenskap med Gud och (=och vi samtidigt) vandrar i mörkret, sa ljuger vi och säger inte sanningen» (l Joh 1:6). [29]

Denna sats – att Gud är nådig även om vi är trolösa – är ickekristen och libertinistisk. Det förkunnas också i vara dagar. Man menar att Gud är med oss även om vi inte är med honom, även om vi är trolösa. Han är trofast »ändå». Men en sådan utsaga kan lätt utdömas med en lång rad av bibliska utsagor om dom, vrede och förtappelse över otro och trolöshet. Trolöshet får trolöshetens lön. [30]

Evangelium alltid som en överraskning

Visst förs evangelium här in på ett överraskande sätt. Men läser vi apostelns brev, så ser vi att så inte bara sker här. I 2 Tess 3:1 talar aposteln om sig själv som beträngd. Han ber om församlingens förbön. »Ni skall bedja för oss, att Herrens ord må ha framgång… och vi må bli frälsta från… onda människor. Ty tron är inte var mans (varje människas egendom)». Omedelbart därefter tillfogar han: »Herren är trofast och han skall styrka er och bevara er från det onda.» Samma tröst fick många år senare en beträngd pastor – Timoteus. Han fick ta emot evangeliets »fasta» ord, att Gud skall osvikligt frälsa dem som han har utvalt. Den trösten behöver också idag Kristi lärjungar, som under hänvisning till Guds utkorelse av nåd utan gärningar manas att arbeta och lida för evangeliet. [32]