Det förhållandet att ord sådana som lag och evangelium inte alltid i Bibeln har samma innebörd har inte uppmärksammats tillräckligt. Konkordieformeln tar emellertid upp detta faktum och säger: »Allt som bestraffar synden hör till lagens predikan. Evangeliet åter är egentligen en sådan lära som undervisar om vad den människa bör tro, som inte hållit lagen, utan är fördömd genom den, nämligen att Kristus sonat och betalt all synd och åt henne utan all hennes förtjänst förvärvat syndernas förlåtelse. Men med ordet evangelium förstås ibland hela Kristi lära och i denna betydelse brukas ordet i Mark 1:15 och Apg 20:24, och då kan evangelium benämnas en predikan om bot och tro» (SKB, s 514). [0]
Samma är förhållandet med ordet »lag» i Gamla testamentet. Det kan i vissa sammanhang beteckna den moraliska lagen eller den levitiska eller hela det lagsystem som gavs genom Mose. Men den som tänker sig att ordet i fråga i hela Gamla testamentet endast har denna innebörd, missförstår den gammaltestamentliga skriftsamlingen. Inte underligt då att man kan höra människor säga att Gamla testamentet innehåller lag och Nya testamentet evangelium. Hur missvisande det är att påstå något sådant inser vi redan om vi går till Gamla testamentets texter och frågar oss vad ordet »lag» (»tora’») där betyder. [1]
Ps 1:1ff
Säll är den man som inte vandrar i de ogudaktigas råd
och inte träder in på syndares väg
eller sitter där bespottare sitter
utan har sin lust i Herrens lag (= undervisning)
och tänker på hans lag (= ord, undervisning, lära) både dag och natt.
Han är som ett träd planterat vid vattenbäckar,
vilket bär sin frukt i sin tid och vars löv inte vissnar. [3]
Ordet »lag» i denna psalm står för Herrens ord och undervisning. Det är här fråga om den »lära» som ger liv. Ordet »lag» används här i vidare mening och inbegriper själva glädjebudskapet. Därför kan också Gezelius i sin bibelkommentar om denna psalm säga att »vägen till saligheten här läres», varvid han tillägger: »Ty även i de skrifter som fanns före Davids tid fanns evangeliska löften.» Den lycka och den glädje som uttrycks i denna psalm är en lycka och glädje över Herrens undervisning, som innefattar både lag och evangelium. Sammanhanget ger oss innebörden i ordet »lag». [4]
Ps 19:8ff
Herrens lag (= undervisning) är utan brist
och vederkvicker själen.
Herrens vittnesbörd är fast
och gör den enfaldige vis.
Herrens befallningar är rätta
och ger glädje i hjärtat.
Herrens fruktan är ren
och består evinnerligen.
Herrens rätter är sanning,
allasammans rättfärdiga –
Av dem hämtar ock din tjänare varning. [6]
Ordet »varning» är i Bibelkommissionens normalupplaga 1903 återgivet med »lärdom». Det hebreiska ordet betyder egentligen »upplysning». »Av dem (dina rätter) upplyses din tjänare.» Om den upplysning det här är fråga om säger Gezelius att den är »en frukt och verkan av evangeliet, som upplyser alla dem, som rätteligen betrakta det och sätta en fast tro därtill.» Som parallellställe anger han då Rom 1:16: »Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälsar var och en som tror, först juden och så greken.» Gezelius har sett att Herrens »tora’», hans lära och undervisning, hans befallningar och rätter är olika uttryck för kyrkans sanna skatt, det allraheligaste evangelium. »Tora’», lära, lag eller undervisning står här för evangeliets lära. [7]
Jes 2
»Detta är vad Jesaja, Amos son, skådade angående Juda och Jerusalem. Och det skall ske i de sista dagarna (i Messias dagar) att det berg där Herrens berg är byggt skall stå där fast grundat… Många hednafolk skall gå åstad och säga: [9]
Upp, låt oss draga åstad
till Herrens berg
upp till Jakobs Guds hus,
för att han må undervisa oss
om sina vägar
så att vi kan vandra
hans stigar.
Ty från Sion skall lagen (läran, undervisningen) utgå,
och Herrens ord från Jerusalem.» [10]
Den lag som här skall utgå från Jerusalem är inte den som utgick från Sinai berg, utan det är här fråga om den trons lag och lära som skall förkunnas när Messias kommer och upprättar sitt fridsrike. Detta rike är inte något yttre jordiskt fridsrike. På jorden skall krig och ofred råda. Men när de himmelska änglahärarna vid Betlehem sjöng om »frid på jorden», då hade med Messias födelse hans fridsrike redan kommit. Det var där, inte så att det kunde ses med ögonen, men han som då kom och som då blev förkunnad av änglar, han är i Gamla testamentet förkunnad som den som skulle komma och i Nya testamentet som den som har kommit. [11]
Det hebreiska ordet »tora’» = lära, undervisning, lag, har alltså i Gamla testamentet en mycket vid betydelse. Det betecknar inte bara regler för mänskligt beteende eller hela undervisningen som sådan. Det kan också stå som liktydigt med »ordet» som förmedlar nådesbudskapet. Samma innebörd har det grekiska ordet »nomos» = lag i Septuaginta, den grekiska översättningen av Gamla testamentet. Också aposteln Paulus brukar detta ord som beteckning för evangeliets glädjebudskap när han talar om evangelium som »en trons lag» (Rom 3:27). [12]
Att aposteln vanligtvis använder »lag» i dess trängre mening av lagbud beror på att han befinner sig i strid med den fariseiska uppfattningen av lagen. För fariseerna hade lagen blivit en »gärningarnas lag», genom vilken de menade sig stå som rättfärdiga inför Gud (Luk 18:9ff). Men all den lagrättfärdighet och egenrättfärdighet Paulus hade vunnit som farisé och som en gång varit hans »vinning», den betraktar han nu som kristen som »förlust», »eftersom han (jag) har funnit det som är långt mer värt, kunskapen om Kristus Jesus, min Herre» (Fil 3:4-10). [13]