Skolans religionsundervisning

| Nr 3, 1987 sida 113

är ett ämne som ständigt är föremål för debatt i pressen. I Hemmets Vän (torsdagen den 14 maj) behandlas antroposofernas Waldorf-pedagogik Artikeln har som rubrik: »Villolära på offensiv i skolan». Vi citerar ur den: [0]

Enligt antroposofin återföds människan flera gånger, två gånger som man och två gånger som kvinna. Antroposofin är inte religiöst neutral. Den kör med falsk varudeklaration. Det vore ärligt om antroposoferna erkände detta. Då kunde var och en ta ställning och inte som nu manipuleras. [1]

I EFS Missionstidning Budbäraren recenserades för en tid sedan i en stort upplagd artikel Birgit Lendahls debattbok »Religion i skolan – men hur?» Där sägs: [2]

Ingen borde lämna skolan utan att vara väl kunnig om vad det innebär att ha en medveten livsåskådning… Skolans uppgift är att ge ungdomarna en så trygg bas i de här frågorna att de självständigt kan välja. Det handlar om att kunna säga nej – men det handlar i lika hög grad om att kunna säga ja. [3]

Lendahl förklarar att det vore katastrof om vi fick det som i USA där de inte har någon officiell religionsundervisning… I skolans undervisning är det lärarens uppgift att alltid utgå från de frågor eleverna har. Författarinnan dristar sig också till att säga att kyrkan i många sammanhang gjort skada. Det är bara skolan som kan ge en undervisning på neutral basis, menar författarinnan. [4]

Denna föreställning om en neutral religionsundervisning i skolan är ingenting annat än illusion. Visst är det vanligt att man tänker sig att skolans undervisning i religion och livsåskådningsfrågor är objektiv och neutral. Den lämnar åt eleven att ta ställning, säger man. Skolan tillhandahåller endast material eller byggstenar som skall hjälpa eleven att tillägna sig de värderingar han önskar välja. [5]

Men vi måste vara på det klara med att skolan inte är neutral i livsåskådningsfrågor. Som belägg för hur religionsämnet i våra skolor av statsmakten utnyttjas som medel för en ideologisk styrning skall här citeras ur »Statens offentliga utredningar» (SOU 1968:11, s 116): »För sammanhållningen inom en stat syns en utpräglad profilering av inställningen i religiösa frågor bland olika grupper i sig kunna innebära vissa risker. Det framstår således som ett statligt önskemål att även religionsundervisningen har ett visst mått av enhetlighet.» [6]

Den gamla skolan hade som sin uppgift att fostra en evangelisk-luthersk kristen. Enhet i religionen var detsamma som enhet i den lutherska läran. Dagens skola har också samma målsättning: att skapa enhet. Skolan går emellertid inte ut och meddelar vilka dess grunddogmer är. I stället förs den moderna människans dogmer fram i »vetenskapens» namn. Det är en viktig uppgift att kritiskt granska den åskådning som förklaras vara neutral och objektiv och som samtidigt har till uppgift att skapa uniformitet och enhet i samhället. [7]

 

NT förbjudet i israeliska skolan

Det israeliska utbildningsdepartementet har förbjudit undervisning med biblar innehållande Nya testamentet. Förbudet drabbar närmast de kibbutzer som har fått helbiblar – dvs. sådana som innehåller såväl GT som NT – av kristna missionärer. Som försvar för beslutet anförde, meddelar TT-Reuter, en regeringstjänsteman i Israel att Gamla testamentet kommer från Gud, medan Nya testamentet skulle vara en mänsklig produkt. [0]

 

USA-gallup om tro

Kyrkpressen nr 16-17 1987 presenterar siffror från en gallupundersökning om tro som det amerikanska kristna radio- och TV-bolaget CBN har företagit. Sålunda säger sig 94 procent av alla amerikaner enligt denna undersökning »tro på Gud eller något ’högre väsen’». 84 procent av de tillfrågade personerna beskrev Gud som en »himmelsk Fader, någon som skyddar oss och bönhör oss». Hälften av alla vuxna amerikaner tror att Gud talar till människan genom Bibeln och samvetet, medan var tredje menar att Gud talar direkt till dem. Dessutom säger sig också var tredje vara pånyttfödd och räknar sig som evangelisk kristen. [0]

 

En insändare

| Nr 3, 1987 sida 115| Ansvarig utgivare: Ingemar Furberg


apropå utvecklingsläran har nått oss: [0]

I Göteborgs stift har utkommit en prästmötesavhandling, där författaren – en kyrkoherde – stöder utvecklingsläran och menar att människan härstammar från aporna. Bortsett från att utvecklingsläran bygger på hypoteser och antaganden och liksom kejsarens nya kläder lättast genomskådas av ett barn har den mycket allvarliga teologiska konsekvenser. Har den rätt kan både Bibel och kristendom kastas på skräphögen som falsifikat – en konsekvens som många ateister tagit. [1]

Den [2]

– gör Gud liten och till en lögnare. Skulle inte den Gud, som i ett nu, i ett ögonblick skall låta de döda uppstå till nytt liv (1 Kor 15:51-52) också kunna skapa världen på sex skapelsedagar? [3]

– innebär närmast en hädelse. Skulle Gud själv stiga ner till jorden och dö på ett kors för att frälsa en apättling? [4]

– förvisar Edens lustgård och arvsynden till fablernas värld och rycker undan motivet för försoningen. [5]

Sundsvall i aug 1987 [6]

Håkan Runesten [7]

Att de präster och teologer, som söker anpassa Bibelns lära efter den ateistiska utvecklingsläran, gör våld på Skriftens undervisning är uppenbart. Evolutionslärans syn på den mänskliga rasens ursprung och utveckling är diametralt motsatt Skriftens. Detta hindrar inte att bibelkritiska teologer söker utlägga Skriften efter det mönster som utvecklingsläran ger. Adam blir då framställd, inte som den historiska stamfader han är (Apg 17:26), utan som en modell endast, utan förankring i historien. Att en sådan syn får långtgående konsekvenser och medför en djupgående förändring av Bibelns lära om synd, återlösning och frälsning framhåller Runesten med all rätt. Härtill ville vi få hänvisa till en längre framställning av prof Siegbert Becker i Biblicum nr 5/1984. [8]

 

Svenska kyrkans bekännelsekommitté får yttrande

Kyrkliga förbundet för evangelisk-luthersk tro har avgett yttrande till den bekännelsekommitté som Svenska kyrkan har tillsatt. Kyrkliga förbundet kommenterar bl.a. en del av innehållet i boken »Vad skall kyrkan bekänna» och reagerar mot det teologiska program Svk:s bekännelsekommitté gjort till sitt. Vi citerar från tidskriften Kyrka och Folk 38/87: [0]

Att bekännelsen inte får strida mot vad vi »vet» och innehålla logiska motsägelser kan få allvarliga konsekvenser. Vad är det egentligen vi »vet» och hur kan vi »veta» att vår logik är bättre än Bibelns? – Gud är den Han är – som Han uppenbarat sig i Skriften. Talet om en »acceptabel» gudsbild i boken »Vad skall kyrkan bekänna» i förening med en rad nya teologiska tankar ger anledning till farhågor för den eventuella »katekesens» innehåll. [1]

Kyrkliga förbundet ger så en kortfattad men merendels föredömligt klar redogörelse för biblisk tro och lära, i kontrast mot Svenska kyrkans bekännelsekommittés obibliska ståndpunkter. Bara det förhållandet att Kyrkliga Förbundet anser sig behöva framhålla sådana för kristen tro självklara och grundläggande läropunkter som att Kristus föddes av en jungfru och uppstod igen på tredje dagen säger mycket om läget inom den svenska statskyrkan. [2]