1987/3 – Matteus 11:28-30

Matt 11:28-30: Jesus sade: »Kom till mig, ni alla som arbetar och är betungade, så skall jag ge er ro. Tag på er mitt ok och lär av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk av hjärtat. Så skall ni finna ro för era själar, ty mitt ok är milt och min börda är lätt.» [0]

Kära trossyskon, som med oss har del i tron på Kristus och vill följa Hans Ord! [1]

Är du en människa som jagar fynd? Alla människor ser om de kan göra fynd, förmånligaste köp av en hushållsmaskin eller lägsta pris på mat eller specialpris på någonting i klädväg. Och det är väl inget fel i att jaga efter fynd. Det har vi nog fått lära oss att göra allihop för att dryga ut pengarna. Men å andra sidan har vi också fått lära oss att vara lite försiktiga när det gäller att göra fynd. Nog har vi fått lära oss att ett fynd inte alltid är något fynd. Till sist får du ändå inte mer än vad du betalar för; så säger ett sant ordspråk. [2]

Men nu hoppas jag att ni allihop är ute för att göra fynd idag. Jag har nämligen ett riktigt fynd åt er, ett som är äkta, ett som vi kan göra året runt, ja, hela livet igenom. Och det är ett som vi så oerhört väl behöver. Är vi redo för det fyndet som vår text visar oss på? Låt oss då lyssna, eftersom texten berättar för oss så underbart om det erbjudande Kristus har åt oss: Han inbjuder oss här i texten att [3]

1. LÄMNA VÅRA TUNGA BÖRDOR HOS HONOM, [4]

2. TA EMOT HANS LÄTTA BÖRDA. [5]

1. Kristus ägnade hela sitt liv här på jorden åt att proklamera fyndet som texten talar om. Han reste på längden och bredden genom Palestina och talade om sitt fynd för människor. Och Han gjorde många märkliga gärningar för att människor skulle tro på vad Han erbjöd. Och ändå förkastade så många det. [6]

Idag vänder Han sig till oss och upprepar vad Han har att ge, och Han gör det med de mest lockande ord vi kan tänka oss. Lyssna nu på vad Han har att säga. Du har aldrig hört bättre ord. »Kom till mig, ni alla som arbetar och är betungade», säger Han, »så skall Jag ge er ro.» [7]

»Jag skall ge er ro», sade Han. Nu skall vi se på de orden mycket noga idag. Vi börjar med ordet »ro». När Jesus sade »ro», så menade Han inte att vi skulle slippa alla jordiska problem eller att vi aldrig mer skulle få ont i halsen eller bli i behov av sjukhusets akutmottagning eller att vi aldrig mer skulle få bekymmer med människor runt omkring oss; eller att vi inte skulle komma att gråta mer eller få bekymmer i våra hem. Det sade Han inte. Han avsåg något mycket viktigare. Nämligen att vi skulle få ro från synden, omedelbar frid för våra sårade samveten och ett rätt förhållande till vår himmelske Far. [8]

På många ställen använder Jesus ordet »frid» för att beskriva vad Han menar med ro. Han säger att det är den frid som bara han kan ge, den frid som övergår allt förstånd, den frid som gör det möjligt för oss kristna att leva tryggt också inför den orkan som kallas liv, den frid som varar ända in i himmelen, där den eviga friden finns. [9]

När Jesus säger i vår text: »Jag skall ge er ro», så menar Han just vad Han säger. Han sade inte: »Jag lovar att du skall få ro» och inte: »Jag hoppas att du skall få denna ro». Han sade: »Jag skall ge dig ro.» Han höll inte upp denna andliga ro för våra ögon som något som kanske skulle bli en verklighet eller någonting i en avlägsen framtid. Han ger den nu. Syndernas förlåtelse som skänker frid med Gud, styrka i bedrövelsen, hopp om himmelen. Detta är något som är välsignade verkligheter nu. [10]

»Jag skall ge er ro», säger Han. Så viktigt detta ord »jag» är för erbjudandet! Det är med det här erbjudandet som med alla andra erbjudanden, det är bara så bra som den är som ger oss erbjudandet. Se vem det är som erbjuder oss ro! Det är den evige Guden som kommit i köttet, inte bara för att erbjuda oss denna gåva, utan för att skänka innehållet i den. Frid och ro för dig och mig kan bara komma från en korsfäst och uppstånden Frälsare, från gudamänniskan som tog på sig våra synder och lät sitt blod rinna för dem. Detta är den »jag» som kallar; gudamänniskan som formade och skapade den ro Han nu erbjuder med sina genomborrade händer och som färgade korset med sitt heliga och oskyldiga blod, till full betalning för världens synder. [11]

»Jag skall ge er ro», säger Han. Detta lilla ordet »er» eller »dig» är så viktigt, eftersom det säger att Kristus hängde på korset för min skull, för vår skuld. Skaparen blev en del av skapelsen, Den Evige kom in i tiden, himlarnas och jordens Herre bytte ut sin tron mot ett kors, för att jag skulle få ro. Och nu pekar Han på just mig och säger: »Kom till mig så skall jag ge dig ro.» Han vill att jag skall ta med mig alla mina bördor, vilka de än är, till Honom. Och min börda är synder som fläckat mitt samvete och gjort att jag är orolig i min själ – då säger Han: »Kom, så skall jag ge dig ro. Mitt blod renar dig från all synd. » Eller är det bittra tårar för bekymmer och bedrövelse? Då säger Han: »Kom, så skall jag ge dig ro. Jag skall torka dina tårar.» Eller är det känslan av ensamhet? »Jag är så ensam i denna stora, stora värld.» Då säger Han: »Kom, så skall jag ge dig ro. Jag älskar dig och har utgivit mig själv för dig. Du är så dyrbar för mig.» Eller är det någon hemsk tomhetskänsla orsakad av någons död som du älskade? Då säger Han: »Kom, så skall jag ge dig ro. Jag skall visa dig den älskade igen, hos mig i himmelen.» Eller är det den där känslan av förtvivlan, denna trötthetskänsla, som kommer av kampen mot fiender runt omkring oss och som oupphörligt anfaller de troende och kyrkan? Då säger Han: »Kom till mig, så skall jag ge er ro. Allt förmår du genom mig, när jag får ge dig kraft.» Eller är det denna känsla av fruktan som kommer av ett ängsligt blickande in i framtiden? Då säger Han: »Kom till mig, så skall jag ge dig ro. Jag är med er alla dagar intill tidens ände.» Eller är det skymten av en gravsten med mitt eget namn ute på en kyrkogård som skrämmer? Han säger: »Kom, så skall jag ge dig ro. Det kan jag garantera. Ty jag lever, ni skall också leva.» [12]

Men Han inte bara inbjuder mig att komma utan Han använder också sin kraft att dra mig till sig. Ordet »kom» är ett evangeliskt imperativ, en befallning som utförs bara därför att Guds allsmäktiga kraft finns i den. Genom Ord och sakrament sänder vår nåderike Gud sin allsmäktige Ande i våra hjärtan, för att driva ut vår otro, för att skapa tro i hjärtana och för att bevara och stärka tron. Genom Ord och sakrament omvänder den allsmäktige Anden människor, som själva bara kan förkasta och stå emot denna nådefulla inbjudan från vår Herre; Han omvänder dem till troende som förts av Andens kraft till den ro Han erbjuder. [13]

Tala om FYND! Vår Herre inte bara erbjuder oss detta fynd; det är Han som ger innehållet med sitt heliga och dyra blod och med sitt oskyldiga lidande och sin död. Och så ger Han människor kraft att ta emot det. Vi kan aldrig göra ett bättre fynd än Frälsarens inbjudan att få lämna alla våra synder och alla våra bördor i denna syndfulla värld hos Honom. [14]

2. Men de som genom Guds nåd lämnar sina tunga syndabördor hos Kristus kommer dock inte att bli utan börda. Kristus ger dem en annan börda i stället, en lätt börda. Faktiskt är det så, att vi tvekar att här använda ordet »börda» därför att vi så lätt kan missförstås. Denna s.k. börda är i stället ett privilegium som vi gärna tar på oss. Jesus talar också om förmånen att få bära denna börda. »Tag på er mitt ok och lär av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk av hjärtat. Så skall ni finna ro för era själar, ty mitt ok är milt och min börda är lätt.» Med de orden påminner oss Jesus om att när Han talar om ro, så menar Han inte overksamhet. Han menar i stället kraft, mod, glädje och frihet från utmattning, för att kunna göra allt för Honom. [15]

Paulus talar om samma sak när han säger i 2 Kor 5:15: »Han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva, utan för honom som dog och uppstod för dem.» Vad Jesus säger och vad Paulus om igen betonar är helt enkelt detta: När vi lämnar våra syndabördor vid foten av Kristi kors får vi sedan gå framåt med Hans kors i centrum i vårt dagliga liv. Vi kristna får leva dag för dag med detta överväldigande medvetande om att äga syndernas förlåtelse och prisa Gud för det och ha Honom i centrum för allt vad vi gör och är. Kära vänner, detta är ingen börda. Det är ett privilegium. Det finns inget tvång i ett sådant tjänareliv. Här behövs ingen press, ingen knuff bakifrån, bara en vänlig påtryckning av Guds stora kärlek i Kristus. Inte undra på att Jesus säger: »Mitt ok är milt och min börda är lätt.» [16]

Man kan också se på det ok och den börda Jesus här talar om på ett annat sätt. Det är vad vi ibland brukar kalla »det kristna korset». Ibland, ja, i verkligheten oftare än vi själva skulle vilja, kallas vi kristna att bära prövningens och bedrövelsens kors, eftersom vi är Kristi efterföljare och vill vara trogna mot Hans Ord. Men när vi ser närmare på det, så är också detta ett privilegium. [17]

Korset är ofta tröttande för köttet. Vi böjs ner under tyngden och lider av trycket. Och ändå vet vi som kristna att korset inte läggs på oss planlöst eller händelsevis bara. Det är Gud som tillåter det i våra liv, och Han har då vårt bästa för ögonen. Som kristna vet vi att Gud aldrig, jag upprepar: aldrig, kommer att tillåta att våra kors blir tyngre än att vi kan bära dem. Med varje prövning för tron anvisar Han också en utväg så att vi orkar bära den. Gud ger oss den kraft vi behöver för varje dag. Så i stället för att skilja oss från Guds kärlek drar dessa bördor oss allt närmare Honom och Hans välsignade Ord. Till slut samverkar de till vårt jordiska och eviga bästa. Inte är det så underligt att Jesus då säger: »Mitt ok är milt och min börda är lätt.» [18]

Vad Kristus vill att du och jag skall göra är att vi skall leva våra liv som kristna, vi skall bära våra kors som kristna, vi skall hålla oss tätt intill Honom och Hans Ord, såsom Hans efterföljare. [19]

Jag vet att du själv redan har fått pröva och se att detta inte är någon börda. Du vet redan vilket privilegium det är, hur bara Han, den älskade Vännen, har kunnat göra detta möjligt genom att bygga upp vår kunskap och stärka vår tro med det heliga Ordet och därmed stärka våra axlar så att vi förmår bära Hans milda ok och Hans lätta börda. [20]

Tycker ni inte att ordet »fynd» passar? Det Kristus erbjuder oss i texten är verkligen ett fynd. [21]

Må Guds helige Ande leda oss genom Ord och sakrament till Kristus när vi bär våra tunga bördor och sedan ut i världen med den lätta börda det är att leva för Kristus och av Hans nåd. Amen. [22]