Den goda vägen

| Nr 1, 1987 sida 38

Josef Imberg. DEN GODA VÄGEN. Norma Bokförlag AB, Box 44, 50102 Borås, 180 kronor. [0]

Josef Imberg, välkänd missionär och stridbar präst i Svenska kyrkan har givit ut en omfattande handbok i kristen etik. Boken är en systematisering och fortsättning av en serie församlingsföredrag, som hållits i Härlunda församling under Imbergs sista år som församlingspräst. [1]

Utgångsläget är något så ovanligt som en präst i Svenska kyrkan, som bekänner sig till Bibeln som Guds of elbara Ord och till de lutherska bekännelseskrifterna som en rätt utläggning av bibelordet. [2]

Imbergs omfattande arbete avslöjar stor kunnighet, grundlighet och kärleksfull omsorg om själarna han riktar sig till. Visst är det påfallande att författaren, i varje fall inte polemiskt, tar ställning till frågor som skapelseberättelsens historicitet, Bibelns ofelbarhet, statskyrkosystemet, syndig unionism, ekumenism, kvinnliga präster, vederdöpare eller ett tusenårigt fridsrike. Förgäves söker läsaren efter fronderande ställningstaganden i dessa viktiga frågor. Imbergs avsikt och intention är uppenbart en annan. Det är inte ställningstagande i aktuella teologiska stridsfrågor han är ute efter att torgföra, utan själavårdande och vägledande vardagsundervisning. Sådan är vi i stort behov av, i en tid som utmärks av grov förnekelse. [3]

Kanske är det en gammal prästs erfarenhet av att man inte kan säga sanningarna tillräckligt ofta eller tillräckligt tydligt som gör att Imberg ibland blir mångordig och upprepar sig. [4]

Imbergs ambitiösa arbete förtjänar att uppmärksammas och studeras. Det är knappast tänkt som en uppslagsbok, snarare som en uppbyggelsebok under vandringen genom tåredalen till Fröjdesalen. [5]

 

Plan eller slump

Willy Fjeldskaar, PLAN ELLER SLUMP. Kritiska anmärkningar till evolutionsteorin. Kyrkliga Förbundets Bokförlag, Haga 8603, 444 00 Stenungssund. [0]

Det är viktigt att evolutionsteorin eller utvecklingsläran tas upp till kritisk behandling. Denna hypotes om en utveckling i stället för skapelse har blivit allmänt omfattad och har därför fått namn av teori, av vetenskaplig teori. Vetenskapsmännen själva vet dock att skilja mellan teori och vetenskapligt bevisade fakta. [1]

I den allmänna folktron har emellertid denna teori upphöjts till självklar sanning. Den framträder med det absolutas självklarhet. Det ideologiska inslaget i teorin visar sig just i att den har absolutifierats. Genom att ständigt upprepa sin teori hoppas ideologen kunna binda människor vid den. Så ställs i skolans undervisning, i massmedier, människan fram som en upprättgående apa, vederbörligen utvecklad och förädlad. [2]

En sådan ideologisk fostran får förödande konsekvenser. Den öppnar dubbeldörrarna till den falska föreställningen att vissa slags människor, vissa raser, har nått längre i utvecklingen än andra, lägre stående. Hitlerismens lära om den ariska rasens överlägsenhet över den judiska har evolutionsläran som förutsättning. Rasism är ett begrepp, som började användas först sedan den kristna skapelseläran var förnekad. Så länge den var trodd visste man att Gud skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader» (Apg 17:26). Det nutida rastänkandet bygger på Darwin. Den marxistiska ideologin mottog med förtjusning Darwins utvecklingslära. Den passade ju väl in i en redan materialistisk doktrin. [3]

Vad som förvånar är att denna ateistiska ideologi också trängt in i den kristna församlingen. Det har skett med hjälp av den historiskkritiska teologin, dvs med hjälp av bibelkritiken. Denna »moderna» teologi har gjort det »djärva» försöket att vid sin utläggning av skapelseberättelsen anknyta till Darwins evolutionshypotes. Står det i Skriften: »I begynnelsen skapade Gud himmel och jord» (1 Mos 1:1), så tolkas detta av dem som bekänner sig till en s.k. »teistisk» evolution, att Gud (»theos») har varit med i utvecklingskedjan. Men kan verkligen Gud, den allsmäktige Skaparen, finna sig i att helt passivt åse hur skapelsen så att säga reproducerar sig själv. Skapelseberättelsen förkunnar, menar man, att Gud står bakom sin skapelse. Den förkunnar inte skapelsens hur. Men den som talar så visar endast att han söker förstå skapelseberättelsen utifrån den referensram, som evolutionsdogmen tillhandahåller. Ett barn vet att ett hus i sandlådan är byggt av någon. Det har inte producerat sig självt. Redan utifrån den naturliga gudskunskapen bör förnuftiga människor bakom skapelsen ana Skaparen. Aposteln Paulus skriver om hedningarna: »Ty det man kan veta om Gud är uppenbart hos dem. Gud har ju uppenbarat det för dem. Hans osynliga väsen. hans eviga makt och gudomliga egenskaper, är synliga och kan uppfattas alltifrån världens skapelse genom de ting som han har gjort. Därför är de utan ursäkt» (Rom 2:19). [4]

Får vi – efter denna långa inledning – gå tillbaka till ovan nämnda bok. Vi kan här inte ge en utförlig recension. Vi vill i stället anbefalla läsarna att inköpa den. Den bör ges till våra ungdomar som överöses med en materialistisk världsåskådning, som serveras dem »i den moderna vetenskapens namn». En kritisk granskning av en sådan åskådning finner vi i denna bok. Den kan köpas hos Kyrkliga Förbundets Bokförlag och kostar 18 kr, vid köp av minst 25 ex 15 kr. Boken är värd att spridas. [5]