Är helvetet en verklig plats?
| Nr 4, 1985 sida 111
Många människor använder oförsiktigt ordet »helvete» i sin dagliga konversation och säger lättsinnigt åt andra att fara dit utan att tänka på vad det är de säger. Men ingen, utom kanske satansdyrkarna, vill komma dit. De som helt och hållet förkastar tanken på ett liv efter detta, föredrar att tro på en total tillintetgörelse i och med döden, hellre än att räkna med möjligheten att tillbringa evigheten i helvetet. [1]
Bibeln har mycket att säga om helvetet. Den talar om det som en mörkrets och tårarnas plats, en plats av »evig pina», ett ställe där »deras mask inte skall dö och deras eld inte skall utsläckas», d.v.s. ett ställe där människor ska vilja dö men inte kunna det. I Lukas sextionde kapitel berättas om en man som kom till helvetet och om hans lidanden där (se Luk 16:19-31). Och i domedagsscenen, återgiven i Matteus 25, säger Jesus till de otroende på hans vänstra sida: »Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar» (Matt 25:41). [2]
Det är meningslöst för oss att spekulera över eldens och pinans natur i helvetet. Det räcker med att veta att den värsta plågan i helvetet är att vara evigt skild ifrån Gud. Vad kan vara mer fruktansvärt?! Den mest chockerande upptäckten för dem som hamnar där kommer att bli att de inte hade behövt vara där, och att det nu är försent att ändra något. Deras nådatid är slut! Frälsningen som hade vunnits för dem men förkastats, kommer aldrig mer att erbjudas! Det värsta en människa kan göra sig själv är att förkasta Guds frälsningsverk. [3]
Det kommer alltid att finnas människor som hånar eller förnekar den bibliska sanningen att de otroende kommer att bli förvisade för alltid ifrån Gud. Om det finns en kärleksfull Gud, hur kan han då göra detta? De flesta omfattar den gudlösa filosofin som i en sång uttrycks så: »Jag svär att det inte finns någon himmel och jag ber att det inte finns något helvete.» Hånaren, som också har ett samvete som fruktar Guds dom, kan inte fly undan tanken att om det finns en plats för bestraffning, så kommer han säkerligen att hamna där. Därför ber han »att det inte ska finnas något helvete». [4]
Men Bibelns glada budskap är att Gud har räddat oss från bestraffningen i helvetet och att han önskar vårt eviga väl. När synden kom in i världen, kunde Gud i sin rättvisa ha dömt mänskligheten till en evighet i helvetet, men i sin kärlek uppenbarade han en väg som erbjuder oss räddning undan denna fasansfulla tragedi, så att vi istället kan leva i evig gemenskap med honom i himmelen. Istället för att straffa oss så som vi förtjänat, straffade han sin son. Då Jesus ropade på korset: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?» led han helvetets verkliga kval. Eftersom han var övergiven av Gud, behöver vi inte bli övergivna. [5]
Är helvetet en verklig plats med ett verkligt lidande? Ja, helt klart. Var finns denna plats? Den kan inte utpekas geografiskt. Som troende på en verklig Kristus, som har vunnit en verklig frälsning, behöver jag aldrig få veta det. Ty det »finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus» (Rom 8:1). [6]
Är blodtransfusion synd?
Fråga:
Ett Jehovas vittne på jobbet har försökt få mig att känna mig skuldmedveten för att jag är blodgivare. Hon har citerat bibelverser som 3 Mos 7:26, 27, 17:14 och Apg 15:28, 29 för att bevisa att det är synd att ta emot blod. Nu frågar jag: Är det synd? Om inte, kan ni komma med bibelbelägg för detta? [0]
Svar:
Läs dessa verser i deras sammanhang och lägg märke till att Gud här förbjuder det gammaltestamentliga Israel (inte kristna som aldrig tillhört det förbund som Gud slöt med Israel vid Sinai för att bevara och illustrera löftet om Kristi ankomst) att äta (inte ta emot genom blodtransfusion) blod från djur (inte människoblod). [1]
Kanske förbjöds detta av hygieniska skäl. Kanske gjorde Gud på detta sätt skillnaden mellan Israel och de hedniska religionsutövarna i Egypten ännu tydligare. 3 Mos 17:11 visar att Guds främsta syfte var att betona livets värde, och framför allt det värde som ligger i de djurs blod som blev offrade såsom syndoffer. Djurens blod tillhörde Gud och föregrep i den levitiska lagen profetiskt Kristi försonande blod. [2]
Det är också värt att erinra om att det sakrament som Jesus instiftade erbjuder åt oss hans blod att dricka i, med och under det konsekrerade vinet. [3]
Apostlamötet i Jerusalem enligt Apg 15 återinförde inte judiska lagar för de kristna. Som Rom 15 och 1 Kor 8 visar skulle vissa levitiska bestämmelser iakttas av kärlek till troende judar som ännu inte till fullo kunde tillämpa den kristna frihet som hednakristna bröder och systrar ägde. [4]
Fortsätt att donera blod som ett uttryck för din kärlek! Bibeln förbjuder ingenstans blodtransfusioner. I själva verket tar inte Bibeln upp detta eller andra moderna medicinska fenomen, t.ex. transplantation av mänskliga organ eller strålningsterapi. Bevisbördan ligger alltid hos dem som vill begränsa den kristna friheten. Jehovas vittnen har misslyckats med detta, trots deras förvanskningar av Skriften. Det är inte överraskande att en religion som förkastar »Jesu, hans Sons, blod som renar oss från all synd» (Joh 1:7) också förkastar livräddande människoblod. Gud ger oss inte regler genom icke-kristna sekter. [5]
Eftersom det inte finns något ställe i Skriften som direkt talar om blodtransfusion, kanske jag kan få hänvisa till Kol 2:16, 17 som ett svar gentemot levitisk legalism. Låt mig också få hänvisa till Joh 15:13, eftersom din kollega redan erkänner att »livet är i blodet». Där står det: »Ingen har större kärlek, än att han ger sitt liv för sina vänner.» Detta indirekta svar på hennes begäran om bibliskt stöd för transfusioner är emellertid bara en aspekt av den fulla innebörden av Jesu ord. Säg henne att Jesus gav sitt liv, sitt blod, till offer för hennes synder för att befria henne från den omöjliga bördan att blidka Gud genom att iaktta religiösa stadgar. [6]