Kreationism och evolutionism – analys av en vetenskaplig konflikt.

Av: S.E. | Nr 4, 1984 sida 183

Kreationism och evolutionism – analys av en vetenskaplig konflikt Aila Annala m.fl. författare. Teologiska institutionen, avdelningen för tematerminen 1984. 172sid. [0]

Det är glädjande att en grupp teologie studerande vid tematerminen i Uppsala behandlat frågan om kreationismen och evolutionismen. Den bok som deras studier resulterat i avslöjar inte bara evolutionismens bräckliga grundval utan också den teistiska evolutionismen, som blivit så populär bland liberala teologer. Boken är mycket innehållsrik och tankeväckande. Det får betecknas som en remarkabel händelse att ett så gediget angrepp på evolutionismen kunnat levereras inom universitetets ram. [1]

 

Ny kommentarserie

Från och med 1984 utkommer från Northwestern Publishing House i Milwaukee, Wisconsin, en ny kommentarserie till Bibelns böcker. Den heter The People’s Bible och är skriven så att lekmän kan tillgodogöra sig innehållet och bli väl förtrogna med Bibelns rika innehåll. Detta hindrar inte att också teologer och lärare får rikt utbyte av dessa kommentarer. [0]

Två böcker i serien har redan kommit ut, nämligen David P Kuske, Thessalonians och Ernst H Wendland, Exodus. Inom kort utkommer också Daniel och Galaterbrevet och Efesierbrevet. Fyra böcker skall utkomma varje år och när serien är klar, kommer den att omfatta 37 volymer. [1]

Kännetecknande för denna kommentarserie är att bibeltexten genomgående tas på fullt allvar som Guds ord. Därför tillåts inte mänskliga teorier och invändningar att förändra innehållet. Guds ord är högsta norm, regel och rättesnöre. Det är ofelbart och har makt att göra syndare visa till frälsning. [2]

Vi hoppas att denna serie får många läsare. [3]

 

Handbook on the Pentateuch

Av: Mats Eskhult | Nr 4, 1984 sida 183

Victor P Hamilton, Handbook on the Pentateuch, Baker Book House, 1982, 496 sid. [0]

Hamiltons handbok till Moseböckerna är främst avsedd för bibelklasser i (fria) teologiska högskolor i den engelskspråkiga världen. Grundtonen är därför from och förf ger många goda bibelteologiska uppslag, i synnerhet när det gäller skapelsen och urhistorien i bibelns första elva kapitel. Boken uppvisar på ett stillsamt sätt den oerhörda skillnaden i livs- och världsåskådning mellan de bibliska berättelserna och de gamla mesopotamiska myterna och hjältelegenderna. Förf framhåller att för den som tror att skapelsen och den stora floden verkligen ägt rum är det inget märkvärdigt att flera andra forntida skrifter utanför bibeln berättar om dessa händelser. För om Gamla testamentet har fått sina berättelser ifrån de gamla kulturerna i Mesopotamien, och ingenting annat, då måste rimligtvis något av dessa folks uppfattning av världen, människorna och gudarna ha följt med in i bibeln. Men så är inte fallet. Gamla testamentet andas inte en tanke att Gud inte skulle vara evig utan även han skapad av något, som gudarna i Mesopotamien, – eller att världen inte skulle ha kommit till ur intet genom Guds allmaktsord utan ha kommit till ur något dödat urtidsmonster. Likaså är Gamla testamentet alldeles klar över varför Noah räddas (hans rättfärdighet), medan mänskligheten i övrigt går under (dess ondska). Detta varför vet de mesopotamiska berättelserna inte att besvara. Enkla fakta som dessa visar att urtidsberättelsen i 1 Mos inte är någon »renad» myt utan helt självständig och fri från alla mytologiska inslag. [1]

Efter den fina inledningen förlorar Hamiltons bok emellertid i styrka. Översikterna blir alltmer summariska. Och litteraturförteckningarna som kommer efter varje avsnitt är tyvärr i stort sett begränsade till de sista tio åren (varför?). Den goda standardlitteraturen är inte särskilt utmärkt, vilket gör att studenten inte vet vilka böcker han med förtroende kan vända sig till, utan han förlorar sig i stället lätt i mängden av smärre specialundersökningar. Allvarligt är också att förf inte intar en klar ställning mot all bibelkritik. Efter en del motargument är han trots allt ofta beredd att böja sig för majoriteten, när det gäller källsöndringen av vissa avsnitt i Moseböckerna – och det utan att ha riktigt klart för sig vart detta leder. Han har också undvikit att behandla frågan om författarskap och ursprung. Det verkar som om Hamilton dåligt har studerat grundfrågan: Den historisk-kritiska bibelsynens livsåskådningsmässiga grundval, som är denna: »Gud får inte blandas in i bibelforskningen». Och hans kunskap i all möjlig andrahandslitteratur hjälper honom föga, när han inte är mäktig ett grundligt studium med egna slutsatser, allt utifrån den hebreiska grundtexten själv. [2]