Sällskapet Vakttornet framträder med anspråket att vara Guds enda sprakrör i nutiden. De förkunnar att Guds rike upprättades 1914 och att ändens tid och Kristi parousia började då. [0]
Få människor – även bland Jehovas vittnen – har klart för sig att dessa anspråk står och faller med en kronologisk beräkning från förra århundradet: 1) att de »hedningarnas tider», som Jesus talar om i Luk 21:24, skulle vara en period på 2 520 år. 2) Att denna period skulle ha börjat år 607 f Kr och sålunda slutat år 1914. [1]
Nu har en mycket läsvärd bok utkommit, som ägnas åt dessa beräkningar och genomför en noggrann granskning av dem. Författarens ofrånkomliga slutsats är att beräkningarna är en ren fiktion, som smulas sönder av en förkrossande rad samstämmiga bevis. [2]
Vem är då författaren? Är det någon som utanför Sällskapet Vakttornet försöker angripa denna rörelse utan verkliga insikter i vad denna rörelse menar och står för? Ingalunda. Författaren har tillhört rörelsen i mer än 26 år. Han har gjort sina undersökningar inom rörelsen och tillställt rörelsens högsta organ sina forskningsresultat. Han har under en mycket lång tid försökt få rörelsens ledning att se sanningen i ögonen och godta uppenbara fakta. Först när Sällskapet Vakttornets högkvarter och den styrande kretsens författarkommitte visade att den inte ville veta av sådana fakta som undergrävde rörelsens budskap, sade författaren upp sin ställning som tillsyningsman eller äldste i den lokala församling av Jehovas Vittnen på den plats där han då bodde. Han var nu klar över att Sällskapets ledare var fast beslutna att inte låta några som helst fakta rucka på några av deras grundläggande läror. [3]
Författaren heter Carl Olof Jonsson och hans bok Slutade hedningarnas tider 1914? Den omfattar 226 sidor, kostar 40 kronor och är utgiven av CKI-förlaget, Box 208, 401 23 Göteborg. Den kan också beställas från Biblicum. [4]
Låt mig få referera något ur denna intressanta bok. Den kronologiska beräkningen av »hedningarnas tider» (Luk 21:24) som en period av 2 520 år, räknad från 607 f Kr till 1914 e Kr, är ett grundläggande element i Sällskapet Vakttornets lärobyggnad. Rörelsens budskap och unika anspråk är grundade på denna beräkning. Med utgångspunkt från den hävdar man att Guds rike upprättades i himlen år 1914 och att Kristi »närvaro» eller parousia började det året. Till och med evangeliet eller »de goda nyheterna om riket» (Matt 24:14 enligt Jehovas Vittnens övers) låter man enbart syfta på vittnenas förkunnelse att Guds rike upprättades i de osynliga himlarna år 1914. Denna Sällskapet Vakttornets beräkning betraktas inte bara som en teori eller tolkning utan som ett fastslaget och obestridligt faktum. De som förkastar beräkningen sägs uppväcka Guds vrede. [5]
Hur har man då kommit fram till perioden 2 520 år? Det skulle föra för långt att här försöka utreda det. Men de »sju tiderna» i Daniel 4 har spelat en avgörande roll. Ty om 1 260 dagar skall uppfattas som 1 260 år och denna tidsperiod kan betecknas som tre tider och en halv tid, så blir sju tider dubbelt så lång tid, dvs 2 x 1 260 år = 2 520 år. Jonsson visar hur de 1 260 dagarna i Uppenbarelseboken 11:3 uppfattats som bokstavliga dagar av den kristna kyrkans fäder, inte som år. Men senare har en rad personer infört årsdagsprincipen. Tillämpningen av de 1 260 åren har dock gjorts helt olika från person till person. I en tabell på sid 34 ger Jonsson en provkarta på olika tillämpningar. Först i början av 1800-talet började några fördubbla hedningarnas tider från 1 260 år till 2 520 år. Den förste som gjorde det var uppenbarligen John Aquila Brown år 1823, även om han inte förknippade denna period med hedningarnas tider i Luk 21:24. Det var Brown som lanserade tanken att de »sju tiderna» i Dan 4 måste vara en period på 2 520 år. [6]
William Miller placerade de 2 520 åren mellan 677 f Kr och 1843 e Kr. Efter »den stora besvikelsen» år 1844 föll Millerrörelsen sönder i flera mindre adventistiska grupper. Några menade att årtalet var rätt, men inte de händelser man hade väntat skulle inträffa. De hade väntat »fel sak i rätt tid». Denna ståndpunkt intogs av den grupp som senare kom att bli känd som sjundedagsadventisterna. Andra, bland dem Miller själv, erkände öppet att tidpunkten var ett misstag. Många började fastställa nya årtal, 1845, 1846, 1847, 1853, 1854, 1866, 1867, 1868, 1873 osv. [7]
Charles Taze Russel bildade år 1870 tillsammans med sin far och några affärsbekanta en bibelstudiegrupp. Denna grupp hade nära kontakter med några andra adventistiska grupper. Fastän Russel visste att några av adventisterna väntade att Jesus skulle komma i köttet år 1873 eller 1874, förkastade han själv alla tidsbestämningar – fram till 1876. Då blev han påverkad av Nelson H Barbour och började acceptera Barbours alla tidsberäkningar, däribland hans beräkning av hedningarnas tider (606 f Kr- 1914 e Kr). Början markeras alltså av Nebukadnessars förstöring av Jerusalem, som alltså helt felaktigt daterades till 606 f Kr. [8]
Vad hände då 1914? Då utbröt i stället första världskriget!! Hur Russel försökte omtolka sina teorier och anpassa dem till denna situation måste jag här gå förbi. [9]
Russel dog 1916 och efterträddes av J F Rutherford. Som president för Sällskapet Vakttornet försökte han steg för steg att förklara vad som verkligen hade uppfyllts år 1914 och därefter. 1922 förklarade han i ett tal för sina åhörare att Guds rike verkligen hade upprättats år 1914, men inte på jorden som man hade förväntat, utan i de osynliga himlarna. Tre år senare, år 1925, tillämpade han Upp 12 på denna händelse och förklarade att Guds rike hade fötts i himlarna år 1914 enligt denna profetia. [10]
Tolkningen av »hedningarnas tider» som en period på 2 520 år, som började 607 (tidigare 606) f Kr och slutade 1914 e Kr, har en lång utvecklingshistoria. Den har sitt ursprung i den s k årsdagsprincipen. Bland de kristna var Joakim av Floris på 1100-talet den förste som tog fasta på denna princip och började tilllämpa den på de 1 260 dagarna i Daniels bok och Uppenbarelseboken. Efter Joakims död började hans efterföljare att identifiera de 1 260 åren med hedningarnas tider i Luk 21:24. Den förste som tolkade de »sju tiderna» i Daniel 4 som en period på 2 520 år var sannolikt John Aquila Brown år 1823. [11]
Jonsson visar sedan i ett mycket utförligt avsnitt i sin bok hur omöjligt det är att datera Jerusalems förstöring till år 607 f Kr. Det rätta årtalet skall vara 587 eller 586 f Kr. Men accepterar Jehovas Vittnen detta korrekta årtal, faller hela deras system samman. Därför håller de hårdnackat fast vid år 607 f Kr. [12]
Jonsson tar också upp tecknen på Kristi återkomst. Han framhåller att Jesus enligt Matt 24 och 25 skall återkomma med stor makt och härlighet. Under hänvisning till Matt 24:27 skriver han: »Vem skulle kunna undgå att se en ljungeld eller blixt, som upplyser hela himlen? Ingen skulle kunna undgå att se den. Så skulle Jesu ankomst, hans parousia bli: den skulle märkas av alla, både vän och fiende» (sid 188). [13]
Jonsson har i sin bok visat på en rad osunda beräkningar som Jehovas Vittnen bygger sin teologi på. Han har visat att beräkningen av de 2 520 åren inte har någon som helst grund i Bibeln. Vi avslutar detta referat med följande fråga som författaren ställer på sid 197: »Borde inte varje ärligt Jehovas vittne på grund av alla dessa skäl resolut och fullständigt förkasta 1914 som slutpunkt för hedningarnas tider, tillsammans med alla de grundlösa läror som har byggts upp på detta årtal, även om inte de nuvarande medlemmarna i Sällskapet Vakttornets styrelse har mod att göra detta?» [14]