1983/2 – Ett viktigt ord

Med fog kan man påstå att dikaioun är ett av huvudorden i de paulinska breven. Ordet brukar översättas »rättfärdiggöra». Givetvis är det överflödigt att påpeka vikten av en korrekt förståelse av ordet. I denna artikel skall vi undersöka om det betyder »göra rättfärdig» (faktitiv betydelse) eller »förklara rättfärdig, frikänna» (deklarativ el forensisk betydelse). För enkelhetens skull begränsar vi oss till dessa två alternativ. Det finns också andra uppfattningar om ordets betydelse. ^[1]Se R Y K Fungs diskussion i Themelios, sept -77, 16-21 Låt oss också från början konstatera att få exegeter stöder det förstnämnda alternativet. Det har väl främst sina förespråkare bland lekmännen, som fullt förståeligt antar att »rättfärdig göra» betyder »göra rättfärdig». [0]

Man har velat göra gällande att dikaioun (pres 1 p sg dikaioo) bör ha en faktitiv betydelse i analogi med andra ord på -oo, t ex tyfloo (göra blind), deloo (göra tydlig), douloo (göra till slav). Men detta resonemang är felaktigt av två skäl. Dels finns det ord på -oo som har deklarativ innebörd (t ex axioo = anse värdig), ^[2]J H Moulton uppställer regeln: »A very important variety of the factitive meaning is found in a group of verbs in -00, derived from adjectives of moral as distinguished from physical meaning. Here … Continue reading dels bör man bestämma betydelsen hos ett ord på grundval av dess användning i texterna, inte p g a ordets utseende. [1]

Klassisk grekiska

I den klassiska grekiska litteraturen betyder dikaioun »hålla för rätt, döma rätt, kräva som rätt» eller »behandla rättvist» (då oftast i negativ mening: »straffa»). Det torde vara svårt att uppleta exempel på en faktitiv betydelse. F Goudet skriver: »Hvad dikaioo vidkommer, så gifves det intet exempel i hela den klassiska litteraturen, där det betecknar: göra rättfärdig.» ^[3]Kommentar till Romarebrefvet l, 1881 (svensk övers A Neander), 179.  [3]

Den utombibliska grekiskan spelar en underordnad roll när det gäller teologiska ord i NT i allmänhet och dikaioun i synnerhet. Det största inflytandet på språkbruket utövar GT genom den grekiska översättningen, Septuaginta (LXX). [4]

Septuaginta

I LXX förekommer dikaioun drygt 40 gånger. En enda gång kan det vara faktitivt. Det gäller Ps 73:13 där det återger hebr zkh (rena). I övrigt är den forensiska (rättsliga) innebörden klar, vilket framgår av följande exempel. [6]

I Jes 5:23 uttalas ett ve över dem som »frikänner den ogudaktige ( hoi dikaiountes ton asebe) för mutors skull och berövar den rättfärdige rätten». I 5 Mos 25:1 föreskrivs hur en domare skall förfara vid en rättsstrid: »Om en tvist uppstår mellan män och kvinnor och de kommer inför rätta, för att man där skall döma mellan dem, så skall man giva rätt ( dikaiososi) åt den som har rätt och döma den skyldige skyldig» ( katagnosi tou asebous). 2 Mos 23:7 lyder enligt LXX: »En oskyldig och rättfärdig skall du inte döda, och du skall inte frikänna den ogudaktige ( ou dikaioseis ton asebe) för mutors skull.» Ps 51:4 »…för att du skall bevisas vara rättfärdig ( opos an dikaiothes) i dina ord…» Jes 43:9: »Må de föra fram sina vittnen och visa att de har rätt ( dikaiothetosan).» [7]

Det är omöjligt att komma ifrån att dikaioun i de ovan citerade bibelställena är en forensisk och deklarativ term med betydelsen »förklara(s) rättfärdig, frikänna» el dyl. ^[4]G Schrenk ger dessutom innebörden »zum Recht verhelfen» (Ps 81:3, Jes 50:8), »Recht schaffen» (Jes 1:17, Mika 7:9). Theol Wörterbuch zum neuen Testament II, 1935, 216.  Den forensiska innebörden är inte lika tydlig på alla ställen, men icke desto mindre står det klart att den är den grundläggande. ^[5]L Morris skriver: » … although there are places where the forensic note is not so strong they do not invalidate our conviction that the basic idea is one of acquittal.» The Apostolic … Continue reading [8]

Nya testamentet

»Hos Paulus är det forensiska bruket enhälligt och obestridligt», skriver G Schrenk (219). I Rom 2:12f säger Paulus: »Alla de som med lag har syndat skall genom lag bli dömda. Ty inte lagens hörare är rättfärdiga inför Gud, men lagens görare skall förklaras rättfärdiga ( dikaiothesontai).» Dikaioun står i motsatsställning till »anklaga» och »fördöma» i Rom 8:33f: »Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdiggör ( ho dikaion). Vem är den som vill fördöma? Kristus Jesus är den som har dött…» I Rom 4:5 har vi ett oerhört paradoxalt uttryck. Vi såg ju ovan hur Gud beordrar att den ogudaktige och skyldige inte skall frikännas, förklaras rättfärdig, utan få en fällande dom. Men enligt Rom 4:5 handlar Gud just på det sätt som han själv har förbjudit: »Men den som inte håller sig till gärningar, utan tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig ( ton dikaiounta ton asebe), honom räknas hans tro till rättfärdighet». Såväl KB 1917 och NT-81 »slätar ut»: »… honom som gör den ogudaktige/syndaren rättfärdig». Men Paulus har nog medvetet formulerat sig tvärtemot 2 Mos 23:7 m fl för att framhäva det otroliga i Guds handlande (Schrenk, 219). [10]

Det forensiska bruket finns inte bara hos Paulus. I Lk 18:14 sägs det om tullmannen att han gick hem »förklarad rättfärdig» ( dedikaiomenos) till skillnad från farisen. Jesus säger enligt Mt 12:36f: »För vart fåfängligt ord, som människorna talar, skall de göra räkenskap på domens dag. Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig ( dikaiothese), och efter dina ord skall du dömas skyldig.» Uttrycket »rättfärdiga sig själv» har vi i Lk 10:29, 16:15. [11]

Även Gud kan stå som objekt för dikaioun. Så är fallet i Lk 7:29: »Så gav ock allt folket, som hörde honom, Gud rätt ( edikaiosan ton theon = förklarade Gud rättfärdig). Verbet används även i Mt 11:19, Lk 7:35, Rom 3:4 (Ps 51:4), 1 Tim 3:16. [12]

Inte alltid är det forensiska bruket lika klart,^[6]Gal 5:4 betyder väl närmast: »Ni har fallit bort från Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen.» men precis som för LXX gäller regeln att verbets grundläggande betydelse är deklarativ och forensisk. [13]