En gång kristen, alltid kristen?
Är det sant att när man en gång blivit kristen, kan man inte avfalla och komma till helvetet? [0]
Svar:
Nej. Uppfattningen att en kristen aldrig kan avfalla grundar sig på en rationell slutledning, inte på Skriften. När den trösterika sanningen att Gud har utkorat den troende till salighet pressas in i ett rationellt system med en rad »därför», uppkommer flera motsägelser i Guds ord. Detta är bara ett exempel. [1]
Aposteln Paulus framhåller att han tuktar sin kropp och kuvar den, »för att jag icke, när jag predikar för andra, själv skall komma till korta vid provet» ( 1 Kor. 9:27). Sedan fortsätter han i nästa kapitel och varnar för en falsk säkerhet under hänvisning till GT:s Israel. »Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller» (10:12). I Hebreerbrevet 6:4-6 ges ett exempel på ett avfall som lett till oåterkallelig förhärdelse . [2]
Men Gud vill inte ha neurotiska kristna. De kristna skall i fast förtröstan på nåden i Kristus glädja sig över sin salighet, evigt liv för Kristi skull allena. Jesus sade om sina lärjungar: »Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand» (Joh. 10:28). [3]
Vår nåderike Gud, som har planlagt och genomfört vår frälsning och fört oss till tron på Jesus Kristus, skall också bevara oss i tron. Han skall inte upphöra med att älska oss. Men för att vi aldrig skall ta det lättvindigt med det eviga livets gåva, varnar Skriften oss för att obotfärdighet och likgiltighet kan leda till ett förkastande av denna gåva. [4]
Detta är skälet till att vi varnar för avfall, att vi så högt värderar Herrens heliga nattvard, att vi inte klarar oss utan Herren och hans ord. [5]
Kan homosexuella bli botade?
Av: Seth Erlandsson | Nr 1, 1983 sida 23|
Fråga:
Vi har just upptäckt att vår tonåring är homosexuell. Kan homosexuella bli botade? Vi är förtvivlade. Vi vet inte vart vi skall vända oss. [0]
Svar:
Vänd er till Gud! Han fördömer homosexuella synder, och det måste också vi göra. Rationaliseringar som »jag kan inte hjälpa det, jag är som jag är» är skadliga och måste avvisas. Ty de omöjliggör för den homosexuelle att bekänna sin synd som synd och att hämta kraft till ett nytt liv ur syndernas förlåtelse. [1]
Homosexualitet är inte en oförlåtlig synd, inte heller någonting som inte kan ändras. Om vi slår upp 1 Kor. 6, finner vi att aposteln omedelbart efter sin uppräkning av olika synder, bl.a. homosexualitet (v. 9), tillägger: »Så har somliga av er levt, men ni har blivit tvättade rena, ni har helgats och gjorts rättfärdiga genom Herren Jesu Kristi namn och genom vår Guds Ande» (v. l1). [2]
Den homosexuelle behöver både lag och evangelium. Så länge han förleds att försvara sin synd, får lagen inte verka ånger och förskräckelse hos honom. Då behöver han inte heller evangelium, han frågar inte efter sin synds förlåtelse. Och utan förtröstan på syndernas förlåtelse för Kristi skull allena saknar han kraft till att övervinna synden. När många kyrkor och kyrkoledare i vår tid försöker hjälpa homosexuella genom att försvara och ursäkta homosexuella handlingar, omöjliggör de i själva verket den sanna hjälpen. Tar man bort Guds dom över homosexualitetens synd, tar man också bort nåden i Kristus. Ty den människa vill inte ha och tar inte emot Guds nåd och förlåtelse, som inte bekänner sin synd och böjer sig under Guds dom. [3]
Lagen verkar ånger och evangelium verkar förtröstan på Guds nåd. Därigenom får den homosexuelle lära känna en Gud, som inte bara förlåter för Kristi skull allena utan som också ger kraft till syndens dödande. Det blir en strid, ty hos en kristen pågår ständigt en kamp mellan kött och ande. Gud lovar en väg undan frestelserna och hjälper sina barn att kontrollera också den homosexuella begärelsen, att övervinna den. Han kan och vill upprätta ett sunt, heterosexuellt samliv inom äktenskapets ram. [4]
Ert barn behöver er tålmodiga kärlek såväl som ert stadiga vittnesbörd om både Guds fördömande av all synd och hans nådiga löfte om förlåtelse och kraft till ett gudfruktigt liv. Han behöver också kristen rådgivning, som hjälper honom att gallra bort syndiga tankar och känslor och lägga dem under Herrens ledning. [5]
Men kanske att ett klarläggande är i sin ordning. Inte alla som har haft homosexuella tankar är homosexuella. Och den person som är förskräckt över en homosexuell dragning, lever inte i homosexualitetens synd. En kristen måste dagligen bekänna att han är full av mycken orenhet. Därför kan han inte vara utan Frälsaren Jesus Kristus, Guds älskade Son, som har all makt i himmelen och på jorden, också makt att befria från homosexuella synder. [6]
Hur skall man förstå Matt. 13:33 och Matt. 11:12?
Av: Ingemar Furberg | Nr 1, 1983 sida 24
Fråga:
En och samma bibelvers kan väl inte samtidigt uttrycka två motsatta sanningar. Vid flera tillfällen har jag hört präster utlägga Matt. 13:33 och Matt. ll:12 på helt motsatt vis. Hur skall jag fatta detta? På mig verkar det så förvillande. [0]
Svar:
Jesu ord i Matt. 13:33 om himmelriket som »likt en surdeg som en kvinna tar och blandar in i tre skäppor mjöl till dess alltsammans blir syrat» har ofta och helt felaktigt uppfattats så som skulle kristendomen genomsyra världen och denna till sist bli Guds rike. Guds rike tänkes då förverkligas när människor organiserar sig och handlar efter kärlekens och solidaritetens principer. De troendes uppgift blir närmast att arbeta fram detta rike. [1]
En sådan rent inomvärldslig gudsrikestolkning, där man bortser från människans ondska och uttrycker en optimistisk människosyn i en religiöst färgad utvecklingstro, förkunnas av företrädare för »det sociala evangeliet». Denna gudsrikesföreställning är falsk. När Jesus undervisade det romerska världsrikets representant Pilatus om Guds rike, då angav han att det rike där han var konung (»mitt rike») »icke är av denna världen» (Joh. 18:36). Bibeln lär inte att världen skall genomsyras av Guds rikes surdeg. [2]
I bibliskt språkbruk är ordet »surdeg» vanligtvis en bild av ondskan. Prof. Hugo Odeberg menade att Jesu bildspråk i Matt. 13:33 borde förstås på samma sätt och att Jesus här skulle ha uttryckt den sanningen, att Guds rike var hotat av ondskans surdeg. Jag skulle tänka mig att det finns en hel del präster och lärare som utlägger versen på det sätt som Odeberg gjorde. En sådan utläggning strider inte mot trons analogi. Skriften lär att Guds rike står i strid med Satans rike. [3]
Studerar vi textsammanhanget närmare måste det dock sägas, att en sådan utläggning inte passar så väl in i sammanhanget. I tidigare vers ger Jesus en annan liknelse där himmelriket liknas vid »ett senapskorn, det är minst av alla frön, men när det har växt upp blir det störst bland kryddväxter» (v. 31f). Att Jesus i denna liknelse om senapskornet talar om evangeliets gång genom världen och om evangeliets framgång är ju uppenbart. Det är då också naturligt att uppfatta hans ord om surdegen i v. 33 på samma sätt. [4]
Den pastor som i likhet med den utomordentlige bibelläraren Odeberg uppfattar Jesu ord om Guds rike som en surdeg som Jesu varning till sina lärjungar att inte låta sig genomsyras av det onda ger ingen falsk bibelutläggning. Det finns många bibelställen som talar om att rensa bort den gamla surdegen (1 Kor. 5:7). Att ondskans surdeg hotar Guds rikes medlemmar är sant. Men om pastorn anger en sådan utläggning av Matt. 13:33 som den mest sannolika och därvid förklarar att han gör detta i anslutning till Odeberg, måste hans utläggning av denna vers inte desto mindre framstå som en disputabel lärdomsmening. Den passar inte in i det givna textsammanhanget. [5]
Matt. 11:12 har på samma sätt kommit att uttrycka två helt motsatta påståenden. I Karl XII:s bibel står det »att himmelriket lider våld» och i Hedegårds översättning att »himmelriket är utsatt för stormangrepp», men i 1917 års bibel att »himmelriket tränger fram med storm». I dessa översättningar har verbet uppfattats i fientlig mening och i god mening. Det är mycket svårt att veta vilket alternativ som skall väljas. Grammatiken ger ej någon hjälp. Sammanhanget måste få avgöra valet. Helt självklart är dock att versen i fråga ej på samma gång kan utsäga två helt motsatta påståenden. Den ena översättningen måste vara rätt, den andra fel. [6]
I ett av kyrkoherde Per Jonsson utsänt predikoutkast sägs: »Vers 12 är en svår vers. Den har uttolkats så: När fattiga syndare får höra det fria evangeliet, att alla deras synder är förlåtna, då blir de så ivriga att få tro detta, att det kan liknas vid att de med våld rycker himmelriket till sig.» [7]
Per Jonsson återger då den utläggning som Luther ger i sin Kyrkopostilla och i sin Stora Galaterbrevskommentar (till Gal. 3:19). Franz Pieper skriver i sin Dogmatik: »Man har funnit det opassande att tänka sig tron, som dock inte står i människans våld, som en himmelsstormande våldsmakt. Man glömmer då, att tron innebär att mot lagens fördömelsedom gripa evangeliets rättfärdiggörelsedom.» Att rycka himmelriket till sig står då som uttryck för tron. Denna trosakt är verkad av den Helige Ande i evangeliet . [8]
Många bibeltexter utsäger i stor klarhet att Kristi rike – Kristi kyrka och församling – är och kommer att »lida våld». När Hedegård översätter »himmelriket är utsatt för stormangrepp», kan vi konstatera att också denna översättning passar väl in i sammanhanget. Kapitlet inleds med att ange att Johannes Döparen hade blivit satt i fängelse. I Matt. 11:11 (alltså föregående vers) talar Jesus om sig själv som »den minste i himmelriket» och som »likväl större än Johannes». [9]
När han talar om sig som »den minste» och om sina apostlar som »sina små» (Matt. 10:42) och om »att mista sitt liv» i hans efterföljd (Matt. 10:38f), då har han med dessa ord utsagt, att motståndet mot evangeliet följer på bekännelsen till honom. När Jesus i detta sammanhang säger, att »himmelriket lider våld» och att detta sker »från Johannes Döparens dagar intill denna tid», kan hans ord mycket väl ses i ljuset av det förhållandet att evangeliets predikan möts av otrons trots (Matt. 11:17 om barnen som tjurar där de sitter på torgen). Johannes Döparen satt i fängelse. Jesus trädde fram som »den minste», den förnedrade. Han ser korset avteckna sig. Den översättning, som Hedegård givit, kan ej betecknas som felaktig. Detsamma är förhållandet med den som Bo Giertz ger och som lyder: »Från Johannes Döparens dagar ända till nu brukar man våld mot himmelriket och våldsmän vill röva bort det.» [10]
Men kommer det inte att verka förvillande på folk att en bibelvers i en översättning återges på ett sätt och i en annan på rakt motsatt vis och att pastorn – när han tillfrågas – endast kan förklara att versen i fråga är »svår» och att han för sin del inte kan avgöra vilket alternativ som är att föredra. Hur går det då med Bibelns klarhet? [11]
Låt oss då genast få säga, att vår tro på Skriftens klarhet ej innebär att varje vers skulle vara genomskinligt klar. Det finns i Skriften för oss svåra ställen – ställen som är svåra att översätta. Matt. 11:12 bör lämpligen i en not få en alternativ översättning. NT-81 ger en sådan. [12]
Men när NT-81 kommenterar sin översättning »tränger fram med våld» med att »Guds slutliga ingripande i världens förlopp närmar sig med oemotståndlig kraft», då har versen fått en felaktig utläggning. Texten talar om Guds rikes framträngande här och nu – i Jesu person och verk. Detta Jesu ord om »den minstes» person och verk – här och nu – har man då böjt om till att bli en utsaga om Guds kommande ingripande i världens förlopp. Guds rike har i BK:s exeges förlorat sin övervärldsliga kvalitet och blivit en skapande allkraft eller naturkraft, som skall gripa in i världens förlopp. En sådan gudsrikesföreställning – föreställningen om det teokratiska världsriket var och är varmt omfattad i judisk åskådning och judisk tro, men Jesus har aldrig – inte heller i denna vers – utsagt, att himmelriket skall förvandla världen. [13]