[1] Lätt bearb. övers. hämtad ur Stöckhardts Lectures on Select Psalms.
Kristus, Messias, kallas i psalmisternas profetior ofta Herren Jahwe.[2] Guds egennamn, i kyrkobibeln återgivet HERREN. Så benämns han i Ps 72, där hans kungarike också beskrivs som världsvitt. I Ps 45 kallas han både Jahwe och Elohim (=Gud). I slutet av Ps 72 anges han som Israels Gud. Han är sann Gud, värdig all ära och dyrkan. Ofta betygas det att Messias-Konungen förtjänar gudomlig tillbedjan och dyrkan. Alla Guds egenskaper tillskrivs honom. [0]
Fastän helt igenom framställd som sann Gud, så skiljs Messias noggrant från Gud Fadern. Han är den evige Faderns son, av evighet född av Fadern, Ps 2, se även Ps 45:7! [1]
Å andra sidan framträder Kristus i Psaltaren som sann människa. I Ps 8 kallas han »en människoson». Han kom ur sin mors sköte, och han låg vid sin mors bröst, Ps 22. Han var sann människa bland människor, han kallade dem sina bröder, Ps 22. Han förutsågs ärva Davids tron, i det han var Davids störste son, Ps 110. Han framträder med mänsklig svaghet och bräcklighet. Han står i samma relation till Gud som andra människor. Han har alltid Gud för sina ögon, och Gud är alltid hans högsta goda. Han är sannfärdig och trofast mot sin Gud, och han har lärt att lyda honom fullkomligt, Ps 16. [2]
Som sann människa led Kristus, Messias, enligt Guds vilja för människor, Ps 16. Hans lidande framställs i detalj, i synnerhet i Ps 22, på ett sådant sätt att dess like knappast står att finna i Nya testamentet. Med händer och fötter genomborrade hänger han fastspikad. Hans kroppstyngd sliter benen i hans kropp ur deras leder. Solens brännande hetta gör honom febrig, och hans tunga klibbar vid hans gom. Samtidigt som han lider dessa outsägliga smärtor, ser han sig torterad av onda människor, vilka uppträder som vargflockar, hundar och blodtörstiga lejon. Men värst av allt: också Gud vänder sig mot sin lidande tjänare, Gud överger honom, Ps 8, 22, på samma sätt som de fördömda i helvetet är övergivna. Fastän övergiven av Gud, så överger Messias inte sin Gud, utan ropar i stället ur helvetets kval: Min Gud min Gud! Den bönen ger oss förvissning om att Guds vrede över människors synd är försonad, och att Messias efter sin död väcktes upp från de döda för vår rättfärdiggörelses skull, Ps 22 och Ps 16. [3]
Kristus, Messias, görs till präst för evig tid efter Melki-Sedeks sätt. Han insätts av Gud för att åt människor dela ut den rättfärdighet och frid som han vunnit åt alla människor, det glada budskapet, evangelium, som väcker tro i människors hjärtan Ps 22, 110, 16,8,2. [4]