I vår tid hör vi mycket om ekonomiska och världspolitiska kriser. Då smittas vi lätt av världens oro för framtiden och för det materiella. Det kan därför vara lämpligt att säga något om det kristna hoppet. Marx betecknade det som »opium för folket», ty det gjorde människor förnöjda mitt i yttre svårigheter och hindrade därmed uppror och den revolution, som Marx önskade. [0]
Vi hoppas på och förlitar oss på Gud, att han skall leda, beskydda och hjälpa i alla våra jordiska förehavanden. Guds barn bekymrar sig inte för framtiden. De vet att deras himmelske Fader förser dem med vad de behöver (se Matt. 6:25-33). »Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud» (Ps. 42:12). Även i lidande blir de inte förskräckta, ty »vi vet, att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa» (Rom. 8:28). [1]
Men den troendes hopp är inte begränsat till detta livet. Här på jorden bär vi korset, men vårt hopp sträcker sig bortom graven, där de ogudaktigas hopp upphör, och in i evigheten. De troendes hopp innefattar »ett oförgängligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i himmelen är förvarat åt dem» (1 Petr. 1:4). De kristna lever i en ständig väntan på detta härliga hopps uppfyllelse. De troendes liv är ett gudfruktigt liv, »medan vi väntar på vårt saliga hopps fullbordan och på den store Gudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighcts uppenbarelse» (Tit. 2:13). Även om de alltjämt är i denna världen, är deras främsta intresse himmelen, där de har sitt medborgarskap. »Vi har vårt medborgarskap i himmelen, och därifrån väntar vi också Herren Jesus Kristus såsom Frälsare» (Fil. 3:20). De kristna är pilgrimer, som väntar på staden med de fasta grundvalarna, vars byggmästare och skapare är Gud (Hebr. 11:10). [2]
Det himmelska hoppet påverkar våra liv på jorden
Detta levande hopp om ett liv efter detta utövar ett starkt inflytande på vårt nuvarande liv. Det fyller våra hjärtan med glädje (1 Petr. 1:6). »Ty vi har här ingen varaktig stad, utan söker efter den tillkommande staden» (Hebr. 13:14). Vi bör söka det som är därovan, »dar varest Kristus är och sitter på Guds högra sida. Ja, ha ert sinne vänt till det som är därovan, icke till det som är på jorden» (Kol. 3:1-2). När vi ser fram emot detta oförgängliga arv, bör vi inte sätta det jordiska i första rummet (Luk. 12:21). Ty räkenskapsdagen kan komma när som helst och vi bör vara flitiga till allt gott verk (Matt. 24:45-47, 25:14-23). Vi bör ta oss till vara för köttsliga begärelser, som för krig mot själen (1 Petr. 2:11), vakta oss för köttslig säkerhet (Matt. 24:36-44), bruka denna världens goda utan att missbruka det (1 Kor 7:31), leva i måttfullhet och saktmod etc. Sålunda bör den kristnes hela liv här på jorden levas under inflytande av det himmelska hoppet. [4]
Skälet till att vårt himmelska hopp inte påverkar våra liv så som det borde, beror på det faktum att vi alltjämt har kvar den gamla människan, vars böjelser och önskningar är helt jordiska. För den gamla människan har detta livets tjusning och ståt, njutningar och skatter en tvingande lockelse. Det är skälet till att djävulens löfte om »alla riken i världen och deras härlighet» (Matt. 4:8) så ofta utövar en lockelse också på kristna, så att de glömmer den större härlighet, som är förvarad åt dem i himmelen. Av det skälet är det nödvändigt att vi om och om igen blir påminda om att vi skall ha vårt sinne vänt till det som är därovan och inte till det som är på jorden (Kol. 3:2). [5]