Evangelium är inte bara en berättelse om Kristus, hans liv och död. Det uppenbarar för oss innebörden av hans liv och död, vad hans liv och död har åstadkommit. Det berättar för oss att Gud så högt har älskat oss, att han sände sin Son Jesus Kristus i världen (Joh. 3:16, Rom. 5:8). Det berättar för oss att Kristus till fullo har gottgjort för alla vara synder (Hebr. 9:12) och försonat oss med Gud. »Medan vi var Guds ovänner, blev vi försonade med honom genom hans Sons död» (Rom. 5:10), »vi har blivit förklarade rättfärdiga i och genom hans blod» (Rom. 5:9). Vi »tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig» (Rom. 4:5). Evangelium uppenbarar för oss den rättfärdighet som vi måste ha inför Gud, om vi skall bli saliga (Rom. 1:17). Evangelium uppenbarar inte en möjlig Guds nåd en möjlig försoning, återlösning, förlåtelse eller rättfärdighet, som är beroende av vissa villkor, som vi måste uppfylla. Evangelium uppenbarar ett fullbordat faktum och proklamerar och erbjuder evigt liv och evig rättfärdighet för Kristi skull allena. [0]
Eftersom evangelium är Guds egen proklamation av allmän nåd och förlåtelse, erbjuder det verkligen och överräcker åt människorna denna nåd. »Så må ni nu veta, mina bröder, att genem honom syndernas förlåtelse förkunnas för er» (Apg. 13:38). I evangelium säger Gud till varje syndasjuk själ: »Var vid gott mod, dina synder är dig förlåtna» (Matt. 9:2). Evangelium är därför Guds egen absolution, Guds egen avlösning, hans fria och villkorslösa löfte om nåd och förlåtelse. Den som omgärdar detta löfte med något slag av villkor, förstör i praktiken evangeliets väsen. [1]
Fastän Guds löfte om syndernas förlåtelse och evigt liv förutsätter, att människan å sin sida tar emot det i tro, om det skall bli henne till gagn, är denna tro inte ett villkor som löftet grundar sig på eller är beroende av. Tron är endast det medel, genom vilket löftet tas emot. Det fria löftet om nåd föregår tron, och denna nåd är på intet vis beroende av tron. Låt oss ta en bild: Det måste finnas mat, innan vi kan äta. Men precis som maten inte blir oss till nytta, om vi inte äter av den, så blir löftet om nåd inte till gagn för mig, om jag inte tar emot det i tro (Hebr. 4:2). [2]
Det ligger i ett löftes natur att skapa tro hos den, som löftet ges åt. Så verkar också Guds löfte i evangelium just den tro, med vilken människan tar emot löftet och det som löftet erbjuder. Tron kommer av det hörda, och det hörda från Guds ord (Rom. 10:17). Därför är de troende födda på nytt genom Guds ord (1 Petr. 1:23), födda till liv genom evangelium (1 Kor. 4:15, Jak. 1:18). [3]
Men evangeliets kraft att röra och omvända hjärtat är inte en naturlig kraft, en sådan som också finns i löften som människor ger. Det är en övernaturlig och gudomlig kraft. Eftersom evangelium är Guds ord och eftersom den Helige Ande är oskiljaktligt förbunden med det, är det inneboende i evangelium en övernaturlig och gudomlig kraft och verkan, oavsett om man läser det, lyssnar till det eller återerinrar sig det. Guds ord är aldrig ett livlöst instrument, utan det är som Kristus säger: »De ord som jag talar till er, de är Ande och de är liv» (Joh. 6:63). »Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd» (Hebr. 4:12). Evangelium är Guds kraft, genom vilken den Helige Ande verkar på människans hjärta, så att det vänder sig till Kristus i tro och tar emot de utlovade gåvorna. [4]