JULEVANGELIET – VAD KUNDE SES MED ÖGONEN?
Av: Red. | Nr 6-7, 1979 sida 157| Ansvarig utgivare: Seth Erlandsson
Änglarna förkunnade »frid på jorden», men den kunde inte ses med ögonen. Frid, nåd och förlåtelse för Jesu Kristi skull, att vara Guds barn och medborgare i Guds eviga rike genom tron på Jesus Kristus, det kan inte ses med ögonen. Grunden för tron är i stället Ordet, vad Gud har sagt och omvittnat. Det är just betecknande för tron att lita på det som Gud lovar, att vara lika viss om det som om man redan såg det. »Tron innebär att det man hoppas på är en verklighet och det man inte ser ett säkert faktum» (Hebr. 11:1).
Vi kan inte se Guds rike, när det kommer till oss genom Ordet och sakramenten. Det ögat ser är endast oansenliga ting. »Guds rike kommer inte på sådant sätt, att det kan ses med ögonen» (Luk. 17:20). Likaså kunde inte människorna i yttre mening se den frid, som kom med barnet i Betlehem. Martin Luther berör i en julpredikan det för ögat oansenliga i samband med det största av allt: vår Frälsares födelse i Betlehem:
»Hur anspråkslöst och enkelt här på jorden sker inte det som prisas och besjunges i himmelen! På jorden hände följande: Det var en fattig ung kvinna, Maria från Nasaret, bland de oansenligaste innevånarna i staden, så föga ansedd att ingen lade märke till det stora under hon bar på… Hur mycket värre blev det inte när hon kom fram och det inte fanns rum för henne! Värdshuset var fullbelagt. Ingen ville avstå sitt rum till denna havande kvinna. Eftersom ingen ville maka åt sig måste hon gå till stallet och där föda fram alla varelsers Skapare. Skam över dig, eländiga Betlehem! Värdshuset borde ha bränts ned i ett regn av svavel… Födelsen var än mer ömkansvärd. Ingen brydde sig om denna unga kvinna som frambar sin förstfödde. Där fanns ingen som verkligen satte sig in i hennes situation. Där fanns ingen som tänkte på att hon på en främmande plats inte hade någonting av det som behövs vid en födsel. Hon låg där oförberedd: inget ljus, ingen eld, mitt på natten, i djupaste mörker. Ingen kom och gav henne den vanliga hjälpen. Gästerna som trängdes i värdshuset rumlade och ingen ägnade henne en tanke…
Tänk er, kvinnor, det fanns ingen där som kunde bada barnet. Inget varmt vatten, inte ens kallt. Ingen eld, inget ljus. Modern fick själv vara barnmorska och piga. Den kalla krubban fick tjäna både som säng och badbalja. Vem visade den stackars flickan hur hon skulle bära sig åt? Hon hade aldrig fått något barn tidigare. Det förvånar mig att den lilla varelsen inte frös ihjäl. Gör inte Maria till en stenstod. Ju högre människor står i Guds ynnest, desto ömtåligare är de.
Låt oss alltså tänka oss Kristi födelse så som vi själva ser det hända med våra egna barn. Tänk er Kristus i sin unga moders famn. Vad kan vara ljuvligare än barnet, vad kan vara älskligare än modern! Vad kan vara skönare än hennes ungdom! Vad kan vara behagfullare än hennes jungfrulighet! Se på barnet, ovetande om allt. Ändå tillhör allt, som är, honom, för att edra samveten inte skall hysa fruktan utan finna tröst i honom. Tvivla ej. För mig finns det ingen större tröst given än detta, att Kristus blev människa, ett barn, ett spenabarn, som lekte i sin moders famn och sköte. Vem finns som inte tröstas av den synen? Nu har syndens, dödens, helvetets, samvetets och skuldens makt besegrats, om du kommer till detta jollrande barn och tror att han kommit inte för att döma dig utan för att frälsa dig.» (Citat från R. H. Bainton, Luther mannen som blev epok. Diak 1960, s. 313ff).
»Vi vandrar här i tro och inte i åskådning» (2 Kor. 5:7).
»Fastän ni ännu inte ser honom, tror ni dock på honom och fröjdar er över honom med outsäglig och härlig glädje», skriver aposteln Petrus i i Petr. 1:8. På samma sätt får vi, trots all yttre oansenlighet och ofrid, fröjda oss över ännu en julhelg, då vi i tron får skåda vår Gud och Frälsare i Betlehems stall och i tron ta emot som vår vissa och personliga egendom syndernas förlåtelse och frid med Gud för Kristi skull allena. Den som tror på Herren Kristus, han skall inte komma på skam (Rom. 9:33), även om han nu lever i oansenlighet och möts av yttre.ofrid och förakt. Med dessa ord tillönskar redaktören alla läsare en GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!