Utdrag ur Kyrkogemenskap – Vad säger Bibeln? Denna skrift ingår i tidskriften Biblicum som nr 6–7/1977 och säljs som småskrift via IX. Biblicums webbutik. Red. Seth Erlandsson.

 

Någon kan tycka, att det är onödigt av Biblicum att dra fram en lära, som kan leda till svårigheter för så många allvarliga kristna. Då glömmer man att den bibliska läran inte är vår utan Guds. Även om vi på någon punkt blyges för den bibliska bekännelsen, så har vi inte makt att upphäva Guds ord. Även om Biblicum förteg den biblisk-lutherska läran om kyrkogemenskap, så finns ändå denna lära, ty den föreligger i Guds ord.

Biblicum kan inte på det sättet ta hänsyn till människors olika meningar, att någon biblisk lära förtiges av taktiska skäl. Biblicum är endast bundet till den biblisk-lutherska läran och därmed förpliktat att i allt troget söka bekänna vad Guds ord lär. Vår bekännelse av den biblisk-lutherska läran om kyrko­gemenskap har lett till mycket motstånd och av den anledningen lämnade några ledamöter Stiftelsen Biblicum i början av år 1973. Smärtan däröver är stor men har, tack vare Guds obegripliga nåd och hjälp, inte fått leda till en kursändring, så att männi­skomeningar i vissa lägen skulle få överordnas Guds ord.

Vi vill göra följande ord ur företalet till de lutherska bekännelseskrifterna till våra:

”Vi hyser alls intet tvivel om att det i de kyrkor, som ännu inte i alla stycken kommit till enighet med oss, finns många gudfruktiga, redbara människor, som vandrar i hjärtats en­fald men inte förstår saken rätt … Men de skall – det är vårt hopp – så snart de rätt undervisats i läran, med den Helige Andes ledning tillsammans med oss och våra kyr­kor och skolor vända sig till Guds ord ofelbara sanning … Vi har härmed velat framställa en allvarlig maning, att sär­ skilt den ungdom, som fostras till kyrkans tjänst och heliga ämbete, må troget och flitigt undervisas häri (i den biblisk­-lutherska läran), för att den rena läran och trosbekännelsen måtte med den Helige Andes hjälp och bistånd bevaras och fortplantas till våra efterkommande ända till dess vår ende Frälsare och Saliggörare Jesus Kristus i härlighet kommer åter” (SKB, s. 40).

Det är vår förhoppning och bön till Gud, att våra vänner inom de nordiska folkkyrkorna, som vill bekänna den biblisk-lutherska läran i alla stycken, inte skall stöta ifrån sig den biblisk-lutherska läran om kyrkogemenskap. Vi vet att frestelsen därtill är stor med tanke på de praktiska svårigheter, som kan torna upp sig, om man inte bara i ord utan också i handling bekänner sig till denna lära. Men Guds ord har makt att riva ned falska förskans­ningar och bygga upp en frimodig bekännelse till allt Guds ord.

När den bibliska läran förbjuder kyrkogemenskap med falska profeter och irrläriga kyrkor, innebär det inte att renläriga kyr­kor isolerar sig från människorna. De kan förvisso inte utöva kyrkogemenskap på någon annan grundval än profeternas och apostlarnas, där hörnstenen är Kristus (Ef. 2:20). Men efter­som de bygger kyrkogemenskapen och gudstjänsterna på denna grundval, inbjuder de alla människor att komma och höra san­ningens ord och, så på den rätta grunden förena sig med den kristtrogna församlingen i dess gudstjänst. Den kyrka, som enigt låter sig uppbyggas på Kristus och hans ord i alla stycken, inbjuder till gudstjänster, som anordnas av renläriga församlingar, men varnar för unionistiska eller ekumeniska gudstjänster. Den är ivrig att föra ut evangelium till andra människor. ”Apostlar­na kunde inte tiga med vad de sett och hört. De förkunnade evangelium både ’offentligen och hemma i husen’. Judarna måste få höra att deras heliga skrifter har gått i fullbordan och hedningarna att syndernas förlåtelse gäller också dem. ’Ty så äls­kade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv’ (Joh. 3:16). ’Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd’ (l Joh. 1:7). Evangelium skall förkunnas rent och klart, ty det är mäktigt att föda både judar och greker på nytt, när och var det behagar Gud, och så införliva dem i Guds Israel, ’en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål’ (Upp. 7:9)” (Erlandsson, Guds folk Israel, 1974, s. 54).

Gud har lovat att hjälpa den som fruktar för hans ord (Jes. 66:2). Ingen som i allt förlitar sig på honom skall komma på skam. Låt oss därför lugnt och sakligt begrunda vad Bibeln lär om kyrkogemenskap och sedan inte blygas för Herren och hans ord (Luk. 9:26) utan bekänna honom och hans ord inför män­niskorna (Luk. 12:8 f). Låt oss ”kämpa för den tro, som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga” (Jud. 3).