NÅGRA TESER MED TANKE PÅ EN NY BIBELÖVERSÄTTNING

Av: S. E. | Nr 4-5, 1977 sida 67| Ansvarig utgivare: Seth Erlandsson

  1. Bibelns hebreiska och grekiska grundtext behöver alltid översättas på ett språk, som är tydligt och klart för dem som lyssnar. »Om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?… Om jag nu inte vet ljudets betydelse, så blir jag för den talande en främling, och den talande en främling förmig» (1 Kor. 14:8ff). [0]
  2. En bibelöversättning måste alltid underordnas Bibelns grundtext i avsikt att troget översätta dess ord och budskap. En bibelöversättare måste sålunda vara väl förtrogen både med grundtextens ord och med dess budskap. Moderna bibelkritiker, som är främmande för eller motståndare till Bibelns budskap är inte skickade att översätta Bibeln. [1]
  3. Att översätta Bibeln är den kristna församlingens uppgift och ingår i hennes uppdrag att klart och tydligt lära folken allt vad Herren har befallt. [2]
  4. Ingen kan vara en rätt lärare eller predikant i den kristna församlingen som inte själv bygger sin tro och sin lära »på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv» (Ef. 2:20). Den som förnekar att apostlarnas och profeternas ord är Guds eget ofelbara ord, förstör själva grundvalen för den kristna kyrkan. Han är inte skickad att över sätta ett ord som han inte rätt förstår. Inte heller den som förnekar Kristi gudom och ställföreträdande tillfyllestgörelse för alla människor, kristendomens hjärtpunkt, hörnstenen i den kristna församlingens grundval. [3]
  5. Den statliga bibelkommissionen, som nu arbetar på en ny bibelöversättning, bygger på den moderna exegetiken i stället för den kristna församlingens Bibeltro och Kristustro. [4]
    a) Bibelkommissionens bibelsyn: Bibeln har en helt mänsklig tillkomsthistoria precis som andra böcker. Den återspeglar en rad olika mänskliga synsätt och trosföreställningar, som genomgått många förändringar. Texterna har under en lång tidrymd omtolkats, kompletterats och omskapats. 1 Mosebok innehåller motiv och mytfragment av mesopotamiskt och kanaaneiskt ursprung, folkliga berättelser och sägner. Profettexterna stammar inte från de angivna profeterna enbart och deras ord är inte Guds ofelbara ord och uppenbarelse etc. [5]
    b) Bibelkommissionens kristologi: Kristus tog miste i vissa frågor. Han anknöt till samtida och oriktiga trosföreställningar. Han hade inte bibelkritikernas och därmed, som man menar, den rätta förståelsen av Gamla testamentets tillkomst och innehåll. Frälsningen har inte uteslutande sin grund i Kristi verk utan människans gärningar lägges också delvis till grund för frälsningen. [6]
    Exempel ur bibelkommissionens bok »Fyra bibelböcker» (1975): [7]
    Enligt Mark. 12:36 säger Jesus om Ps. 110: »Ledd av den helige Ande har ju David själv sagt: Herren sade till min herre…» Men BK har den uppfattningen att David inte skrivit den 110:e psalmen och inte genom den helige Andes inspiration talat om den kommande Messias, när han sade »min herre». I stället, menar man, har någon ur folket diktat dessa ord cch med orden »min herre» syftat på en konung i det gamla Israel. Den uppfattning som Jesus har är sålunda enligt BK felaktig och endast ett uttryck för vad man trodde på Jesu tid BK skriver i sin »förklarande» not: »I Ps. 110:1 avses med min herre en konung i Israel. På Jesu tid lät man psalmen syfta på Messias, och den som då till Messias sade min herre, var, i enlighet med psalmens överskrift, David.» [8]
    Modern exegetik anser att Jesus misstog sig om tiden för den yttersta dagen. Genom att bl.a. låta uttrycket »detta släkte» endast syfta på den innevarande generationen och inte på det avfälliga folket, får man fram detta misstag. BK översätter Mark. 13:30 i enlighet med modern exegetik: »Sannerligen, de som nu lever (kurs. av mig) skall inte gå i graven förrän allt detta har hänt.» [9]
    Modern exegetik menar att det är urkyrkan som först efter hand började uppfatta Jesus som »Herren» och att Jesus före uppståndelsen inte var fullkomligt sann Gud och fri från varje svek eller misstag. Kommentaren till Mark. 11:3 »Herren behöver den» är därför betecknande: »Detta är enda gången i evangeliet som Jesus betecknas med den titel som tillades honom efter uppståndelsen.» Man har tydligen glömt vad som står i Mark. 5:19-20 också i BK:s översättning: »Gå hem till de dina och berätta för dem, hur stora ting Herren har gjort för dig… Och han gick bort och började förkunna i Dekapolis, hur stora ting Jesus hade gjort med honom.» [10]
    Den troende bygger inte sin frälsning till någon del på sig själv, sin tro eller sina gärningar, utan uteslutande på Kristus och hans verk. Därför är det vilseledande att som BK översätta uttrycket »de av tro» i Gal. 3:7a, 9 med »de som bygger på tron». »De av tro», d.v.s. de troende, bygger inte på sin tro utan på Kristus. Det är också vilseledande att översätta satsen »tron som verkar genom kärlek» i Gal. 5:6 med »tron, när den får sitt uttryck i kärlek» (BK). Paulus framhåller att tron är en levande kraft som verkar i kärlek. Men han lär inte att frälsningen kommer an på trons frukter, d.v.s. om tron yttrar sig i kärleksgärningar eller ej. En sådan gärningslära leder till att man söker efter frälsningsvisshet och frälsningens grund hos sig själv i stället för hos Kristus, vad han har gjort för mig och utan min medverkan. Den som uteslutande förlitar sig på vad Kristus har gjort har en tro som verkar genom kärlek. Men denna följd är inte grunden för hans frälsning och inte föremålet för hans saliggörande tro. Han bygger på Kristus, som är och var och alltid kommer att förbli Gud, högtlovad i evighet. [11] S.E. s67