KONKORDIEFORMELN FYRAHUNDRA ÅR

| Nr 4-5, 1977 sida 70| Ansvarig utgivare: Seth Erlandsson

Konkordieformeln eller »Endräktsformeln» fyller i år 400 år. Den antogs den 28 maj 1577 och klargör vad som är Bibelns klara och tydliga lära i frågor, som efter Martin Luthers död blivit omstridda. [0]

Det sätt på vilket man griper sig an varje omstridd fråga är lärorikt och mönsterbildande. [1]

  • I. Först klargör man tydligt vad striden gäller [2]

Därvid betonar man sakfrågorna, inte personerna. Man ger en objektiv presentation av de olika uppfattningar i frågan som kommit fram. Frågans art och betydelse klarlägges och man omnämner de punkter där man är överens. [3]

  • II. Därefter framlägger man den rätta läran [4]

Grundvalen är den heliga Skrift och man är noga med att grunda läran i tydliga bibelord, ty Bibeln är högsta norm, regel och rättesnöre. Man citerar också tidigare bekännelseskrifter såsom vittnesbörd om den bibliska sanningen. Oklara eller omdiskuterade uttryck klargöres. [5]

  • III. Till sist förkastas motstridiga läror [6]

Man tar upp gamla irrläror som strider mot den rätta läran i den sakfråga det gäller och man tar upp och förkastar de motstridiga läror som är aktuella. Ett ja till sanningen fordrar alltid ett lika klart nej till lögnen, inte bara den grova utan också den fina och försåtliga. [7]

Guds sanning är en, den är evig och uppenbarad i den heliga Skrift. Endräkt står att finna i ett accepterande och ett bekännande av den, inte i läromässig skiljaktighet (läropluralism). [9]

Endräkt grundar sig på överensstämmelse med Guds uppenbarade sanning, inte bara på ömsesidig överensstämmelse. [10] Den bakomliggande orsaken till splittring är att man försvarar eller tolererar falsk lära, inte att man påtalar och försöker rätta till det som är fel. [11] Falsk lära eller att man kompromissar med den gudomliga sanningen är en större olycka än lärostriden som sådan. [12] Falsk lära är alltid ödeläggande, oberoende av vem som för fram den. Läran har prioritet framför personen. [13] Falsk lära inom ett område får lätt konsekvenser för andra områden. Inget område av läran är oviktigt. [14] Falsk lära försvaras ofta på ett bedrägligt och vilseledande sätt. [15] Den enda regeln, normen och rättesnöret för alla läror och lärare är den heliga Skrift. [16] De vittnesbörd om och utläggningar av den bibliska sanningen, som föreligger i de ekumeniska trosbekännelserna (= den apostoliska, den nicenska och den athanasianska) och i de lutherska bekännelseskrifterna, är oss till hjälp, när vi skall döma vad som är falskt och ge uttryck för vår bekännelse. [17] Strider till följd av läror som inte överensstämmer med den heliga Skrift skall inte betraktas som »ordstrider», ty sådana läror får inte tolereras i Guds kyrka. [18] För endräkt krävs inte bara att man bekänner den sanna läran utan också att man klart och tydligt förkastar dess motsats, det som är falskt. [19] För endräkt krävs det att man bekänner sanningen, inte i allmänna och tvetydiga ordalag, utan i tydliga och precisa ord som inte ger rum för motstridiga läror. [20] Red.