Av S. E.
Under den rubriken tar T.N. till orda mot Biblicum 1/75 i EFS Budbäraren av den 15 maj. Vad är det då T.N. funnit anledning kritisera? [0]
1. Teol. dr Ingemar Furberg har framhållit att det är dåraktigt att inte tro på en Skapare. Ty Skriften lär: »Guds osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet har ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kan förstås genom hans verk. Så är de då utan ursäkt» (Rom. 1:20). Ateisten är utan ursäkt. Skriften lär att de är dårar som säger: »Det finns ingen Gud» (Ps. 14:1). T.N. reagerar emellertid kraftigt emot att Furberg jämställer ateister med dårar. Men Furberg håller sig ju bara till Skriften. [1]
2. Furberg har framhållit att varje kristen lära måste grundas på Ordet och att kärleken eller människors känslor och erfarenheter inte gäller som argument gentemot Skriftens klara ord. Det är förståeligt att TN:s bibelsyn inte går ihop med denna ortodoxa uppfattning. Modern exegetik vill ju ställa människan och hennes erfarenheter i centrum. TN vill nu göra gällande att Furberg lär att en rätt kristen saknar eller bör sakna varje erfarenhet. Så lär Furberg inte alls. Den personliga erfarenheten är viktig, men den får aldrig läggas till grund för en kristen lära eller för ett avvisande av vad Skriften lär. [2]
3. Artikeln »Skapelsens under» har inte funnit nåd för TN:s skarpsyn. Han tror att artikelförfattaren »biter sig själv i svansen», när han å ena sidan tror på ett ungt universum, å andra sidan tror att universum är ofantligt stort. Ty om universum är ofantligt stort, måste det också enligt TN vara ofantligt gammalt, åtskilliga milliarder år. Inför en sådan logik frågar man sig, vem det är som biter sig i svansen. Ty hur resonerar TN? Han tar fasta på att vetenskapsmännen använder längdmåttet (obs!) ljusår för att ange storlek i rymden. För att kunna ange i överskådliga tal de stora avstånd som det är fråga om, utgår man ifrån ljusets hastighet, dvs. den sträcka ljuset tillryggalägger på en viss tid. »Bara Vintergatan – var närmaste hembygd i rymden – är 100 000 ljusår i genomskärning», heter det i art. »Skapelsens under». Med detta menas, att vintergatan är så kolossalt bred, att det skulle ta 100 000 år för ljuset att gå från ena sidan till den andra. Nu utgår TN ifrån att när Gud skapade ljuset för jordens räkning, kunde han inte göra det i ett nu. Han måste först skapa stjärnorna ute i rymden och sedan vänta i »9-10 milliarder år», innan han kunde skapa ljus på jorden. [3]
TN tycks vara helt blind för den obibliska förutsättning han utgår ifrån, nämligen uniformitarianismen. Denna förutsättning innebär att de lagar och processer som nu kan iakttagas i skapelsen fungerat på samma uniforma sätt i alla tider och att sålunda Gud själv var bunden till dessa lagar, när han skapade. Denna förutsättning är oförenlig med tanken på en mirakulös skapelse och fler och fler vetenskapsmän tvingas medge, att de nu pågående processerna i skapelsen inte kan – hur lång tid man än tar till – åstadkomma en skapelse som vårt universum. Man måste antaga en mirakulös skapelse, då sådant skedde som inte följde de lagar som nu kan observeras vara i funktion. [4]
Bibeln visar också klart att de lagar som Gud uppehåller skapelsen med inte är bestämmande för Gud när han skapar eller gör under. När Gud uppehåller skapelsen genom att låta nya träd växa upp, kan vi mäta den tid det tar för ett träd att bli till. Men det första träd som Gud skapade var inte beroende av de förutsättningar som senare träd är. Gud behövde inte först skapa ett litet frö och sedan vänta i 100 år. Han sade och det stod där i ett nu, helt oberoende av de lagar som Gud uppehåller skapelsen med. Alla Guds under är också ett vittnesbörd om hur Gud kan skapa helt oberoende av mekaniska eller fysikaliska lagar. Han lät t.ex. en gång Arons stav grönska (4 Mos. 17). Redan dagen därpå hade staven »knoppar och utslagna blommor och mogna mandlar» (v. 8). För TN liksom för alla rationalister finns bara två alternativ: antingen måste grönskandet av staven följa de lagar som vi nu känner, dvs. staven måste vattnas och man måste vänta en lång tid innan den kan uppvisa »knoppar och utslagna blommor och mogna mandlar» och staven måste från början ha varit en levande kvist, eller också är hela berättelsen ett påhitt. [5]
Den som tror på Bibeln är helt viss om att Gud lät en död stav grönska med mogna mandlar och allt, något som är helt omöjligt utifrån de processer i växtriket som vi känner till. På samma vis tror han att Gud inte var bunden av några fysikaliska lagar för ljusets hastighet, när han skapade ljuset. TN skriver: »Accepterar man ett miniatyruniversum i tiden så blir konsekvensen också en miniatyrvärld i rummet.» Ja, om Gud var bunden av sin egen skapelse och dess lagar, när han skapade världen. Men det kännetecknande för den Gud som vi dyrkar är ju just, att han kan göra det omöjliga och också gör det. Om detta vittnar skapelsen och alla andra under, t.ex. Arons grönskande stav, uttåget ur Egypten och ökenvandringen, vinundret i Kana och uppväckelsen av Lasarus, Jesu segerrika uppståndelse och att en fattig syndare kan bli född på nytt. [6]
Det vore väl om TN insåge att hans accepterande av utvecklingsläran och syn på skapelsen underminerar hela den kristna tron. Det passar endast darvinister att tala om att bita sig själv i svansen. [7]