av prof. dr S. Külling (ur Bibel und Gemeinde 3/72)

Finns det i Bibeln dels huvudfrågor, t.ex. frälsningsutsagor, som vi obetvingat måste hålla fast vid, och dels bifrågor, t.ex. naturvetenskapliga, historiska och andra, vilka är av mindre vikt? Skall vi inte för att försöka vinna dem, som tar anstöt av de s.k. bifrågorna, röja ur vägen de stötestenar, som dylika »bisaker» utgör för dem? Varför skall vi hålla fast vid alla, även de »oviktiga», utsagorna i Bibeln? [0]

Är det exempelvis viktigt att hålla fast vid den bibliska skapelseberättelsen, och därmed vid att Adam var den första, av Gud skapade, människan? Skulle vi inte, vilket även sker, kunna antaga att det redan före honom funnits människor (preadamiter)? Är det viktigt att hålla fast vid alla de bibliska undren, t.ex. vid Bileams talande åsna (4 Mos. 22) eller vid den flytande yxan (2 Kon. 6) och liknande? Är inte detta oväsentligheter? Skall vi hålla fast vid släktregistren i exempelvis 1 Mos. 5, eller är inte dessa för tron ovidkommande? Är det viktigt att tro, att Jesus verkligen gick på vattnet? Är det inte viktigare att han för oss har dött på korset? Kan vi inte hoppa över sådana ställen som de ovan nämnda, om vi finner dem osannolika? Vi kunde här fortsätta nästan i det oändliga med att räkna upp för oss till synes oväsentliga bifrågor. För den ene verkar en utsaga vara en bifråga, för den andre en annan. Man är inte ens enig om vad som egentligen menas med en bifråga. Den ene håller sådant för en bifråga, som den andre håller för en huvudfråga. Så mycket kan nämligen vara beroende av en s.k. oviktig bifråga, att den rent av blir lika betydelsefull som en utsaga, som allmänt anses vara en huvudfråga.[1]

Finns det överhuvudtaget i Bibeln någon enda enstaka oviktig bifråga, som är så isolerad att ingen huvudfråga är beroende av den? Jag tror inte det, och jag skall strax motivera detta. [2]

Det finns förvisso stadier i uppenbarelsen och följaktligen gradmässiga skillnader. Med andra ord: Varje ställe i Bibeln uppenbarar inte lika mycket. Men likväl är varje ställe viktigt, som Gud hållit för viktigt nog att upptagas i Hans uppenbarade Ord. Vi förstår inte alltid, varför ett ställe är viktigt, men detta är ingen grund för att räkna det som oväsentligt. [3]

Det får alltid betänkliga följder, då vi menar, att vi kan uppdela Bibeln i viktiga huvudfrågor och oviktiga bifrågor, vid vilkas sanning vi ej behöver hålla fast. Det följande torde motivera detta. [4]

  1. Med denna uppdelning ställer vi oss över Bibeln. Vi blir den auktoritet som säger, vad som är viktigt och oviktigt, vad som är huvud- resp. bifrågor. Därmed upphöjer vi oss över Bibeln med våra subjektiva uppfattningar som skiftar från man till man. [5]
  2. När vi menar, att vi kan skilja oviktiga och osanna bifrågor från viktiga och sanna huvudfrågor, har vi därmed inte funnit en metod som räddar huvudfrågorna som sann uppenbarelse, utan vi kommer att ifrågasätta även dessa. Vi måste nämligen räkna med följande konsekvenser: [6]

    a) Om det i Bibeln finns endast en partiell uppenbarelse (av tillförlitliga huvudfrågor och otillförlitliga bifrågor), så finns det i själva verket ingen uppenbarelse alls; antingen uppenbarar sig Gud så, att jag kan förlita mig därpå, eller uppenbarar han sig överhuvudtaget inte. [7]

    b) Om det bibliska vittnesbördet inte är trovärdigt i s.k. bifrågor, varför skulle det då vara det i huvudfrågor? [8]

  3. Om några (vilka som helst) av de under som omtalas i Bibeln inte har inträffat, med vilken motivering kan då de andra berättelserna sägas vara historiska? [9]
  4. Det är en illusion att tro, att en s.k. bisak kan avfärdas som oviktig på den grunden att den är oväsentlig för tron. Om vi gör en sådan åtskillnad exempelvis ifråga om uppståndelsen och betraktar det som ovidkommande historiska eller naturvetenskapliga bifrågor, om uppståndelsen historiskt har skett eller ej och om det därvid är naturvetenskapligt riktigt eller ej, att en som var död åter blivit levande, ja, då blir denna tilldragelse ohållbar även för tron. Hur skulle jag kunna tro på en uppståndelse, som i verkligheten inte har hänt? Eller hur skulle jag kunna tro på vittnesbördet om Guds skapelse, om skapelseberättelsen bara innehåller naiva tankar av forna tiders människor? Vad betyder Paulus’ argumentation i Rom. 5:12-19 (jfr 1 Kor. 15:20-22) för mig, ifall det är en bifråga, om Adam var den första, av Gud skapade, människan, såsom Bibeln lär, och om det således är en bifråga huruvida denna berättelse är sann eller falsk? Hur skall jag vinna en människa till att antaga de s.k. centrala huvudutsagorna i Bibeln, då jag först genom mänskliga kriterier, genom kritiken mot s.k. bifrågor, har undergrävt Bibelns auktoritet? [10]

Låt oss därför lämna talet om huvud- och bifrågor, om viktigt och oviktigt, och inse, att det handlar om ett allt eller intet; antingen är allt uppenbarelse eller är inget uppenbarelse. Det gives inget mellanting utan betankliga konsekvenser. [11]