1972/3 – Litteratur

A. A. Hoekema, Holy Spirit Baptism, Eerdmans, Grand Rapids 1972. [0]

Dr Hoekema, professor i Systematisk Teologi vid Calvin Seminary i Grand Rapids, U.S.A. skrev boken »What about Tongue-Speaking?» (Vad skall vi säga om tungotal?) 1966. Han har nu också skrivit en bok om det s.k. andedopet. [1]

Dr Hoekema analyserar den undervisning om andedopet som ges av framstående företrädare för den s.k. karismatiska rörelsen eller som han säger Neo-Pentecostalism (den nya pingströrelsen). Bl.a. att varje troendeefter omvändelsen måste söka att bli andedöpt för att få full kraft till tjänst och Andens gåvor i sin fullhet. Dr Hoekema påpekar att i evangelierna och i Apg. 1:5 används uttrycket »att bli döpt i Anden» om den en gång för alla timade historiska händelsen den första Pingsten. I Apg. 11:16 syftar detta uttryck på hur människor som inte tidigare var kristna tog emot Anden till frälsning – inte en erfarenhet efter omvändelsen. I 1 Kor. 12:13 används uttrycket om alla kristna – alla kristna har andedöpts. Det syftar med andra ord på den Guds handling som gör dem till kristna, troende. [2]

Skriften talar om Anden som boende i den som tror, framhåller dr Hoekema (t.ex. Rom. 8:9, 10; 1 Kor. 3:16; 6:19). Vad apostlarna stryker under är att de troende ständigt skall låta sig uppfyllas av Anden (Ef. 5:18). »Att hävda att de troende behöver vandra mera fullständigt med Anden i vilken de redan lever, eller att öppna sig mera för Anden… är sund biblisk lära – en undervisning som kyrkan säkert behöver idag. Men att säga att en kristen behöver ett andedop som skall följa efter hans omvändelse… är inte i enlighet med Skriftens klara undervisning och förvirrar de kristnas sinnen» (s. 29). [3]

»Neo-Pentecostals» söker stöd för sin undervisning om andedopet och tungotalet från Apg. Dr Hoekema framhåller att tungotal bara nämns tre gånger, i Apg. 2, 10 och 19. Han fortsätter: »I Apg. 2 är det ett av de tre mirakulösa tecken som följde på den engångshändelse som Andens utgjutande över kyrkan var. Det är emellertid högst betecknande att när det i v. 41 berättas om omvändelsen av de 3000 sägs det ingenting om att de talade i tungor. Att de mottog Anden är uppenbart (se v. 38). I Apg. 10 är det att märka att tungotal följde på det första mottagandet av Guds Andes gåva. Detsamma gäller om Apg. 19. I inget av dessa ställen är tungotalet ett bevis för mottagandet av »en andra välsignelse», ett andedop som följer på och är skilt ifrån omvändelsen. Vid sidan av dessa tre ställen nämnes ej tungotalet i Apg. När »ny-pingstvännerna» hävdar att mottagandet av Anden åtföljt av tungotal var det normala mönstret i Apg., läser de in i Apg. mycket mer än vad som står där. Det finns nio ställen i Apg. där det säges att människor är uppfyllda av Anden utan att något tungomålstalande nämns. Det finns vidare 21 ställen i Apg. där det talas om människor som kommit till tro utan att det sägs någonting om tal i tungor. Vi drar därför den slutsatsen att Apostlagärningarna inte ger stöd åt den nya pingstläran att tungotal är ett antingen oundvikligt eller ett högst önskvärt tecken på att man mottagit andedopet någon gång efter omvändelsen. De flesta gånger nämns inte ens tungotalet i Apg. I de tre fall där det nämns är det inte ett tecken på ett andedop efter omvändelsen» (s. 44-45). [4]

Den enda nytestamentliga bok i övrigt som nämner tungotal är 1 Kor. Paulus behandlar det ganska utförligt i kap. 12 och 14. Men här läres inte på minsta vis att tungotalet är tecknet på Andens fullhet eller andedopet.[5]

Dr Hoekema påpekar att det är missvisande att kalla den nya pingströrelsen för den karismatiska rörelsen. Ordet charismata (nådegåvor) i NT innefattar många fler gåvor än synbara och sensationella (se Rom. 12:6-8, 1 Petr. 4:9-11) 1 Apg. och 1 Kor., som man så ofta hänvisar till, talas mycket mycket mer om s.k. vanliga nådegåvor än om de s.k. mirakulösa. [6]

För det mesta nämns inte ens de sensationella gåvorna i NT. »Andens frukter» i Gal. 5:22-23 innefattar många nådegåvor, men de sensationella gåvorna är inte ibland dem. I Paulus’ lista på charismata i Rom. 12:6-8 nämnes ej de sensationella. De mirakulösa gåvorna nämns inte heller bland de ting som ledarna i kyrkan behöver vara utrustade med enligt 1 Tim. 3 och Tit. 1. [7]

Dr Hoekema summerar: »De troende behöver inte söka efter ett speciellt andedop efter omvändelsen, men de behöver ständigt uppfyllas av Anden som bor i dem.» [8]

Peter Krey, Den Helige Ande, Landskrona 1972, 37 sid. Beställes från Per Jonsson, Storg. 31, 261 31 Landskrona. Enstaka ex 2 kr, minst 10 ex. 15 kr, minst 100 ex. 100 kr. [9]

Detta häfte ger en komprimerad undervisning om den Helige Ande och hans verk. Inledningsvis stryks under att Kristi sanna lärjungar inte kan och vågar lita till sina egna tankar och känslor om andliga ting och den Helige Andes verk. De måste hålla sig till vad Jesus och hans apostlar lär i Ordet. [10]

Den Helige Ande är inte endast en Guds kraft eller anda. Den Helige Ande är en person i gudomen, Hjälparen, som är sänd av Fadern och kommer till Jesu lärjungar för att lära, trösta och förbliva hos dem och i dem. Ingen kan någonsin bli en kristen, om inte den Helige Ande får omvända honom och föra honom till Jesus, hela världens Frälsare. »Jesus Kristus har förlossat mig och alla människor från synden, döden och djävulen, men till vad nytta är det för mig om jag inte vet det eller vägrar acceptera det? Till vad nytta är en skatt om jag inte tar emot den? Guds nåd och min återlösning i Kristus är inte till nytta för mig om jag inte tar emot den och gör den till min egen» (s. 7). Att tro på Jesus är att vara född på nytt, eller ovanifrån, eller av Anden. Om det är en födelse då måste det vara Guds verk och inte vårt eget, ty ingen kan föda sig själv. [11]

I dag frågas ofta om man är andedöpt. Den Heliga Skrift lär att ingen kan säga: »Jesus är HERREN» annat än i den Helige Ande (1 Kor. 12:3). Det är detsamma som att säga att det inte kan finnas någon sann tro på Kristus utan den Helige Ande». [12]

Liksom dr Hoekema stryker Peter Krey under att händelsen den första pingstdagen var en engångsföreteelse. »Det finns ingenting i Jesu ord som säger att ett sådant utgjutande av den Helige Ande med eld skulle upprepas eller fortsätta i den nytestamentliga tiden. Ett sådant utgjutande av den Helige Ande med eld har heller aldrig upprepats i kristenheten» (s. 77). Alltsedan den första pingstdagen blir ingen uppfylld av Guds Ande på annat sätt än genom Ordet och sakramenten (Gal. 3:7. Apg. 10:44). Människor som har kommit till tro på Kristus genom att höra eller läsa Ordet har den Helige Ande, framhåller Krey. De kan inte tro utan honom. [13]

Den Helige Andes främsta gåva till människorna är tron. Men det finns också särskilda gåvor som Anden skänker till de kristnas tillväxt och uppbyggelse. De skall brukas i kärlekens tjänst. Aposteln Paulus nämner först vissdomens ord. »Detta är den högsta intellektuella begåvning, en vittomfattande insikt i den Heliga Skrifts samlingar och deras syfte och verkan ifråga om tro och liv. Denna gåva har blivit kvar i kyrkan in i våra dagar. Vi kan tänka på sådana stora och upplysta lärare i kyrkan som Augustinus, Luther, Chemnit, Walther… och många andra. Vad beträffar vår tid ser vi inte så stora ljus men det finns alltfort stora lärare med utomordentlig insikt inom kristenheten idag, vilka håller fast vid Skriftens sanningar och utlägger dem rätt. Till denna grupp räknar vi inte sådana män som Tillich, Barth, Bultmann och andra nyare forskare, eftersom de inte lär vad Skriften lär utan sina egna tankar och idéer» (s. 31). [14]

Många vittnesbörd i vår tid om tungotal som den Helige Andes gåva ställer sig Peter Krey skeptisk till. När alla talar på en gång och babbel, oväsen och oreda uppstår, är det mera fråga.om upphetsning än uppbyggelse, menar Krey. »Kommer den Helige Ande på detta sätt? Får människor Guds Ande genom att arbeta upp sig till ett sinnesrus?» (s. 36). En kristen skall vara nykter (2 Tim. 1:7, 1 Tess. 5:6, 8, 1 Petr. 1:13), slutar Krey. Likväl går nog Krey för långt om han helt utesluter möjligheten av tungotal som en Guds gåva till uppbyggelse och Herrens lov utan onykterhet. [15]

 

Förföljelsen av de kristna i öst

G. M. Shimanov Notes From the Red House, Diane Books Publ Co., P. O. Box 488, Glendale, Ca. 1971. [0]