1999/2 – Vad vill vi med Biblicum?

(Föredrag vid invigningen av Biblicums nya lokaler i Ljungby den 20 mars 1999.)
Av Egil Edvardsen

Vad vill vi med Biblicum? Det är mer än trettio år sedan Biblicum bildades. Har Biblicum fortfarande en uppgift? Finns det fortfarande behov av ett Biblicum? [0]

Biblicums bakgrund

I januari 1970 utgav Stiftelsens Biblicum en folder som beskrev Biblicums bakgrund på följande sätt: [2]

Biblicums bakgrund är den nuvarande teologiska och andliga situationen i vårt land. Bibelkunskapen har på ett katastrofalt sätt gått tillbaka, även bland aktiva kyrkomedlemmar. Därtill kommer att bibelsynen och bibelundervisningen både i kyrka och skola i hög grad präglas av den liberala teologins relativism och skepticism. Ingen bok torde ha utsatts för en så intensiv kritik som den Heliga Skrift. I vida kretsar – även inom kyrkor och samfund – har tvivlet på Bibelns trovärdighet slagit rot. Allt detta – både den bristande kunskapen och den utbredda misstron beträffande Bibeln – är en dödlig fara för all sann kristendom, eftersom Bibeln är den enda källan till rätt kunskap om Gud och frälsningen, liksom den är det enda rättesnöret för kristen tro och kristet liv. Bibelkunskap och bibeltro är på väg att försvinna hos vårt folk (citat från Biblicums kamp för biblisk tro. s. 12). [3]

Detta skrevs alltså för snart trettio år sedan. Vi ställer oss frågan idag: Har situationen förändrats? Är den andliga situationen annorlunda idag i Skandinavien än för trettio år sedan? Vi kan nog lugnt säga att om situationen förändrat sig, är det till det sämre och inte till det bättre. Då Biblicums grundare kunde säga att »bibelkunskap och bibeltro är på väg att försvinna hos vårt folk», kan vi utan vidare slå fast, att idag har bibeltro och bibelkunskap så gott som försvunnit hos folket. [4]

Likgiltigheten inför biblisk kristendom är större än någonsin. Luthersk tro och bekännelse har tappat greppet om människorna och betraktas idag endast som en religiös uppfattning, i likhet med andra uppfattningar. Bibeln är inte längre den enda grunden för tron, utan betraktas endast som en av de religiösa inspirationskällorna. Bibeln måste tolkas in i vår situation, säger man. Därmed ger den inte heller något entydigt svar på frågan om Gud, om människan, om etik osv. Det finns egentligen ingen entydig, absolut sanning längre. [5]

Det är inte längre på det sättet att människor refererar till Bibeln när moraliska frågor kommer på tal. Människor känner sig frigjorda från Bibeln när det gäller sådana frågor. Idag tänker de flesta människor helst egna tankar i dessa frågor. [6]

I vår tid är det individens personliga frihet som sitter i högsätet. På det andliga området måste var och en tänka ut sin väg. Detta har lett fram till en pluralism, där allt som kan tänkas, kännas och läras på det religiösa området i och för sig är värdefullt och ett uttryck för sanningen. Vi har så mycket att lära av främmande kulturer, säger man. [7]

I en så individualistisk och pluralistisk tid är det mycket svårt at framhäva Skriften som en absolut auktoritet för lära och liv. I ett samband där alla meningar och trosuppfattningar var för sig betraktas som en del av sanningen, säger det sig själv att man inte kan tala om rätt och fel lära, sann eller falsk tro. [8]

Du blir inte populär om du vågar stå fram och frimodigt hävda att du är överbevisad om att det du lär eller förkunnar är Guds Ords sanning. Man kommer att anklaga dig för att inskränka den personliga religiösa friheten. Vår tid är emot allt som har med lära och dogmer att göra. Den vill inte ha fasthet i religiösa ting. »Guds klara Ord» har närmast blivit ett skällsord. För hur kan någon påstå att det finns en absolut sanning, när Bibeln endast är en mänsklig bok i linje med andra böcker? [9]

Religion har idag blivit något djupt personligt som är olika från människa till människa. Det som är avgörande, är vad var och en känner och erfar som rätt och riktigt. Det religiösa är föränderligt. Det är något existensiellt. Tron är ingen lära som nödvändigtvis behöver vara lika för alla. [10]

En ny religiositet

Varför har det blivit så? Vad är orsaken till läroupplösningen? Varför är människor så likgiltiga inför Guds Ord? Hur kan det ha blivit så mycket pluralism på det andliga området? [12]

Det finns säkert flera orsaker till det. Det finns de som hävdar att det har med sekulariseringen att göra, människor har blivit materialistiska och icke-religiösa. Men faktum är att vår tid är mycket religiös. När t.ex. statsmän eller andra berömda människor dör, går folk man ur huse för att tända ljus och lägga blommor vid graven. Vi minns blomsterberget vid prinsessan Dianas begravning. I Sverige minns ni hur det var när Olof Palme blev mördad och i Norge upplevde vi något liknande när kung Olav dog. Så människor är idag på många sätt mer religiösa än någonsin. [13]

Det visar sig också genom det ökande intresset för österns religioner. New Age rörelsens framgång i väst, har bevisat att materialismen inte kunnat tillfredsställa människans andliga behov. De materiella värdena har inte förmåga att fylla det andliga tomrum en avfallen och förvärldsligad kyrka har lämnat efter sig. Därför har gamla hedniska tankar om reinkarnation, en panteistisk världsbild, tro på astrologi etc fått sin renässans. [14]

Människan är religiös av naturen. Bibeln talar om naturlig gudskunskap, en övertygelse att det finns en Gud, en skapare eller en högre makt utom oss (Rom 1). Bibeln säger att den kalla, krassa ateismen är dårskap (Ps 14). Det är rätt och slätt dumt att förneka Guds existens. Av den anledningen är det inget att förundras över, att allt fler människor stiger fram och bekänner sin religiösa tro, på ett eller annat utanför sig själv. [15]

Förnekelse av Bibelns auktoritet

Är då denna religiösa tro som många bekänner sig till detsamma som biblisk kristendom? Nej! Och nu är vi framme vid den egentliga orsaken till att vi har den andliga situation som vi har idag. Man har förkastat Bibeln. Frågan om Gud och andliga, religiösa frågor har lösryckts ur Bibeln, nu får var och en uppgiften att finna sina svar på de frågorna. Frågan man ställer sig är inte längre: »Vad står skrivet?», utan »Vad anser du själv? Vad är din tro?» [17]

Bibeln har inte längre någon auktoritet, detta tack vare den liberala teologin och bibelkritiken. Bibelkritiken har under lång tid hävdat att Bibeln inte kan vara Guds Ord i alla stycken. En av dessa bibelkritiker har formulerat sig på följande vis: »Gud är inte upphovet till Bibeln, utan endast till det liv som Bibelns författare tog del av och som de meddelat med de otillräckliga mänskliga ord som de behärskade» (C. H. Dodd, The Authority of the Bible, s. 14). [18]

Den liberala teologin utgår från en forskningsmetod som inte räknar med Gud. Man förnekar Guds ingrepp i det som sker i världen. Man tror inte på under och profetior. Det säger sig självt att med den utgångspunkten för bibelforskningen, blir resultatet katastrofalt. Då blir Bibeln söndersliten av all denna kritik. Till slut blir allt förkastat eller åtminstone underställt tvivel. Det mesta av historiebeskrivningen blir förkastat, på samma sätt med alla under och allt som är övernaturligt. Det som sedan blir kvar, kan inte förstås som det står, utan måste omtolkas och få förnuftiga förklaringar. [19]

Det är lätt att förstå att en sådan bibelsyn får konsekvenser. Om Bibeln bara är ett rent mänskligt verk, kan Bibelns läror endast vara människors tankar om Gud och andliga frågor. Därmed blir den individualistiska och pluralistiska religiositeten i vår tid en naturlig konsekvens. Bibeln ger ju endast ett av många möjliga svar. Du kan välja Bibelns svar om du vill, men om du finner att andra svar är bättre kan du välja dem. Eftersom Bibeln endast är en mänsklig bok och dessutom så gammal, bör du nog helst inte använda Bibeln som referens för ditt liv. [20]

En av de grundläggande principerna för kyrkans reformation på 1500-talet var »Skriften allena» (sola Scriptura). Idag är denna princip helt förkastad. Robert Preus skriver: [21]

En ny kris har seglat upp. Tidigare ville man rubba människors förtröstan på frälsning av nåd allena. Nu vill man rubba vår tillit till den heliga Skrift. Det är inget som helst tvivel om att den kristna kyrkan idag är inne i en kris just på denna punkt. Ty om vi släpper taget om Guds ofelbara Ord, förlorar vi mer än vi tror: inte bara vårt anspråk på att vara ortodoxa, inte bara Bibeln, utan vår Frälsare själv. (Modern bibeltolkning och kristen tro, s.3) [22]

Förnekelsen av Skriften allena, medför helt naturligt en förnekelse av läran om frälsning av nåd allena, genom tron på Kristi förtjänst, eftersom denna lära endast finns i Bibeln. På inget annat ställe än i Bibeln blir evangeliet om frälsningen i Jesus Kristus uppenbarad. En förnekelse av Bibeln får så vittgående konsekvenser att det blir helt naturligt att ställa frågan, om den kyrka som förnekar Skriftens auktoritet kan kallas en kristen kyrka. En kyrka som inte förkunnar frälsning av nåd allena genom tron allena, förkunnar nödvändigtvis frälsning genom gärningar och kan en kyrka som förkunnar gärningsreligion kallas en kristen kyrka? [23]

Ett tydligt exempel på att förnekelse av skriftens auktoritet får katastrofala följder för frälsningsläran, finner vi i en nyligen utkommen amerikansk lärobok i dogmatik, Christian Dogmatics, författad av Braatenoch Jenson, som båda tillhör Evangelical Lutheran Church of America. Redan i inledningen till boken förnekar författarna att den lutherska läran om rättfärdiggörelsen har en central plats i den kristna tron. Medan den lutherska kyrkan alltid hävdat att denna artikel är den lära med vilken kyrkan står och faller, har inte Braaten och Jenson ens en gång plats till ett eget kapitel om rättfärdiggörelsen. De skriver bland annat i inledningen: [24]

Några gånger under den lutherska kyrkans historia har ett godkännande av den katolska lärotraditionen förhindrats genom försök av luthersk konfessionalism, som består i att betrakta hela kyrkans liv och lära i denna speciella princip i luthersk teologi, nämligen artikeln om rättfärdiggörelsen genom tron allena. Varje gång denna reduktionistiska villfarelse har fått fäste, har det fört till en speciell inhuman form av luthersk sekterism (Christian Dogmatics, I, xviii). [25]

Det är nästan så man inte kan tro vad man läser! Här skriver alltså så kallade lutherska teologer att läran om rättfärdiggörelsen – den lära som alla troende klamrar sig fast vid och tröstar sig med i nöd och anfäktelser – är en »reduktionistisk villfarelse» som leder till att kyrkan blir sekteristisk. [26]

Sådana uppfattningar hos moderna teologer är endast resultat av en bibelupplösande teologi, som har dominerat i den teologiska miljön under lång tid. I Braaten och Jensons dogmatik kan det t.ex. gå långt mellan grundliga studier av skriftställen. Deras dogmatik består för det mesta av analyser och kritik av de läror som kyrkan hållit fast vid genom historien. Istället föreslås det nya sätt att presentera kristen tro på, så att kristendomen blir mer passande för den moderna människan. Även om Braaten och Jenson kan kalla Skriften »källan och normen för den kunskap om Guds uppenbarelse som gäller den kristna tron», begränsar de Skriftens auktoritet till att endast gälla evangeliet om Jesus Kristus: [27]

Den högsta auktoriteten för kristen teologi är inte den bibliska kanon som sådan, men evangeliet om Jesus Kristus som Skriften vittnar om – »kanon i kanon». Jesus Kristus själv är Skriftens Herre, källan till och målet för dess auktoritet (I, 61). [28]

Vi håller med om att evangeliet är centrum i den kristna teologin. Det betyder inte att evangeliet om Jesus Kristus kommer i konflikt med resten av Skriftens läror. Det är inte heller på det sättet att evangeliet tjänar de andra lärorna i Bibeln. Vi kan t.ex. inte förneka helvetets existens utifrån evangeliets förkunnelse om Guds kärlek, eftersom så många och tydliga skriftställen talar om helvetet. Läran om förhållandet mellan man och kvinna kan inte heller grundas på en slags evangelisk likhetsprincip, utan ska grundas på ställen som talar speciellt om mäns och kvinnors roller. Varje skriftställe är auktoritativt för det speciella ämne som det behandlar. [29]

En grundläggande uppfattning inom den moderna teologin är, att den historisk-kritiska metoden har avlägsnat läran om Skriftens inspiration och ofelbarhet. Denna metod har avslöjat så många fel och motsägelser i Skriften, att det är inte längre möjligt att tala om en ofelbar Bibel. För Braaten och Jenson är därför Bibeln endast Guds ord i avledd betydelse, dvs bara i den grad den förkunnar frälsningsbudskapet, inte för att den skulle vara inspirerad av Gud. [30]

Redan 1972 gav Stiftelsen Biblicum ut en liten skrift som heter Förutsättningslös bibelforskning, av Seth Erlandsson. Där ställs bland annat frågan om den historisk-kritiska metoden är förutsättningslös. De liberala och bibelkritiska har ofta hävdat att vi ska gå till Bibeln utan förutfattade inställningar till Bibelns upphov och innehåll. Om vi låter Bibelns eget vittnesbörd om sig själv, gälla, nämligen att den är Guds inspirerade och ofelbara ord, är vi inte förutsättningslösa, menar man. Seth Erlandsson skriver: [31]

Samtidigt som detta framhålles, sägs ofta att man måste förutsätta att Bibeln är av samma art som vilken annan mänsklig litteratur som helst. Med detta påstående menar man inte bara att Bibeln är avfattad på mänskligt språk och innehåller det mänskliga språkets litterära finesser och uttrycksformer. Man förutsätter att Bibeln ’som alla andra produkter av mänsklig verksamhet innehåller misstag och felaktigheter’ och att allt som skildras i den, liksom dess ideologiska innehåll, är alltigenom betingat av mänskliga krafter och har sin förklaring i inomvärldsliga faktorer (Förutsättningslös bibelforskning, s. 4). [32]

Vad en sådan uppfattning om Skriften, att den endast är som vilken annan mänsklig bok som helst, leder till, ser vi i vår egen tid. Människor använder inte längre Bibeln som utgångspunkt och fundament för sin tro. Pluralism och individualism har tagit över. [33]

Detta är Biblicums bakgrund idag. Detta är dagens verklighet på det religiösa området. En bibelförnekande religion har tagit över. Det säger sig själv att i det sammanhanget framhålla Skriftens absoluta auktoritet för lära och liv bjuder på stora uppfordringar. [34]

Med dessa inledande tankar har jag velat visa en del på den verklighet som omger oss som bibeltroende kristna idag. Det är helt klart icke någon ljus bild som tecknats. Vad blir då Biblicums funktion i denna verklighet? Vad är vår uppgift? Finns det något syfte med att fortsätta med Biblicum? [35]

Biblicums syfte

I foldern från 1970, som vi nämnde inledningsvis, presenteras Biblicums syfte. [37]

Biblicums syfte är att bedriva vetenskaplig forskning i och om Bibeln under den förutsättningen, att Bibeln verkligen är Guds ord och inte blott människoord, samt att meddela bibelundervisning på olika nivåer, i första hand åt studerande, åt ungdomsledare och andra som har uppgifter i Kristi kyrka. (Biblicums kamp för biblisk tro, s. 12). [38]

Vi som sitter i styrelsen för Stiftelsen Biblicum idag är väldigt ödmjuka i förhållande till den väg som Biblicums första grundläggare stakade ut. »Ha inte högre tankar om er själva än ni bör ha utan tänk förståndigt,» förmanar aposteln (Rom 12:3). Vi vet våra begränsningar och är väl medvetna om att vi inte kan jämföra oss med stiftarnas teologiska insikt och kunskap. [39]

Likväl har vi något gemensamt med dem, ja, det viktigaste har vi gemensamt, något som gör att vi har frimodighet att föra Biblicum vidare. Vi har tron på Guds ord gemensamt. Vi tror att varje ord i Skriften är Guds ofelbara ord och en osviklig vägledare till sann kristen tro och sant kristet liv. Vi är överbevisade om att Bibeln inte bara innehåller Guds ord, utan att varje ord i denna bok är Guds ord. Gud ger oss frimodighet. Guds ord är något helt unikt. [40]

Paulus skriver i sitt andra brev till korinterna: [41]

Därför, då vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så tappar vi inte modet. Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete. Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull. Ty Gud som sade: »Ljus skall lysa fram ur mörkret», han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken .Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss (2 Kor 4, 1-2; 5-7). [42]

»Vi tappar inte modet,» säger Paulus. Varför inte? För att vi har en skatt. Förvisso har vi den skatten i lerkärl. Vi är svaga och skröpliga människor. Kraften är inte i oss själva. Likt ett lerkärl kan vi lätt falla sönder. Biblicums historia är ett vittnesbörd om sanningen i dessa ord av Paulus. [43]

Men vi har skatten. Vi har Guds ord, evangeliet om Jesus Kristus, vår Frälsare, rent och klart. Denna skatten vill vi slå vakt om och bevara. Denna skatten vill vi fortsätta att dela med andra. Därför är Biblicums uppgift och syfte detsamma som tidigare, nämligen kampen för Bibeln, kampen för Guds ord. I mötet med bibelkritiken och liberalteologin. I mötet med nyreligiositeten och svärmeriet, vill vi hålla fram Bibeln. Utan att blygas, utan att vika av, vill vi med Guds nådiga hjälp, öppet lägga fram Guds ords sanning. Liksom Paulus skriver, vi vill inte använda knep, men öppet och ärligt bekänna vår tro på skriftordet. När vi möter bibelförnekelsen vill vi säga med tydlig röst: »Det står skrivet!» Vi vill inte förfalska Guds ord. Vi ber Gud om hjälp till att inte vika av en tum från hans ord, inget dra ifrån och inget lägga till. [44]