”Omöjligt att bortförklara Nya testamentets nej”

Under denna rubrik, i Svenska Kyrkans Tidning nr 16/99, skrev docenten Chrys C Caragounis vid Lunds universitet, ett inlägg i homosexdebatten. Nämnda tidning hör väl knappast till de oftast citerade i denna tidskrift men här görs ett undantag. Debatten om den homosexuella samlevnadsformen har förts i SKT och naturligtvis har många röster höjts till försvar för en utlevd homosexuell livsform. Här ska inte sakfrågan diskuteras utan en principfråga. [0]

Det intressanta är att två professorer, Tryggve Mettinger och Chrys Caragounis framträtt med den bibliska undervisningen. T Mettinger i nr 8/99 och C Caragounis i nr 16/99, där under den ovannämnda rubriken. Nämnas bör att båda dessa professorer är exegeter och sysslar alltså direkt med bibeltexterna. De kan alltså inte tänka sig att förena den liberala synen på homosexualitet med NT:s texter i denna fråga (Rom 1:26-28, 1 Kor 6:9, 1 Tim 1:10). Texterna är helt enkelt så tydliga att den undervisning som ges där är oförenlig med den allmänt vedertagna ibland liberala teologer. [1]

En annan exeget Birger Olsson har framträtt med kritik mot den undervisning som framkommit i Mettingers och Caragounis artiklar. Hur är det möjligt att vid studiet av samma texter komma till så helt olika slutsatser? Anledningen är att professor Olsson finner det så svårt att förstå vad Paulus menar, att han helt enkelt lämnar textstudiet och går till hermeneutiken, (läran om tolkningen). Här känner han större frihet och kan dra vilka slutsatser han vill och därmed förkunna sin uppfattning i frågan. [2]

Ger då hermeneutiken verkligen den »friheten»? Nej, verkligen inte. Hermeneutiken är inte frikopplad från exegetiken. (Se »Bibeltolkning: den enda rätta vägen» i detta och föregående nr). [3]

Vi citerar ur docent Caragounis artikel: [4]

Säkert förstår Olsson att exegetiken inte stödjer hans ståndpunkt. Flykten till hermeneutiken blir en flykt till normlöshet, där en modern läsare, känner sig fri att godtyckligt utforma sin egen ståndpunkt i enlighet med omgivningens starkaste röster, utan att behöva ta hänsyn till exegetiken, till texterna. (SKT 16/99) [5]

När professor Olsson studerar professor Mettingers artikel »känner han inte riktigt igen sin Gud i detta resonemang». Nej, det är inte alls konstigt, den vilsenhet som uppstår vid det mötet beror på att den självgjorda »gudsbilden» alltid är falsk. Bibelns Gud är en helt annan, den ende Guden, som just låter sig finnas i de heliga texterna. [6]

Det är glädjande att det fortfarande finns de som förstår att den liberala teologin, inte är annat än en förnekelse av det bibliska budskapet. Då man omtolkar och vantolkar gör man det på ett sådant sätt att snart sagt ingen känner igen sig. De stackars människor man är satt att leda och undervisa blir så vilsna att de känner varken igen kartan eller naturen. Istället för att ge »färdriktning» och »vägbeskrivning» sätter man upp det egna och samtidens tyckande som en »störmagnet» framför kompassen. Resultatet blir att den vilsna själen aldrig får veta var hon befinner sig och aldrig hittar målet. [7]

Det finns endast ett enda sätt att finna rätt, att låta sig ledas av sanningens sol som aldrig någonsin visar fel. Där den sol får bryta fram genom det Guds Ord, som i årtusenden lett människor till sanningen både om sig själva och om Gud. Sanningen om synd men också om nåd. [8]