En ärlig liberalteolog

En tysk teologiprofessor, Gerd Luedemann, vid universitet i Göttingen har nyligen framträtt med en »bekännelse.» Han säger bl.a. att »en kristen är en som ber till Kristus, och som tror det som uttalas i de kristna lärosatserna.» Inför detta frågade han sig själv om han var en kristen och drog slutsatsen att så inte var fallet. Då tog han konsekvensen av det och till den schweiziska nyhetsbyrån, Refomierter Pressedienst, sade han: »Jag bekänner mig inte längre som kristen.» Han riktar samtidigt kraftig kritik mot de liberala teologerna. Han menar att intentionen hos dessa teologer är att omtolka och omforma den kristna tron till något som de själva kan tro på och fortfarande kalla sig kristna. Han menar vidare att den liberala teologin nu är inne i sin slutfas. Nu har man förnekat allt och står kvar med en tom säck i handen (ur Göteborgs Stiftstidning nr 48/98). [0]

Det är en tragik när en människa som är satt att undervisa i teologi förnekar den Gud han ska undervisa om. Men samtidigt är det ärligt att bekänna sig som hedning när man är det. Det är faktiskt en ärlighet som man känner respekt för. Tror man inte på Bibelns Gud och sanningar ska man inte låtsas som om man gör det, genom att omtolka och vantolka. Det mest tragiska är att man inte förstår det själv och i tid drar de riktiga slutsatserna. [1] (AS)

Engelsk fotbollstränare sparkas för sina uttalanden om reinkarnation

Det väckte stor uppmärksamhet och bestörtning då tränaren för det engelska fotbollslandslaget, Glen Hoddle, uttalade sig i tidningen The Times att varje utvecklingsstörning hos en människa beror på synder i ett tidigare liv. Reaktionerna mot Hoddle blev efter hand så starka att till och med den engelske statsministern, Tony Blair, ryckte ut och fördömde tränarens uttalanden och idrottsministern i England krävde Hoddles avgång. Detsamma gjorde de handikappades föreningar. Det engelska fotbollsförbundet hade inte något annat val än att avskeda Hoddle. [0]

Också här i Skandinavien väckte dessa uttalanden stor uppmärksamhet och fick stora rubriker i kvällspressen. Överallt läste man ett unisont fördömande av den engelske landslagstränaren. [1]

Enligt en undersökning gjord 1993 tror ungefär en fjärdedel av den norska befolkningen på reinkarnationen. Dessa siffror har med stor sannolikhet stigit de senaste åren. Den som tror på reinkarnationen menar att alla människor har levt flera gånger tidigare i en eller annan livsform och kommer att födas om igen i framtiden. Allt liv befinner sig i ett oändligt kretslopp av födelse, död och återfödelse. Tron på reinkarnationen är en hinduisk och buddistisk uppfattning som har blivit mer och mer populär i väst i takt med New Age-rörelsens frammarsch. Inom New Age finns många olika uppfattningar om det allra mesta men tron på reinkarnationen är en av de viktigaste gemensamma nämnarna. [2]

Enligt hinduismen är det reinkarnationen och karma som styr varje människas liv. Resultatet av varje individs liv avgör karma. Karmas lag säger att varje tanke, varje ord, varje handling och varje val vi gör i livet påverkar vår karma. Har vi gjort för många dåliga handlingar får vi en negativ karma, vilket vi måste ta konsekvenserna av i nästkommande liv. Karmas lag är absolut. Det finns ingen förlåtelse. [3]

När nu New Age-anhängaren Glen Hoddle är så öppen och ärlig att han säger rakt ut vad han själv och många människor tror på, skapar det alltså stora rubriker. Man kan undra varför dessa rubriker inte har kommit tidigare när den ena kändisen efter den andra har stigit fram och med övertygelse i blicken berättat om sin tro på reinkarnationen, gärna kryddad med upplevelser från ett tidigare liv. [4]

Präster på shamanismisk trumresa

Alla präster i Karlstads stift har av sin biskop, Bengt Wadensjö, kallats till en obligatorisk fortbildningskurs som har till syfte att stärka prästernas identitet. Till kursledare har biskopen kallat bland annat en shaman och en yoga-konsulent. »För dem som så önskar finns det möjlighet att prova en trumresa via shamantrumman», heter det i inbjudan. [0]

Shamanismen är en hednisk religion som är mest känd bland naturfolk som indianer och samer. Själva ordet shaman betyder trollkarl eller medicinman. Shamanen hävdar att han har kontakt med »den osynliga delen av verkligheten», och för att uppnå denna kontakt använder han ofta trummor och rituell dans som ska försätta honom i ett transliknande tillstånd. I detta tillstånd möter han »den andra verkligheten» och kan förmedla budskap därifrån. [1]

I en intervju med Kyrka och Folk 3/99 säger biskop Wadensjö att »Syftet med detta är givetvis inte att omvända prästerna i stiftet till shamanism eller yogakultur.» Det positiva han ser med nyandligheten är att det har blivit legitimt att tala om andliga ting och vara en andlig sökare i vår tid. Vi kan vara ense med biskopen om att det har ett visst värde för en präst att känna till »lite av det en god del av svenska folket betalar dyra pengar för». Men vi tror inte att det är nödvändigt att delta i hedniska ritualer och avgudadyrkan för att uppnå sådan kunskap. Tvärt om tror vi att det är mycket farligt att utforska ockulta krafter på detta sätt. Vi tror inte att det är möjligt att delta i sådana ritualer endast som neutral observatör. Dessutom bör biskopen tänka på det föredöme han är för andra troende. Hur lätt är det inte för en sökande människa att tänka att eftersom själva biskopen kan delta i sådana ritualer, då kan väl jag också göra det. [2]

Enligt Guds ord för de kristna en kamp, »inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna» (Ef 6:12). I stället för att använda tid till shamanismiska trumresor borde prästerna heller använda tid och krafter till att fördjupa sig i och utrusta sig med det enda medel som kan dämma upp i de nyandliga strömningarna, nämligen Guds eget ord (Ef 6:17). [3]

Norsk biskop tillåter homosexuell präst att leva i synd

Den norska biskopen Rosemarie Köhn, har efter lång betänketid äntligen bestämt att prästen Siri Sunde ska få fortsätta i sitt ämbete. Trots att Sunde gjorde det klart för biskopen redan innan hon blev ordinerad att hon var lesbisk, fick hon tillåtelse att fungera som präst på villkor att hon lovade att inte ingå något homosexuellt partnerskap. Inte länge efter det att hon hade blivit ordinerad bröt Sunde sitt löfte till biskop Köhn och ingick homosexuellt partnerskap med en annan kvinna. Förutom att detta var ett grovt löftesbrott mot en överordnad var det också ett brott mot ett beslut taget av Kyrkomötet (den norska kyrkans högsta organ) som säger att ingen som lever i ett homosexuellt partnerskap kan inneha ett ämbete som kräver vigning (präst, diakon etc.) i kyrkan. [0]

Hur reagerade biskopen? Hon följde sitt samvete och »teologiska övertygelse», och med »Jesu kärlek» som överordnad princip bestämde hon att Siri Sunde skulle få fortsätta som präst. Hon sa bland annat enligt tidningen Vårt Land: »Den allra viktigaste bevekelsegrunden för mitt beslut ligger i Jesu kärlek och hans inkluderande inställning till alla människor.» [1]

Visst är det så att Jesu kärlek gäller alla människor. Han dog för alla. Men att ställa fram Jesu kärlek till alla syndare mot det som Gud kallar synd är en allvarlig sammanblandning av lag och evangelium. Att biskop Köhn för fram kärleken som överordnad princip är emellertid inte något nytt i kyrkan. Det är typiskt för den moderna bibeltolkningen. Allt det i Bibeln som inte passar in i tiden ska tolkas i ljuset av kärleken. Vad Gud anser om homosexualitet framgår klart av bl.a. Rom 1:26-27 och 1 Kor 6:9, och Bibeln säger att den som gör sådant inte ska ärva Guds rike. Att bortförklara Guds varningar för synden, att tillåta det som Gud förbjuder, kan omöjligt kallas kärlek. Och Jesus själv sa: »Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud» (Joh 14:15). [2]

Biskop Köhns beslut att låta Sunde få fortsätta som präst, var likväl ingen överraskning. Den kommer som ett naturligt resultat av en bibelkritisk och förvärldsligad teologi som biskop Köhn hela tiden har varit en varm försvarare av. Det som däremot är sorgligt är att de konservativa innanför den norska kyrkan, trots att det nu är så uppenbart att kyrkan styrs av falska biskopar och lärare, fortsätter att varna frustrerade och förtvivlade kristna för att dra sig ur kyrkan. »Akta er för de falska profeterna», säger han som är kyrkans Herre. De »kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar» (Matt 7:15). Och Paulus säger: »Ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem» (Rom 16:17). [3] (EE)