Det långvariga kriget mot Gud

Henry M Morris
The Long War Against God
The History and Impact of the Creation/Evolution Conflict (Baker Book House, Grand Rapids, Michigan, 9 upplagan 1997) 344 sidor.

Det har kommit ut en mängd intressanta böcker, inte minst i USA, som ställer utvecklingsläran i kritisk belysning. Författaren till den här bo­ken, Henry M Morris, har själv varit med och gett ut flera av dem, bl a The Genesis Flood och The World That Perished. Gemensamt för dessa böcker är, trots att de är skrivna i en mycket saklig ton och utifrån starka vetenskapliga argument, där de kritiserar utvecklingsläran, lik­väl har tigits ihjäl av de så kallade seriösa vetenskapliga miljöerna. De blir oftast avfärdade med att de endast innehåller kvasivetenskapliga argument, som inte är trovärdiga eftersom författaren har som en utta­lad utgångspunkt tron på en allsmäktig Skapare.

Henry Morris har sedan 1970 varit president för Institute for Crea­tion Research (Institutet för skapelseforskning). Han är fil dr vid Uni­versity of Minnesota och har tidigare varit professor i hydraulisk ingen­jörsvetenskap vid Virginia Polytechnic Institute. Han har också varit medlem i flera amerikanska vetenskapsföreningar.

Boken The Long War Against God (Det långvariga kriget mot Gud) skiljer sig från Henry Morris föregående böcker, genom att han inte går in så mycket på konkreta argument för utvecklingsläran, utan visar istället vilket enormt inflytande denna teorin har haft på hela samhället. Han visar hur hela tänkesättet hos den moderna människan är genom­syrat av utvecklingstron. I denna bok får vi med hjälp av talrika citat och historiska glimtar se hur konflikten mellan utvecklingstro och skapelsetro har utvecklat sig. Dr Morris dokumenterar hur evolutionis­men har förgiftat alla forskningsområde och hela livssynen i vår generation. Han är övertygad om, att istället för att försöka anpassa sig till utvecklingsläran, ska de kristna bemöta den.

Boken är indelad i sex huvudkapitel som framställer 1) utvecklings­lärans dominans i alla moderna vetenskaper, 2) utvecklingslärans in­flytande på nationer och samhällen, 3) utvecklingslärans nedbrytande påverkan inom religion, etik och moral, 4) speciella förhållanden som omger darwinismens dominans, 5) evolutionismens för-darwinistiska historia som sträcker sig tillbaka till människans första uppror mot Gud, 6) Guds uppenbarelse om skapelsen och återlösningen.

Vi ska i några artiklar framöver kommentera och lyfta fram en del viktiga och intressanta delar från denna bok, eftersom vi tror att den har ett mycket viktigt budskap att komma med till alla troende i vår tid. För den som själv läser engelska, kan vi anbefalla den på det varmaste. Vi vill samtidigt påpeka författarens reformerta bakgrund som vissa gång­er lyser igenom. Boken kan beställas från Northwestern Publishing House, 1250 N. 113th Street, Milwauke, WI 53226-3284, USA.

I inledningen omnämner författaren att boken kommer att vara kon­troversiell för många läsare. Han förväntar sig att evolutionister av alla slag kommer att förlöjliga innehållet, men säger samtidigt att vi kan inte förvänta oss något annat, när man är medveten om vilken konflikt det handlar om, nämligen förnekelsen av att det finns en övernaturlig Skapare, som styr hela universum. Denna evolutionistiska, humanistis­ka, panteistiska, ja ofta ateistiska världsbild har tagit sig många olika uttryck historien igenom, men den har alltid funnits där. Hela tiden har de försökt att vända människornas hjärtan och sinnen bort från sin Skapare. Det har varit ett oändligt krig mot Gud som har funnits där från tidens begynnelse.

Den evolutionära basen för den moderna tanken

Henry Morris dokumenterar vilken skadlig påverkan utvecklingsläran har haft på människors tankar och liv under århundradet efter Darwin. Han visar hur evolutionismen ligger till grund för allt modernt tänkan­de och näst intill alla vetenskaper.

Jag talar inte endast om darwinismen, eller biologisk evolution i allmänhet, utan om en evolution såsom en total filosofi som påstår sig kunna förklara alltings upphov och utveckling med naturliga egenskaper och processer i ett slutet universum, en utveckling som inte innefattar en yttre, övernaturlig Skapare (s 18).

Psykologi

Många människor, också kristna, betraktar utvecklingsläran som en ganska ofarlig teori som inte har någon speciell betydelse för deras egna liv. De inser inte hur evolutionistiskt tänkesätt dominerar inte en­dast inom de så kallade naturvetenskaperna såsom biologi, zoologi, geologi etc, men också genomsyrar psykologi och samhällsvetenskap. Det finns tillnärmelsevis inte något akademiskt vetenskapsfält som är mer påverkat av utvecklingstanken än psykologien och andra områden som behandlar det mänskliga beteendet.

Allt sedan Darwin – och särskilt Freud – har psykologer betraktat männis­kan som inget annat än ett utvecklat djur, och har därmed värderat männis­kans beteendeproblem utifrån en animalisk ståndpunkt. Experiment med apkatter och andra djur (t o m insekter) har brukats som hjälp till att be­handla mänskliga problem (s 32).

Men detta är en felaktig utgångspunkt just för att människan inte är ett djur. Människan har inte utvecklats ur andra livsformer, utan hon är skapad till Guds avbild. Bibeln framställer människan som en unik skapelse, med en levande och evig själ. Många moderna psykologer och filosofer betraktar biblisk kristen­dom – och särskilt tron på den bibliska skapelseberättelsen – som en form av mental störning. En del evolutionister betraktar faktiskt alla former av religion som osund och som »en rest av sociologiskt förtryck i det djursamhälle ur vilket människan har utvecklats» (sid 34). Dr Edward Wilson vid det berömda Harvard-universitet skriver:

När vi lär oss att förstå de evolutionära källorna, anpassningsförmågan och den genetiska historien till den religiösa impulsen, misstänker jag att den religiösa dogmatiken kommer att bli tilldelat ett fatalt slag (The Humanist 42:56 – Sep/Okt 1982. Citerat av Morris s 34).

Liberala kyrkor och teologiska utbildningsinstitutioner vänder sig i allt högre grad bort från det grundläggande studiet i Bibeln och teologin. Man orienterar sig allt mer mot studiet inom psykologi och rådgivning. Det är inte negativt att pastorer och kyrkliga medarbetare skaffar sig goda kunskaper om det mänskliga psyket, men det blir fel då man låter sig påverkas av den evolutionistiska och obibliska synen på människan som präglar mycket av den psykologiska vetenskapen i vår tid.

Bibeln är full av praktisk visdom med aspekter på det dagliga livet. Den har varit en livsvägledare för millioner människor i årtusenden. Den moderna beteendevetenskapen är genomsyrad av evolutionistisk humanism och gör stor skada på människorna. En rådgivning som byg­ger på de bibliska principerna har däremot alla förutsättningar för att också ge dagens moderna människa sann djupgående hjälp eftersom den bygger på den allvise och kärleksfulle Gudens Ord.

Mänskliga beteendeproblem stammar inte från ett djuriskt upphov, som Freud och de flesta andra inom detta fält har hävdat, utan från synden – från upproret mot Gud och hans Ord. Män och kvinnor är inte endast djuriska sammansättningar av biologiska komponenter. Varje människa har en evig själ, bestämd för himmel eller helvete, och detta må ges en grundläggande uppmärksamhet i det fall psykologien ska lyckas (s 36).

Även om Henry Morris här avslöjar sin reformerta och kalvinistiska ståndpunkt (»själen bestämd för himmel eller helvete»), har han likväl rätt i sin kritik av den moderna psykologin. En vetenskap som åberopar sig på att kunna förklara det mänskliga ursprunget, men som inte räknar med människans synd, är dömd att misslyckas.

Sociologi

Också inom sociologin har utvecklingsläran slagit rot. Forskning styrs ofta av mode och trender, och detta gäller inte minst sociologin. Idag talar de flesta sociologer med respekt för sig själva varmt om de resul­tat den så kallade »sociobiologin» har kommit fram till. Sociobiologer hävdar att komplexa insektssamhällen (myror, bin etc) kan ge oss mycken kunskap till förståelse av mänsklig sociologi. Genom att stu­dera bisamhället eller myrstacken kan vi lära mycket om människans sociala ursprung. Men det blir ett stort problem när man vill göra in­sektssamhället till ett mönster för förståelsen av sociologin, påpekar Henry Morris, något som vetenskapsmannen är klar över. Man vet nämligen inte hur dessa ofta så komplicerade insektssamhällen har uppstått. En av de mest välinformerade biologerna, Pierre Grasse, sä­ger öppet: »Vi befinner oss i ett mörker när det gäller insekternas ur­sprung» (Evolution of Living Organisms, NewYork,1977,s 30). Likväl vill evolutionistiska sociologer försöka förklara mänskligt socialt ursprung med hjälp av dessa insektssamhällen vilkas ursprung man inte ens kan förklara upphovet till! Det är inte förvånande att det mänskliga samhället har hamnat i ett sådant kaos, säger Henry Morris.

Alla grenar av den sociologiska vetenskapen, som t ex ekonomi, so­cialpsykologi, kulturell antropologi, politisk vetenskap, har redan från början helt dominerats av utvecklingstänkandet. Många av sociologins fäder, t ex Karl Marx, Herbert Spencer och Thomas Huxley, har varit ivriga anhängare av darwinismen, och August Comte (d 1857) som kommit att räknas som grundaren av den moderna sociologin, byggde sin vetenskapsfilosofi på ett pre-darwinistisk utvecklingstänkande.

Marx och Spencer blev ironiskt nog grundläggare av två sociologis­ka system som för många synes vara helt motsatta. Medan Marx blev den vänsterorienterade kommunismens fader, är Spencer räknad som en grundare av den högerorienterade »sociala darwinismen» som ledde till både rasism och imperialism. Men båda var varma försvarare av utvecklingsläran! Både Marx och Spencers teorier har var på sitt håll övat stort inflytande på samhället. Moris hävdar att Spencer var lika effektiv som Thomas Huxley med att främja darwinismen i England och USA. Han var en doktrinär evolutionist, till och med innan Darwin själv, och det var Spencer som uppfann uttrycket »survival of the fit­test» som ett av de mest berömda och beskrivande uttrycken för darwi­nismen.

Ett av de starkaste uttrycken för den evolutionistiska sociologin finns i teorierna om rashygienen. Dessa tankar dominerade starkt från slutet av I800-talet till tiden omkring det andra världskriget. Rashygi­en-teorierna utvecklades först av Darwins syskonbarn Francis Galton. Avsikten med dessa teorier var enligt Galton själv endast positivt för människorna. Han ville förbättra den mänskliga rasen genom att ge »de bäst ägnade raserna» bättre möjligheter till att föröka sig till fördel för de svagare raserna. Galtons teorier blev allt mer populära, och i skolor­na undervisade man om vikten av rena raser till mänsklighetens from­ma. Men då Adolf Hitler använde dessa teorier till att utveckla sin lära om den ariska rasens överlägsenhet, föll teorierna i popularitet.

Henry Morris använder ett helt kapitel till att behandla den evolutio­nära grunden för både rasismen, kommunismen och laissez-faire kapi­talismen. Vi ska därför komma tillbaka till detta tema senare. Här ska endast påpekas hur viktigt det är att vara klar över utvecklingslärans starka inflytande på de sociologiska vetenskaperna.

Etik

Också de humanistiska facken som litteratur, historia, språkvetenskap, filosofi, etik, lag och rätt är påverkat av utvecklingstanken. Inte minst gäller detta inom etiken. Medan Bibeln och dess etiska principer tidig­are var grundläggande, betraktas idag moral och etik som en produkt av evolutionen. Därför kommer uppfattningar om moral och etik att fort­sätta att utveckla sig i takt med samhällets förändringar. Det har allt eftersom tiden gått blivit allt vanligare att uppfatta människans morali­ska natur som ett resultat av en blind evolution.

Morris citerar bland annat John M. Allegro som skriver följande i American Atheist (28 sep 1986):

Det som den religiösa människan efter hand kom att kalla ’samvetet’, är endast den förmåga som gjorde dess mänskliga förfäder i stånd att hämma sina programmerade reaktioner till stimulans, med avsikten att få långsikti­ga fördelar av det. ’ Skuld’ är den oro som ledsagar och någon gång motive­rar den kontrollen, och ’gud’ är den ideella projektionen av samvetet i mor­aliska termer.

Teologi

Det kanske mest deprimerande bevis för evolutionismens dominans är det faktum att till och med moderna teologiska institutioner i stor grad har accepterat utvecklingsläran och omtolkat Skriften och teologin så att den passar in i utvecklingstänkandet. Avdelningar för filosofi och teologi vid världsliga universitet har blivit fullständigt humanistiska, antingen ateistiska eller panteistiska. Vid kristna högskolor och semi­narier som ägs av de stora kyrkorna, har den teistiska evolutionen i allmänhet accepterats. Då blir endast 1 Mos betraktad som myter och andliga allegoriseringar. Denna underminering av kristendomens fun­dament i 1 Mos har oundgängligen lett fram till förnekelse av det övri­ga i Bibeln vid många av dessa institutioner.

Evolutionsteorins uppkomst … har varit en katastrof för kristendomen. På­ståendet att livet och människan är ett resultat av en tillfällighet, är oförenlig med den bibliska läran om att livet är ett direkt resultat av en intelligent skapande aktivitet. Trots den liberala teologins försök att dölja detta, är det ett faktum att ingen teologi som bygger på Bibeln, kan förenas med de grundläggande påståendena hos darwinismen. Tillfälligheter och planläggning är motsatser, och nedgången för den religiösa tron kan med sannolikhet mer tillskrivas den intellektuella och vetenskapliga samhällets utbredelse och försvar för darwinismens version av utvecklingsläran än av någon annan enskild faktor. (Michael Denton i Evolution – A Theory in Crisis, s 66. Denton, en australisk forskare inom molekylär genetik, tror inte på en gudomlig skapelse men är likväl starkt kritisk till evolutionis­men.)

Detta avfall från biblisk skapelsetro har sin orsak i moderna teologers okritiska tro på att vetenskapen har »bevisat» evolutionen. Utveck­lingsläran kräver att 1 Mos förkastas, åtminstone omtolkas. I de fall de teologiska skolorna går med på detta krav, kommer resultatet efterhand att bli att hela uppfattningen av det bibliska budskapet som gudomlig, övernaturlig uppenbarelse förkastas.

Detta har redan skett vid de större läroställena inom den katolska, lutherska och reformerta delen av kristenheten. Men det håller också på att ske vid många av de mindre teologiska institutionerna som tillhör de mindre kyrkosamfunden. Flera konservativa skolor som tidigare lärt skapelsetron befinner sig nu mitt i en process där utvecklingen ound­gängligen går i evolutionistisk riktning. Några har redan kommit fram till ett komplett teistiskt utvecklingstänkande. Medan det finns andra som forfarande befinner sig i ett mellantillstånd där exempelvis teorier försvaras, som öppnar för förståelse av att dagarna i 1 Mos 1 kan betyda längre tidsperioder. Andra försöker ignorera hela problemställningen. Men alla som inte gör upp med den humanistiska och antikristliga ut­vecklingsläran, står i en verklig fara att hemfalla åt ett fullständigt god­kännande av den.

Henry Morris betraktar detta förfall från biblisk skapelsetro inom den kristna kyrkan och skolorna som ett uppenbart tecken på ändens tid, särskilt sedan utvecklingsläran framträder alltmer som vetenskap­ligt grundläggande.

Utvecklingsläran i undervisning och skolor

Det första mötet med utvecklingsläran för alla barn i vårt land sker ofta på daghem och i skolor. Ofta har barnen lärt från hemmet och i sön­dagsskolan att tro allt Guds Ord. De tror att Gud skapade världen på sex dagar så som Bibeln säger, och har inga problem med det. De vet att Gud är allsmäktig.

Därför blir det ofta en chock för dem att få höra av läraren som de lärt sig att respektera, att Bibelns berättelser bara är myter och äventyr, och att jorden och livet på den självfallet inte har blivit till inom sex dagar utan har gradvis utvecklats över en lång, lång tid under flera milliarder år. Konsekvensen blir helt följdriktigt hos barnen en stor förvirring och tvivel på vad de ska tro. Ska de lyssna till sina troende föräldrar eller till läraren som verkar ha så övertygande, vetenskapliga argument?

Det råder inget tvivel om att utvecklingsteorins starka dominans i hela undervisningssystemet bryter ned den uppväxande generationens tro på Guds Ord. Henry Morris behandlar utförligt den påverkan de evolutionistiska ideerna har haft på skolsystemet och de allvarliga följderna av det. Självfallet koncentrerar han sig på det amerikanska syste­met, men faktum är, att det är inte så stor skillnad på våra skolor och de amerikanska, när det gäller skolans okritiska beundran av utvecklings­läran och dess indoktrinering på våra barn.

Morris påpekar att inte endast innehållet i den moderna undervis­ningen (naturvetenskaperna, samhällsvetenskapen, de humanistiska facken) domineras av evolutionismen, utan hela undervisningsfilosofin och metodologin. Så har det inte alltid varit, säger han, och han visar att skolan har utvecklats från att vara en skola med en klar biblisk förank­ring i all undervisning, till en skola som idag totalt genomsyras av dar­winistiska tankar.

En av nyckelpersonerna i denna utveckling är John Dewey. Han föd­des 1859, samma år som Darwin publicerade sin Origin of the Species. Dewey var fullständigt överbevisad om evolutionismens ofelbarhet. Som ledare för de mycket inflytelserika lärarhögskolorna vid Universi­ty of Chicago och Columbia University, utövade han en enorm påverkan på många nyckelpersoner inom hela den pedagogiska miljön i USA.

John Dewey betraktas vanligtvis som huvudgrundare av den »pro­gressiva undervisningsrörelsen», som har fört med sig djupgående förändringar i skolorna, inte endast i Amerika, utan i många andra län­der.

En absolut tro på vetenskapen blev den drivande kraften bakom de progres­siva … Den viktigaste iden som kom att påverka pedagogerna, var den evo­lutionistiska – tanken att människan genom en naturlig utvecklingsprocess har utvecklat sig till sitt nuvarande stadium från normala djuriska förfäder. Evolutionen innebar en skarp brytning med den bibliska synen på skapel­sen, och den plockades snabbt upp av dem som var ivriga efter att motbevisa den ortodoxa religionens trovärdighet (Samuel L. Blumenfeld, NEA: Tro­jan Horse in American Education, 1984, s 43 – citerat av Morris, s 48).

Den progressiva pedagogiken byggde på uppfattningen att barnet en­dast är ett utvecklat djur och ska undervisas som sådant – inte som en unik individ skapad till Guds avbild med en rik utrustning. Ett barn betraktades bara som en medlem av en grupp och skulle därför under­ visas kollektivt för att anpassas till samhället. Dewey studerade det sovjetiska undervisningssystemet och var själv både socialist och ma­terialistisk panteist.

Till en viss grad motsägs Deweys progressiva utbildningsfilosofi idag. Men det betyder inte att den evolutionistiska basen för de offent­liga skolorna är mindre framträdande nu än tidigare. En engelsk natur­facklärare, som inte själv tror på skapelsen, säger: »För mig verkar det som om våra nuvarande utbildningsmetoder i darwinismen misstänkt liknar indoktrinering.» Han säger att den som undervisar i Darwins teorier i synnerhet inte kan befatta sig med bevisen för utvecklings­läran, av det enkla skälet att det finns inga sådana bevis. (G. H. Harper, »Darwinismen and Indoctrination», School Science Review 59/1977, s 258 och 265).

Morris ser mycket allvarligt på evolutionismens starka genomsyran­ de av alla de moderna vetenskaperna. Han hävdar att utvecklings­tänkandet är i grunden ansvarigt för den negativa utveckling som vi är vittne till när det gäller samhället. Kaotisk moral och sociala upplös­ningstendenser har accelererat det sista decenniet i takt med utveck­lingslärans utbredning. Längre fram i boken kommer han in på orsak/verkan förhållandet. Något vi ska kommentera i nästa artikel.

EE