Ordföranden för Stiftelsen Biblicum skriver i Göteborgs-Posten den 10 jan 1997:

Mystik det nya evangeliet

I julaftonens GP får vi läsa en intervju med den nye ärkebiskopen i Svenska kyrkan. Just då prästerna förberett sina julpredikningar och julmässor, får de av sin nye »chef» veta att de skall lära sig ett nytt evangelium. Glädjebudskapet skall i fortsättningen vara »mystiken». Mystiken skall ge nytt liv åt kyrkan. Glappet emellan kyrkan och folket är för stort, vi far veta hur det skall minskas. Tidigare har människan varit för liten och kyrkan för stor, nu skall det bli tvärtom. [1]

Nu skall kyrkans budskap vara en sammanfattning av kyrkfolkets tankar och erfarenheter. Kyrkan skall bli en idébank. I stället för att lyssna till kyrkans budskap skall människor ha med sig idéer och erfarenheter och ge åt kyrkan. [2]

Under sådana förhållanden blir det fel av kyrkan att ha en bestämd uppfattning, t ex om kärlek och äktenskap. Samboende och utomäktenskapliga sexuella förbindelser är inte fel utan lika äkta som något annat, enligt ärkebiskopen. [3]

Löftet vid vigselakten om livslång trohet och kärlek är endast en intention hos den som avger löftet. Att tro något annat är ett enda stort missförstånd, enligt biskopen. Nu skall prästerna i Svenska kyrkan reda ut detta missförstånd. Det kommer under den nye ärkebiskopens ledning att anses som ett patriarkaliskt förtryck av kvinnan, att i fortsättningen tala om trohet och äktenskapets helgd. [4]

För att sätta en riktig ärkebiskoplig auktoritet bakom sin äktenskapssyn tar han Luther till föresprakare för »sambosex», det skulle inte Luther ha ogillat, säger han. [5]

Det är inte svårt att räkna ut, att Bibeln inte har någon framskjuten position i den kyrkan. Tänk om någon skulle komma på iden att läsa om hur Gud instiftar det heliga äktenskapet! Eller om någon skulle läsa om hur Jesus talar om äktenskapet som okränkbart! Tänk om någon av kyrkobesökarna skulle hitta stället där aposteln gör jämförelsen mellan Kristus och församlingen och man och hustru i äktenskapet! Eller om någon skulle komma ihåg sin konfirmandundervisning där man fick lära sig Luthers förklaring till sjätte budet! Då kommer säkert ärkebiskopen att bli framgångsrik i sin strävan att göra Svenska kyrkan mindre. Kyrkans »storhet» beror på om hon har något att ge åt den som söker hennes hjälp. [6]

Det är inte ett »mystikens» evangelium kyrkobesökaren behöver. I första hand är hon i behov av att höra den sanning som kyrkan fått sig anförtrodd i de heliga Skrifterna. Glädjebudskapet löd: »Se jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född år er…» En Frälsare till förlorade syndare. Det är inte endast ett glapp mellan den nye ärkebiskopens kyrka och herdarnas tillbedjan i stallet. Där är ett svalg. [7]

Alvar Svenson
Pastor i Lutherska Bekännelsekyrkan

 

Populärvetenskap om hinduismen

I Centrumbladet, lokaltidning till hushåll i Göteborgs centrum, skriver Axel W Karlsson den 11/3 en artikel som han benämner Populärvetenskap om hinduismen, detta med anledning av ett föredrag som fil. dr Eva Hellman höll i Föreningen för populärvetenskap. Dr Hellman säger där: [0]

»Den vanliga västerländska och svenska synen på hinduismen är att den är världsfrånvänd, koncentrerad på befrielse från lidande via en inre andlig väg, där askes och meditation spelar en stor roll. Vi ser gärna hinduismen som tolerant och pluralistisk, öppen för att alla religioner för till frälsning och präglad av icke-våld, ahimsa.» [1]

Eva Hellman kommer sedan in på vad hon kallar »politiserad hinduism». Hon skriver: »Den politiserade hinduismen är emot den sekulariserade demokrati som t ex det nehruhska kongresspartiet företräder. ’Världshinduiska rådet’ vill ersätta denna med ett ’dharmiskt parlament’. Staten bör styras av präster. Man vill återvända till den forntid då det hinduiska samhället enligt ideologin var det högst utvecklade av alla. [2]

Den politiserade hinduismen förespråkar en samhällsuppfattning som har till syfte att skapa ett samhälle, som skall bilda en harmonisk helhet av grupper med olika uppgifter. Man räknar med fyra klasser: ledare (brahminer), krigare och administratörer, näringsidkare och arbetare. Kastsystemet skall reformeras och bli ett eftersträvansvärt ideal för nationell enhet. [3]

Rörelsen leds av skickliga organisatörer och bärs upp av ideologiutbredande organ, två politiska partier och en rad aktionsgrupper. 1984 startade ’Världshinduiska rådet’ en kampanj i vilken de krävde att Ram-templet i Ayodhya skall återuppbyggas som ett av Indiens största och förnämsta tempel. Aktionen visar prov på en märklig religiös produktivitet. [4]

Föreställningen om guden Ram har historicerats. Han framställs otraditionellt, ibland som stridande, ibland som barn, vilket har mobiliserat kvinnor i kampen. Kampanjen har lett till häftiga sammanstötningar mellan muslimer och hinduer, med många skadade och dödade.» [5]

Hinduisk religion brukas sägas vara den mest toleranta. På samma gång som den är präglad av en panteistisk religiös uppfattning, enligt vilken gudomen genomtränger alltet och världen uppfattas som gudomens kropp–en åskådning som borde främja tolerans mot oliktänkande–ser vi här att modern hinduism också har klart teokratiska drag. Då förstår vi den spänning och den strid som råder mellan Indiens hinduer och muslimer. Båda vill på sitt sätt upprätta ett gudsvälde, ett rike styrt av Gud. [6]

 

Kristen skrift förbryllar

Skriften »Från minus till plus» har redan kommit i var mans brevlåda i vårt land. Kerstin Wallin skriver härom i Göteborgs-Posten den 11 febr 1997: »Skriften från minus till plus fick ovanligt starkt gensvar bland prästerna i Svenska kyrkan på västkusten. Kampanjledaren Ingvar Holmberg är både glad och förvånad. [0]

– Och jag är särskilt förvånad eftersom jag vet att ärkebiskopen Gunnar Weman var avogt inställd till kampanjen. Vid det här laget har snart alla hushåll i Sverige fått den lilla evangelisationsskriften. Den bygger på en vision som den tyske evangelisten Reinhard Bonnke fick 1992. I visionen sade Gud till honom att han skulle skriva ett evangeliskt häfte och sprida till alla hushåll i västvärlden. [1]

1994 kom häftet ut i Storbritannien samtidigt som det spreds i alla tysktalande länder. Bara i Västeuropa har 70 miljoner fått häftet och i USA och Kanada delas snart 125 miljoner exemplar ut. Bonnkes kampanj har blivit den största tvärkyrkliga kampanjen någonsin. [2]

Det som bland annat väckt anstöt hos många är kravet att de som stöder kampanjen måste skriva under vissa trossatser, till exempel att Bibeln är Guds ord, och därmed inta en mer fundamentalistisk hållning. [3]

I Sankt Pauli församling i Göteborg som också anslutit sig till kampanjen säger kontraktsprost Stig Andersson: »Att gå med betyder inte att man ställer upp på allt. Men jag ställer helt upp på att Bibeln är Guds ord. Han menar också att Från minus till plus är mycket bättre än Lilla boken om kristen tro» (den evangelisationsskrift som Svenska kyrkan gav ut förra året). [4]

Martin Andersson, Vännäs, kyrkoherde i Lutherska Bekännelsekyrkan, har underkastat denna publikation en mer ingående granskning. Redan inledningsvis skriver han: »I jämförelse med andra s. k. ’andliga skrifter’ har denna skrift ett betydligt bättre innehåll. ’Från minus till plus’ nämner åtminstone synden, Jesu lidande och död med flera bibliska sanningar.» [5]

Det bör nämnas att detta häfte inleder med att tala om betydelsen av Kristi kors. I detta sammanhang citeras Skriftens ord: »Kristus dog för oss medan vi var syndare». Därefter övergår den till att tala om »den hemska sanningen om oss själva». Därvid citeras aposteln Paulus ord i Rom 3:23: »Alla har syndat och saknar härligheten från Gud.» Vårt mänskliga minus, heter det, finns i hjärtat på oss alla. [6]

Men här förkunnas också evangelium: »Använd din fallskärm». Andersson skriver: »Så börjar det avsnitt i boken som handlar om hur människan kommer till tro och blir ett Guds barn. Här finns i början ett stycke som är alldeles utmärkt, ett klart och tydligt evangelium. Stycket lyder: ’Tro på Herren Jesus, så skall du bli räddad. Det finns ingenting annat vi kan göra. Vi kan inte frälsa oss själva; vi kan bara kasta oss på det som Jesus gjorde för oss på korset. Han har gjort allt det vi behöver’.» [7]

Andersson skriver härom: »Tänk om man hade nöjt sig med detta uttalande, eller fortsatt i samma stil med ett klart och befriande evangelium. Men tyvärr så förstör man sedan det trösterika evangelium man nyss förkunnat. Man hänvisar människan till hennes egna handlingar. Man hänvisar den människa som frågar efter räddning för sin själ, inte till den objektiva rättfärdiggörelse och förlåtelse, som skedde på Kristi kors, utan till hennes egna handlingar och beslut: ’Vi måste handla omedelbart, Vi måste dra i utlösaren. Om du är beredd att komma till korset för att få den hjälp du behöver, är det två steg du måste ta. Om du ändrar inställning kommer Jesus att ändra på din situation. Du bestämmer dig för att tro. Varje person avgör själv om han eller hon skall dra i utlösaren’.» [8]

När det nu sägs: »Tro är handling och ett beslut», hänvisas till Skriftens ord. »Bibeln klargör, heter det: ’Detta är Guds verk (gärning): att ni tror på honom som han har sänt – nämligen Jesus.» Bibelordet är helt klart. Det är inte här fråga om den oomvända människans gärning, att hon i sitt oomvända tillstånd skulle kunna ändra inställning och bestämma sig för att tro. Det är helt och hållet Guds gärning, när någon tror, Guds gärning i kraft av det predikade evangeliet. [9]

Andersson skriver: »Gud vare evigt tack och lov! Jag får vila i vad Kristus ha gjort för mig syndare. Jag behöver inte undersöka om JAG har rätt inställning, om JAG har tagit de rätta stegen, om jag har dragit tillräckligt kraftigt i utlösaren på frälsningsfallskärmen. Nej, jag får tro och lita till evangelium. Bibelns underbara budskap säger att ALLT, precis ALLT vad som gäller min frälsning blev klart långt innan j ag ens började bekymra mig om den saken. Gud Fadern och Gud Sonen ordnade det åt mig för 2000 år sedan.» [10]

Andersson avslutar: »Bibeln lär oss att denna saliggörande tro inte är något som vi bestämmer oss för. Tron på Jesus är inget som människan av egen kraft kan ta sig. Det är sant att Gud i Skriften uppmanar till tro, men samtidigt måste vi komma ihåg att det är Gud den Helige Ande som genom Ordet, undervisningen och uppmaningen själv i människan skapar tron och omvänder henne till Gud. Jesus säger: »Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt.»…. »Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom,… (Joh 6:29,44). Och aposteln Paulus vittnar: »Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.» (Ef 2:8-9) [11]

IF