Predikan på tjugonde söndagen efter Trefaldighet
Av Stefan Hedkvist
Text: Luk 12:42–48
Dagens predikan handlar om uthållighet. Vi skall hela tiden troget och uthålligt tjäna Herren med den förmåga vi har medan vi väntar på Jesu återkomst. [1]
Dagens predikotext utgörs av Jesu svar på en fråga som Petrus ställt med anledning av det som Jesus strax förut undervisat om. Jesus hade undervisat om att Herren väntar sig trohet i tjänsten av sina tjänare. Han väntar sig att de alltid skall vara trogna i det arbete de fått av Herren, att de alltid skall vänta hans återkomst och vara beredda när han än kommer tillbaka. Han hade sagt: »Spänn bältet om livet och håll lamporna brinnande. Var lika tjänare som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som genast är redo att öppna för honom, när han kommer och knackar på. Saliga är de tjänare som Herren finner vakande när han kommer. Amen säger jag er: Han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem. Kommer han under andra eller tredje nattväkten, saliga är de om han finner dem vakande. Men det förstår ni ju att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han inte låta honom bryta sig in i sitt hus. Var också ni beredda, ty i en stund då ni inte väntar det, kommer Människosonen.» När Jesus sagt detta frågar Petrus: »Herre, talar du i den här liknelsen om oss eller gäller den alla?» [2]
Herren väntar sig trohet av sina tjänare. (Uttrycket »spänn bältet om livet» innebär att ständigt arbeta eller vara beredda för arbete. På Jesu tid gick man klädda i långa livklädnader som bands upp av ett bälte när man skulle kroppsarbeta.) Herren vill att vi skall vara uthålliga i att göra hans vilja. Herren skall också själv belöna de tjänare som han finner trogna i sitt arbete när han kommer tillbaka. Han skall låta dem gå till bords och själv betjäna dem. Detta är den högsta belöning någon människa kan tänka sig – att bli betjänad av Herren själv. [3]
Jesus undervisar här lärjungarna om vad de skall göra medan de väntar på hans återkomst. Jesus hade ju tidigare visat lärjungarna vem han var på förklaringsberget, som vi kan läsa om i Luk 9. Han hade där visat sin gudomliga härlighet för tre av lärjungarna så att de kunde se den med egna ögon. Därefter hade han stigit ned från berget och för andra gången förutsagt sitt lidande i Jerusalem. Han hade med sina lärjungar påbörjat färden upp till Jerusalem och under färden undervisar han dem om många ting. Han hade i sin förutsägelse av lidandet också sagt att han skulle bli dödad men stå upp igen på tredje dagen. Lärjungarna skulle komma att få se honom under 40 dagar efter hans uppståndelse, sedan skulle de få se honom uppstiga till himmelen. Det Jesus nu undervisar dem om är att han skall komma tillbaka. Men han säger inte vid vilken tidpunkt, istället inför han ett moment av osäkerhet – ingen kan veta den tidpunkten. Lärjungarna skulle vara helt säkra på att han skulle komma tillbaka – men de kunde aldrig veta när. Han skall komma i en stund ingen kan tänka. Och medan de väntar skall de troget tjäna honom och Herren skall själv belöna den han finner trogen när han kommer. [4]
Det finns alltså tre anledningar till att Herrens tjänare alltid, ständigt, utan avbrott skall vara trogna i den tjänst han gett dem:
- därför att han befallt dem detta och vill det
- därför att han själv skall belöna dem som han finner trogna när han kommer
- därför att ingen kan veta vid vilken tidpunkt han kommer tillbaka.
Efter att Jesus så har uppmanat lärjungarna till att ständigt vara trogna i den tjänst Herren gett och vara redo för hans återkomst och sagt att han själv skall belöna dem han finner trogna när han kommer, då frågar Petrus om detta bara gäller dem som apostlar eller om det gäller alla. Jesu svar innebär att detta gäller alla men att det skall vara en skillnad både i belöning och i straff mellan olika tjänare. De som blivit grundligt undervisade i Herrens vilja och vet hans vilja men ändå inte gör efter hans vilja skall få strängare straff än de som inte blivit så grundligt undervisade. Likadant, Herren skall kräva mer av de som fått stora gåvor som de kunnat bruka i hans tjänst. De som fått stora gåvor att bruka till Herres ära men inte gjort det skall få ett strängare straff. [9]
Herren kommer att i domen kräva mer av apostlarna och av präster och pastorer än av andra. I sitt svar talar Jesus först och främst om de personer i kyrkan som kallats till att styra i kyrkan och att räcka Guds folk den andliga födan som är Guds Ord – alltså i första hand apostlarna och präster och pastorer. Jesus svarar Petrus: »Vem är den pålitlige och förståndige förvaltare som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras kost i rätt tid? Det är den tjänare som hans herre finner göra så, när han kommer. Salig är den tjänaren.» Förvaltare som är satta över Guds tjänare för att ge dem deras kost i rätt tid är präster och pastorer i kyrkan. Dessa är satta att räcka Guds folk det Guds ord de behöver, deras andliga kost. Det ord som Biblicum här översatt med »kost» betyder egentligen en »bestämd matranson» eller »tilldelning». Därför hade det varit bättre om man som tidigare översatt ordet med »deras bestämda kost». Pastorn skall ha den kompetensen att han kan räcka Guds folk den bestämda kost som Gud avsett för var och en av dem. Han skall ge åt barnen deras bestämda kost som är barnundervisning på deras nivå. Han skall ge de vuxna som kommit längre i den kristna tron den fasta födan som är en mer avancerad undervisning i Guds Ord. Detta innefattar exempelvis den svårbegripliga läran om utkorelsen som det talades om i dagens evangelium. Pastorn skall kunna avgöra vilka som behöver straffas och varnas med lagen och vilka som behöver uppmuntras och tröstas med evangeliet. Han skall ge åt var och en den bestämda kost som han behöver och pastorn skall också göra det i rätt tid. Regelbundet och ofta och precis då det behövs. Den som behöver höra lagen skall få höra den i rätt tid så att han inte hinner falla för djupt och den som behöver tröstas med evangeliet skall få höra det i rätt tid innan förtvivlan fått överhanden. Detta är pastorns ständiga syssla och salig är den som Herren finner mitt uppe i sitt arbete när han kommer tillbaka. Den som visar sig trogen i sitt arbete skall belönas och få mer anförtrott. Herren säger: »Jag säger er sanningen: Han skall sätta honom över allt han äger.» [10]
Men om tjänaren inte är trogen utan »skulle säga i sitt hjärta: Min herre kommer inte så snart» och så börjar missköta sin tjänst och misshandla dem han blivit satt att vårda då skall »den tjänarens herre komma en dag han inte väntar det och i en stund han inte anar det och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland de trolösa.» Den präst som missköter sin kallelse skall straffas och om prästen grovt misskött sin kallelse är det ett bevis på hans otro och detta gör att han hamnar bland de trolösa. Denna undervisning kommer igen på många ställen i NT. I Jakobs brev läser vi: »Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.» [11]
Därmed har vi kommit in på själva domen. När Jesus i vår text förklarar de omständigheter som inverkar på domen förstår vi att han inte bara har apostlarna eller prästerna i tankarna även om han främst talat om dem. Nej, samma undervisning återkommer på andra ställen och orden är så allmänt hållna att vi förstår att det han nu säger gäller alla, alla troende. Vi finner ju också i NT uppmaningar till trohet som inte bara riktar sig till prästerna utan vi kan hitta specifika uppmaningar till trohet som riktar sig till alla grupper av människor, barn och föräldrar, kvinnor och män, makar och änkor, gamla och unga, slavar och herrar, fattiga och rika osv. I vilken ställning vi än är väntar sig Herren att vi skall vara trogna och hålla oss redo och göra hans vilja medan vi väntar hans återkomst. Och när vårt arbete i hans tjänst skall bedömas är det vissa omständigheter som påverkar bedömningen. Och dessa är: [12]
det mått av kunskap om Herrens vilja vi har
de gåvor Herren gett oss att bruka i hans tjänst
det mått av ansvar vi blivit betrodda
Jesus säger: »Den tjänare som vet sin herres vilja men ingenting ställer i ordning och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. Men den som inte känner till den och gör något som förtjänar spöstraff, han skall piskas med få rapp. Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas så mycket mer.» [16]
När Herren säger: »Den tjänare som vet sin herres vilja men ingenting ställer i ordning och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. Men den som inte känner till den och gör något som förtjänar spöstraff, han skall piskas med få rapp.» skall det uppfattas så att vi skall ta reda på Guds vilja och göra den. Det får ju inte uppfattas så att vi skall hålla oss okunniga om Herrens vilja för att undgå det strängare straffet när vi inte gör hans vilja. På det sättet tänker ju otron som ju varken vill veta av Guds vilja eller göra efter den. Men den som tror vill ju alltid veta vad som är Guds vilja och också göra efter den. (Det är ju också ett missbruk av våra gåvor om vi kan läsa och lära oss Guds ord men inte gör det.) Men nu finns det skillnader i kunskap och insikt bland de kristna. Dels på grund av att somliga blivit bättre undervisade än andra, dels på grund av att vi har olika gåvor när det gäller att studera, förstå och minnas Guds ord, kanske främst beroende på ålder. Ett handlingssätt som Herren kan ha överseende med hos en kristen, eftersom han inte visste bättre, det straffas hårt hos en annan, eftersom han visste vad som var Guds vilja men inte gjorde den. [17]
På samma sätt är det med de gåvor som Herren gett oss. »Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket.» Gud ger oss en mångfald gåvor för att vi med våra kroppar och hela vårt liv skall ha möjlighet att ära honom. Med gåvor menas allt som vi kallar för vårt, vår kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen, mat, kläder, hus och hem, pengar och allt vi behöver för vårt liv. Och Herren ger oss allt detta för att vi i våra liv skall kunna hålla gudstjänst till hans ära, dvs. leva så att Gud blir ärad i våra liv. Men det är skillnad på gåvorna, åt somliga har han gett mer krafter än andra, åt somliga mer ägodelar, åt somliga större förmåga att lära och undervisa, åt somliga större förmåga att ta sig an människor osv. Och den som fått större gåvor än andra av honom skall det krävas mer. Ni hör att Herren inte begär att vi skall tjäna honom över vår förmåga utan att han ger oss de gåvor han avsett för oss så att vi kan tjäna honom med det som han ger oss. Men den som inte tjänar Herren med det han kan och har, han missbrukar Guds goda gåvor. [18]
Det Jesus sedan säger kan förstås på två sätt. Jesus säger: »den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas så mycket mer.» Man kan förstå det som en parallellism till det förra med samma innebörd, alltså, av den som fått mycket skall det krävas mycket. Men man kan också förstå det så att den som blivit kallad till en tjänst i kyrkan som innebär att man blivit betrodd med ett stort ansvar, av honom skall det utkrävas mer än av den som inte kallats till en lika ansvarsfull tjänst. [19]
Idag predikar Jesus lagen för oss, han talar om vad han kräver av oss och om belöning och straff och dom. Men bakom denna predikan ligger ett löfte, det är löftet om vår Frälsares återkomst. Detta skall vi alltid ha för ögonen och veta att vår Frälsare kan komma tillbaka snart. Detta är ju också vår önskan. I Uppenbarelsebokens sista kapitel hör vi ju hur kyrkan svarar på Herrens ord där han säger: »jag kommer snart», »Amen. Kom, Herre Jesus!» Det är vår och hela kyrkans önskan att Herren snart skall komma tillbaka. Men under tiden vi väntar vår Frälsares återkomst har vi en uppgift att fylla här på jorden. Det är att göra Guds vilja och ära honom med våra liv. Och nu lär vi oss idag att Herren väntar sig av oss att vi skall vara trogna i vår uppgift. Eftersom han inte uppenbarat när han kommer tillbaka utan sagt att han kommer i en stund när ingen tänker det, skall vi alltid vara redo och alltid tjäna honom så att han finner oss mitt uppe i detta arbete när han än kommer. Han väntar sig trohet av oss. Detta väntar sig ju också en arbetsgivare av sina arbetare i samhället. Han väntar sig att de troget skall utföra sina sysslor efter bästa förmåga eftersom han ger dem lön. Så mycket mer kan då Herren vänta sig av oss att vi skall vara trogna då han ju först frälst oss och gett oss en skatt i himmelen, dessutom ger han oss allt vi behöver för detta livet och mer därtill för att vi skall kunna tjäna honom. Han har redan gett oss allt som borde motivera oss att tjäna honom och vara trogna, men som om han inte kan vara nog god mot oss, så lovar han oss dessutom belöning för att vi tjänar honom med de gåvor han själv ger åt oss. Han lovar en belöning för att vi i våra liv tackar honom för att han frälst oss. Och han har inte lovat oss bara någon liten bonus eller extrapåslag som uppmuntran utan den högsta belöning som någon kan tänka sig – att han, som är hela världens Skapare och Herre, skall låta oss sitta till bords i sitt rike och själv betjäna oss. Det är underligt att någon kan annat än älska och tjäna Herren som är så god. Amen. [20]
Herre, gör oss till dina trogna tjänare. Lär oss att se allt du ger oss som goda gåvor som vi kan använda till din ära. Gör oss uthålliga i din tjänst så att ingen och inget kan hindra oss att ära dig. Bevara oss så att inget förleder oss att söka andra mål med vårt liv. Kom Herre Jesus, kom snart så som du lovat. Amen.