Av Lars Gahrn
Svenska Folkbibeln är som bekant klar efter 12 års arbete. Översättningen har inte bara sålts mycket bra utan även fått stor uppmärksamhet i medierna. Flera uppskattande recensioner och omdömen kan noteras. [0]
Erkännsamma recensioner
I tidningen Dagen recenserades NT 96 den 24 april av teol. dr Rhode Struble. Ingressen sammanfattar hans recension på följande sätt: [2]
»NT-96 har lyckats över förväntan bra med sin översättning. Som helhet är den texttrogen. Stilen är ledig och lättförståelig med en underton av värme och gudsfruktan. Den försöker tolka grundtexten utan eftergifter åt något håll, skriver teologie doktor Rhode Struble och visar detta genom ett antal exempel på tolkningar i 1981 och 1996 års Nya testamente.» [3]
I själva recensionen kan särskilt följande ord vara värda att anföra: [4]
» – Den av många efterlängtade översättningen av Folkbibelns Nya testamente har äntligen kommit. Den ger ett trovärdigt intryck, texttrogen och med en lättflytande stil. Den verkar också välgörande fri från omvärldens teologiska och profana uppfattningar. Samtidigt utnyttjar den det religiösa språk som sedan några århundraden fått insteg i det svenska språket.» [5]
Redan den 11 april hade redaktör Torbjörn Freij skrivit följande uppskattande omdöme under den ännu erkännsammare överskriften »Angelägen översättning»: [6]
» – Svenska Folkbibeln är ett projekt som burits upp av olika kristna grupper som var för sig haft mycket olika teologi, men ändå delat samma strävan, att vara så bibeltrogna som möjligt. Här har pingstvänner och syskon från det lutherska Biblicum kunnat samsas och nå fram till ett intressant resultat.» [7]
I tidningen Magazinet den 29 mars var Ulf Ekman översvallande glad och tacksam. Han skrev bland annat följande i sin ledare: [8]
» – Efter över tio års möda och arbete är Svenska Folkbibeln äntligen klar och den kommer att bli till stor välsignelse. Den är bibeltrogen och den kommer att bidra till bibeltrogenheten i Sverige. [9]
– Ett stort tack till Stiftelsen Svenska Folkbibeln för ett mycket bra arbete! [10]
– Därför är det glädjande att nu få Folkbibeln, eftersom översättarna har en sådan klar bibelsyn. För dem är bibeln verkligen Guds ord. Den är inspirerad av Guds Ande. Varje ord har kommit till av den helige Andes inspiration. Man står alltså på samma grund som kristenheten har gjort genom hela dess historia. Därför är det roligt, och viktigt, att läsa Svenska Folkbibeln.» [11]
Beröm för stilen
I Gotlands Allehanda den 22 maj ger docent Bengt Stolt NT 96 gott betyg för dess stil samtidigt som han i detta sammanhang inte kan undgå att påtala bristerna i NT 81: [13]
»Det är den som nu används vid Svenska kyrkans gudstjänster. Det betyder att den som konfirmerats före låt säga 1981 och är van vid 1917 års bibeltext har svårt många gånger att känna igen sig. Stilen är medvetet torftig, och namn som Golgata och Sackeus går inte att känna igen. Den barmhärtige samariten kallas av någon anledning samarier. Jesus är inte längre iförd livklädnad utan går omkring i långskjorta, vad det nu kan vara för något. [14]
Känsla av helg
Här har den nya Folkbibeln nöjt sig med att ändra på föråldrade ord och uttryck. Den är genomgående skriven på ett språk, som de något äldre känner igen. Det är moderniserat men ger en känsla av helg och högtid, som gör språket väl lämpat för gudstjänstbruk. [16]
En skillnad i stilnivå kan vi uppleva i dessa dagar, när hela landet firat Carl XVI Gustafs 50-årsdag. Tidningsreferaten har växlat mellan det högtidliga »konungen» och det mera familjära »kungen». Den miljöprofessur som inrättades för att hylla kungen är uppkallad efter »Konung Carl XVI Gustaf». På samma sätt växlar Folkbibeln mellan »kungen» och »konungen». NT 81 skriver genomgående »kungen», oberoende av om det är ett högtidligt sammanhang eller ej. [17]
Sådant här kan verka småttigheter, när man ser det lösryckt ur sitt sammanhang. Men läser eller hör man en bibeltext, så blir intrycket genast ett annat. [18]
Aktuell text
Ett exempel på att vår officiella översättning NT 81 inte alltid är lämpad för gudstjänstbruk ger oss den i dagarna aktuella pingstdagens epistel. Där berättas hur de första kristna började tala i tungor. I fortsättningen av skildringen berättas att de utomstående tolkade deras uppförande så: »De har druckit sig berusade på halvjäst vin.» I en fotnot heter det att halvjäst vin smakar sött. [20]
Antingen har man tänkt sig att prästen vid en gudstjänst skulle läsa bibeltexten med vidhängande fotnot, eller också har man inte tänkt alls. Den nya Folkbibeln skriver rätt och slätt: »De har druckit sig fulla av sött vin.» Exemplet visar att den nya Folkbibeln fungerar bättre än den officiella NT 81 som den kyrkobibel som inte blev av, i varje fall för de något äldre. Hur vore det att tillåta den som ett alternativ, i varje fall på prov, och sedan låta församlingarna säga sin mening?» [21]
Även överskriften kan vara värd att anföra: »Ny bibelöversättning är moderniserad men ger känsla av helg och högtid.» [22]
Många nyhetsartiklar
Svenska Folkbibeln har inte varit ute i handeln särskilt länge, och därför är det förståeligt, att antalet regelrätta recensioner än så länge inte är många. En bok med 528 tätt tryckta sidor läses inte i en handvändning, och därför kan vi nog få vänta länge på flertalet recensioner. [24]
Antalet nyhetsartiklar har dock varit stort i alla slags tidningar, och genom dessa artiklar har NT 96 och dess syfte presenterats för en omfattande läsekrets i både Sverige och Finland. Flera av männen bakom översättningen har fått komma till tals i intervjuer. För att visa bredden i presentationen kommer här en förteckning på ett antal sådana nyhetsartiklar: Dagens Nyheter 13/4, Jönköpings-Posten 22/4, Sändaren 2/5, Veckomagasinet Kyrkpressen, Petrus 10/5, Hufvudstadsbladet 26/5, Målarnas Facktidning 4/96, Kristen Fostran 4-5/96, Korsets budskap, Kyrkans tidning 21/96. [25]
Grinighet i Kyrkans Tidning
NT 96 har tillkommit som en protest mot Svenska kyrkans NT 81. Betecknande nog har Kyrkans Tidning endast en obetydlig notis om den nya översättningen, och denna notis andas fiendskap. Med överskriften »Bibeln översatt – igen» talar man om att fler översättningar – enligt KT:s mening – inte behövs, och inne i denna minimala notis framför man en grotesk anklagelse: »Det som kommit är Svenska Folkbibeln, en version vars översättare ska ha samma gudomliga inspiration som bibelböckernas författare hade.» Något sådant har inte sagts av någon av personerna bakom NT 96, och bara tanken är en hädelse. Vill man ha tillförlitligare upplysningar om NT 96 kan man vända sig från Kyrkans Tidning till Målarnas Facktidning. Där stämmer alla uppgifter. [27]
Liberalteologerna hävdar att Skriften är mångtydig
I Kristen Fostran har man inte hunnit skriva om Svenska Folkbibeln, men en bild av boken finns med bredvid en mycket välskriven och klargörande artikel av signaturen O. G., som påpekar att ordet tolka numera ofta får en annan betydelse än den gängse: [29]
»Tolka kan också stå för att ge uttryck för sina känslor, t.ex. föredra en musikkomposition. Det heter ofta att solisten på ett personligt sätt tolkade verket. När ordet tolka används på detta sätt, innebär det, att det är den personliga uppfattningen, som blir överordnad. ’Jag tolkar det på mitt vis’, är ingen ovanlig kommentar i olika sammanhang. [30]
Att sätta sig själv över Guds Ord
När vi går till Bibeln, kan vi se denna förskjutning i innebörden av ordet tolka. I 1917 års översättning finns överhuvud inte ordet tolka. Det kan vara värt att notera detta faktum. I 1981 års NT finns det däremot på flera ställen, som framgår av bredvidstående ruta. Vilka slutsatser kan nu dras av detta faktum? Uppenbarligen är det så, att det finns en betydande grupp teologer, som menar, att det är rätt och rimligt, att vi tolkar Guds Ord. Resultatet av detta har vi sett. Men – vad sker, när Guds Ord tolkas? Naturligtvis detsamma som när en musikalisk komposition tolkas. Det är den egna, personliga uppfattningen, som får råda. Man sätter sig m.a.o. över Ordet.» [32]
Med andra ord hävdar liberalteologerna att Bibelns budskap kan tolkas på många olika sätt. Detta ger dem frihet att välja den tolkning – nästan alltid den vantolkning – som överensstämmer med tidsandan. Häremot hävdar de bibeltrogna teologerna att Bibelns budskap är klart och entydigt. Intressant nog reagerar Rune Forsbeck i Sändaren 21/96 mot att Bibelns budskap framställs som entydigt. Han skriver: »Tyvärr är det betecknande för Folkbibeln att den inte återger Jesu fråga i Luk 10:26 riktigt utan med följande: ’Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där’?» Det är ägnat att ge intrycket att lagen kan läsas och förstlås på bara ett sätt. Det frågeord som står i grundtexten betyder dock ’hur’, och det sättet att fråga var vanligt bland de skriftlärda. Det var djupt medvetna om att texten kunde läsas och tolkas olika. Det var det som gjorde deras egen verksamhet möjlig.» I själva verket är grundtexten så entydig att till och med Forsbecks gelikar i den statliga bibelkommissionen översätter på samma sätt som Svenska Folkbibeln. [33]
Likaså bekymrar det honom, att man kan få intrycket av 1 Kor 6:9 att en homosexuell läggning och inte bara homosexualitet i handling skulle vara syndig. Det är dock så, att Bibeln lär att även begärelse är synd (Matt 5:28, Rom 7:7, 13:9, l Petr 2:11 med flera). Det kommer vi inte ifrån. [34]
2 Tim 3:16 vill han helst ha översatt på följande eller liknande sätt: »Varje skrift av Gud ingiven, är även nyttig till undervisning…» Tydligen föreställer han sig, att Paulus skulle ha menat, att det vid sidan av de bibliska skrifterna finns skrifter, som är ingivna av Gud. Den tanken är ytterst främmande för både Paulus och bibeltrogen kristendom. En sådan »tolkning» skulle emellertid öppna lysande utsikter för liberalteologerna. Vad som helst – förmodligen i första hand deras egna böcker – skulle kunna jämställas med Bibelns budskap. [35]
Det är djärvt av Rune Forsbeck att framlägga sådana uppfattningar, när han har såväl det bibliska budskapet i övrigt som de språkliga skälen emot sig. (De sistnämnda kommer att behandlas av Ingemar Furberg och kan därför förbigås i detta sammanhang). [36]
Svenska Folkbibeln har således uppmärksammats i tidningar och tidskrifter. Recensionerna har i allmänhet varit erkännsamma, men i ett fall har en liberalteolog ställt sig mycket kritisk. Även detta är dock ett gott erkännande. [37]