För sammanhangets skull bör vi först gå till Rom 12:3, där aposteln skriver: »Ty i kraft av den nåd som jag har fått säger jag till var och en bland er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör ha, utan tänk förnuftigt, efter det mått av tillförsikt (»metron pisteoos») som Gud har tilldelat var och en av oss.» Att ordet »tillförsikt» eller »tro» (grek. »pistis») här anger en subjektiv gräns är helt uppenbart. Här varnar aposteln för självöverskattning. Det är inte meningen att den kristne skall använda de gåvor han fått på ett sådant sätt. [0]
När vi sedan övergår till begreppet »trons analogi» (grek. kata teen analogian tees pisteoos) i vers 6, blir frågan den, om det på samma sätt som i vers tre är fråga om en subjektiv gräns. En del forskare menar det. Som stöd för en sådan uppfattning anger man då ofta att ordet tro i Nya testamentet alltid avser den subjektiva tron (»fides qua»). Så översätter t.ex. Giertz denna vers på följande sätt: »Och vi har nådegåvor som är olika, alltefter den nåd vi har fått. Det kan vara profetians gåva – så långt som tron räcker.» [1]
Denna tanke, att den som har profetians gåva inte skall säga mer än han har tro till, är visserligen inte skriftvidrig. Naturligtvis måste en sådan regel gälla varje kristen, inte bara läraren. Men är det verkligen ett sådant självklart påstående aposteln uttrycker, att vi skall använda profetians gåva alltefter vi har tro till? Går vi till Giertz översättning, finner vi att han uppfattar Paulus framställning på detta sätt. Men hans översättning är mycket fri, och läsaren får inte veta, hur aposteln själv har uttryckt denna truism. Samma är förhållandet med 1917 års översättning, som använder uttrycket »måttet av tro» såväl i vers tre som i vers sex, och detta trots att aposteln använder uttrycket »i överensstämmelse med (enligt) tron» på det senare stället. [2]
Det är alltså viktigt att apostelns sätt att formulera vers 6ff återges. Där står: »Vi har olika nådegåvor allt efter den nåd vi har fått, antingen det är profetian(s gåva) vi har, så låt oss profetera i överensstämmelse med (enligt) tron, eller det är tjänartjänst vi har, så låt oss tjäna i den tjänsten. Den som är lärare skall undervisa i läran, den som har uppgiften att förmana skall förmana. Den som delar ut gåvor skall göra det utan baktankar.» Det kan vara av intresse för läsaren att veta, hur kort detta är uttryckt hos Paulus: »Vi har olika nådegåvor allt efter den nåd vi fått: profetian enligt tron, tjänartjänst… i tjänsten, lärare… i läran, den som förmanar… i förmaningen.» Aposteln överlämnar åt läsaren att sätta in de verb som passar i sammanhanget. [3]
I vers sex anger aposteln en gräns, men inte en subjektiv, som i vers 3, utan en objektiv. Tron fattas som norm för profetian. Att ordet tro i Nya testmentet kan avse »det som tros, troslära, ger Bauer i sitt lexikon flera exempel på. Han skriver: »Objektiveringen av trosbegreppet börjar redan hos Paulus», och han nämner som exempel därpå Rom 1:5: »Först av allt tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, eftersom er tro förkunnas i hela världen.» Vidare anger han bland annat Gal 1:23: »Han som tidigare förföljde oss predikar nu evangelium om den tro han förut ville utrota.» Bauer tillfogar: »Också Rom 12:6 uppfattas av många så.» [4]
I den kända tidskriften »Biblica» 64(1983) s. 145 skriver Jean-Noel Aletti i en recension: »Vad beträffar uttrycket »i överensstämmelse med (enligt) tron», så anger det likaledes en gräns, men inte en subjektiv, som i v. 3, utan snarare en objektiv. Profetian skall vara i enlighet med fides quae», dvs i enlighet med tron, trosinnehållet. Så har också kyrkofadern Augustinus förstått texten. Luther uppfattar också tron (»pistis») objektivt, när han översätter: »Har någon profetia, så vare den lik tron» (»Hat jemand Weissagung, so sei sie dem Glauben ähnlich»). Kyrkofadern Chrysostomus däremot menar att uttrycket i fråga anger en subjektiv gräns. [5]
Det är uppenbart att den tro, det trosinnehåll som det talas om i v. 6, ligger till grund för alla nådegåvor. Profeterna i den nytestamentliga församlingen var bundna vid »apostlarnas och profeternas ord» (Ef 2:20) som norm för sin verksamhet. De var inte som Gamla testamentets profeter omedelbart inspirerade, så att de skapade en samling heliga skrifter. De var förkunnare av andras ord, apostlarnas och profeternas i GT. I detta uttryck »enligt trons analogi» är en exegetisk grundsats uttalad. Trosregeln är inte något utanför eller bredvid Skriften utan den klara Skriften själv. Trons innehåll har vi i Skriften. All förkunnelse och utläggning skall vara »i överensstämmelse med tron», trons innehåll sådant vi har det i Skriften. Samma regel anger Paulus också i 1 Kor 4:6: »Icke utöver det som står skrivet.» [6]