1995/2 – Redaktionellt

Gud vår Frälsare vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 1 Tim 2:4. [0]

Gå ut i hela världen och förkunna evangelium för hela skapelsen! Mark 16:15. [1]

Hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra utan att någon predikade? Rom 10:14. [2]

Alla framgångsrika företag och organisationer lägger idag ner mycket arbete på att för sina anställda och kunder formulera målen för arbetet och att klargöra vilka medel man har till förfogande för att nå målen. Skall man lyckas i hård konkurrens med andra, så måste alla medarbetare och ledare väl känna och ha företagets mål för ögonen. Allt som är ett hinder för att målen skall kunna nås måste rensas bort ur verksamheten. Målmedvetenhet är ett nyckelord ute i arbetslivet. [3]

Också inom de flesta kyrkor och samfund har man bestämda mål man arbetar för. »Kyrkans uppgift är att arbeta för de fattiga i världen. Att en utjämning skall ske mellan fattiga och rika.» Det är ett gott och Gud välbehagligt mål att arbeta för. Då blir budskapet att vi skall dela med oss, ett socialt budskap, och kanske att Gud lönar eller straffar oss efter hur vi lyckas att nå detta mål. [4]

»Kyrkans uppgift är att arbeta för en ny världsordning där alla människor har lika värde och samma rättigheter.» Medlet för att nå detta höga mål är att predika demokrati, med andra ord ett politiskt budskap. »Kyrkans mål är att alla kyrkor och samfund i världen skall bli ett enda stort samfund, för att världen skall kunna tro och för att det skall bli fred i världen.» För att nå det målet måste lärofrågor och de olika samfundens och religionernas bekännelser tonas ner, skrivas om eller öppet överges. [5]

»Kyrkans mål är att alla, både troende, tvivlare och ateister, skall kunna känna sig hemma och samsas under samma tak.» Men då måste kyrkans gamla verksamhet med evangelieförkunnelse och sakramentsförvaltning ges ett helt annat innehåll eller ersättas med konserter, teater, diskussioner, stämningshögtider och annat, som det kristna budskapet inte lyckats samla alla med. [6]

En del av dom här målen är helt oförenliga med det kristna budskapet. En del låter sig väl förenas med den kristna kyrkans mål. Och när kyrkan är trogen mot sin egentliga uppgift och arbetar för sina rätta mål, då följer också många goda frukter därav. Hennes medlemmar helgas till kärleksgärningar och allt gott verk bland människor i en ond och gudsfrånvänd värld. [7]

Vilka är då kyrkans mål och uppgifter? Vi borde oftare än vi gör direkt ställa den frågan i våra predikningar och tidskrifter och samlingar. Det är nämligen Gud själv, som gett sin kyrka uppgifterna här i världen och satt upp målet för kyrkans verksamhet. Han har i sitt ord sagt att han »vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.» [8]

Det tragiska är att många kyrkor och samfund inte längre vill kännas vid detta mål för sitt arbete och därför har slutat att förkunna frälsningens evangelium, budskapet om syndernas förlåtelse, liv och evig salighet för Jesu Kristi ställföreträdande verks skull. Inte får vi längre höra budskapet om blodet på Jesu kors, som frälsar från den eviga förtappelsen, om vi slår på radioandakten eller söker bland tidningar och tidskrifter i sjukhusens läsesalar. Det har ersatts av ett inomvärldsligt, socialt budskap, som räcker barnen stenar i stället för bröd, och som för betungade själar allt längre in under lagens obarmhärtiga ok istället för att bjuda nåd och befrielse. Slutet blir förtvivlan och fördärv och evig osalighet för vilsegångna och förvillade får. [9]

När vi verkligen besinnar oss på vår uppgift som kristna och kyrkor, så är det omöjligt att inte göra följande konstaterande: Det kan inte finnas något företag eller någon organisation i världen, som har misslyckats så grundligt med sin uppgift som vad vi, som kallar oss kristna, har gjort. Vi har haft förkunnare, arbetare och informatörer i varenda liten by och vrå av landet. Men misslyckandet grinar emot oss som spöken i form av gudsfrånvändhet, förnekelser, förakt och hån mot allt som är heligt och i allt fler tomma kyrkor. [10]

Hur har detta misslyckande kunnat bli så stort och påtagligt? Vi skyller gärna på tidsandan, på välfärden, på massmedia och på politikerna. Men det är inte alls sanningen. Sanningen är att vi kristna själva måste ta på oss ansvaret för det bedrövliga andliga tillståndet i landet. Vi har inte gjort klart för oss själva ens, vad vår uppgift är och vilka våra mål är. Och därför har vi inte heller frågat efter vilka medel vi fått av Gud att använda i arbetet för att nå de mål han själv satt upp för oss. Medlen, nådemedlen, är Guds rena och klara ord och de heliga sakramenten. Någonting annat duger inte för den som själv vill bli frälst och komma till insikt om sanningen. Någonting annat än Guds rena och klara ord duger inte som medel i arbetet för syndares frälsning, för att blinda och okunniga skall komma till salig-görande insikt om sanningen. [11]

Vi behöver göra detta fullständigt klart för oss själva och för alla människor, att vår uppgift som kristna är att arbeta för de mål Gud själv satt upp för oss, att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Det innebär att vi måste besinna, att människan är ond och gudsfrånvänd allt ifrån sin födelse och att satan härjar ibland oss och skördar stora dagliga offer genom syndafall och gudsförakt. Det innebär, att ingen människa föds hit till jorden som ett Guds barn med insikt om sanningen, och att ingen kan bli frälst och salig utan att bli född på nytt, bli omvänd genom tro på Jesus Kristus. Det innebär, att det fortfarande finns en dubbel utgång ur detta livet, en till himmel och salighet och en till helvete och osalighet. Det innebär, att den dag som Gud har fastställt då han skall döma världen står fast och rycker allt närmare. [12]

Gud vill att alla människor skall bli frälsta. Guds vilja är, att alla syndare skall komma till tro på Jesus, som är enda vägen till liv och salighet. Gud säger med detta ord, att i inget annat namn finns frälsning undan den eviga osaligheten än i Kristus Jesus. Det är Guds vilja att detta skall bli predikat för hela skapelsen. Det måste därför stå klart för Guds barn, att alla kristna måste hjälpa till i det arbetet för att alla skall få höra nådesbudskapet. Att vi alla, som fått Guds Andes nåd att tro oss saliga, också har fått updraget av Gud att vittna om Kristus och frälsningen genom honom med ord och gärning. Hela skulden för kyrkans misslyckande kan inte läggas på falska predikanter och präster. Även om deras skuld är mycket stor. Minst lika stor skuld ligger på oss vanliga kristna som inte besinnar vår kallelse och plikt att, såsom Guds präster i det allmänna prästadömet, vittna om nåden i Kristus med ord och gärningar. Trögheten och fegheten när det gäller de kristnas vittnesbörd är kanske huvudorsaken till kyrkans misslyckande. [13]

Egentligen är det ofattbart, att den som själv kommit till tro på Jesus och syndernas förlåtelse genom honom, och som vet att detta är enda vägen till livet, kan tiga eller tveka om att vittna för andra om vägen. Förklaringen kan bara vara andelösheten. Att många, som säger sig vara kristna, inte har det rätt ställt med Gud. De som drivs av Guds Ande de är Guds barn och vittnar för att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. [14]

Att alla kristna har kallelsen och plikten att vittna betyder inte alls att det särskilda predikoämbetet skulle vara överflödigt. Ibland har lutherska kristnas fasthållande vid läran om Rite vocatus, att ingen skall offentligt predika utan vederbörlig kallelse, angripits och beskyllts för att vara ett hinder mot effektiv mission och förkunnelse. [15]

Men den läran är ju Bibelns egen lära, som alla kristna måste bevara. Därför är det så viktigt att pröva dem som skall förkunna evangelium på andras uppdrag och kallelse. Det handlar inte bara om att med Skriften avvisa kvinnliga präster. Okvalificerade män måste också avvisas från det offentliga predikoämbetet. Förkunnarna måste ha gedigna kunskaper och insikter i de heliga Skrifterna. De måste vara väl skickade att undervisa. De måste ha alla de kvalifikationer som Skriften har fastställt för offentliga förkunnare. Hur skulle till exempel den som inte har förtroende i församlingen kunna tjäna Herren och bli trodd när han förkunnar evangelium? Hur skulle den som offentligt blivit anklagad och dömd för mord eller våldtäkt kunna undervisa på församlingens vägnar om femte och sjätte buden och bli trodd? Med sina onda gärningar vittnar ju en sådan om att vi inte alls behöver lyda Guds bud. [16]

Guds goda ordningar är inte och kan aldrig bli ett hinder för missionen. Vi skall tvärtom vara ivriga att hålla fast vid och bekänna oss till allt som Ordet lär. Först då kan vi vänta oss välsignelse och framgång i församlingens arbete. [17]

Vi behöver en ny iver bland Guds folk att studera och lära vad Gud säger i Skriften. Vi behöver, alla som av Gud är kallade att vittna om honom, både i det allmänna och det särskilda prästadömet, en ny kärlek till Ordet och mycket kunskaper och nåd och mycket kraft ifrån Gud. Ty hans vilja och mål står fast. Han vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Och han har lagt ansvaret och privilegiet för spridandet av den saliggörande kunskapen på oss. Är vi ohörsamma och olydiga, så gör Gud som han gjort förr. Han låter ljuset och uppgiften gå vidare till andra folk. Ty Guds evangelium måste bli förkunnat i hela världen. [18]