Ockulta budskap på Stiftsgården

| Nr 2, 1993 sida 78

Kyrkoherde Sven Helmerius har i ett öppet brev infört i dagstidningarna i Härnösands stift vänt sig till biskop och domkapitel därstädes. Den fråga han ställer är om det ockulta budskap som framfördes på Stiftsgården var sanktionerat av biskopen och ägde rum med stiftsledningens goda minne. Vi citerar brevet från Sundsvalls tidning den 8 mars 1993. [0]

Vi bevittnar i dag i vårt stift början till ett religionsskifte. Detta religionsskifte sker inte över en natt utan kommer smygande, beslöjande och insmickrande. Nu senast anordnades på Stiftsgården i Söråker ett seminarium med temat »Myt och mystik i kvinnors liv». Enligt utförligt referat i Stiftsnytt i Kyrkans Tidning växer bilden fram mycket klart vad seminariet bär i sitt sköte. Den världsvida religionen New Age håller så sakteliga på att äta sig in i stiftet. [2]

Några axplock från referatet. Man skall lyssna till den kunskap som finns dold i kroppen, i jorden, i materien och i vardagen. I Moder Jord finns livskraften. Labyrinten är en urgammal symbol för återfödelsen. Min kommentar: Återfödelsen är ett annat ord för reinkarnationen. [3]

I New Ages strategi ingår att vid olika samlingar plantera frön, som sedan skall växa och bära frukt. En av deltagarna bekänner, att seminariet redan har sått frön i hennes församling. Som en integrerande del i New Agerörelsen finns dyrkan av gudamodern. Det är ren och skär ockultism, som går tillbaka till den babylonska gudinnereligionen och som saknar allt stöd i Skriften. [4]

Även i vårt stift börjar nu villoläran om gudamodern vinna insteg. I ett programblad till en temagudstjänst sönd den 28/2, som utskickats från stiftet står villfarelsen på pränt. I överlåtelsebönen bedes till »Gud, vår fader och moder. Så mina frågor: [5]

  1. Är temagudstjänsten 28/2 med tillbedjan av gudamodern sanktionerad av biskopen? [6]
  2. Kommer även i framtiden New Age fritt få agera med stiftsledningens goda minne? I Stiftsnytt meddelas nämligen planer på uppföljning av kvinnoseminariet i Söråker. [7]
  3. Är biskopen och domkapitlet intresserade av att vid en offentlig samling syna New Age-rörelsen i sömmarna? [8] Sven Helmerius kyrkoherde emeritus [9]

Helmerius talar helt rätt om att ett religionsskifte äger rum, där sådana tankar och föreställningar förs fram. Där gudomen är lika med »alltet» (panteistisk religion), där består frälsningen i att uppgå i »alltet», i kosmos, jorden, Moder Jord. Eftersom Gud inte längre är höjd över världen utan bor i världen och världen är hans kropp, kan panteisten bekänna att »hon är det», d.v.s. är gudomlig. Hon söker och finner det gudomliga hos sig. Det måste naturligtvis vara fritt för människor att omfatta en sådan åskådning. Men hur kan det vara möjligt att införa en sådan främmande åskådning i kyrkan och församlingen? Och hur kan det vara möjligt att en sådan verksamhet stöds från högsta ort? Att en sådan verksamhet redan pågår på många håll är omvittnat. Men vore det inte värt att pröva ett annat alternativ. Att bruka den friheten att inte kalla sig kristen. Den friheten borde kanske många av Svenska kyrkans ledare allvarligt reflektera över. Varför kallar ni er kristna, när ni inte tror kristendomens evangelium? [10]

 

Varför är du en kristen?

Av: I. F. | Nr 2, 1993 sida 79

I den norska tidningen »Utsyn» intervjuas den unge framgångsrike skidlöparen Kristen Skjeldal. Han har nämligen på Lunde förlag utgett boken »Mer än gull» (guld), där han bekänner sin kristna tro: [0]

Varför är du en kristen? – »Jag har verkligen bruk för en som förlåter mig mina felsteg och ger mig en ny start i livet. Det är stort att Jesus dog för mina synder! Jag ser mer och mer hur lite fullkomlig jag är och hur många fel jag gör. Jesus är den ende som har levt så som det är meningen vi skall leva. Gud kräver ju att jag skall vara fullständigt syndfri och det klarar jag inte av att prestera på egen hand. Men som kristen tror jag att Jesus tog på sig alla mina synder och dog i mitt ställe.» Den kände skidlöparen tillägger också att han strävar efter att förmedla detta budskap till andra. [1]

Hur kan vi säkert veta att vi är kristna? – »Vi skall bygga på Guds ord så som det står – att den som tror att Jesus dog för hans synder, han skall få vara ett Guds barn. Vi skall få lov att slå oss till ro med det som Jesus har gjort för oss. Det är en gåva, given av Gud», säger Kristen Skjeldal. [2]

Det är en god bekännelse denne unge man bär fram. Han ser sitt liv i ljuset av lag och evangelium. Lagen fördömer inte bara de enskilda synderna utan också den onda begärelsen, syndafördärvet. Men genom tron vet denne unge man att han är fri från lagens fördömelse och att han har livet i Jesus Kristus, Ställföreträdaren. Och han är också klart medveten om att en kristen »får slå sig till ro» med det som Jesus har gjort för oss. Frälsningen är något fast och visst. [3]

Under denna rubrik »Utblick över samtiden» påtalar vi vanligtvis de förförelser som sprids i kyrkor och församlingar. Det är vemodigt att bevittna detta. Men detta förhållande får inte göra oss kristna passiva. Visst är tiden ond. Men det har den alltid varit. Och mitt i allt detta får vi inte glömma att där evangeliet blir förkunnat, där blir det också trott i världen. Och där evangeliet blir bekänt, där har det också hänt något. En människa har fått ro för sin själ. [4]