Frågan om en nyöversättning av Bibeln kom vid ett flertal tillfällen upp till behandling redan i början av 1960-talet. Det var många som hoppades att prof Hugo Odeberg och dr David Hedegård skulle ta på sig denna uppgift. Minns jag inte fel, så gjorde Bibeltrogna Vänner en framställning till dessa om en nyöversättning av Psaltaren. Odeberg kom dock inte att engagera sig i ett sådant arbete. Anledningen härtill förstår vi nästan, när vi läser hans artikel »Behövs en ny bibelöversättning?» i hans bok »Rannsakan». Han säger där bl.a.: »Alla nyanser i grundtexten skall, i den mån det är möjligt, återges.» Naturligtvis är det bra att sätta upp ett sådant riktmärke. Men den som ser uppgiften på ett sådant sätt har därmed också ställt sig inför en omöjlig uppgift. Ty en översättning kan omöjligt återge alla nyanser i grundtexten. [0]
En ung präst, Eric Grönlund, utgav 1962 en översättning av Markusevangeliet, avsedd mest »för den ungdom som kommit att stå som främlingar för kristna ord och tankar». Grönlund hade därvid i några fall använt sig av slangord. Detta gav upphov till en livlig debatt om bibelspråket i 1917 års översättning och om behovet av en nyöversättning. När David Hedegårds översättning »Nya testamentet på vår tids språk» kom ut fick den därför ett mycket positivt mottagande. [1]
Hedegård hade också utarbetat en notapparat till texten. Detta var egentligen något nytt för oss. Han skriver härom: »De händelser, som omtalas i NT, tilldrog sig för snart två tusen år sedan i en värld som var helt annorlunda än dagens Europa. Många seder och bruk, sociala och politiska förhållanden, religiösa uppfattningar etc, som nämns i NT, måste följaktligen vara rätt obekanta för de flesta nutida bibelläsare. Därför är denna översättning försedd med ett antal kortfattade noter, som ger upplysningar om viktigare förhållanden i NT:s omvärld.» [2]
Hedegård var också medveten om att en nutida läsare kunde stöta på åtskilliga svårigheter vid studiet av NT:s budskap, dess förkunnelse om Jesus Kristus. Med sin notapparat har han fått bli många nybörjare till hjälp att tränga in i och förstå NT:s budskap. I sin undervisning visar han ofta tillbaka på GT. Han skriver: »Ibland förekommer det också, att ett uttryck eller ett sammanhang, för att bli fullt begripligt, måste belysas med hjälp av dess gammaltestamentliga bakgrund och dess sammanhang med NT:s budskap i allmänhet. Därför har denna översättning också ett antal noter, som vill förklara viktigare huvudord och belysa ett antal andra ställen och sammanhang som kan erbjuda läsaren svårigheter.» [3]
I sin ovan nämnda artikel skriver Odeberg följande om Skriften och Skriftens översättning: »Skriften är gripbar för den enfaldige, men samtidigt har den ett oerhört djup. Det som är väsentligt i begreppet ’helig Skrift’ är, att generationerna förbinds med varandra. Och vi behöver flera bibelöversättningar, som var på sitt sätt återger det som skall översättas, ingenting annat. I detta sammanhang är det med stor tacksamhet och glädje man nu konstaterar, att vi för en kort tid sedan begåvats med en ny översättning av NT till vår tids vårdade språk, som på ett utomordentligt sätt torde vara till stort gagn för skolan och det grundläggande bibelstudiearbetet. Dr David Hedegårds översättning är ett sällsynt noggrant arbete, som kan föra ett långt stycke på vägen mot en vidgad förståelse av Skriften. Men i sin fullhet är Skriften oöversättlig. Och varje översättning bör därför brukas tillsammans med andra översättningar, så att inte de skatter, som Skriften innehåller, går förlorade.» [4]
När den statliga bibelkommissionens översättning (NT 81) kom ut fick den genast ett positivt mottagande. Den var ju så lättläst och lättillgänglig. Hedegårds översättning, som gått ut i stora upplagor, efterfrågades inte som förr. Men så småningom växte ett motstånd mot NT 81 fram. Såväl översättning som notapparat blev föremål för kritik. Stiftelsen Biblicum insåg snart att den inte kunde fortsätta med att endast kritisera den statliga bibelkommissionens arbete. Arbetet med en nyöversättning måste påbörjas. [5]
Odebergs ord att »vi behöver flera bibelöversättningar» citerades. [6]
Ett översättningsarbete bör egentligen ständigt pågå. Det innebär inte att svårförstådda ställen helt plötsligt skall bli lättbegripliga. Odeberg skriver: »Då det är fråga om den heliga Skrift, som skall läsas sakta, upprepade gånger, gäller andra principer. Då bör man eftersträva likhet med originalet, en pregnant stil.» [7]
Att ett fortsatt arbete med nyöversättning av NT nu pågår skall inte ses som en kritik av Hedegårds översättning. Det skall ses mot bakgrund av den statliga bibelkommissionens utgåva NT 81. Den nyöversättning och notapparat som bibelkommissionen utgett är av sådan art att den aldrig kan bli den kristna församlingens textutgåva. Bibelkommissionen har nämligen vid sitt arbete utgått från den positivistiska åskådningen att man endast har att utgå från den givna erfarenheten. Då vi inte har någon erfarenhet av »jungfrufödelse», »uppståndelse ur graven», menar man att det Skriften berättar om Jesus Messias måste föras bort från historiens område över till mytens. [8]
Att återge den helige Andes Ord på vår tids språk och låta texten stå som det står skrivet, det är den kristna församlingens uppgift. Såväl Odeberg som Hedegård såg det som något helt naturligt att ständigt arbeta med texten. Vårt språk förändras, orden får en annan valör, men Guds Ord i de heliga Skrifterna står där, oförändrade, släkte efter släkte. Uppgiften att översätta NT på vår tids språk, den gick Hedegård in under. Vi tackar Gud för vad han har gett. [9]