Det är med glädje och tillfredsställelse som Biblicum med översättningen av arbetet om Den stora floden kan ge en större läsekrets del av professor Carl Lawrenz’ forskningsresultat. [0]
Carl Lawrenz avled i oktober 1989. Jag vill här med stor tacksamhet till Gud för vad Carl Lawrenz fått betyda runt om i världen – också här i Skandinavien – ge våra läsare en kort personpresentation. [1]
Han föddes 1908 och växte upp på en lantgård i Wisconsin i USA. År 1932 utexaminerades han från Wisconsin Lutheran Seminary i Mequon. Under tolv år arbetade han som pastor i Wisconsinsynoden. Därefter (1944) kallades han till professor i Gamla testamentets exegetik vid seminariet i Mequon, där han kom att tjänstgöra fram till pensioneringen 1982. Då hade han också under åren 1957-78 varit seminariets president. [2]
Vi som hade tillfälle att lära känna Carl Lawrenz och få del av hans undervisning och råd i andliga frågor förstår vilken oskattbar gåva Herren skänkte åt Wisconsinsynoden med denne forskare och andlige ledare av ovanliga mått. Av teologer i USA ställs Lawrenz med all rätt idag sida vid sida med sådana teologer som Adolf Hoenecke och C F W Walther. [3]
Fortfarande på sjukbädden, där jag hade tillfälle att besöka honom, utstrålade han obruten andlig och intellektuell kraft och tog del i utvecklingen av den fria lutherska kyrkans arbete i Skandinavien, vilken låg honom mycket varmt om hjärtat. [4]
Förutom bibelstudiet om Den stora floden, som här presenteras, vill jag nämna följande viktiga arbeten av Lawrenz (på engelska): [5]
– Skriftens sanningar om kyrkan och hennes ämbete (1985) [6]
– En utläggning av Walthers teser om kyrka och ämbete (1982) [7]
– Tankar om Israel, judarnas återuppbyggda hemland (1971) [8]
På seminariet i Mequon finns hans arbeten samlade för vidare studium. [9]
Den bekännelsetrogna lutherska kristenheten tackar idag Gud, som ger sin stridande kyrka på jorden sådana andliga ledare som kan föra arvet från apostlarna och reformatorerna vidare släktled efter släktled. [10]
Tidskriften Biblicum tackar pastor Christer Hugo, som översatt detta viktiga arbete av Carl Lawrenz. [11]