Aposteln Petrus inleder sitt första brev med att hälsa de utvalda främlingarna och pilgrimerna i provinserna i Mindre Asien. Brevets innehåll och syfte anger han själv, när han säger: »Jag har skrivit helt kort till er för att trösta er och betyga att detta är Guds sanna nåd. Stå fasta i den!» (1 Petr 5:12). Petrus förkunnar också mycket starkt nådens evangelium. Hans avsikt är att styrka adressaterna i tron. Ännu hade ingen svår allmän förföljelse mot de kristna utbrutit. Hade en förföljelse från den romerska statens sida inletts, skulle Petrus inte ha skrivit som han gör i 1 Petr 2:13f. [0]
Men Petrus är därför inte mindre angelägen att uppmana de kristna att uthärda lidande och förföljelse, även om det ännu närmast är fråga om »förtal» och »smädelser» från hedningarnas sida (1 Petr 2:12, 3:9). De kristnas lidanden betraktar han som en »nåd» (1 Petr 2:19), en uppgift och »kallelse» från Gud (2:21), när de lider fastän de är oskyldiga. Skriver aposteln till beträngda Kristi lärjungar i Mindre Asien, innebär inte detta att han betraktar dem som några ömkansvärda människor. [1]
Nej, i detta brev talar han om Kristus som den store översteprästen och de kristna som ett heligt prästerskap med uppgift att frambära lovets offer till Gud (1 Petr 2:9). Att glädja sig över nåden och i hoppet är något som hör varje kristen till. Så inleder också Petrus sitt brev med en lovsång till Gud för det levande hopp som en kristen får leva i (1 Petr 1:3), »tack vare Jesu uppståndelse från de döda». Därför uppmanar Petrus dem: »Gläd er då, även om ni kanske för en kort tid måste utstå många smärtsamma prövningar» (1 Petr 1:6). [2]
Aposteln ger i detta brev en sammanfattning av den kristna tron. Att han återger ett redan fast formulerat trosinnehåll framgår av hans hänvisning till att de redan »vet» och känner till vad han förkunnar. De har nämligen hört detta i den kateketiska undervisning som de mottagit. »Ni vet ju», skriver Petrus, »att det inte är med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det dåraktiga och bedrägliga liv som era fäder gav er i arv, utan med Kristi dyra blod, lammet utan fel och fläck» (1 Petr 1:19). När Luther i sin katekes i andra trosartikeln sammanfattar Kristi verk, då anknyter han till Petrus ord och formulering i ovan citerade vers: »Kristus har återlöst, förvärvat och vunnit mig, förtappade och fördömda människa, inte med guld eller silver, utan med sitt heliga och dyra blod och med sitt oskyldiga lidande och död.» [3]