I orden »Jesus Kristus» ligger en bekännelse, den bekännelsen att Jesus är Kristus, den (av Gud) Smorde, den i GT utlovade Messias. (Orden »Messias» och »Kristus» har samma innebörd). Gemensamt för GT och NT är deras förkunnelse av Messias (Kristus). GT utlovar att Messias skall komma »i de sista dagarna» (»i kommande dagar»), NT förkunnar att Guds löften har gått i fullbordan och att Messias (Kristus) har kommit. [0]
Aposteln Petrus säger att GT:s profeter undersökte »vem och vilken tid Messias Ande pekade på» (1 Petr 1:11). Angående tidpunkten för Messias ankomst säger aposteln Petrus att profeterna var medvetna om att de bar fram en profetia om framtiden, att »det inte var sig själva de tjänade utan er» (1 Petr 1:11). Vem den kommande Messias skulle vara identisk med kunde GT:s profter inte veta. »Jag ser honom, men inte i denna tid, jag skådar honom, men inte nära. En stjärna träder fram ur Jakob, och en spira höjer sig ur Israel… Ur Jakob skall en härskare komma» (4 Mos 24:17ff). [1]
Vad som dock enligt Petrus stod klart för GT:s profeter var att Herrens löften genom dem »i förväg vittnade om Messias lidanden och all den härlighet som skulle följa» (1 Petr 1:11). Först Johannes Döparen, den siste av profeterna, fick identifiera Messias, peka på honom. I Johannesevangeliet heter det: »Dagen därefter stod Johannes där med två av sina lärjungar. När Jesus kom gående, såg Johannes på honom och sade: ’Se, Guds Lamm’». (Joh 1:35). Johannes säger att han förut inte hade känt honom (Joh 1:33), men att det gudomliga tecken, som Gud hade lovat att han skulle få se, skedde när Jesus döptes i Jordan och »Anden förblev över honom» (Joh 1:31ff). Döparen vittnar: »Jag har sett det (detta tecken), och jag har vittnat att han är Guds Son» (Joh 1:33f). [2]
En av dem som hade hört Johannes vittnesbörd och som hade följt Jesus var Andreas, Simon Petrus bror. Om Andreas berättar evangelisten: »Denne fann först sin bror Simon och sade till honom: ’Vi har funnit Messias’ (det betyder Kristus). Och han förde honom till Jesus» (Joh 1:41f). Messias identitet var fastställd. Det är just det Filippus bekänner: »Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret» (Joh 1:45). [3]
Messias omvittnad av lagen och profeterna
När aposteln Petrus skriver sitt första brev till de utvalda främlingar som bodde i förskingringen, utanför Palestina, säger han till dem: »Ni har inte sett Jesus», d.v.s. ni är inte som vi apostlar åsyna vittnen till Jesu liv och gärning. »Ändå tror ni på honom och gläder er över honom», säger Petrus och betygar: »Ni är på väg att vinna det som är målet för er tro, era själars frälsning» (1 Petr 1:9). [5]
Det blir då naturligt att ställa den frågan: Hur hade egentligen dessa kommit till tro? Svaret härpå ges i brevet. De hade lyssnat till vad som var skrivet i lagen och hos profeterna och mottagit undervisning av apostlarna, som »genom den helige Ande, sänd från himmelen, har förkunnat evangeliet för er» (1 Petr 1:12). Med dessa ord anger Petrus det informationsflöde adressaterna hade fått ta del av. De hade lyssnat till GT:s profeter och NT:s apostlar och evangelister, som alla hade givit en undervisning »om samma ting» (1 Petr 1:12), om honom som skulle komma och om honom som hade kommit. Ur denna undervisning hade tron växt fram och bekännelsen: »Jesus Kristus är Herren» (Fil 2:11). Här skall vi ta upp till behandling några gammaltestamentliga profetior om Messias. [6]
1 Mos 3:16
»Herren sade till ormen: ’Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han skall krossa ditt huvud, men du skall hugga honom i hälen’.» [8]
Syndafallets dag är världshistoriens mörkaste dag, den dag då »synden till världen kom». Synden och överträdelsen trängde in i skapelsen, och på synden följde skuld, död och dom. Men denna mörka dag upplystes av budskapet om kvinnans säd, som skulle krossa ormens huvud. Detta evangelium – »protoevangeliet» som då »första gången» förkunnades, är återgivet i 1 Mos 3:16. Vad som här sägs om Messias, den välsignade säden, är 1. att han är Segerherren, som skall krossa ormens huvud, djävulens, rike och segra över synd och död. Samtidigt säger denna profetia 2. att kvinnans säd skall bli slagen, stungen. »Ormen skall hugga honom i hälen.» [9]
Messias tecknas som den Segerrike och på samma gång som den Stungne och Genomborrade. Protoevangeliet rymmer en stor hemlighet. I detta evangelium ligger också makt. Luther skriver: [10]
På detta har Adam med alla sina trogna efterkommande trott, därigenom har han blivit en kristen och salig från sitt fall. [11]
Genom detta evangelium grundades Kristi kyrka och församling. Det var två förskräckta syndare, som blev upprättade i kraft av evangelium. Alltsedan dess har evangeliet förkunnats i världen och människor fötts på nytt av detta ord. Följer vi de messianska utsagorna i GT skall vi finna att vad som sagts om Messias i detta evangelium sedan återkommer i GT:s förkunnelse. [12]
Jes 7:14 – Löftet om den Jungfrufödde
»Så skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel.» [14]
Det här är fråga om ett gudomligt tecken (hebr »oth»), ett frälsningens tecken: jungfrun skall föda en Son. Här talas inte om en ung kvinna. Att en ung kvinna föder ett barn är inte alldeles ovanligt. Här talas om den unga flickan, jungfrun, som inte vet av någon man. Profetian stod där i bokrullen århundrade efter århundrade. Den stod där som ett stumt ord, tycktes det. Det var en hemlighetsfull utsaga. Men när judarna i Egypten översatte GT till grekiska (Septuaginta, ungefär 100 år f Kr) återgavs ordet – fastän obegripligt – som det stod. Den grekiska texten förkunnade alltså att jungfrun (»parthenos») skulle föda. [15]
Denna profetia om den Jungfrufödde uppfylldes när ängeln Gabriel förkunnade för jungfrun Maria att »hon skulle föda en son och honom skall du ge namnet Jesus.» Jesu födelse är ett under, som har skett en gång och aldrig skall upprepas. Jungfrufödelsens under har ägt rum. »Därför skall det heliga som föds kallas Guds Son.» (Luk 1:35.) [16]
Först när de kristna förkunnade Jesus som den Jungfrufödde och såg profetian i Jes 7:14 uppfylld, kom denna text att ändras. Juden Aquila gjorde en nyöversättning av GT (130 år e Kr) och sökte därvid ändra texten, så att den kristologiska utsagan inte skulle kunna åberopas av de kristna. I Jes 7:14 satte han in ett nytt grekiskt ord (»neanis»), som väl kunde betyda »jungfru» men också »ung kvinna». Så kunde judarna anklaga de kristna för att i Jes 7:14 ha inläst jungfrufödelsens under. Men det var Aquila som ändrade texten i fråga och gav den en judisk tolkning, en tolkning som 1917 års Bibel har följt. [17]
Jes 9:1ff – Profetian om Barnet som skall födas
»Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila, och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.» [19]
Profetian om barnet är en profetia om gudabarnet, om honom vars namn, d.v.s. vars väsen och natur, är sann Gud och sann människa. Fridsfurstens rike är ett evigt rike. [20]
Jes 11 – Profetian om det ringa rotskottet
Profetian om det ringa rotskottet är en framtidsprofetia. När Messias kommer, då skall »telningen från Isais rot stå som ett banér för folken» (11:10), och då skall hednafolken söka honom. Messias målas i profetian dels som det ringa rotskottet, dels som den mäktige konungen, som samlar Israels förskingrade i sitt rike. På denne Messias vilar Andens fullhet, Herrens Ande, »vishet och förstånds Ande, Herrens kunskaps och fruktans Ande». (11:3). [22]
Sak 9 – Profetian om den fattige och segerrike konungen
Om Messias heter det hos profeten: »Fröjda dig storligen, du dotter Sion… Se, din konung kommer till dig; rättfärdig och segerrik… Han kommer fattig… ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.» Om denne, som är på en gång segerrik och fattig, säger Gud genom Sakarja: »De skall se upp till honom som de har stungit (genomborrat» (Sak 12:10). Vad Messias ger är en fullkomlig frälsning: »Så vänd nu åter till ert fäste, ni fångar, som nu har ett hopp… Jag vill ge er dubbelt igen» (Sak 9:12). Synden är betald och lagen uppfylld. Nåd utöver nåd skänks i Messias namn. [24]
Dan 7:13 – Profetian om Människosonen
»Sedan fick jag i min syn om natten se hur en som liknade en människoson kom med himmelens skyar… Åt denne gavs välde och ära och rike» (Dan 7:13f). Om hans rike sägs det att »det inte skall förstöras» (Dan 7:14). [26]
Samtidigt heter det i Dan 9:25 att »en furste, ’en smord’, kommer», men »han skall förgöras» (utrotas, dödas). Det skall här sägas att juden Aquila, som vid sin översättning ändrade innehållet i den messianska profetian i Jes 7:14, också ändrade innehållet i Daniels profetia. Det skedde genom att han i v 26 utelämnade ordet »smord» (Messias). [27]
Mika 5:1 – Profetian om en furste som föds i Betlehem
Det skall ske »i de sista dagarna» (»i kommande dagar») (4:1) att »du, Betlehem, Efrata, som är så ringa för att vara bland Juda släkter, av dig skall åt mig utgå en som skall bli en furste i Israel, vilkens härkomst tillhör förgångna år.» Om honom, som skall födas i Betlehem, säger Gud genom Mika att denne är av evighet. [29]
Den gammaltestamentliga profetian ger den fulla förklaringen till Kristi person och verk
Evangelisten Lukas berättar om hur Kristus efter sin uppståndelse visade sig för två lärjungar på väg till Emmaus och hur han där ställde den frågan: »Måste inte Messias lida allt detta för att så ingå i sin härlighet?» Och det heter att Jesus »började genomgå Mose och alla profeterna och utlade vad i alla skrifterna var sagt om honom» (Luk 24:27). Då öppnades deras ögon. [31]
GT förkunnar Kristi lidanden. Redan från början såg Johannes Döparen Jesus som korsmärkt. »Se, Guds Lamm, som borttar världens synd.» Så träder Messias i GT:s profetior fram som Herrens lidande Tjänare (Jes 53). Vid hans inträde i världen meddelades det att det inte fanns rum för honom i härbärget. Åtta år gammal ställdes han under omskärelsens lag. Aposteln förkunnar: »När tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att friköpa dem som stod under lagen» (Gal 4:4f). Han kom, »inte för att låta sig betjänas utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många» (Matt 20:28). Därom vittnar GT och NT. Jesus sade: »Skrifterna… vittnar om mig» (Joh 5:39). [32]