Bibelstudium vid Lutherska Bekännelsekyrkans årskonferens 1989 av professor David Valleskey, Wisconsin Evangelical Lutheran Synod, USA.
Översättning: Lars Engquist
I. Vad är andliga gåvor?
Det är vår första fråga. Orden »andliga gåvor» är översättningen av två olika grekiska bibelord. Vi finner dem framför allt i två kapitel 12 i Bibeln: Rom 12 och 1 Kor 12. I båda dessa kapitel finner vi det grekiska ordet »charismata». Det grekiska ordet »charis» är ett av Bibelns allra vackraste ord. Det betyder »nåd». »Charismata» är nådegåvor, gåvor som Gud ger sina barn fritt och för intet. [1]
Det andra ordet, som vi hittar i 1 Kor 12, är »pneumatika». Ordet kommer från det grekiska ordet för den helige Ande, »pneuma». »Pneumatika» betyder »andliga ting». När vi sätter ihop dessa två grekiska ord, »charismata» och »pneumatika», så får vi termen »andliga gåvor», d.v.s. nådegåvor som den helige Ande ger. [2]
Men vad är då andliga gåvor? Det bästa sättet att försöka svara på frågan är kanske att se vad andliga gåvor inte är. [3]
För det första: andliga gåvor är någonting annat än Andens gåva. 1 Kor 12:3. Det är den helige Ande som gör att vi kan kalla Jesus vår Herre och Frälsare. Andens gåva är tro på Jesus Kristus. Om vi inte har några andra gåvor, så är detta den förnämsta gåvan. Och då har vi tillräcklig välsignelse och rikedom. Ty när vi har tro på Jesus, så har vi syndernas förlåtelse och vissheten om evigt liv. I korthet är skillnaden mellan Andens gåva och andliga gåvor denna: Andens gåva, tro på Jesus Kristus, gör oss till lemmar i Kristi kropp; Andens gåvor utrustar oss till tjänst i kroppen. [4]
För det andra är andliga gåvor någonting annat än Andens frukt. Andens frukt beskrivs i Gal 5:22 och 23 med ord som kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, saktmod. Skillnaden mellan Andens frukt och Andens gåvor är denna: Andens frukt finns hos alla kristna och har med karaktären att göra; Andens gåvor däremot, ges i olika grad och sammansättning och har med tjänst att göra. [5]
För det tredje är andliga gåvor något annat än vårt andliga ansvar. Alla kristna har ansvar som Guds återlösta barn att t.ex. tjäna varandra, uppmuntra varandra, undervisa varandra, ge gåvor, tala om Jesus, visa barmhärtighet och att växa till i kunskap och visdom. Men åt några ger den helige Ande en särskild lämplighet eller gåva (charisma) att tjäna eller uppmuntra eller undervisa eller ge gåvor eller evangelisera eller visa barmhärtighet eller en särskild kunskaps- eller visdomsgåva. [6]
För det fjärde är andliga gåvor någonting annat än naturlig begåvning. Naturlig begåvning har både kristna och icke-kristna i samma utsträckning. Andliga gåvor å andra sidan, har bara kristna fått. Man kan inte ha en andlig gåva utan att ha fått Anden. [7]
Därmed får vi följande definition på andliga gåvor: Andliga gåvor är gudomliga gåvor, särskild förmåga att tjäna, som lemmarna i Kristi kropp har fått. [8]
Vi skall studera definitionen sats för sats. Först: andliga gåvor är gudomliga gåvor. Det betyder att de kommer från Gud själv, d.v.s. från Gud den helige Ande. [9]
För det andra är andliga gåvor särskilda förmågor, som är givna av Gud. De är något högre och utöver det normala, som vi tidigare sagt. T.ex.: Även om alla kristna är kallade att uppmuntra varandra, så har Anden gett en särskild förmåga, gåvan att uppmuntra, åt en del kristna. Ett annat exempel: Även om alla kristna förmanas att be Gud om visdom, så ger Anden den särskilda visdomsgåvan åt några kristna. [10]
För det tredje är andliga gåvor gudomliga gåvor med särskild lämplighet att tjäna. Andliga gåvor ges för att kristna skall tjäna varandra med dem. Det är inte meningen att de skall användas i själviskt syfte, utan till välsignelse för medkristna. [11]
För det fjärde är andliga gåvor gudomliga gåvor, som ger särskild lämplighet att tjäna, och de ges åt lemmarna i Kristi kropp. Endast kristna – de som tillhör Kristi kropp, kyrkan – har fått andliga gåvor. [12]
II. Hur detta med andliga gåvor kommer in i en kristens liv
Detta med andliga gåvor har mycket med läran om de troendes allmänna prästadöme att göra. Vi skall se på några saker som Skriften lär oss om alla troendes prästadöme och hur denna lära hör ihop med Bibelns lära om Andens gåvor. [14]
1. Alla kristna är Guds präster. 1 Petr 2:9. Här ger Petrus alla kristna fyra titlar. Kristna är Guds »utvalda släkte». Ur alla världens folk, från evighet till evighet, har Gud utvalt dem att vara Hans egendomsfolk. Kristna är ett »heligt folk». Kristna är ett folk som Gud har uttagit, ett folk som Gud har tagit ut åt sig själv bland alla andra folk i världen. Kristna är »ett folk som tillhör Gud», Guds egen särskilda egendom. Och kristna är ett »konungsligt prästerskap». Prästen har till uppgift att träda fram inför Gud i folkets ställe och träda fram inför folket på Guds befallning. I Gamla testamentet hade bara några få detta privilegium. Det var de som kallades präster. I Nya förbundet (och där lever vi nu) bär alla kristna det namnet. [16]
Luther älskade att tala om denna verklighet att alla kristna, och inte bara några få utvalda, är präster. Hans skrifter handlar mycket om detta. Låt mig ge ett exempel: [17]
I Nya testamentet undviker den helige Ande sorgfälligt att ge namnet »sacerdos», präst, åt någon av apostlarna eller åt något annat ämbete. I stället använder han det namnet på de döpta eller kristna, som födelse- eller arvsnamn ifrån dopet. Ty ingen av oss är född till apostel, predikare, lärare eller pastor i dopet; men där är vi allihop födda till präster. [18]
Om du är född på nytt genom dopet, så är du präst. Alla kristna är Guds präster. [19]
2. Som präster har kristna en tjänst att utföra. 1 Petr 2:9. Lägg märke till sista delen av versen. De som är präster, d.v.s. alla kristna, har en kallelse från Gud: »att förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.» Vår kallelse är att med ord och gärning prisa Gud: »Hur stor är Du icke, o Gud.» [21]
Rom 12:1. Här talar Paulus om att vi skall offra oss själva som levande offer som svar på Guds nåd, den nåd han visade genom att sända Jesus. Lägg märke till hur detta skiljer sig från hedningarnas religion. De offrar i hopp om att förtjäna Guds nåd. Kristna offrar sina egna kroppar som ett levande offer, därför att de har fått nåd av Gud. Kristna beslutar att ge hela livet tillbaka till Gud som tacksägelseoffer för nåden de fått. Precis som Paulus gjorde efter sin omvändelse, så frågar vi kristna, när vi tänker på hur nådig Gud varit mot oss: »Herre, vad vill Du att jag skall göra?» [22]
Som präster har kristna en tjänst att utföra. Och det är där som Andens gåvor kommer in. [23]
3. Vi tjänar Gud och varandra med de gåvor den helige Ande har gett oss. 1 Petr 4:10,11. När Petrus här talar om att var och en använder sin »gåva», brukar han ordet »charisma». Lägg märke till i denna vers att våra gåvor skall användas i två syften: 1. för att tjäna andra, 2. för att ge Gud ära och pris. Vi tjänar Gud och varandra med de gåvor Anden gett oss. [25]
4. Alla kristna har fått andliga gåvor. 1 Kor 12:7-11; 27. Jag ber att ni observerar fem saker i de här versarna. Observera ordet »alla» i v 7. Det finns inga kristna utan andliga gåvor. Observera också v 11. Anden lovar gåvor till alla. Han utelämnar ingen. Läs vers 27. Paulus säger att kristna är Kristi kropp. Varje kristen är en del av kroppen. Varje del i kroppen har en uppgift. Alla kristna har en uppgift i Kristi kropp. För att klara sin uppgift har varje kristen fått andliga gåvor. [27]
5. Den helige Ande ger olika gåvor till olika människor. Det har vi just sett i 1 Kor 12. Åt en kristen har han gett visdomens gåva, åt en annan kunskapens gåva o.s.v. Läs vers 11 igen: Den helige Ande »ger dem åt var och en allt eftersom han vill.» Andliga gåvor är just sådana. Ingen kan förtjäna dem eller köpa dem eller få dem genom studier i skolan. De är den helige Andes nådegåvor. Han ger dem så som han vill – alltid till välsignelse för Kristi kropp. [29]
Läs Rom 12:3-6a. Här illustrerar Paulus hur kyrkan, Kristi kropp, fungerar genom att tala om hur människokroppen fungerar. I människokroppen finns en enhet (en kropp). Där finns också en mångfald (många lemmar). Var och en av de många delarna i människokroppen har en uppgift. Och varje del har en annan uppgift än de andra. När alla delarna utför sina uppgifter, så fungerar kroppen bra. Om någon del inte fungerar, t.ex. om någon blir blind eller döv, så fungerar kroppen inte bra. Så, säger Paulus, »i Kristus utgör vi som är många en enda kropp (kyrkan), och varje lem tillhör de andra (vi behöver varandra)». [30]
Detta är framställt ännu mer dramatiskt i 1 Kor 12. Läs t.ex. verserna 12-14, 17-21 och 26-27. Här ser vi återigen både enheten (en kropp) och mångfalden (många lemmar). Och lägg märke till hur vi behöver varandra. Se särskilt v 26: När en lem i kroppen lider, så lider hela kroppen; och när en lem i kroppen gläder sig, så gläder sig hela kroppen. Här talar Paulus om Kristi kropps, kyrkans, välsignade kristna gemenskap. När varje del har omsorg om alla de andra delarna (v 26), när varje del, varje lem i kroppen, använder sina gåvor för att tjäna sina medbröder, då fungerar kroppen väl. Ingen människas kropp fungerar bra om vissa delar inte fungerar som de skall. Det är sant också angående Kristi kropp, kyrkan. [31]
Detta för oss över till punkt 6. Som vi sagt under punkt 5, så ger den helige Ande olika gåvor åt olika människor. Slutligen: [32]
6. Det är meningen att andliga gåvor skall användas. Rom 12: 6-8. Här räknar Paulus upp ett flertal gåvor. Några har fått en sorts gåvor; andra har fått andra gåvor. Men oavsett vilka gåvorna är, så betonas en sak: Om Anden har gett dig en gåva (och det har han), så vill Gud att du använder den. Så får Gud äran, Guds folk tjänar varandra och Kristi kropp, kyrkan, fungerar så som han vill. [34]