1987/4 – Litteratur

Uppslagsbok till Bibeln. EFS-förlaget 1987. 517 sidor. [0]

EFS-förlaget har nu gett ut en nyskriven uppslagsbok till Bibeln, som skall ersätta den numera så kända Biblisk Uppslagsbok av David Hedegård och Aapeli Saarisalo. Jämfört med Hedegård – Saarisalo är dock Uppslagsbok till Bibeln en bedrövlig produkt. Vördnad för Skriften som Guds ofelbara Ord saknas i den senare. [1]

Till uppläggningen följer den i stort Hedegård – Saarisalo. Realiaartiklar är i stort sett tillfredsställande. Även artiklar som rör trosläran är ganska goda. Det som är bedrövligt är artiklarna om Bibelns skrifter och då i synnerhet Gamla Testamentet. [2]

Danielsboken dateras till Mackabeertiden (ca 165 f Kr) på grund av den detaljerade profetian i kapitel 11. Den klassiska dateringen är övergiven till förmån för en ren bibelkritisk spekulation. Domarboken sägs ha fått sin slutliga utformning som en del av det deuteronomistiska historieverket under exilen på 500-talet f Kr. Här tar man för givet att »deuteronomisten» eller »deuteronomisterna» någon gång på 500-talet skulle ha författat Domarboken. Detta är ren gissning, utan stöd varken i Skriften eller i traditionen. [3]

Om Johannes döparens dop heter det att det var en »symbol för syndernas förlåtelse». Enligt Skriften var Johannesdopet mer än en symbol; det skänkte verkligen syndernas förlåtelse (Mark 1:4). I artikeln om Gud heter det: »Uttalanden om Gud är därför trosutsagor från människor som gjort erfarenheter av Gud i historien och i sitt liv». Detta tyder på en bibelsyn som är främmande för Bibeln själv. Enligt denna syn blir Skriften ett vittnesbörd om hur människor tänker och tycker om Gud, och inte som i Bibeln, en uppenbarelse av vad Gud har att säga till människorna. Hesekiels bok anses vara så redigerad att det är omöjligt att rekonstruera ursprungstexten. Jakobs brev anses polemisera mot Paulus lära om rättfärdiggörelsen genom tro utan gärningar. Jeremias bok säges vara bearbetad av de kretsar som står bakom det deuteronomistiska historieverket. Jesajas bok anses vara en samling profetorakel från olika tider; man räknar sålunda med både en Deutero-Jesaja och en Trito-Jesaja. Johannesevangeliet anses inte vara skrivet av aposteln Johannes utan eventuellt av en »presbyter Johannes i Efesos». Den kyrkliga traditionen har dock aldrig tvivlat på att Johannesskrifterna alla är skrivna av älsklingslärjungen, Johannes, Sebedaios’ son. Däremot är uppslagsboken öppen för att evangelisten Johannes kan ha författat Johannes Uppenbarelse. [4]

Josuas bok säges ävenledes ingå i det deuteronomistiska historieverket, som skulle vara skrivet under exilen på 500-talet f Kr. Traditionen säger att Josua själv är författare till boken. [5]

Judas brev dateras till ca 100 e Kr och kan då inte vara skrivet av Judas, Jakobs bror, som Bibeln själv uppger som författare. Krönikeböckerna anses vara författade av »kronisten», som även skulle ha författat Esra-Nehemja. »Kronisten» säges teckna en idealbild av folkets historia. Kungaböckerna får samma öde som många andra skrifter i GT: de anses vara en produkt av »deuteronomisten» kring mitten av 500-talet f Kr. Artikeln om Moseböckerna anser jag vara typexemplet på hur illa det går när bibelkritiken får bestämma över Skriften. Här godkänns, utan reservationer, den s.k. fyrkällshypotesen eller JEDP-hypotesen. Ett citat visar på ett skrämmande sätt hur fjärran man är från Bibelns syn på sig själv: »… många texter i GT i sin slutgiltiga form är resultatet av ett omfattande och komplicerat traderings- och redigeringsarbete som bara i sina sista stadier, där det kan beläggas av olika hebreiska texter och gamla översättningar, med någon högre grad av säkerhet kan fastställas». Bibelkritiken blir med andra ord sista instans att hämta information från om »wie es eigentlich gewesen». [6]

I artikeln om nattvarden saknas ett understrykande av realpresensen; likaledes saknas något om nattvarden som nådemedel, att den skänker syndernas förlåtelse. [7]

Petrus andra brev anses inte vara skrivet av Petrus utan av någon anonym författare kring 90-100 e Kr. Denna skrift skulle med andra ord vara pseudepigrafisk. En artikel om något så centralt i Skriften som rättfärdiggörelsen saknas helt. Rättfärdiggörelsen nämns med några få ord i artikeln om »rättfärdighet». Sakarjas bok anses inte till sin helhet vara författad av Sakarja, endast kap 1-8 anses äkta. Kap 9-14, vanligen benämnd Deutero-Sakarja, anses ha tillkommit på 300-talet f Kr. Samuelsböckerna anses tillhöra det deuteronomistiska historieverket, som lär ha slutredigerats under exilen i Babylonien. Artikeln om tideräkning har för sena dateringar för patriarktiden och för uttåget ur Egypten och domarperioden. Uppståndelsetron i GT anses ha utvecklats från primitiv tro på ett tillstånd i underjorden till en utvecklad lära om uppståndelsen i den »sena» Danielsboken. [8]

Trots vissa förtjänster i biblisk realia och bildmaterial kan vi inte rekommendera denna bok till lekfolk som uppslagsbok till bibelstudiet. Även om Hedegård – Saarisalo har brister är den, när det kommer till artiklar om Bibeln och dess skrifter, bibeltrogen, något man inte kan säga om Uppslagsbok till Bibeln. [9]