Och hon skall föda en son, och honom skall Du ge namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.» Matteus 1:21. [0]
Det var inte första gången syndare fick det här löftet om frälsning, om räddning. Samma löfte fick syndarna efter det ödesdigra fallet i begynnelsen, att kvinnans säd skulle trampa sönder ormens huvud. Och profeterna förnyade löftet om frälsning till egendomsfolket, gång på gång: »Jungfrun skall bli havande och föda en son…» [1]
Guds löften om frälsning, befrielse, räddning hade burit de gamle under löftenas tid. De som trodde löftet är nu saliga i himlen. Ty löftena kan inte svika. [2]
Men vi är fortfarande kvar i jämmerdalen. Här är syndens makt att bedra stark, och villfarelsens krafter, som säger att löftena ljuger, är i rasande verksamhet. Här är jämmerdalen, där synden ännu skördar så många offer, med olycka, lidande, förnedring, död och osalighet som följd. [3]
Då upprepar Gud sitt löfte: »… Han skall frälsa sitt folk…» För att vi skall vara tröstade. Men Gud stannar inte med detta. Nu fullbordar Han löftet. Han gör vad Han lovat och låter den rena Jungfrun föda. Hon föder Guds Son. Maria föder en Frälsare åt oss. Nu är det fullbordat. Nu gäller inte längre att Han skall frälsa sitt folk från deras synder. Nu gäller i stället det fullbordade löftet att Han har frälst oss från alla våra synder. [4]
I Biblicum vill vi förkunna detta för alla syndare, att löftena håller, att Ordet är sanning, att Jesus har frälst oss med sitt dyra blod från alla synder och djävulens våld, till liv och salighet. [5]
Som den ropandes röst i öknen vill Biblicum fortsätta att förkunna att löftena håller, att Ordet är sanning, ännu ett år, med Guds nåd och hjälp. [6]
Vi tackar alla Er, trofasta läsare och medarbetare i detta arbete, för förböner och rikliga offer under året som gått och önskar glädje i jul och ett välsignat år 1988, om Gud vill, tack vare det fullbordade, härliga löftet om frälsning genom Jesus. [7]