Vet du vem du är?

Av: Christer Hugo | Nr 3, 1987 sida 117

Gunnar Elstad, Vet du vem du är? [0]

Enkel psykologi för vardagskristna. Övers fr norskan: Christina Rydén och Tone Carlsson. EFS-förlaget 1987. 119 sid. [1]

Behovet av biblisk vägledning och själavård är onekligen stort; med en till synes tilltagande förvirring och pluralism även inom till namnet kristna sammanhang vad gäller människosynsfrågor och etik, är det viktigt att ge konkret skrifttrogen undervisning i frågor som bekymrar och pockar på uppmärksamhet. Därför är det med intresse och förväntan som man öppnar denna bok av Gunnar Elstad, som bl.a. arbetat som studentsekreterare inom Norges Kristelige Student- och Skoleungdomslag (i Sverige ungefär motsvarande SESG). Framställningen är lättläst och skriven utan tyngande psykologiskt fackspråk. Elstad hinner dessutom med att behandla förvånansvärt många ämnen på dryga hundratalet sidor, alltifrån den grundläggande beskrivningen av vem »jag» är, till familjerelationer och sexualetiska frågor. I många stycken ges en god och bibelenlig undervisning. Förf understryker t.ex. vikten av att skilja mellan självförakt och syndakännedom. Och i kapitlet »Att erkänna känslor» görs många riktiga påpekanden. Dock verkar det som om Elstad förväntar sig väl stor framgång av den kristnes vilja, när det gäller att styra syndiga känslor. Aposteln Paulus skriver ju: »Jag kan inte fatta, att jag handlar som jag gör. Vad jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag.» Rom 7:15f. Kanske illustrerar detta också den fara som ligger i att bli alltför hemmastadd i ett psykologiskt språkbruk; även om man inte önskar det, blir det lätt att det mänskliga tar överhanden. Därmed inte sagt att Gunnar Elstads bok präglas av det i sin helhet. Tvärtom finner man hur förf tar avstånd från obibliska och »moderna» synsätt beträffande t.ex. synden och sexualetiken. Det gäller bl.a. äktenskapet och homosexualitet. Klart säger också Elstad ifrån: »Vad som är rätt och fel avgörs aldrig genom majoritetsomröstning. Vad senaste opinionsundersökningen visar om folks sexualvanor är relativt ointressant. En kristen håller sig till Guds ord.» [2]

Tyvärr brister undervisningen i boken i kapitlet »Vad skall jag göra med mitt tvivel?» där förf uppmanar den »som inte kan tro» att söka Gud genom att be. Det är ju inte ovanligt att man betraktar bönen som ett omvändelsemedel och missionsmedel. Bibeln lär emellertid att det endast är den kristnes bön som är välbehaglig inför Gud – ja, det är enbart den som tror som kan be. Tron verkas däremot av Gud genom evangelium i ord och sakrament. [3]

Annars finns det alltså en hel del bra och nyttiga saker att hämta i Elstads psykologiska handbok. [4]

 

Bibeln och den liberala teologin

Av: Lars Koen | Nr 3, 1987 sida 118

Helge Jarkman, Bibeln och den liberala teologin. Kyrkliga Förbundets Bokförlag 1987. 190 sidor. [0]

Detta är i stort en god bok som försvarar Bibelns totala tillförlitlighet i alla stycken. Förutom bibelsynen behandlas även gnosticismen, existentialismen och kyrkans ämbete. [1]

Bokens författare är en pensionerad präst i Svenska kyrkan och står tydligen den gammalkyrkliga traditionen nära. Första kapitlet behandlar Skriftens inspiration, och författaren försvarar här vad vi skulle kalla verbalinspirationen. Själv vägrar han att sätta namn på inspirationens under. Förutom att inspirationen ger Bibeln dess auktoritet i alla frågor såsom Guds Ord till människor, framhäver författaren även Skriftens nådemedelskaraktär. »Det finns i Herrens ord en makt till att döma en människas obotfärdighet till död och en makt att fria en människas botfärdighet till liv», (s 13). Här visar författaren att han kan skilja mellan Skriftens ord som lag och evangelium. I sitt avvisande av den religiösa liberalismen tar författaren upp ett ord av Paulus i 2 Kor 3, där det heter att »bokstaven dödar». Detta har varit tolkat som om Skriftens ord skulle vara döda ord. Självfallet talar aposteln här om lagens verkan. [2]

Nästa kapitel behandlar bibeltolkningsprinciper. Här ges först en kort översikt över hur Bibeln har tolkats i kyrkans historia. Han avvisar med Luther all allegorisk tolkning och framställer klart det som kallas den historisk-grammatiska metoden. Luther säger: »Varje ord bör få behålla sin naturliga, det vill säga bokstavliga betydelse», (s 24). Författaren framhåller tre tolkningsregler: För det första Bibelns enhet, för det andra att Skriften är Kristus för oss, för det tredje att Bibeln får tolka sig själv. Han framhäver även hur viktigt det är att titta på sammanhanget (kontexten). Detta exemplifieras med hur många sätt ordet »lag» kan användas på, i många olika betydelser i Bibeln. I kapitlet »Ordet och tron» behandlas kanons framväxt och författaren redovisar här hur självklart det gamla förbundets skrifter var Guds Ord för urförsamlingen. På samma sätt visar han att apostlarnas skrifter omedelbart erkändes som heliga skrifter av samma paritet som Gamla Testamentet. Det är glädjande att författaren tar avstånd från svärmarnas åtskiljande av Ordet och Anden. Här visar han att även den romerska kyrkan är svärmisk i det den överflyttar Andens verksamhet till kyrkan; det är kyrkans tradition som gör Ordet levande. Om romarna har kyrkan över Ordet, har liberalteologin förnuftet, vetenskapen eller utvecklingen över Ordet. [3]

Nästa kapitel behandlar gnosticismen. Helt riktigt visar författaren att gnosticismen inte var en heretisk rörelse som tillkom efter kristendomens uppkomst. Frågan om gnosticismen i Nya Testamentet tas upp, och författaren visar att både Paulus och Johannes hade gnostiker att kämpa mot. Kapitlet om existentialismen visar hur det går när filosofin ersätter Guds Ord. Existentialismens Gud är opersonlig, frånvarande och griper inte in i vår värld. Något övernaturligt finns självfallet inte; och med detta faller även undren i Bibeln. [4]

En av bokens bästa punkter är en bekännelse som professorn i Nya Testamentets exegetik i Marburg (Bultmanns lärostol), Eta Linnemann, framförde inför teologiska fakulteten och studenterna vid höstterminens början 1980. Hon säger bl.a.: »Under det att jag sysslade med planläggning av mina föreläsningar och seminarier har något inträffat som gjort dessa planer om intet: Jag har erfarit Jesus Kristus som min levande Herre, som dött på korset för mina synder och som har uppstått och fått all makt i himmelen och på jorden. Genom den helige Ande och genom bröders och systrars vittnesbörd har jag funnit att hela Bibeln är Guds levande ord, som verkar alltjämt», (s 97). [5]

I ett annat kapitel behandlar Jarkman kyrkans ämbete och visar hur bräcklig liberalteologins ståndpunkt är, när den hävdar att kyrkans ämbete tillkom först efter Nya Testamentets tid. Med talrika bibelcitat visar författaren hur kyrkans offentliga ämbete är grundat i Skriften. [6]

I kapitlet »Bibelns trovärdighet» genomgår författaren det svenska biskopsmötets bibelkommissions arbete »Bibelsyn och bibelbruk». Även här visar Jarkman hur bräckliga den liberala teologins argument för fel i Bibeln är. De vanligaste »felen» tas upp och förklaras. I slutkapitlet behandlar Jarkman återigen liberalteologin och har en uppgörelse med både »Stockholmsteologin», »Uppsalateologin» (»Människan och Gud») samt feministteologin. En oklarhet hos författaren är tydligen sabbatsbudet. Här går han på den gammalkyrkliga tolkningen. [7]

Boken avslutas med en förmaning, hämtad ur Skriften: »Om någon predikar, skall det vara Guds ord» (1 Petr 4:11). [8]

 

Vad är kristen tro?

| Nr 3, 1987 sida 119

Lars Jensen, Vad är kristen tro? BV-förlag, Stockholm 1987. 30 sidor. [0]

Denna lilla skrift av teol stud Lars Jensen, Köpenhamn, är en till det yttre tilltalande och till innehållet gedigen och god förklaring av vad kristendom är. Den torde komma till stor nytta i evangelisationsarbete. Det första förf gör är att klargöra vad kristendom inte är, och det gör han på ett enkelt och pedagogiskt sätt. Den positiva beskrivningen av kristendomen är likaså klar och rakt på sak, och viktigt är också att boken framhåller Skriften som enda kunskapskällan för svaret på vad kristendomen är och vem Jesus är. [1]