Följande artikel är ett utdrag ur Evangelical Lutheran Synods i USA periodiska tidskrift Lutheran Synod Quarterly, mars 1986. Artikeln är författad av pastor Gaylin Schmeling och bär titeln »Chemnitz och Herrens nattvard». Arbetet är gjort på uppdrag av synodens lärokommission och är anbefallt i en rapport från 69:de årskonferensen 1986. [0]
Vad som verkar närvaron
A. Ordet och Kristi instiftelse
Eftersom sakramentet är en sådan skatt, vill vi kristna försäkra oss om att ha nattvarden i centrum. Men hur kan vi veta att vi verkligen har den rätta nattvarden? Varför är Kristus närvarande i nattvarden och vad orsakar närvaron? Chemnitz svarar: »Ordet och Kristi instiftelse.» Vi avser en sakramental förvandling, så att, även om det förut bara var vanligt bröd och vin, när Kristi Ord kommer till det, så är det inte bara bröd och vin, utan samtidigt också Kristi kropp och blod, som är närvarande, framräckt och mottaget här i eukaristin. För Chemnitz är det Kristi Ord, d.v.s. instiftelseorden, som verkar närvaron. [3]
B. Förhållandet mellan konsekrationen och den ursprungliga befallningen
Chemnitz ser samma nära samband mellan instiftelseorden som uttalas av prästen och Kristi ursprungliga instiftelse, som vi finner i Konkordieformeln, där det står: [5]
Ty där Kristi instiftelse iakttas och Hans Ord uttalas över brödet och vinet och det konsekrerade brödet och vinet utdelas, är Kristus själv, genom det talade ordet fortfarande verksam i kraft av den första instiftelsen genom sitt Ord, som Han vill att vi skall upprepa. [6]
I samma andetag säger Chemnitz: [7]
Inget skapat förmår det någonsin, det kan endast Guds Son i kraft av sin allmakt åstadkomma, att detta bröd kan bli Hans kropp och detta vin Hans blod. Detta åstadkom Han i den första nattvarden genom Ordet när Han sade: »Detta är min kropp.» [8]
Därför uttalas instiftelseorden inte bara av historiska skäl, utan för att visa kyrkan, att Kristus själv genom Ordet, såsom Han befallt och lovat, är närvarande i nattvardshandlingen och i kraft av sitt Ord ger sin kropp och sitt blod till dem som äter. [9]
Liksom Konkordieformeln anspelar han också på Chrysostomos’ liturgi, när han jämför orden »Detta är min kropp» med »Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden», för att visa att det visserligen uttalades en gång men alltid är verksamt. [10]
Därför är instiftelseorden verksamma i kraft av den ursprungliga instiftelsen. Sådana termer som causa efficiens (den verkande orsaken) och causa instrumentalis (det verkande medlet) har använts för att förklara detta samband, men det viktiga är att se sambandet mellan instiftelseorden och Kristi ursprungliga instiftelse, såsom Chemnitz och Bekännelseskrifterna lär. [11]
Kurt Marquart förklarade träffande sambandet mellan instiftelseorden och Kristi ursprungliga befallning och instiftelse: [12]
Konkordieformeln säger: »Det är detta som gör det till ett sakrament, att Kristi Ord, som Han en gång uttalade, fortfarande är verksamma när de upprepas.» Luther säger, att Kristus har knutit sitt handlande till vårt sägande. Det är inget vi gör. Vi kan läsa över bröd i tusen år utan att något händer. Men när Kristi Ord uttalas så händer det. [13]
S:t Johannes Chrysostomos’ underbara analogi kommer här till användning: »Gud sade: ’Var fruktsamma och föröka er.’ Det sade Han bara en gång, men ännu idag verkar Han det i alla växter och djurarter, också i våra liv. Kristus sade en gång: ’Gör detta till min åminnelse.’ Närhelst detta görs, så är därför dessa ord verksamma och åstadkommer vad de säger.» [14]
Moderna lutheraner lever farligt, när de glömmer hur viktig konsekrationen är. Det är här Guds Ord förenas med elementet. Det är detta som gör det till ett sakrament. [15]
Sedan måste naturligtvis resten följa. Luther skulle vända sig i graven om instiftelseorden utelämnades, ty för Luther är Kristi Ord det enda nödvändiga. Detta gör sakramentet till vad det är. [16]
C. Hela nattvardshandlingen måste hållas samman
Eftersom Kristi allsmäktiga Ord är det som åstadkommer närvaron, är Chemnitz mycket noga med att hålla samman hela den sakramentala handlingen (usus) som en enhet. »Ty hela instiftelsehandlingen hänger ihop med orden ’Detta är min kropp.’ De hör till hela handlingen. Det är därför om detta bröd, som välsignas, som bryts eller delas, som räcks och tas emot och äts – jag säger, det är om detta bröd Kristus säger ’Detta är min kropp.’» Kristi befallning »Gör detta» avser hela sakramentshandlingen: konsekrationen, distributionen och mottagandet. [18]
D. Utan distribution och mottagande är det inget sakrament
Om det inte distribueras och tas emot, så är det enligt Chemnitz faktiskt inget sakrament. [20]
Vi frågar, om dessa ord uttalas över brödet och vinet: »Detta är min kropp; detta är mitt blod», men det inte distribueras, inte räcks åt någon och det inte finns någon som tar emot det, äter och dricker, så frågar vi, säger jag, om Kristi instiftelse efterlevs? Det är klart att den inte gör. För det andra frågar vi då, om eukaristin är det rätta sakramentet om inte Kristi instiftelse åtlyds? Var så säker, att eftersom Nya Testamentets sakrament konsekreras genom instiftelseorden så är det klart och tydligt att det inte är något sakrament där instiftelseorden inte följs. För, om orden verkligen uttalas över brödet men handlingen, som är föreskriven och befalld i instiftelsen, inte följer, eller om den förändras på annat sätt, då har vi inget löfte om att Kristi kropp och blod finns där såsom de gör i Hans nattvard. När därför brödet verkligen välsignas, men inte distribueras eller tas emot utan låses in, visas upp och bärs omkring, så är det helt klart, att instiftelseorden i sin helhet inte förenas med elementen, ty detta ord fattas: »Han gav åt dem och sade: ’Tag och ät’». Och när instiftelseorden är ofullständiga, så är det inget riktigt sakrament. [21]
På samma sätt är det heller inget rätt dop om orden visserligen läses över vattnet, men ingen döps. Likadant skriver Luther: »Liksom dopet inte är något annat än bara vatten om där inte finns något barn att döpa, så är vi helt vissa om att, när ingen människa är närvarande som äter och dricker, såsom Kristi instiftelse säger, så finns där bara bröd och vin, även om instiftelseorden upprepas tusen gånger.» [22]
Ögonblicket och tidpunkten för närvaron
A. Luthers syn
Enligt Luther och Chemnitz åstadkommer konsekrationen verkligen närvaron, men om distributionen och mottagandet inte sker, så finns där ingen närvaro. Hela nattvardshandlingen måste hållas samman. [23]
Så kommer vi till frågan om ögonblick och tidpunkt när det gäller Sakramentet. När är Kristi kropp och blod närvarande i nattvarden? [26]
På grund av ändlösa diskussioner om ögonblick och tidpunkt under medeltiden, så var de reformatoriska fäderna mycket försiktiga med att säga mer än Bibeln säger om detta. De visste att Bibeln inte fastställde ögonblick eller tidpunkt för närvaron, men på samma gång var de absolut vissa om att Kristi sanna kropp och blod delades ut och togs emot, eftersom Han sade: »Tag och ät, detta är min kropp.» [27]
I ett brev till Karlstadt diskuterar Luther det här ämnet. »Nu drar du återigen upp detta sorgliga ämne om ögonblick och närvaro i anslutning till vad papisterna säger: ’Kristi kropp är där vid sista stavelsen (av instiftelseorden) men inte före’.» Vi avvisar sådana tankar och föreskriver inte Gud något särskilt ögonblick eller någon tidpunkt, utan vi är nöjda helt enkelt med att vad Gud har sagt verkligen händer. För vi bråkar inte om vilket ögonblick den spetälske blev ren när Jesus sade (Matt 8) »Jag vill, bliv ren», utan det är nog att vi vet att han blev ren såsom Jesus sade. Likadant vet vi att den kunglige hovmannens son blev frisk (Joh 4:50) när Kristus sade »Gå, din son lever», och det bekymrar oss inte vid vilken sekund eller i vilket ögonblick det hände. Och Lazarus blev levande såsom Kristi ord säger (Joh 11:43): »Lazarus, kom ut!» Vi lämnar åt de okunniga människorna och onyttiga pratmakarna om han fick liv igen vid orden »Kom ut» eller »Lazarus» och liknande frågeställningar . [28]
Så säger vi här också, att brödet är Kristi kropp därför att Kristus säger »Detta är min kropp». Och vi lämnar det åt andra, åt ordvrängare, att strida om ögonblick och stunder. Vi har fått befallningen att tro att Guds ord är sant. Men vi behöver inte inveckla oss i frågan om vilket ögonblick eller hur de är sanna. [29]
Conrad Porta (1541-85) skrev en handbok i pastoralteologi 1582, som han menade egentligen var Luthers, eftersom den innehöll en mängd av Luthers påståenden. I detta arbete fördömde Porta diskussionerna om ögonblicket när Kristi kropp och blod är närvarande på altaret. Han kallar det kärringars och papisters frågeställningar. [30]
Den här framställningen visar hur Porta förstod Luthers fråga om ögonblick och tidpunkt, för hans intention var att upprepa Luthers teologi. Luther bekänner klart, att instiftelseorden åstadkommer närvaron i sakramentet, men han lämnar ögonblick och tidpunkt åt den Allsmäktige. [31]
B. Chemnitz’ syn
lnte heller Chemnitz fastställer någon tidpunkt. Chemnitz talar ibland om att Kristi kropp och blod finns på altaret. Han citerar fäderna och säger: »Herrens bord intar krubbans plats, för där ligger Herrens kropp inte bara lindad i linnekläder, utan iklädd den Helige Ande. Låt oss meditera och tänka på detta faktum, att på det heliga bordet ligger Guds lamm, som tar bort världens synd.» [33]
Chemnitz menar att Kristus är närvarande i nattvardshandlingen (usus). Meningen är aldrig att det välsignade brödet, som bryts, framräcks och som apostlarna tog emot ur Kristi hand, inte var Kristi kropp, utan blir Kristi kropp när ätandet börjar. Hela instiftelsehandlingen hör ihop. Och orden »Detta är min kropp» hör med till hela handlingen. »Det är därför om brödet som välsignas, bryts eller delas, som räcks, tas emot och äts – jag säger att det är om detta bröd Kristus säger ’Detta är min kropp’.» [34]
Detta yttrande är det närmaste Chemnitz kommer att fastställa tidpunkten för närvaron. Det betyder nödvändigtvis inte, att så fort akten börjar, så är närvaron ett faktum. Vore det så, skulle närvaron vara ett faktum så fort pastorn säger ordet »Vår» i instiftelseorden, och då är vi tillbaka i striden om ögonblick och stavelser, som Luther fördömde. [35]
Chemnitz säger här, att hela handlingen måste genomföras, annars är det inget sakrament. Det enda vi kan veta med säkerhet genom detta yttrande är att närvaron är där före mottagandet. För Chemnitz är kropp och blod närvarande i den sakramentala handlingen, men han anger inget exakt ögonblick. Om därför någon tror, såsom många i den forntida kyrkan trodde, att Kristi kropp och blod finns på altaret efter konsekrationen, så får han inte dömas för villfarelse. På samma sätt får inte den broder dömas, som inte vill säga när detta är närvarande på altaret, men som är viss om att Kristi sanna kropp och blod utdelas och tas emot. [36]
Not
Det har sagts om Martin Chemnitz, att »om Martin Chemnitz inte hade levat, så hade Martin Luthers lära knappast överlevat.» (»Si Martinus Chemnicius non fuisset, Martinu Lutherus vix stetisset.»)
Chemnitz’ viktigaste arbete har vi i Konkordieformeln. Tillsammans med fem andra, bland dem Jakob Andreae, arbetade han för att lösa de många frågor, som var på väg att splittra lutherdomen. Frågorna måste besvaras utifrån Skriften allena. Och svaren skulle hjälpa människor till salighetsvisshet. Därför betonade de, att det inte är något hos oss människor som orsakar Guds utkorelse, utan att det är Guds nåd allena. De betonade också, att rättfärdiggörelsen inte betyder att vi blir rättfärdiga i oss själva, utan att Gud förklarar oss rättfärdiga därför att Han tillräknar oss Kristi rättfärdighet.
(Anmärkningsvärt är, att Chemnitz krävde att ingen villolärare, inte ens Melanchton, skulle namnges.) Konkordieformeln blev färdig 1577.
Det är ett Guds under att den lutherska bekännelsen överlevde. Hans främsta redskap i den striden var Chemnitz, som dog 1586.