Hebrews
Richard E Lauersdorf, Hebrews. The People’s Bible, Northwestern Publ House,1986.185 sid. [0]
Denna kommentarserie »The People’s Bible» (Folkets bibel) har vi redan tidigare lovordat. Nu föreligger också kommentaren till Hebreerbrevet, som vi gläder oss mycket över. Kristus som den högste och nya förbundet till följd av Kristi försoningsoffer som den rätta uppfyllelsen av det gamla förbundet är ju detta brevs huvudinnehåll. [1]
Paulus’ förste brev til korinterna
Erling Danbolt, Paulus’ förste brev til korinterne. En indledning og fortolkning. Credo Forlag, Köpenhamn 1985. 368 sid. [0]
Utan att ha hunnit detaljgranska denna kommentar är det uppenbart att Credo Forlag är att gratulera till en grundlig och lärorik kommentar. Första Korintierbrevet innehåller ju många omdiskuterade ställen, som alla som älskar Guds ord vill få full klarhet i. Danbolt bidrar härtill ökad klarhet i de allra flesta fall. Innehållet i kap 14 samlas underföljande mellanrubriker: Profetia, förkunnelse och lära är av större betydelse än tungotal (14:1-6); tungotal utan uttydning är oförståeligt (14:7-19); förkunnelsen skall vara förståelig, understryker Skriften (14:20-25); profeters andar underordnar sig profeter (14:26-33); kvinnor skall inte tala i församlingens gudstjänster (14:3440). När det gäller detta sista, framgår det dock av 11:2-16 att allt tal av kvinnor i gudstjänsten inte är förbjudet. Avgörande är principen om kvinnans underordning, dvs att hon inte gör sig till ledare eller huvud för församlingen. Danbolt menar dock att 11:2ff inte handlar om offentliga gudstjänster, en uppfattning som är dåligt underbyggd. [1]
Den heliga familjen
Lage Eklöv, Den heliga familjen. EFS-förlaget 1985.97 sid. [0]
Eklöv börjar förtjänstfullt med GTs profetior om Kristus. Därefter beröres olika kvinnor ur Marias släkttavla som Tamar, Rahab, Rut och Bat-Seba. Josef får ett särskilt kapitel. När det gäller Maria, kritiserar Eklöv med rätta översättningen »ung flicka» i st f »jungfru», dvs orörd kvinna. Sedan NTs texter om Jesus och hans jordiska familj behandlats, avslutas boken med utombibliska legender om Maria, den katolska kyrkan om Maria och Luther om Maria och Maria i Sverige. Eklöv varnar med rätta för en katoliserande mariologi, som bl a kommer till uttryck i en del nya psalmer. [1]
Luther och lutherbilden
Ragnar Holte, Luther och lutherbilden: en kritisk granskning. Proprius förlag, Stockholm 1984. 53 sid. [0]
Författarens avsikt med denna bok är att beskriva svensk lutherforskning, dess fel och förtjänster och att på samma gång visa på »den lutherbild som är den mest trovärdiga». Holte menar att de lutherporträtt som presenteras ofta har gett en alltför okritisk bild av reformatorn. Bland de forskare som inbjuder »till kritiskt ställningstagande och kan ge hjälp till att finna en egen lutherbild» nämner han Arvid Runestam, Gustaf Aulen och Herbert Olsson. Trovärdigheten i deras lutherbild består i att de inte återger Luther sådan han är utan har förstått att ta avstånd från »de extremt antihumanistiska tankegångarna i Luthers arbete ’Om den trälbundna viljan’» [1]
Nu hör det till saken att Holte i bokens inledning kritiserar den politiska lutherbild som presenterats vid Lutherjubileet i DDR och även pekar på 1700- och 1800-talets rationaliserande, humaniserande och idealiserande luthertolkning. Likväl faller Holte själv i samma grop när han ger Erasmus och reformhumanismen rätt och tillbakavisar Luthers syn på människan som ”extrem» och ”antihumanistisk». [2]
När Erasmus skrev sin bok »Om den fria viljan» då vände han sig mot Luther och hans undervisning. Luther hävdade att människan väl hade en fri vilja i yttre ting men att hon »inför Gud» hade en trälbunden vilja. Inför Gud är den oomvända människan död och blind och oförmögen att ge något som helst bidrag till sin frälsning. Frälsning och förlåtelse räcks fram i evangelium, som förkunnar Kristi förtjänst och tillfyllestgörelse, när han led straffet för våra synder. Nåden är frälsningens orsak och frälsningen tas emot som en fri och oförtjänt gåva. [3]
Erasmus blev reformhumanismens stora gestalt samtidigt som han stod som representant för katolska kyrkans teologi. Erasmus för fram »den kristna humanismens ideer», skulle vi kunna säga. Människans uppgift är att utveckla det »humana» hos sig. Redan i sitt oomvända tillstånd äger hon en förmåga härtill. Hon äger ”förmåga att applicera sig till nåden», som han uttryckte det. När Holte nu tar avstånd från ”de antihumanistiska tankegångarna» hos Luther, från hans lära om människans syndafördärv (en lära som är Skriftens) och ansluter sig till Erasmus optimistiska människosyn, där människan kan förvärva förtjänster (»merita”) inför Gud, då har Holte själv kommit att omfatta en »rationaliserande» kristendomstolkning och applicerat sin egen »humana» idealism på Luther, som står berövad sina »extremt antihumanistiska tankegångar». Men där synd och skuld tonas ner där tystnar också Luthers lära om syndarens och den ogudaktiges rättfärdiggörelse av nåden genom tron. [4]
När Holte med all rätt är mycket kritisk mot Wingren och hans luthertolkning och skriver: »Läsaren får aldrig tillgång till Luther sådan han verkligen är», då inser en upp märksam läsare, att samma dom drabbar också den svenska lutherforskning som av Holte betraktas som »den mest trovärdiga». [5]
Holte konstaterar till sist med beklagande att »teologiens konsumenter i vårt land snarast förefaller att ha drabbats av en viss övermättnad på Luther… ett lika märkligt som beklämmande resultat av drygt åttio års intensiv lutherforskning». Någon förklaring härtill kan han inte ge. Men den är lika enkel som sann. Denna enorma forskningsinsats har inte avsatt något försök att förmedla Luther utanför forskarkretsen. I Sverige finns ingen modern utgåva av Luthers skrifter. Medan man i Norge och Danmark har tagit fram goda urvalsutgåvor, får man gå tillbaka till mitten av 1800-talet för att finna en svensk utgåva. [6]