1986/5 – Frågor och svar

Det skall då först sägas att det är något för alla Jehovas vittnen gemensamt att de inte firar Jesu födelses fest. De förklarar vanligtvis detta förhållande med att ingen vet vilken dag Jesus föddes. De uppgifter som Bibeln ger är att han föddes i Betlehem vid tiden för den första skattskrivningen, när Augustus var kejsare och Kvirinius landshövding. [1]

Att Jehovas vittnen inte firar denna kristna högtid, beror emellertid inte på att de saknar exakta uppgifter om dagen för Jesu födelse. Det beror ytterst på att de förnekar Jesu gudom och därför inte kan tillbedja barnet i krubban. De menar att Jesus inte är något mer än en fullkomlig människa. För att få sin egen föreställning om Kristus att överensstämma med Bibelns måste de därför arbeta fram mycket underliga översättningar av Bibeln. I deras »New World Translation» (1961) kan man finna många exempel på hur Skriftens kristologiska ställen översätts fel. [2]

Så har t ex slutorden i Joh 1:1 fått denna formulering: »och Ordet var en gud». Den som läser detta och vet vad som står i den grekiska texten får här närmast det intrycket att dessa vittnen måste tro på många gudar. Så är dock inte fallet. Men genom att sätta in i texten den obestämda artikeln »en» har de kommit bort från ett för dem mycket besvärande ställe, som i stor klarhet utsäger att Ordet (=Kristus Jesus) var Gud». [3]

Hur bedrägligt Jehovas vittnen hanterar bibeltexten skall här belysas med ännu några exempel. I Rom 9:1-5 talar aposteln Paulus om vilket stort privilegium det var att höra till detta folk från vilket Jesus har kommit. Den lovprisning som sedan följer i v 5 har Kristus till objekt. Textavsnittet talar klart och tydligt om Messias »som är över allting, Gud, prisad i evighet». I sin översättning bryter emellertid vittnena sönder textsammanhanget och sätter helt resolut punkt efter »kommen i köttet». Denna vers är då inte längre en kristologisk bekännelseformel och ett vittnesbörd om Kristi gudom utan blir i stället av vittnena uppfattad som en lovprisning till Fadern. [4]

I 1 Joh 5:20 förkunnas Jesu gudom: »Och vi vet att Guds Son har kommit och givit oss förstånd, så att vi kan känna den Sanne; och vi är i den Sanne, i hans Son, Jesus Kritus. Denne är den sanne Guden och evigt liv». Aposteln Johannes bekänner alltså att »Jesus Kristus är den sanne Guden». Men detta godtar inte Jehovas vittnen. Genom att låta prepositionen »i» (»i hans Son») ersättas av en längre fras »by means of his Son» = genom hans son lyckas man sedan med det konststycket att få uttrycket »den sanne Guden» att syfta på Fadern. Man kan under inga omständigheter erkänna Jesus som »Gud och Frälsare» och därför måste texterna bearbetas i för dem avsedd riktning. [5]

I en sådan situation kan det inte bli så angeläget att söka förmå Jehovas vittnen att fira den kristna julfesten. Ytterst angeläget är det däremot att förkunna Kristusd för dem. Johannes skriver: »Var och en som förnekar Sonen, han har inte heller Fadern; den som bekänner Sonen, han har också Fadern» (1 Joh 2:23). [6]

Det är en hög uppgift att söka övertala sin granne att bli en kristen. Hur vi då skall gå till väga, kan vi se i Bibeln. Paulus förkunnade Kristus. Han tog fram de många skriftställena om Messias. GTs löften har nu gått i fullbordan. Och så förkunnade han vad som hade hänt med Jesus. Korsets evangelium var också på den tiden något helt främmande för alla människor. Men efter en stunds undervisning, som den fängslade aposteln fick meddela Agrippa, sade denne: »Föga fattas att du övertalar mig och gör mig till kristen» (Apg 26:28). Ett gott vittnesbörd är det, när en sådan övertalning pågår. [7]

 

Publikanen och fariseen

| Nr 5, 1986 sida 162